Dopamin

Generell information

Dopamin (hydroxityramin) är en signalsubstans som bl.a reglerar glädje, vakenhet, fokusering, uppmärksamhet, upphetsning, motivation och motoriska funktioner.

Dopamin har en stor roll i hjärnans belöningssystem, där frisläppning av dopamin leder till känslor av lycka och eufori. Detta har gjort att droger som påverkar dopamin är populära men även beroendeframkallande. I princip allt som påverkar det dopaminerga signalsystemet har den effekten.

Vissa droger agerar på dopaminsystemet genom att göra så att mycket dopamin frisläpps i hjärnan, exempelvis amfetamin, katinon (Catha edulis), opiater och alkohol. Nikotin ökar produktion av dopamin. Kokain verkar lite annorlunda genom att hämma den naturliga återupptagningen av dopamin i synapserna, vilket leder till höjda nivåer. Det skall även tydliggöras att opiater, nikotin och alkohol inte primärt får sin drogeffekt genom att öka dopaminnivån, medans stimulanterna som nämns har det som sin primära effekt.

Bland övriga substanser som ökar dopaminnivåerna kan även nämnas vissa former av rökelse och afrodisiakum. Men även socker, sex, att vinna spel etc. ger frisläppning av dopamin som belöning, vilket skapar viljan och senare beroendet att upprepa handlingen för att få den positiva kicken igen. Vi är programmerade att vilja äta näringsrika sötsaker, föröka oss och att vinna (om det så är mot en konkurrent eller maskin).

Att hela tiden få kickarna leder till ett förändrat uttryck av dopaminreceptorerna vilket yttrar sig i att kicken inte blir lika hög och frånvaron av kickar leder till abstinens.

Även cannabis har visat sig påverka dopaminet. Cannabinoider modulerar det mesolimbiska dopaminsystemet och dopaminnivåerna minskar under cannabisabstinensen. Se Cannabis och beroende för mer information.


Dopamin kan inte passera blodhjärnbarriären och kan därför inte tas oralt, injiceras etc. Prekursorn L-DOPA (levodopa) används istället för det ändamålet och omvandlas till dopamin i hjärnan. Detta används bl.a i behandlingar av vissa neurologiska sjukdomar såsom Parkinson.

Dopaminreceptorerna kan delas in i huvudklasser D1 och D2. D1 ökar koncentrationen av cAMP i celler medan D2 får den att minska. D1 påverkar även jonkanalerna för Ca2+, K+ och Na+. Funktionen av D2 är mer oklar.

Många antipsykotiska läkemedel är antagonister på D2-receptorerna[1].

Bland dopaminagonisterna[2] finns det bl.a ett gäng ickepsykedeliska ergotalkaloider, exemeplvis lisurid, cabergoline och bromocriptine. Det kan även nämnas att LSD, PCP, ketamin och salvinorin A är partiella D2-agonister (dock ej primär drogeffekt)[3].

Se även

Kemi

Biosyntesvägen utgår från L-tyrosin som genom hydroxylering bildar L-DOPA som sedan dekarboxyleras till dopamin. Dopamin kan sedan även omvandlas till adrenalin och noradrenalin.

Dopamin metaboliseras av monoaminoxidas (MAO).

4-(2-aminoetyl)bensen-1,2-diol
2-(3,4-dihydroxifenyl)etylamin; 3,4-dihydroxifenetylamin; 3-hydroxityramin; DA; Intropin; Revivan; Oxytyramin, hydroxityramin
C8H11NO2
128 °C
153,18 g/mol
Läs under extrahering

Externa länkar

  1. Wikipedia: Dopamine antagonist
  2. Wikipedia: Dopamine agonist
  3. Dopamine D2High receptors stimulated by phencyclidines, lysergic acid diethylamide, salvinorin A, and modafinil (Seeman, 2009)

Sidan ändrades senast 2 januari 2020 klockan 06.02.
Den här sidan har visats 30 gånger.

Translate this page: