 |
MAGISKA MOLEKYLERS WIKI |
Cannabis och beroende
Innehåll
Många hävdar att man inte kan bli beroende av cannabis. Det är givetvis fel. Man kan bli beroende av cannabis, precis som man kan bli beroende de flesta andra olagliga och lagliga droger, samt av mat, sex, spel eller datorspel[1][2] eller andra aktiviteter som utlöser små dopaminbelöningar, skapar tillfredsställelse, gör att man vill nå den igen, men vid för täta upprepningar nedregleras dopaminsystemet så att man upplever en saknad när aktiviteten inte kan utföras och att belöningen inte känns lika intensiv som tidigare. Cannabis är med andra ord inget undantag från alla saker en människa kan bli beroende av.
Det finns ett psykiskt beroende som visar sig genom att man längtar efter att vara hög. Beroendet kan komma sakta och det är inte säkert att man omedelbart märker att man har blivit psykiskt beroende. Röker man dagligen så kommer man att vänja sig vid att vara hög under vissa tider eller tillfällen på dagen. När man sedan slutar så kommer det psykiska beroendet göra att man i samband med dessa tillfällen vill vara hög. Har man exempelvis som vana att röka varje kväll så kommer man att vilja röka cannabis på kvällarna. Brukar man röka innan man ska kolla på en film så kommer man vilja röka innan man ska kolla på film, osv. Situationerna där man brukar vara påverkad kommer den första tiden under ett uppehåll därmed att medföra en viss känsla av att någonting saknas. Att sluta röka cannabis handlar främst om att kämpa mot det psykiska beroendet. Att inte falla för frestelsen att röka igen för att ”göra situationen mer njutbar eller intressant”.
Psykiska abstinenssymptom som uppstår när man som kronisk cannabisrökare abrupt slutar är bl.a:
- Irritation. Ofta på grund av småsaker. Det är inte lika lätt att finna "peace-and-love-attityden".
- Sömnlöshet. Främst om man har som vana att röka innan sängdags. Generellt så sover man inte lika djupt
- Man drömmer mycket när man sover. Mardrömmar eller "konstiga" drömmar förekommer.
- Rastlöshet. Det blir helt plötsligt mycket tid över när man inte spenderar flera timmar om dagen med att vara hög.
- Minskad aptit. Inte så konstigt då cannabis ökar aptiten.
Abstinensen är värst den första veckan och klingar sedan av under ett par veckor. Vissa symptom som drömmar och irritation kan kvarstå längre tid.
Det fysiska beroendet är svårdefinierat då cannabisabstinens inte innebär samma fysiska komplikationer som för t.ex alkohol där kroppen blivit beroende av drogen och det kan vara direkt livsfarligt med ett omedelbart stopp[3][4]. Man har letat efter abstinenssymtom, men de som finns är mycket milda. Många cannabisrökare anser att fysiska symtom exempelvis rastlöshet och svettningar är effekter från det psykiska beroendet eftersom det nästan enbart uppstår när man tänker på att röka, inte när man är på arbetet/skolan eller då man deltar i andra aktiviteter eller sammanhang där man inte brukar vara hög.
Personer som har störst problem med att avbryta ett beroende är oftast kroniska rökare som röker flera gram om dagen och har gjort det under längre tid. Dessa faktorer ger högre grad av abstinenssymptom, vilket förklarar en högre återfallsrisk. Flera forskare hänvisar till att en nedtrappning av dosen/frekvensen en tid innan det definitiva stoppet kan minska graden av abstinens.
Det som är viktigt att poängtera är att beroendet är väldigt lätt att ta sig ur, jämfört med många andra droger.
Läs även Magiska Molekylers guide om Hur man slutar röka cannabis.
Argument från förbudsförespråkare
Jan Ramström
Jan Ramström om missbruk och beroende:
| “ | Cannabismissbruk kan övergå till cannabisberoende (dependence) som karakteriseras av tre av följande sju kriterier:
Till beroendet är alltså kopplat ett abstinenssyndrom som vid försök att sluta yttrar sig i abstinenssymtom. Symtomen kommer efter 1–2 dygn, når en topp efter 2–4 dagar och klingar av på 2–3 veckor. Vanliga symtom är rastlöshet, ilska, irritabilitet, minskad aptit/viktned-gång, nervositet/ångest och sömnsvårigheter. Andelen användare/missbrukare av cannabis som blir beroende har i olika undersökningar visat sig växla betydligt men är genomsnittligt förvånansvärt hög. Av personer som röker någon gång utvecklar 10 procent under någon period i livet beroende. Den cannabisberoende har svårigheter att sluta med preparatet, en förhöjd risk att drabbas av skadeeffekter av cannabisrökningen men också en förhöjd risk att gå över till andra illegala droger |
” |
Om abstinens:
| “ | "Trots kliniska iakttagelser av tecken på beroende inklusive abstinenssymtom tog det ganska lång tid att verkligen visa att cannabisrökare utvecklar inte bara missbruk utan också beroende. Ett relativt stort antal experimentella försök genomfördes (man gav cannabis till försökspersoner under viss tid varefter effekten av upphörd tillförsel studerades) för att eventuellt kunna visa om det förekom tolerans- och/eller abstinensbesvär. Inledningsvis lyckades detta inte. Ofta, bland annat av etiska skäl, använde man orealistiskt låga doser och korta undersökningsperioder (Hollister, 1986). När Jones och Benowitz (Jones, 1983) gav betydligt högre och tätare doser under en 3-veckorsperiod, uppvisade försökspersonerna en viss toleransutveckling och ett abstinenssyndrom mycket likt det som kan iakttas i klinisk verksamhet.
Senare har man gjort rader av systematiska iakttagelser och studier som stödjer den kliniska bilden och de experimentella undersökningarna. Beroende utvecklas vid långvarig och frekvent användning (Miller & Gold, 1989; Gable 1993,Comton et al 1990). Man registrerade också abstinenssymtom. En längre tids frekvent användning av cannabis ger abstinensbesvär när missbruket avbryts. Vanliga symtom är sömnsvårigheter, oro, irritabilitet och ibland svettningar, lätt illamående, darrighet och viktnedgång (Comtom, et al., 1990). Inte minst sömnsvårigheterna kan bli besvärande och orsakar ofta återfall hos den som försöker sluta. Besvärens intensitet är beroende av dos, frekvens och missbrukets varaktighet (Comton, et al., 1990, Duffy & Milin, 1996; Crowley, et al., 1998; Haney, et al., 1999). Det har också publicerats rapporter där man beskriver abstinenssymtom av ett allvarligare slag, framför allt i form av psykotiska symtom inom den manodepressiva sfären (Teitel, 1971; Rohr, et al., 1989)." |
” |
Om forskningen från A.J. Budneys och hans medarbetare:
| “ | Om abstinenssyndromet:
Abstinenssymtom: Vanligt förekommande:
Mindre vanliga symtom:
Sammanfattningsvis ger cannabis upphov till beroende och ett abstinenssyndrom som omfattar känslomässiga och beteendemässiga störningar. Det rör sig om ett signifikant abstinenssyndrom som dock är mindre utpräglat än vid heroin-, alkohol- och kokainberoende (Budney A.J. 2006)." |
” |
Pelle Olsson
Pelle Olsson skriver om cannabisberoende i "8 myter om cannabis":
| “ | Beroende
Precis som alla andra sinnesförändrande droger och nikotin är cannabis beroendeframkallande. Cannabisens försvarare brukar erkänna att det kan ge ett ”psykiskt” beroende, men då har man inte förstått att beroende är en diagnos som ställs när en rad kriterier är uppfyllda. Där ingår bland annat abstinenssymtom (vilka ofta uppstår först efter 1–2 dagars uppehåll), ökad tolerans och att allt mer tid ägnas åt missbruket. Cirka 10 procent av alla som röker cannabis blir någon gång beroende. |
” |
Pelle Olsson raljerar om att vi "försvarare" erkänner ett psykiskt beroende men inte förstår beroendets definition. Man får tolka lite vad han egentligen påstår då det är väldigt luddigt. Kriterierna uppfylls för att definiera cannabisberoende som just ett beroende, abstinensen är i sig en definition av fysiskt beroende. Men faktum kvarstår; det fysiska beroendet från cannabis är minimalt och beroendet är främst psykiskt. Det är viktigt att komma ihåg när man jämför med andra droger eller bedömer konsekvenserna och betydelsen av ett cannabisberoende eftersom effekterna av fysiskt/psykiskt beroende är avgörande för allvarlighetsgraden.
