Farmakologi

Drogers effekter

Man kan dela in droger i olika kategorier beroende på deras effekt

Den vanligaste uppdelningen görs i sederande (depressanter), centralstimulerande (stimulanter) och hallucinogener.

Hallucinogener

Undergrupper av hallucinogener:

• Psykedelia - Ger bl.a visuella effekter i form av OEV & CEV. Oftast serotoninagonister.
• Delirianter - Orsakar i högre doser hallucinationer som inte kan skiljas från verkligheten
• Dissociativa - Ger blandade effekter.

Andra uttryck som ibland används:

• Enteogen (entheogen) - Ger gudsupplevelser.
• Entaktogen (entactogen) - Väldigt lik empatogen i betydelse. Togs fram för att undvika felaktiga associationer till "pathos" som ungefär betyder "lidande".
• Empatogen (empathogen) - Framkallar empati & förståelse för samt närhet till andra människor.
• Psykotropisk (psychotropic) - Har en drogverkan. Samma som psykoaktiv.
• Psykotomimetisk & Fantastica (psychotomimetic & phantastica) - Uttryck som användes innan psykedelia (psychedelic) blev vedertaget.
• Illusionogen (illusionogen) - Ej allmänt vedertaget begrepp som beskriver drogerna som ger visuella fenomen (OEV, CEV) som inte är hallucinationer.

Övriga psykoaktiva droger

Psykoaktivitet är ett uttryck som beskriver att ämnet påverkar CNS. Kan påverka humör, beteende, perception, etc.

• Centralstimulanter - Ökad energi, minskar sömnbehovet.
• Sederande - Sövande, smärtlindrande effekter.
• Drömörter - Påverkar drömmar, ger klardrömmar.
• Antipsykotika - Läkemedel som används för behandling av psykiska sjukdomar. Bl.a antagonister på serotonin- och dopaminreceptorer.

Se även följande diagram som även visar hur vissa droger inkluderas i olika grupper.

Hur droger påverkar oss

Hjärnan (Neurofarmakologiska verkningsmekanismer)

I hjärnan finns synapser där kommunikationen mellan neuroner sker. I synapsen frisätts signalsubstanser, s.k neurotransmittorer (exempelvis serotonin, dopamin eller glutamat) som är tänka att binda sig till receptorer på andra sidan synapsgapet. Vissa droger agerar genom att likna neurotransmittorerna och binder sig till sina receptorerna, andra påverkar synapserna att frisätta mer neurotransmittorer eller blockerar agonisterna att binda till receptorsiten eller modulerar receptorerna på andra sätt.

Denna underrubriken är dock inte tänkt att förklara verkningen av droger som påverkar exempelvis acetylkolin, dopamin, GABA NMDA-receptorer osv. Se dessa underartiklar istället. Här kommer istället informationen främst inriktas på de neurofarmakologiska effekterna av psykedeliska droger som främst är agonister till några specifika subtyper av serotoninreceotorerna.

Den exakta förklaringen för hur dessa droger fungerar är ej fullständigt utredd. Forskning bedrevs från 1950-talet och ett par decennier framåt innan förbudslagarna mot narkotika satte stopp. Det har därför fram till nyligen varit ganska okänt hur psykdeliska droger verkar förutom de mest basala kunskaperna om vilka receptorer de binder till. Det är först sedan 2010 och frammåt som bilden har börjat klarna. Man har bl.a konstaterat att det finns en påverkan av DMN (Default Mode Network), ett område i hjärnan som är mer aktivt under vila, eller när man är djupt försjunken i tankar kring exempelvis framtiden eller svåra moraliska beslut. Området har av forskarna även kommit att associeras med medvetandet och egot. DMN avaktiveras under tillstånd av målorienterad kognition och har en motstående funktion i form av task-positive networks (TPN) som är aktiva vid fokuserad och målorienterat kognition och avaktiveras vid exempelvis vila eller filosoferande. En annan studie kopplar ihop egoupplösning av psilocybin med förändrad konnektivitet i DMN och positiva effekter vid en uppföljning efter 4 månader.

Stimulering av 5-HT2A, dvs serotoninreceptorer av subtypen 2A bryter kopplingen mellan avfyrningen av olika celltyper och rytmiska oscillationer (alfavågor) hos större neurongrupper i hjärnbarken (cortex). De psykedeliska drogerna förändrar med andra ord organisationen av den kortikala aktiviteten, vilket tillåter hjärnan att arbeta friare och mindre kontrollerat än vanligt.

Det finns en bra artikel från 2014 som publicerades i The Psychologist som sammanfattar forskningsläget: How do hallucinogens work on the brain? Robin Carhart-Harris, Mendel Kaelen and David Nutt consider a big question on several levels. Här följer några citat:

“

In a pair of related studies, we studied changes in brain blood flow (a reliable proxy of brain activity) and network activity in healthy individuals administered psilocybin intravenously whilst they lay in the fMRI scanner. The results were remarkable because they showed for the first time that characteristic changes in consciousness brought about by a hallucinogen are related to ‘decreases’ in brain activity (Carhart-Harris et al., 2012). The decreases were localised to important hub structures in the brain, such as the thalamus, posterior cingulate cortex and medial prefrontal cortex. These structures are important as they are centres for information integration and routing in the brain. Thus, rather than being restricted to the performance of specific functions (e.g. the visual cortex is concerned with visual processing and the motor cortex with motor action) these structures possess a more general, managerial purpose, essentially holding the entire system together; analogous to a capital city in a country, or a chief executive officer of a cooperation. The observed decrease in activity in these regions was therefore interpreted as permitting a more unconstrained mode of brain function (Carhart-Harris et al., 2012). To further interrogate this idea we subsequently conducted a number of network analyses, testing the principle that the brain operates in a freer, less constrained manner in the hallucinogenic state. The first analyses looked at the integrity of individual networks under psilocybin and found that these were essentially less integrated, or even ‘disintegrated’, under the drug. Next, we examined how brain networks communicate with each other and found that distinct networks became less distinct under the drug, implying that they communicate more openly but, in doing so, lose some of their own individual ‘identity’. Other analyses have also supported the principle that the brain operates with greater flexibility and interconnectedness under hallucinogens (Carhart-Harris et al., 2014). ... phasic discharges in medial temporal lobe (MTL) circuitry (i.e. the hippocampus, amygdala and septal nuclei) appeared in recordings during periods of marked hallucinosis, while the more familiar cortical desynchrony associated with hallucinogens was also present (Monroe & Heath, 1961; Schwarz et al., 1956). Intriguingly, a similar cortical/MTL dichotomy has been observed in rodents administered a DMT-like compound (Riga et al., 2014) and in our fMRI research with psilocybin. Specifically, in our psilocybin studies, in addition to decreased blood flow, oscillatory activity and network integrity in the cortex, we also observed an increase in the amplitude of low-frequency signal fluctuations in the hippocampus and parahippocampus (Carhart-Harris et al., 2014). Increased medial temporal lobe activity is a major characteristic of rapid eye movement (REM) sleep, which is strongly correlated with dreaming (Aserinsky & Kleitman, 1953), and the increases in hippocampal activity detected in our own analyses correlated positively with volunteers’ ratings of the dreamlike quality of their experiences (Carhart-Harris & Nutt, 2014). LSD given just before waking or during sleep has been found to promote REM sleep and dreaming (Carhart-Harris & Nutt, 2014; Muzio et al., 1966), and with eyes-closed, the hallucinogenic state has often been compared to dreaming (Carhart-Harris & Nutt, 2014). ... Evidence has accumulated in recent years highlighting a relationship between a particular brain system and so-called ‘ego functions’ such as self-reflection (Carhart-Harris & Friston, 2010). This network is referred to as the ‘default mode network’ because it has a high level of ongoing activity that is only suspended or interrupted when one’s attention is taken up by something specific in the immediate environment, such as a cognitive task (Raichle et al., 2001). It was a matter of great intrigue to us therefore that we observed a marked decrease in brain activity in the default mode network under psilocybin (Carhart-Harris et al., 2012) whilst participants described experiences such as: ‘Real ego-death stuff! I only existed as an idea or concept… I felt as though I was kneeling before God!’ To scrutinise this phenomenon further, we looked at correlations between decreases in oscillatory activity in a certain frequency band (i.e. ‘alpha’), in a certain part of the default mode network (the posterior cingulate cortex, PCC – the major cortical hub) and ratings of ‘ego-disintegration’ post-psilocybin. In what is perhaps our most intriguing and potentially important finding on the neurobiology of the hallucinogenic drug state to date, we found a highly significant correlation between the magnitude of decreases in oscillatory activity in the PCC and reports of ego-disintegration (Carhart-Harris et al., 2014; Muthukumaraswamy et al., 2013). Thus, those participants that showed the most dramatic collapses in rhythmic activity in their PCCs reported the most extreme ego-disintegration. Adding to the intrigue, alpha oscillations develop to a maximal level in mature adult humans and have been hypothesised to be a marker or ‘signature’ of high-level human consciousness (Basar & Guntekin, 2009). Could PCC alpha rhythms be critical for the development and maintenance of one’s sense of self, and if ‘yes’, what specific functions do they subserve? These are important questions for future research. — Carhart-Harris, Kaelen & Nutt (2014)

”

2015 lät forskarteamet försökspersoner som tagit LSD genomgå funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) och magnetencefalografi (MEG). Man såg ett ökat blodflöde i visuella cortex, samt en minskning av alfafrekvensen. Tillsammans anser man att detta visar att det visuella systemet är mer fokuserat på den interna än den externa världen. Resultatet visar även att LSD verkar på liknande sätt som Psilocybin.

En studie från 2014 som undersökte människor som injicerats med 2mg psilocybin med funktionell magnetresonanstomografi visar dock att konnektiviteten (anslutningarna) mellan hjärnans delområden ökar dramatiskt jämfört med det nyktra tillståndet, vilket komplicerar vår möjlighet att dra några definitiva slutsatser om den psykedeliska trippens exakta verkningsmekanismer.

“

The active ingredient in the psychedelic drug, psilocybin, seems to completely disrupt the normal communication networks in the brain, by connecting "brain regions that don't normally talk together," said study co-author Paul Expert, a physicist at King's College London. ... In the current study, the team used functional magnetic resonance imaging (fMRI) to scan the brain activity of 15 healthy volunteers — once after they had taken a placebo, and once after they took the hallucinogen psilocybin. ... The team then compared the brain activity of the individuals on and off the drug, and created a map of connections between different brain regions. Psilocybin dramatically transformed the participants' brain organization, Expert said. With the drug, normally unconnected brain regions showed brain activity that was synchronized tightly in time. That suggested the drug was stimulating long-range connections the brain normally wouldn't make. After the drug wore off, brain activity went back to normal. — LiveScience 2014-10-29

”

Till vänster (a) visas en visualisering av konnektivitet mellan hjärnans delar i nyktert (placebo) tillstånd och till höger (b) under påverkan av psilocybin:

David Nutt, Robert Carhart-Harris m.fl förklarar forskningsläget 2020 i den läsvärda sammanfattande artikeln "Psychedelic Psychiatry’s Brave New World"

“

The Three Levels of Activity of Psilocybin Psilocybin, along with other serotoninergic psychedelics, acts to stimulate 5-HT2A receptors in the cortex, particularly layer 5 pyramidal cells.This leads to massive depolarization and thence rapid repeated firing of these neurons (lower inset). Because these neurons are responsible for organizing cross-cortical integration, this activity results in a profound alteration of cortical signaling. Both magnetoencephalography and electroencephalography measures reveal a major loss of typical rhythmical activity, resulting in a state of extreme desynchronization or enhanced entropy (middle inset). Also, these layer 5neuronsmediate the ‘‘top down’’ perceptual and cognitive predictions (so called ‘‘priors’’), which form the basis of normal brain processing. Thus, under psychedelics the brain ‘‘escapes’’ from its usual tightly constrained andpredictableways of working; this leads to a global increase in connectivity (top inset) that allows new insights into past behavior, memories, actions, feelings, and beliefs. These in turn can lead to therapeutic changes in conditions such as depression and addiction, which are driven by dysfunctional brain processing. Average density map for 5-HT2A receptor adapted from Beliveau et al. (2017). — (Nutt, 2020)

