PCP

Innehåll 1 Generell Information 2 Hälsorisker 3 Effekter 4 Dosering 5 Kemi

Generell Information

PCP är nog mest känt för folk som en vansinnesdrog vilket media uppmärksammade på 70-talet. T.ex. skrevs det om människor som fick enorma fysiska krafter och blev helt okontrollerbara i sina psykosliknande utbrott.

Det var även många som trodde ett tag att det var balsameringsvätska, men det berodde endast på ett smeknamn av drogen (Embalming Fluid). Den har aldrig använts som balsameringsvätska.

PCP är en förkortning på Phencyclidine som tillhör gruppen dissociativa droger. Det syntetiserades för första gången 1926 och sedan fortsatte forskningen om huruvida det kunde fungera i medicinskt syfte som ett lugnande medel. År 1963 patenterades det och kallades då för "Sernyl", och skulle användas som bedövningsmedel, men redan efter 2 år på marknaden drogs det in p.g.a sina extrema biverkningar.

1967 patenterades PCP som bedövningsmedel för djur. (Inte olikt sin kemiska kusin Ketamin som fortfarande används på djur och människor, dock ej i Sverige.) Samma år började det dyka upp på svarta marknaden för rekreationella droger och såldes då under namnen: "Angel Dust", "Hog", "Super-Weed", "Crystal", "Rocket Fuel", "Wet", "Water", "Fry", "Amp" och "Embalming Fluid" med flera. Det spred sig snabbt bland droganvändare, dock främst i USA, och i början av 70-talet placerade USA det på listan över narkotikaklassade preparat. Och idag är PCP olagligt (förutom för medicinskt bruk) i stort sett i hela världen. Vanligast är det fortfarande att hitta i USA.

Hälsorisker

PCP sliter på lungorna givetvis och troligen fungerar likt andra dissociativa droger på det sättet att den kan förstöra nervtrådarna i hjärnan. Det är relativt vanligt med att man får en dålig tripp som kan vara skrämmande men även här likt Ketamin är det oftast inte något man tar med sig och således upplevs det inte riktigt som en dålig händelse. Men det har hänt att kraftiga vanföreställningar lett till aggressiva utbrott eller olyckliga händelser där personer skadat sig. (Detta behöver dock inte hända men skall tas i beaktning och bäst är om man kan ha en nykter övervakare med sig.)

PCC (1-piperidinocyclohexanecarbonitrile) appears in poorly synthesized batches as a by-product of the manufacturing process. When present in significant amounts (10 to 25 per cent), this contaminant causes abdominal cramps, bloody emesis, diarrhea, and coma. PCC is an unstable compound, degrading to piperidine. As a result, contaminated batches of PCP can sometimes be recognized by the strong fishy odor of piperidine. On heating (smoking), PCC liberates hydrogen cyanide, so the possibility of cyanide poisoning in PCP smokers should also be considered.

Effekter

Effekten av PCP varierar kraftigt från person till person. Vanligt är dock: audiella hallucinationer, förvirring, känsla av styrka och oövervinnlighet, vanföreställningar, svårigheter att röra sig samt nedsatt koordinationsförmåga, känsla av att vara bortkopplad från sin omgivning, med flera.

Vanligtvis vid normala doser verkar ruset i ca 4 till 6 timmar. Men vid högre doser kan personen bli medvetslös i upp till 10+ dagar (En form av komatillstånd). Sedan är det vanligt att man känner av drogen några dagar (1-2) efter men bara svagt.

Dosering

Lätt	3-5mg
Medel	5-10mg
Stark	10+
Dödlig dos hos råttor	76mg/kg

Nasalt: Nasala uppgifter saknas för tillfället men förmodligen pga den låga dosen oralt är den mycket känslig. Kanske ända nere på 2-3mg för en väldigt kraftig resa.

Rökning: Det vanligaste idag är att man doppar cigaretter eller cannabisjointar i PCP-lösning och röker sedan detta. Doseringen kan variera väldigt från flaska till flaska men effekten kommer ganska omedelbart.

Kemi

	Systematiskt namn	1-(1-fenylcyclohexyl)piperidin
	Trivialnamn	PCP, Fenylcyklidin
	Kemisk formel	C17H25N
	Smältpunkt
	Kokpunkt
	Molmassa	243,3912 g/mol
	Densitet
	Löslighet	Läs under extrahering