Mobilisering mot narkotika
Ett faktablad från Mobilisering mot narkotika (Regeringen Perssons propagandaorgan) anger att 1/10 blir beroende av cannabis, och det sker flera år efter att personen börjat röka. Beroendet innebär att man kommer att hålla på med s.k "tvångsmässigt upprepande av cannabisrelaterade aktiviteter", vad det nu kan innebära. Är det att spela Bob Marley och gå omkring i kläder med rastafärger tro?
| “ | Är cannabis beroendeframkallande?
Cannabisberoendet uppfyller alla de vedertagna diagnostiska kriterierna för drogberoende, bl.a. tolerans, dosökning, abstinenssymtom, att drogmissbruket blir viktigare än andra aktiviteter samt problem med att styra konsumtionen. Tolerans påvisades till exempel i en undersökning där försökspersonerna ?ck cannabis och deras subjektiva rusupplevelse värderades under fyra dagar med samma dos. Till och med under denna korta tidsrymd avtog ruset. När tolerans har byggts upp leder ett avbrott till en rad olika abstinenssymtom, bl.a. ångest, sömnsvårigheter, darrningar, retlighet och aggressivitet. Kombinationen av dessa symtom gör det svårt för missbrukaren att sluta med sitt missbruk eller få det under kontroll. ... Cannabisberoendet kan sägas bestå av ?era kliniska syndrom, däribland störningar i själslivet i form av tvångstankar; beteenderubbningar, t.ex. tvångsmässigt upprepande av cannabisrelaterade aktiviteter; samt en cannabisframkallad neuroadaptation som leder till fysiologiskt beroende, vilket bland annat yttrar sig i en subjektiv känsla av att samma cannabisdos som tidigare har mindre effekt. Det sista fenomenet kan också yttra sig som abstinenssymtom efter en längre tids dagligt eller nästan dagligt cannabisbruk. Epidemiologiska studier ger vid handen att av dem som någon gång använder cannabis blir 1-3 procent beroende inom 1-2 år efter det första användningstillfället. Det ?nns uppgifter som tyder på att det kan ta upp till 7-8 år från det första användningstillfället innan en person blir fast i drogberoendet. Med andra ord, om någon skall bli beroende av cannabis tar processen normalt högst 7-8 år och oftast inte mer än 4-5 år efter det första användningstillfället. Detta kan jämföras med kokain, som är mycket snabbverkande. Ca 5 procent av missbrukarna blir beroende inom 1-2 år efter det första användningstillfället. Därefter minskar risken för att bli beroende. För att sätta dessa siffror i sitt sammanhang kan man jämföra med några andra vanebildande substanser. En av tre tobaksrökare blir beroende. 1 av 4-5 heroinmissbrukare löper risk att bli beroende. Siffran för psykedeliska droger är 1 av 20, för alkohol 1 av 7-8 och för cannabis 1 av 9-11. |
” |
Thomas Lundqvist
Thomas Lundqvist har många egna tolkningar och definitioner, som dessutom varierar över tiden. Ett "tungt missbruk" verkar vara något som bara drabbar 1.6% av alla som någon gång röker cannabis, samtidigt är ett "långtidsmissbruk" definierat i en skrift som "1-4 ggr/månad i två år"[8] vilket resten av forskarvärlden skulle klassa som sporadisk/låg konsumtion.
| “ | Diagnosen cannabisberoende innebär att en individ trots upplevande av en mängd beteendemässiga, kognitiva, perceptuella och emotionella symptom sammanhängande med missbruk av cannabis fortsätter att använda cannabis. Förekommer hos ca. 10 % av användarna. — Cannabis, beroende och behandling av Thomas Lundqvist[9] |
” |
| “ | Thomas Lundqvist ritar upp en enkelt diagram på den whiteboardtavla som han brukar använda för att förklara saker och ting för sina klienter.
- Om hundra personer testar cannabis så kommer bara tjugo av dem röka de fem gånger som i genomsnitt behövs för att få en positiv effekt. Av dessa tjugo går 8-10 procent in i ett tungt missbruk. Det betyder att 1,6 procent av alla som någon gång prövar blir tunga narkomaner. Av tusen personer som tester blir det 16 missbrukare. De här talen går igen i flera stora undersökningar. - De flesta slutar alltså av sig själva, fortsätter Lundqvist, ofta därför att de märker att det inte riktigt fungerar för dem när de har rökt. Men ju fler individer som testar cannabis, desto fler kommer att fortsätta och desto fler kommer att bli tunga missbrukare. |
” |
Det enkla diagrammet är förmodligen detsamma som förekommer i ett flertal presentationer av Lundqvist (se exempelvis sidan nio i presentationen från 2011[9]). Vad som hade rökts när det togs fram, eller vad man måste röka för att förstå den lämnar vi till läsarna...
Haschboken
I Haschboken (upplagan från 1989) kan man läsa om några "myter" som cannabisrökare har, samt motargumenten mot dessa:
| “ | "Man blir inte beroende av hasch"
Jo, många behandlare menar att det är minst lika svårt att bryta ett intensivt haschmissbruk som pågått under en längre tid som många andra svåra drogberoenden såsom exempelvis alkoholism och heroinism. |
” |
Observera: MINST lika svårt att sluta med som alkohol och heroin...
Definitioner av beroende och missbruk
DSM-IV och DSM-V
Enligt diagnostikverktyget DSM-IV så definierar man missbruk och beroende när ett (för missbruk) eller tre (för beroende) kriterier nås inom en 12-månaders period:
| “ | DSM-IV Substance Abuse Criteria:
Substance abuse is defined as a maladaptive pattern of substance use leading to clinically significant impairment or distress as manifested by one (or more) of the following, occurring within a 12-month period:
Note: The symptoms for abuse have never met the criteria for dependence for this class of substance. According to the DSM-IV, a person can be abusing a substance or dependent on a substance but not both at the same time. DSM-IV Substance Dependence Criteria: Substance dependence is defined as a maladaptive pattern of substance use leading to clinically significant impairment or distress, as manifested by three (or more) of the following, occurring any time in the same 12-month period:
|
” |
I den femte upplagan av DSM (DSM-V) från 2013 så har man ändrat definitionerna av det som vi i svenskan översätter till beroende och missbruk. Nu har man istället termer som mer skulle översättas till grader av "cannabisbruksproblem".
| “ | Substance use disorder in DSM-5 combines the DSM-IV categories of substance abuse and substance dependence into a single disorder measured on a continuum from mild to severe. Each specific substance (other than caffeine, which cannot be diagnosed as a substance use disorder) is addressed as a separate use disorder (e.g., alcohol use disorder, stimulant use disorder, etc.), but nearly all substances are diagnosed based on the same overarching criteria. In this overarching disorder, the criteria have not only been combined, but strengthened. Whereas a diagnosis of substance abuse previously required only one symptom, mild substance use disorder in DSM-5 requires two to three symptoms from a list of 11. Drug craving will be added to the list, and problems with law enforcement will be eliminated because of cultural considerations that make the criteria difficult to apply internationally.
In DSM-IV, the distinction between abuse and dependence was based on the concept of abuse as a mild or early phase and dependence as the more severe manifestation. In practice, the abuse criteria were sometimes quite severe. The revised substance use disorder, a single diagnosis, will better match the symptoms that patients experience. Additionally, the diagnosis of dependence caused much confusion. Most people link dependence with “addiction” when in fact dependence can be a normal body response to a substance. |
” |
| “ | "The term dependence is misleading, because people confuse it with addiction, when in fact the tolerance and withdrawal patients experience are very normal responses to prescribed medications that affect the central nervous system,” said Charles O’Brien, M.D., Ph.D., chair of the Substance-Related Disorders Work Group. “On the other hand, addiction is compulsive drug-seeking behavior which is quite different. We hope that this new classification will help end this wide-spread misunderstanding.” — The American Psychiatric Association[14] |
” |
Kriterierna för Cannabis use disorder:
| “ | A problematic pattern of cannabis use leading to clinically significant impairment or distress, as manifested by at least 2 of the following, occurring within a 12-month period:
— DSM-IV[15] |
” |
I en amerikansk studie från 2015[16] beräknar man att 2.5% har uppfyllt dessa kriterierna under det senaste året och 6.3% under sin livstid. De hade i genomsnitt använt cannabis 225 respektive 274 dagar/år.
I DSM-V introducerar man även diagnosen "Cannabis Withdrawal", dvs abstinenssymptom. Det har var efterfrågat en längre tid från vissa forskare (vi kommer till det längre ner).
| “ | Cannabis Withdrawal
— DSM-V[15] |
” |
WHO
Enligt WHO:s tolkning av ICD-10[17][18] skall minst tre av följande kriterier ha uppfyllts under det senaste året för att definiera ett beroende:
- Starkt sug eller tvång att ta drogen
- Svårigheter att hantera konsumtionen, att sluta eller kontrollera frekvensen
- Abstinenssymptom
- Toleransökning har skett, högre doser behövs för att nå samma nivå av påverkan
- Ett minskat intresse att ägna sig åt alternativa nöjen eller intressen p.g.a anskaffande och användande av drogen eller avtändning
- Konsumtionen fortsätter trots klara bevis för skadliga fysiska eller psykiska effekter
Forskning om cannabisberoende
Det har under många årtionden rådit stor osäkerhet kring mekanismerna bakom beroendet. Under 1980-talet upptäckte man cannabinoidreceptorerna och att THC band till dessa. Det har sedan dess förekommit många teorier kring aktivering av dopamin och opiatreceptorer[19] som bevisats och motbevisats om vartannat. Studier med försöksdjur visade inte i tillräckligt hög grad att djuren har valt att börja självadministrera THC, vilket också gjorde att forskarna hade det svårt att bevisa beroendepotentialen. Hos människor har man dock visat att man väljer THC framför placebo, och gräs med högre THC-halt föredras[20].
Det nuvarande forskningsläget är att cannabis påverkar belöningssystemet genom en annan mekanism än andra droger, men resultatet är snarlikt eftersom dopaminhalterna förändras i områdena av hjärnan som förknippas med belöningssystemet. Man upplever ett sug efter drogen och en belöning när man tar den[21][20][22]. Cannabinoider modulerar det mesolimbiska dopaminsystemet och dopaminnivåerna minskar under cannabisabstinensen[23].
Hur många blir beroende?
En långtidsstudie från 1991[24] med inriktning på ungdomar från USA påvisade att beroendegraden var ganska låg. 77% av alla i "high school" hade använt cannabis, men 74% av dessa användare hade inte använt cannabis under det senaste året och 84% hade inte använt drogen under den senaste månaden.
Flera källor anger att 10% av cannabisrökarna blir beroende (se även Ramström, Olsson, Lundqvist, Mobilisering mot Narkotika m.m. som citeras längre upp):
| “ | The Institute of Medicine Report (1999) suggested that 9% of those who ever used cannabis become dependent (as defined by the DSM-IV criteria); this compared with dependency risks of 32% for tobacco, 23% for heroin, 17% for cocaine, and 15% for alcohol. — The Science of Marijuana av Professor Leslie L. Iversen (2001) |
” |
| “ | A variety of estimates have been derived from U.S. studies in the late 1970s and early 1980s, which defined cannabis use and dependence in a variety of ways. These studies suggested that between 10 and 20 per cent of those who have ever used cannabis, and between 33 and 50 per cent of those who have had a history of daily cannabis use, showed symptoms of cannabis dependence (see Hall, Solowij & Lemon, 1994). A more recent and better estimate of the risk of meeting DSM-R.III criteria for cannabis dependence was obtained from data collected in the National Comorbitity Study (Anthony, Warner & Kessler, 1994). This indicated that 9 per cent of lifetime cannabis users met DSM-R-III criteria for dependence at some time in their life, compared to 32 per cent of tobacco users, 23 per cent of opiate users and 15 per cent of alcohol users — Hall (1999)[25] |
” |
En studie från 2001 av franska hälsoinstitutet Inserm anger att 10% av de som röker cannabis riskerar att bli beroende, jämfört med 30% för tobak[26].
En holländsk studie från år 2001 med 7000 deltagare mellan 18-65 år visade att 10% av cannabisrökarna indikerade tecken på beroende under sin livstid[27]
En forskare anser i en litteraturgenomgång från 2007 att cannabis har lägre beroenderisk än flera andra droger eftersom endast 7-10% får abstinenssymptom och dessa är milda:
| “ | A degree of physical dependence can occur with cannabis and abrupt discontinuation of use can cause mild withdrawal symptoms (Couper & Logan, 2004). Such dependency occurs in 7 to 10 percent of users (Kalant, 2004), which represents a lower dependency risk than exists for opioids, tobacco, alcohol and benzodiazepines (Grotenhermen, 2003). — Review of the literature on cannabis and crash risk (Baldock, 2007)[28] |
” |
Kanadensiska senatens rapport om cannabis från 2002 drar följande slutsatser om cannabisberoendet och dess problembild:
| “ | Clinical studies
It is difficult to generalize based on the results of clinical studies, but it is interesting to see to what extent their results are similar to those of epidemiologic studies. Kosten examined the validity of DSM-III R criteria to identify syndromes of dependence on various psychoactive substances including cannabis. He observed that the criteria for syndromes of alcohol, cocaine and opioid dependence were strongly consistent. The results were more ambiguous for cannabis. A criterion-referenced analysis revealed that there were three dimensions to the cannabis dependence syndrome: (1) compulsion – indicated by a change in social activities attributable to the drug; (2) difficulty stopping – revealed by the inability to reduce use, a return to previous levels after stopping temporarily and a degree of tolerance of the effects; and (3) withdrawal signs – revealed by their disappearance with re-use and continuing use despite recognized difficulties. Studies on long-term users In Canada, Hathaway conducted a study between October 2000 and April 2001 to identify problem use and dependence in long-term users based on the DSM-IV criteria. The sample was made of 104 individuals (64 men and 40 women) aged 18 to 55 (mean age 34). 80% had used cannabis on a weekly basis, 51% on a daily basis during the preceding 12 months, and close to half (49%) had used one ounce (28 grams) or more per month. Reasons to use included: to relax (89%), to feel good (81%), to enjoy music or films (72%), because they are bored (64%) or as a source of inspiration (60%). Respondents were asked if they had ever engaged in deviant activity related to cannabis use. The most frequent answer was to have been in an uncomfortable situation in order to get cannabis. Other activities included borrowing money, selling cannabis to support their own drug use, and taking on extra work to buy cannabis. Only 6% ever had recurring legal problems due to their use of cannabis. With respect to dependence, 30% reported a lifetime prevalence of three or more of the criteria, 15% during the 12 months prior to the interview. In light of this finding, the most frequently encountered problems with cannabis have more to do with self-perceptions of excessive use levels than with the drug’s perceived impact on health, social obligations and relationships, or other activities. Lending support to the highly subjective nature of his evaluative process, no significant correlations were found between amounts nor frequency of use and the number of reported DSM-IV items. For those whom cannabis dependency problems progress to the point of seeking out or considering formal help, however, the substantive significance of perceived excessive use levels cannot be overlooked. |
” |
I samanfattningen skriver man bl.a att ett fysiskt beroende är praktiskt sett icke-existerande:
| “ | Heavy use of cannabis can result in dependence requiring treatment; however, dependence caused by cannabis is less severe and less frequent than dependence on other psychotropic substances, including alcohol and tobacco.
... In Chapter 7 we determined that physical dependency on cannabis was rare and insignificant. Some symptoms of addiction and tolerance can be identified in habitual users but most of them have no problem in quitting and do not generally require a period of withdrawal. As far as forms of psychological dependency are concerned, the studies are still incomplete but the international data tend to suggest that between 5% and 10% of regular users (using at least in the past month) are at risk of becoming dependent on cannabis. ... What form does cannabis dependency take? Most authors agree that psychological dependency on cannabis is relatively minor. In fact, it cannot be compared in any way with tobacco or alcohol dependency and is even less common than dependency on certain psychotropic medications. We have observed that:
|
” |
Abstinens
Tidiga studier på människor gjorda under 1970-talet[31] visade att orala doser med 180-210mg THC (motsvarande 10 jointar) per dag i 10-20 dagar orsakade sömnstörningar, rinnande näsa, minskad aptit och svettningar som försvann efter fyra dagar. Samtidigt noterade de att symptomen var relativt milda och var skeptiska kring att dessa symptom uppkom vid normalt rekreationellt bruk. Studier[32][33] har sedermera visat att abstinensen fortfarande var på sitt maximum efter fyra dagar med lägre doser och lägre antal provdagar.
Sedan dess har man genom djurförsök och studier på människor lärt sig ännu mera om abstinensen från cannabis. Men det är först på senare år som forskarna nått konsensus om att cannabisabstinensen existerar, bevisen för det är signifikana. Ramström nämnde lite om det i inledningen. Anledningen till konflikten är att den tidiga forskningen hade många metodproblem och att resultaten ansågs kunna ha alternativa förklaringar, mer om det i nästa citat.
DSM-V från 2013 har inkluderat diagnosen cannabisabstinens, detta efter att flera nya studier stöder dess signifikans[34][35][36][37] och Budney som varit drivande vidhållit att han ville se en förändring[38].
Det skall dock noteras att det funnits mycket kritik. Den sammanfattas här i en metastudie från Neil Smith (2001):
| “ | The methods used in measuring abstinence effects have been inconsistent: self-report, observation and a variety of scales are used to assess symptoms. What the majority of these measures do have in common is that they fail to measure adequately the severity of symptoms. Although Wiesbeck and colleagues attempted to model the DSM-IV criteria for substance withdrawal, when constructing a list for cannabis withdrawal symptoms they ignored the other DSM-IV criteria for withdrawal states, which requires ‘. . . clinically signi?cant distress or impairment . . .’ (American Psychiatric Association 1994). Severity of symptoms is not measured in that study (Wiesbeck et al. 1996). When severity is measured many of the symptoms reported are mild and do not reach a clinically signi?cant level. The approach to the issue of severity in these studies is typi?ed by Jones and colleagues’ method of recording symptoms occurring ‘at least once’ (Jones et al. 1976). However, these researchers did add that the withdrawal symptoms that they observed were ‘mild and short-lived’. Where standardized clinical instruments are used to measure severity, results again reveal mild symptom patterns. Kouri and colleagues found a signi?cant increase in depression, as measured by the Hamilton rating scale for depression (Hamilton 1960), between abstinent cannabis smokers and controls (Kouri et al. 1999) However, this score peaked at only six, a subclinical rating on the scale. The variability of symptoms in terms of severity is also clearly observable in Table 1. In the Budney and colleagues study ‘severe’ symptoms were reported by a minority of individuals in every category, and this in a group of individuals meeting current dependence criteria (Budney et al. 1999).
... It is a necessary criterion of most disorders included in DSM-IV that the presence of other mental conditions/alternative explanations are ruled out before a diagnosis is made. All withdrawal studies made some form of psychiatric evaluation prior to selection of their samples. However, Budney et al. (1999) reported that 41% of their sample had a history of psychiatric diagnosis and 79% of Stephens et al. (1993) sample had a diagnosis of a ‘psychological disorder’ according to the SCL-90R (symptoms checklist-90 revised, Derogatis 1983). Crowley and colleagues studied dependence and withdrawal in a population of adolescents with conduct disorders. Although they did ?nd withdrawal symptoms in abstinent users, they recommended that ‘. . . ?ndings from this severely affected clinical population should not be generalised broadly to other adolescents’ (Crowley et al. 1998) (for this reason, the study has been omitted from the list of withdrawal studies described above). Only one study thus far has reported the use of a standardised instrument (current and past psychopathology scales: CAPPS; Endicott & Spitzer 1972) to preselect and omit participants: this study found no withdrawal effects (Greenberg et al. 1976). Other studies reported only that clinical examinations had been conducted by psychiatrists with no further details of past psychiatric history (Babor et al. 1976; Cohen 1976; Jones et al. 1976; Georgotas & Zeidenberg 1979; Haney et al. 1999a, b; Kouri et al. 1999). Although personality differences do not always reach the level of ‘disorder’, they have been implicated in withdrawal onset and severity in individuals ceasing benzodiazepine use (Tyrer, Owen & Dawling 1983; Rickels et al. 1986; Golombok et al. 1987). The only study to investigate the possible effects of personality on the appearance of withdrawal symptoms following cessation of cannabis use utilized the Minnesota multiphasic personality inventory (MMPI; Hathaway & McKinley 1951) to discover a particular group of traits that appeared to be related to the effects of abstaining from the drug, including anxiety, dependency and ego strength (Bachman & Jones 1979). Factor analysis of the results revealed a trait of ‘ego weakness’ in those experiencing withdrawal symptoms. These results concur with studies into benzodiazepines which link withdrawal severity and treatment outcome to ‘dependent personality’ traits (Rickels et al. 1988; Rickels et al. 1999). ... Aside from the withdrawal studies, the main evidence for cannabis causing physical dependence and withdrawal comes from precipitated withdrawal effects using antagonists. These studies may provide evidence for the existence of cannabinoid speci?c receptors and a physiological aspect to the action of THC. However, the long half-life of cannabinoids in the human system under normal conditions make it unlikely that this effect is being recreated in abstinent human users. Cannabis, although having some similarities with opiates and sedatives, should not be grouped together with these drugs which can cause severe impairment and often require medical intervention. There is some evidence for the role of psychological processes being able to alter the effects of cannabis intoxication, and of the role of personality in the withdrawal process. The psychology of dependence and withdrawal should not be neglected in the race to ?nd physiological causes. |
” |
Dr. Budney genomförde en studie 2001[40] som visar starka bevis för abstinenssymptomen obehag, önskan att röka cannabis, minskad aptit och sömnsvårigheter. Fysiska symptom anses vara svaga eller ej påvisbara.
Några år senare, år 2004, presenterade Budney en metastudie om cannabisabstinens. Den redde ut flera frågetecken kring abstinensen som b.la. var framlagda av Smith, och gjorde att fler forskare ställde sig på hans sida. Här sammanfattar han hur abstinenssymptomen snabbt "peakar" och sedan avtar över några veckor:
| “ | Incidence/Prevalence
The incidence of specific abstinence effects gleaned from experimental laboratory studies suggests that the majority of daily marijuana users experience withdrawal symptoms upon abrupt cessation of use. An early inpatient study reported that 55%–89% of participants experienced irritability, restlessness, insomnia, or anorexia after discontinuation of oral THC (24–26). One outpatient laboratory study reported that more than 50% of heavy cannabis users experienced an increase in symptom severity of at least 30% (3 points on a 10-point scale) on five discrete symptoms (39). Another outpatient study (41) reported that 40% of participants experienced increases of at least 25% (1 point on a 4-point scale) on eight discrete symptoms and that 78% reported such increases for four or more symptoms. The retrospective survey studies also suggest that withdrawal symptoms are experienced by the majority of chronic, heavy cannabis users. Large population studies indicate cannabis withdrawal occurs among a subpopulation of users, with higher prevalence and more symptoms reported by more chronic, frequent, and dependent users (42–44). The majority of adults seeking treatment for cannabis abuse or dependence report a history of experiencing cannabis withdrawal (47–50), and most report a co-occurrence of four or more symptoms of substantial severity (51). A substantial proportion of adolescents seeking treatment for substance abuse also indicate that they have experienced multiple cannabis withdrawal symptoms (52). In summary, cannabis withdrawal symptoms are reported by a significant proportion of heavy (daily or dependent) marijuana users. The incidence of experiencing multiple symptoms upon cessation of use appears to be more than 50%, and, among treatment seekers, the proportion is likely higher. Time Course The onset of cannabis abstinence symptoms has consistently been observed during the first 1–2 days postcessation of cannabis or oral THC administration across several inpatient and outpatient studies (25, 30, 31, 39–41). In the only two outpatient studies that examined extended periods of abstinence, peak effects typically occurred between days 2 and 6 (39, 41). Most symptoms appeared to return to baseline or to comparison-group level within 1–2 weeks, with moderate variability noted across symptoms and individuals. Most abstinence symptoms followed a transient pattern, peaking shortly after cessation and returning to baseline over time. Sleep problems, particularly unusual dreams, did not return to baseline by the end of a 45-day abstinence period and thus cannot be classified as transient (41). Irritability and physical tension also did not return to baseline during the 28-day abstinence study (39), although irritability did return to baseline in the 45-day study (41). The observation that most transient symptoms returned to baseline and comparison-group levels, combined with the exclusion of persons with psychiatric disorder from these studies, suggests that these abstinence effects are not rebound effects indicative of the participants’ condition before initiation of cannabis smoking. In summary, a well-defined time of onset, peak, and duration has been defined for several symptoms. |
” |
Budney lägger även fram ett förslag om vilka abstinenssymptom skall ingå i DSM-V. Här kan man se att fysisk abstinens fortfarande räknas som mindre vanligt:
Common symptoms
- Mood
- Anger or aggression (6/11 studier påvisar detta)
- Irritability (14/16 studier påvisar detta)
- Nervousness/anxiety (12/16 studier påvisar detta)
- Behavioural
- Decreased appetite or weight loss (15/18 studier påvisar detta)
- Restlessness (11/15 studier påvisar detta)
- Sleep difficulties, including strange dreams (13/16 studier påvisar detta)
Less common symptoms/equivocal symptoms
- Physical
- Chills (5/11 studier påvisar detta)
- Stomach pain (6/12 studier påvisar detta)
- Shakiness (5/12 studier påvisar detta)
- Sweating (5/12 studier påvisar detta)
- Mood
- Depressed mood (9/16 studier påvisar detta)
Här är en tabellen med Budneys genomgång av studier som påvisar abstinenssymptomen som anges ovan. :
Australiska NCPIC (National Cannabis Prevention and Information Centre) har sammanställt en guide från 2009 som handlar om hanterandet av cannabisabstinens. Den sammanfattar Budneys och några andra forskares resultat:
| “ | The proportion of patients reporting cannabis withdrawal in recent treatment studies has ranged from 50-95% (Budney & Hughes, 2006). Symptoms commonly experienced include sleep difficulty; decreased appetite and weight loss; irritability; nervousness and anxiety; restlessness; and increased anger and aggression. The majority of symptoms peak between day two and six of abstinence and most return to baseline by day 14. Sleep difficulty, anger/aggression, irritability and physical tension have persisted for three to four weeks in some studies (Budney, Moore, Vandrey, & Hughes, 2003; Kouri & Pope, 2000). Strange dreams failed to return to baseline during a 45-day abstinence study (Budney et al., 2003).
Given the inherent bias in treatment seeking samples, for many dependent cannabis users withdrawal may not be a significant hurdle to achieving a period of abstinence. However, even where withdrawal severity is of a similar magnitude to that experienced by people ceasing tobacco use (Vandrey, Budney, Hughes, & Liguori, 2008; Vandrey, Budney, Moore, & Hughes, 2005), withdrawal can of course be a barrier to attaining abstinence. As with other substances, the range and severity of withdrawal symptoms lie on a spectrum and tend to be greater among heavier, dependent users (Budney & Hughes, 2006). It is also probable that cannabis withdrawal discomfort will be greater among people with psychiatric comorbidity (Budney, Novy & Hughes, 1999), amongst whom continued use is also most harmful (Hall, Degenhardt & Lynskey, 2001). |
” |
Man anger också att en minskning av dosen över längre tid förmodligen minskar abstinensbesvären hos cannabisrökare som försöker sluta:
| “ | Gradual reduction
The gradual reduction of an agonist substance of dependence is typically associated with less severe and clinically significant withdrawal, because of the less abrupt reversal of neuroadaptive changes that a more gradual taper permits. Such an approach underlies most pharmacologically assisted interventions for substance-related withdrawal (e.g., methadone and buprenorphine taper in opiate withdrawal, and benzodiazepine taper for alcohol and benzodiazepine withdrawal) (Alexander & Perry, 1991; Lejoyeux, Solomon & Ades, 1998; NSW Department of Health, 2006). Although there is no evidence in the literature about the effect of gradual dose reduction of cannabis on the severity of withdrawal symptoms, the relatively long plasma half-life of various active cannabis metabolites (typically cited as 1-4 days) (Johansson, Halldin, Agurell, Hollister, & Gillespie, 1989; Wall & Perez-Reyes, 1981) suggests that a gradual reduction in cannabis use would be an effective strategy for people with cannabis dependence, where individuals are able to exert some control over their use or where access to their cannabis is regulated by a third party. This is supported by the apparent clinical utility of oral THC in the management of cannabis withdrawal (Budney, Vandrey, Hughes, Moore, & Bahrenburg, 2007; Haney et al., 2004). Advice on gradual cannabis reduction may include smoking smaller bongs or joints, smoking fewer bongs or joints, commencing use later in the day and having goals to cut down by a certain amount by the next review. |
” |
En studie från 2010[43] visar att abstinensen är högst den första dagen.