”

Se Medicinska användningsområden för psykedeliska droger för mer intressant forskning om psykedeliska drogers farmakologi.

Se även följande videoklipp:

PSYCH Symposium: London 2022 - Between Receptor and Mind: How Psychedelics Work In the Brain

Metabolism

Nedbrytningen av droger görs mestadels av enzymer (exempelvis CYP450) i levern som skapar metaboliter. metaboliterna är delar av molekylen, eller molekylen som fått ett tillskott av atomer. De kan vara inaktiva men i vissa fall är det metaboliterna som ger drogens huvudsakliga effekt. Utsöndringen kan ske på flera sätt, en liten del utsöndras genom svett och andedräkten, men den större delen renas från blodet i njurarna och försvinner från kroppen i urinet. Spår av drogen eller dess metaboliter kan stanna kvar i hår, naglar och andra celler som upptagit molekylerna under tiden de fanns i blodet.

Vissa droger bryts ner av enzymer i kroppen innan de når hjärnan, eller när de nått hjärnan. Så är fallet med exempelvis DMT som bryts ner av monoaminooxidas (MAO). Därför behöver en MAO-hämmare intas innan för att hämma enzymernas aktivitet.

Bieffekter

Negativa effekter av droger och deras farmakologiska orsaker.

Överdosering

En för hög dos i kombination med dålig set och setting kan leda till snedtrippar och i värsta fall psykoser. Läs gärna mer om hur man hanterar en snedtripp. Orsakerna kan handla om psykologiska reaktioner till följd av personens tidigare historia som leder till en inre kamp för att blockera minnena, eller så kan det handla om bieffekter p.g.a personens allmäntillstånd, och i andra fall handlar det om en toxisk överdosering.

Bromo Dragonfly och vissa ergotalkaloider verkar vasokonstrikterande (drar ihop blodkärlen) och minskar därmed blodflödet till kroppsdelar som exempelvis fingrar och tår. Överdoseringar har lett till amputationer när dessa kroppsdelar blivit utan tillräcklig blodförsörjning.

Vissa droger kan skapa serotoninsyndrom om dom kombineras med MAO-hämmare eller SSRI.

Vissa droger kan överdoseras till den grad att de leder till döden. LD50 är en förkortning som anges för att visa vilken dos som leder till 50% dödlighet hos försöksdjur.

Beroende

Vissa droger skapar ett beroende. Detta kan ske genom att hjärnan vänjer sig vid ett ökat flöde av neurotransmittorer och mekanismerna som själva tillverkar neurotransmittorerna avstannar produktionen. Det finns även droger som används för att avsluta ett beroende av andra droger, se artiklarna om ibogain och medicinska användningsområden för psykedeliska droger.

Läs även artikeln cannabis och beroende och vår guide för att sluta röka cannabis.

Övrigt

HPPD: Personer som använder vissa typer av hallucinogener kan drabbas av HPPD, kvarvarande visuella perceptionsstörningar som upplevs besvärande och i förlängningen kan leda till bl.a depressioner. I de flesta fallen går symtomen över efter några dagar/veckor men det finns personer som drabbats av permanent HPPD.

Flashbacks eller återtrippar: En flashback är en plötslig återupplevelse av en traumatisk händelse eller tillstånd. Beskrivs som att kastas tillbaka i trippen och känna och se hallucinationerna. Förekommer i mycket liten utsträckning bland brukare av psykedeliska droger.