En studie från 2012 visar att kroniska cannabisrökare får högre grad av abstinenssymptom och man kommer fram till att högre grad av abstinens leder till fler återfall. Man är inne på samma spår som NCPIC (se citatet ovan), nämligen att en minskning av doseringen tiden före det totala avslutandet, m.a.o. en nedtrappning, kan leda till mindre abstinens och därmed mindre risk för återfall:
| “ | In conclusion, cannabis withdrawal is clinically significant because it is associated with elevated functional impairment to normal daily activities, and the more severe the withdrawal is, the more severe the functional impairment is. Elevated functional impairment from a cluster of cannabis withdrawal symptoms is associated with relapse in more severely dependent users. Those participants with higher levels of functional impairment from cannabis withdrawal also consumed more cannabis in the month following the end of the experimental abstinence period. Higher levels of cannabis dependence (scores on the SDS) predicted greater functional impairment from cannabis withdrawal. These findings suggest that higher SDS scores can be used to predict problematic withdrawal requiring more intense treatment that can be monitored closely using the Cannabis Withdrawal Scale. Finally and speculatively, the finding that lower levels of cannabis dependence predict lower levels of functional impairment from withdrawal (and thus lower levels of relapse) may indicate that stepped reductions in cannabis use prior to a quit attempt could reduce dependence, and thus reduce levels of withdrawal related functional impairment, improving chances of achieving and maintaining abstinence. Targeting the withdrawal symptoms that contribute most to functional impairment during a quit attempt might be a useful treatment approach (e.g. stress management techniques to relieve physical tension and possible pharmacological interventions for alleviating the physical aspects of withdrawal such as loss of appetite and sleep dysregulation). — Quantifying the Clinical Significance of Cannabis Withdrawal (Allsop, 2012)[44] |
” |
Läs även Science Daily: Cannabis Withdrawal Symptoms Might Have Clinical Importance
Metoderna för att samla in data om studiedeltagarnas symptom har varierat genom åren och haft varierande kvalitet. Numera finns ett formulär som kallas "The Cannabis Withdrawal Scale" och används för att kontrollera abstinenssymptom i studier[45] och förmodligen har med alla nödvändiga delar, samt ställer frågorna på rätt sätt. Enligt formulärets skapare visar egna studier att man får mest respons på intensiva drömmar, sömnsvårigheter och aggressivitet[46]. Den kommer förmodligen användas i framtida studier.
Metoder för att minska abstinensen
Man har länge haft uppfattningen att det inte finns några metoder för att lindra eller dämpa cannabisabstinens, men på senare tid har man nått några intressanta genombrott[47].
En studie från 2012 visar att nikotinavvänjningsmedlet Bupropion[48] (i form av läkemedlet Zyban) är effektivare än placebo när det gäller att lindra önskan att röka cannabis och ledde till färre återfall under studiens gång[49].
Kliniska studier med gabapentin[50] och N-acetylcystein[51] verkar också lovande för att minska abstinensen.
Det finns t.o.m indikationer som tyder på att man kan använda cannabis för att bli av med sitt cannabisberoende! Brasilianska läkare rapporterar i en fallbeskrivning från 2013[52] att en patient som fick 300-600mg CBD per dag i 11 dagar upplevde att abstinensen försvann. Forskare vid University College i London genomför i skrivande stund (2015) två kliniska studier där man dels skall ta reda på vilken dos som är effektivast, varefter resultaten från 60 cannabisanvändare som får CBD skall jämföras med 60 som får placebo[53].
En studie från 2011[54] visar att Aerobics (kan förmodligen ersättas med annan motion) är effektivt för att reducera cannabisberoende, även hos personer som inte vill sluta. Efter bara ett fåtal träningspass hade mängden cannabis de använde halverats. Det verkar med andra ord inte vara speciellt svårt att tygla abstinensen från ett beroende:
| “ | During the study their craving for and use of cannabis was cut by more than 50 percent after exercising on a treadmill for 10 30-minute sessions over a two-week period.
"This is 10 sessions but it actually went down after the first five. The maximum reduction was already there within the first week," said co-author Peter Martin, M.D., director of the Vanderbilt Addiction Center. "There is no way currently to treat cannabis dependence with medication, so this is big considering the magnitude of the cannabis problem in the U.S. And this is the first time it has ever been demonstrated that exercise can reduce cannabis use in people who don't want to stop." |
” |
Jämförelse med andra droger
En jämförelse av olika drogers grad av beroende-, tolerans-och abstinensframkallande egenskaper jämfördes av Dr. Jack E. Henningfield, chef för klinisk farmakologi vid beroendeforskningscentret vid myndigheten NIDA (National Institute on Drug Abuse) i en artikel i New York Times 1994[56] visade att cannabis gav mindre beroende, abstinens och tolerans än koffein.
I Professor Bernard Roques bedömning från 1998 av olika drogers farlighet som finns med i den kanadensiska rapporten om cannabis[57] visar att cannabis ger en låg grad av fysiskt och psykiskt beroende:
| Drog | Grad av fysiskt beroende | Grad av psykiskt beroende |
|---|---|---|
| Heroin | Väldigt hög | Väldigt hög |
| Kokain | Låg | Hög men intermittent |
| MDMA | Väldigt låg | ? |
| Psykostimulanter | Låg | Medelhög |
| Alkohol | Väldigt hög | Väldigt hög |
| Benzodiazepiner | Medelhög | Hög |
| Cannabinoider | Låg | Låg |
| Tobak | Hög | Väldigt hög |
Institute Of Medicines metastudie från 1999 anger att cannabisabstinensen är mild jämfört med droger som har fysiska symptom:
| “ | Withdrawal
A distinctive marijuana and THC withdrawal syndrome has been identified, but it is mild and subtle compared with the profound physical syndrome of alcohol or heroin withdrawal. The symptoms of marijuana withdrawal include restlessness, irritability, mild agitation, insomnia, sleep EEG disturbance, nausea, and cramping. In addition to those symptoms, two recent studies noted several more. A group of adolescents under treatment for conduct disorders also reported fatigue and illusions or hallucinations after marijuana abstinence (this study is discussed further in the section on "Prevalence and Predictors of Dependence on Marijuana and Other Drugs"). In a residential study of daily marijuana users, withdrawal symptoms included sweating and runny nose, in addition to those listed above. A marijuana withdrawal syndrome, however, has been reported only in a group of adolescents in treatment for substance abuse problems and in a research setting where subjects were given marijuana or THC daily. Withdrawal symptoms have been observed in carefully controlled laboratory studies of people after use of both oral THC and smoked marijuana. In one study, subjects were given very high doses of oral THC: 180-210 mg per day for 10-20 days, roughly equivalent to smoking 9-10 2% THC cigarettes per day. During the abstinence period at the end of the study, the study subjects were irritable and showed insomnia, runny nose, sweating, and decreased appetite. The withdrawal symptoms, however, were short lived. In four days they had abated. The time course contrasts with that in another study in which lower doses of oral THC were used (80-120 mg/day for four days) and withdrawal symptoms were still near maximal after four days. In animals, simply discontinuing chronic heavy dosing of THC does not reveal withdrawal symptoms, but the "removal" of THC from the brain can be made abrupt by another drug that blocks THC at its receptor if administered when the chronic THC is withdrawn. The withdrawal syndrome is pronounced, and the behavior of the animals becomes hyperactive and disorganized. The half-life of THC in brain is about an hour. Although traces of THC can remain in the brain for much longer periods, the amounts are not physiologically significant. Thus, the lack of a withdrawal syndrome when THC is abruptly withdrawn without administration of a receptor-blocking drug is probably not due to a prolonged decline in brain concentrations. |
” |
Man drar även följande sammanfattande slutsatser:
| “ |
— Marijuana and Medicine: Assessing the Science Base (Institute Of Medicine, 1999)[58] |
” |
Man inkluderar även en tabell där abstinenssymptom från olika droger jämförs[59]). Notera att cannabis saknar de flesta fysiska abstinenssymptom som de andra drogerna har:
| Nicotine | Alcohol | Marijuana | Cocaine | Opioids |
|---|---|---|---|---|
| Restlessness, Irritability, Dysphoria, Impatience & hostility, Dysphoria, Depression, Anxiety, Difficulty concentrating, Decreased heart rate, Increased appetite or weight gain | Irritability, Sleep disturbance, Nausea, Tachycardia (Hypertension), Sweating, Seizures, Alcohol craving, Delirium tremens (severe agitation, confusion, visual hallucinations, fever, profuse sweating, nausea, diarrhea, dilated pupils), Tremor | Restlessness, Irritability, Mild agitation, Insomnia, Sleep EEG disturbance, Nausea, Cramping | Dysphoria, Depression, Sleepiness & fatigue, Bradycardia, Cocaine craving | Restlessness, Irritability, Dysphoria, Anxiety, Insomnia, Nausea, Cramping, Muscle aches, Increased sensitivity to pain, Opioid craving |
Även i kanadensiska senatens rapport från 2002[30] anser man att tobak och alkohol ger ett starkare beroende.
Ett par uppskattningar av beroendet av olika droger har gjorts av David Nutt 2007[60] och av Jan van Amsterdam 2010[61]:
| Drog | Medelvärde (Amsterdam et al) | Medelvärde (Nutt) | Njutning (Nutt) | Psykiskt beroende (Nutt) | Fysiskt beroende (Nutt) |
|---|---|---|---|---|---|
| Heroin | 2.89 | 3.0 | 3.0 | 3.0 | 3.0 |
| Crack | 2.82 | N/A | N/A | N/A | N/A |
| Tobak | 2.82 | 2.21 | 2.3 | 2.6 | 1.8 |
| Metadon | 2.68 | N/A | N/A | N/A | N/A |
| Kokain | 2.13 | 2.39 | 3.0 | 2.8 | 1.3 |
| Metamfetamin | 2.24 | N/A | N/A | N/A | N/A |
| Alkohol | 2.13 | 1.93 | 2.3 | 1.9 | 1.6 |
| Amfetamin | 1.95 | 1.67 | 2.0 | 1.9 | 1.1 |
| Benzodiazepiner | 1.89 | 1.83 | 1.7 | 2.1 | 1.8 |
| GHB | 1.71 | 1.19 | 1.4 | 1.1 | 1.1 |
| Cannabis | 1.13 | 1.51 | 1.9 | 1.7 | 0.8 |
| Ketamin | 0.84 | 1.54 | 1.9 | 1.7 | 1.0 |
| Khat | 0.76 | 1.04 | 1.6 | 1.2 | 0.3 |
| Ecstasy | 0.61 | 1.13 | 1.5 | 1.2 | 0.7 |
| LSD | 0.03 | 1.23 | 2.2 | 1.1 | 0.3 |
| Psilocybin | 0.03 | N/A | N/A | N/A | N/A |
Under 2008 har det gjorts studier som jämför abstinensen från cannabis och tobak. Resultaten är överraskande sett till tidigare uppskattningar eftersom man kommer fram till att cannabis och tobak ger likvärdig abstinens sett till intensitet och typer av symptom. Något som inte är lika överraskande är att man ser att kombinationen av drogerna ger starkare abstinens än enbart cannabis eller tobak[62][63].
En metastudie från 2012 visar ett samband mellan kombinationen av tobak och cannabis och ökade svårigheter att sluta med cannabis. Rökare av enbart cannabis hade lättare att sluta[64]. Detta är intressant då många tidigare studier om cannabisberoende inte lade så stor vikt vid att många cannabisrökare blandar cannabis och tobak[65] vilket kan störa forskningsresultaten, och skapa felkällor.
Sötsaker är mer beroendeframkallande än kokain!
Att socker är extremt beroendeframkallande är ett påstående man hör ibland, ofta heter det att det är mer beroendeframkallande än heroin eller kokain. Många skrattar och avfärdar det som nonsens, men faktum är att beroendet av sötsaker är bland det starkaste vi känner till.
I en studie från 2007[66] visade forskare att råttor föredrog sackarin framför kokain, även om råttorna blev kokainberoende innan sackarinlösningen introducerades. Sackarin är ett sötningsmedel som återfinns i bl.a suketter, bordsötningsmedel och andra light-produkter. Det tas inte upp av kroppen och mössen kan därmed inte fördragit sötningsmedlet ut energisynpunkt (vilket de även gör i studier med socker) utan det handlar om ett beroende som utvecklas genom stimulering av tungans sötmareceptorer. Detta utlöser belöningseffekter i hjärnan, som i sin tur är kraftigare än belöningen av att ta kokain:
| “ | Virtually all rats preferred saccharin over intravenous cocaine, a highly addictive drug. The preference for saccharin is not attributable to its unnatural ability to induce sweetness without subsequent caloric input because the same preference was also observed with an equipotent concentration of sucrose, a natural sugar. Importantly, the preference for saccharin sweet taste was not surmountable by increasing doses of cocaine and was observed despite either cocaine intoxication, sensitization or intake escalation – the latter being a hallmark of drug addiction. In addition, in several cases, the preference for saccharin emerged in rats which had originally developed a strong preference for the cocaine-rewarded lever. Such reversals of preference clearly show that in our setting, animals are not stuck with their initial preferences and can change them according to new reward contingencies. Finally, the preference for saccharin was maintained in the face of increasing reward price or cost, suggesting that rats did not only prefer saccharin over cocaine (‘liking’) but they were also more willing to work for it than for cocaine (‘wanting’). As a whole, these findings extend previous research by showing that an intense sensation of sweetness surpasses maximal cocaine stimulation, even in drug-sensitized and -addicted users. The absolute preference for taste sweetness may lead to a re-ordering in the hierarchy of potentially addictive stimuli, with sweetened diets (i.e., containing natural sugars or artificial sweeteners) taking precedence over cocaine and possibly other drugs of abuse. — Lenoir(2007)[66] |
” |
Man har i en annan studie sett att hög sockerkonsumtion orsakar samma typ av receptorförändringar som nikotinberoende:
| “ | In the current study, we also found that long-term sucrose exposure resulted in an increase in α4β2* and a decrease in α6β2* nAChR receptors in the NAc. Interestingly, administration of nicotine results in similar changes in the α4β2* and α6β2* nAChRs levels, and to a similar magnitude as that obtained in the present study with sucrose. Although the mechanisms responsible for this are still not fully understood, it has been suggested that changes in α4β2* and α6β2* nAChRs contribute to nicotine re-enforcement and self-administration. By analogy, the observed changes in nAChRs with sucrose intake may underlie the addictive properties of sucrose. — Shariff (2016)[67] |
” |
Är orsaken till beroendet drogen eller brukaren?
Vi har alla fått höra att drogens effekt är det som skapar beroendet, att hjärnan blir kemiskt beroende av kickarna. Till en viss grad stämmer det, men det är en kraftig förenkling som döljer en viktig faktor som är kan avgöra beroendepotentialen. Psykologin inverkar mer än man tror.
Under slutet av 1970-talet genomförde professor Bruce Alexander vid Simon Fraser University en studie kallad "Rat Park"[68][69] som studerade tillförlitligheten av tidigare studier där man gjort råttor narkotikaberoende. I experimentet så användes flera grupper med råttor. Två grupper fick växa upp i små burar där de blev beroende av droger, vilket inte var någon större svårighet, de kunde välja mellan att dricka vatten eller morfinlösning och valde omedelbart det sistnämnda. Sedan lät man en av grupperna med beroende råttor flytta ut i "råttparken", en 200 gånger större bur där det fanns "ickeberoende" råttor från en tredje grupp att socialisera med, samt massor med leksaker, hjul att springa i och andra saker som gjorde råttlivet intressant och njutbart. Råttorna kunde fortsätta välja att dricka vatten eller morfinlösningen och nu gick de "beroende" råttorna över till att dricka vatten. Inte ens när man gjorde morfinlösningen sötare så ville råttorna ha den:
| “ | In the early 1960s, researchers at the University of Michigan perfected devices which allowed relatively free-moving rats to inject themselves with drugs. After implantation of a needle in one of their veins connected to a pump via a tube running through the ceiling of a special Skinner box, rats could inject themselves with a drug simply by pressing a lever. By the end of the 1970s, hundreds of experiments with apparatus of this sort had shown that rats, mice, monkeys, and other captive mammals will self-inject large doses of heroin, cocaine, amphetamines, and a number of other drugs (Woods, 1978).
Many people concluded that these data also constituted proof for the belief in drug-induced addiction. If most or all animals in an experimental group inject heroin and cocaine avidly and to the detriment of their health (as they did in some experiments), does it not follow that the power of these drugs to instill a need for future consumption transcends species and culture and is simply a basic fact of mammalian existence? One eminent American scientist put it this way: "If a monkey is provided with a lever, which he can press to self-inject heroin, he establishes a regular pattern of heroin use--a true addiction--that takes priority over the normal activities of his life...Since this behaviour is seen in several other animal species (primarily rats), I have to infer that if heroin were easily available to everyone, and if there were no social pressure of any kind to discourage heroin use, a very large number of people would become heroin addicts." (Goldstein, 1979, 342). But this statement is in direct contradiction to careful observations of the era in which heroin was freely available in North America and observations of people given relatively free access to opiate drugs in PCA machines, described above. Moreover, some researchers have pointed out that opiate ingestion by laboratory animals could be understood as a way that the animals cope with the stress of social and sensory isolation and the restriction of movement that is imposed by the complex self-administration apparatus. Other researchers pointed out that the mere regular use of a drug by animals or human beings is not equivalent to addiction, as discussed above. To determine whether the self-injection of heroin in these experiments could be an artifact of social isolation, a group of researchers at Simon Fraser University began a series of experiments in the late 1970s which were eventually dubbed the "Rat Park" experiments. Albino rats served as subjects and morphine hydrochloride, which is equivalent to heroin, as the experimental drug. Laboratory rats are gregarious, curious, active creatures. Their ancestors, wild Norway rats, are intensely social and hundreds of generations of laboratory breeding have left many social instincts intact. Therefore, it is conceivable that the self-medication hypothesis might provide the most parsimonious explanation for the self-administration of powerful drugs by rats that were raised in isolated metal cages and subjected to surgical implantations in the hands of a eager (but seldom skillful) graduate student followed by being tethered in a self-injection apparatus. The results of self-injection experiments would not show that claim B was true so much as that severely distressed animals, like severely distressed people, will relieve their distress pharmacologically if they can (Weissman and Haddox, 1989). My colleagues at Simon Fraser University and I built the most natural environment for rats that we could contrive in the laboratory. "Rat Park", as it came to be called, was airy and spacious, with about 200 times the square footage of a standard laboratory cage. It was also scenic, (with a peaceful British Columbia forest painted on the plywood walls), comfortable (with empty tins, wood scraps, and other desiderata strewn about on the floor), and sociable (with 16-20 rats of both sexes in residence at once). In the rat cages, the rats’ appetite for morphine was measured by fastening two drinking bottles, one containing a morphine solution and one containing water, on each cage and weighing them daily. In Rat Park, measurement of individual drug consumption was more difficult, since we did not want to disrupt life in the presumably idyllic rodent community. We built a short tunnel opening into Rat Park that was just large enough to accommodate one rat at a time. At the far end of the tunnel, the rats could release a fluid from either of two drop dispensers. One dispenser contained a morphine solution and the other an inert solution. The dispenser recorded how much each rat drank of each fluid. A number of experiments were performed in this way (for a more detailed summary, see Alexander et al., 1985), all of which indicated that rats living in Rat Park had little appetite for morphine. In some experiments, we forced the rats to consume morphine for weeks before allowing them to choose, so that there could be no doubt that they had developed strong withdrawal symptoms. In other experiments, I made the morphine solution so sickeningly sweet that no rat could resist trying it, but we always found less appetite for morphine in the animals housed in Rat Park. Under some conditions the animals in the cages consumed nearly 20 times as much morphine as the rats in Rat Park. Nothing that we tried instilled a strong appetite for morphine or produced anything that looked like addiction in rats that were housed in a reasonably normal environment. ... I believe these results, which have subsequently been extended by other experimenters (e.g., Bozarth, Murray, and Wise, 1989; Schenk, et al., 1987; Shaham, et al., 1992) show that the earlier animal self-administration studies provide no real empirical support for the belief in drug-induced addiction. The intense appetite of isolated experimental animals for heroin and cocaine in self-injection experiments tells us nothing about the responsiveness of normal animals and people to these drugs. Normal people can ignore heroin and addiction even when it is plentiful in their environment, and they can use these drugs with little likelihood of addiction, as discussed above. Rats from "Rat Park" seem to be no less discriminating. |
” |
Alexander menar att ett par påståenden som ofta återupprepas av samhället inte är empiriskt hållbara:
- Påstående A: Alla, eller de flesta som använder mer heroin eller kokain utöver en viss minimimängd blir beroende.
- Påstående B: Oavsett hur stor andelen användarna av heroin och kokain som blir beroende, så är beroendet orsakat av drogen.
| “ | Thus, Claim A is demonstrably false and Claim B is no more than one of a number of unsubstantiated, but plausible explanations for the fact that some drug users become addicts. The belief in drug-induced addiction, at least with respect to heroin and cocaine, has no status as empirical science, although it has not been disproven. It is believed for some reason other than its empirical support — The Myth of Drug-Induced Addiction (Bruce K. Alexander)[69] |
” |
Han för fram en alternativ hypotes som innebär att råttor väljer att ta droger i de små burarna för att de lider av depression eller rastlöshet. Det är ungefär samma förhållanden som ligger bakom majoriteten av mänskliga missbrukares beroendeproblem. Anledningen till att de tog drogerna så ofta var att de blev beroende av att försvinna från vardagens bekymmersamma tillvaro.
Läs även hans artikel The Rise and Fall of the Official View of Addiction (2014).
Senare studier av andra forskare har också visat att en berikad miljö minskar morfinberoendet hos möss[70].
En metaanalys från 2016 granskade 26 studier om cannabisberoende för att utröna om man kan dra några samband mellan anledningarna till att personer börjar använda cannabis och att de blir beroende. Man kom till slutsatsen att en stor riskfaktor för cannabismissbruk är redan existerande psykiska sjukdomar eller bakomliggande trauman. Personer som är beroende har i större uträckning använt cannabis för att dämpa känslor av stress, ångest, låg självkänsla etc:
| “ | Numerous factors were shown to have an impact on transition to cannabis dependence. In particular, a wide range of mental disorders has been linked to an elevated risk of developing cannabis dependence. One can infer from some studies that cannabis use alone will lead directly to dependence. Nevertheless, low rates of dependence disorder among users seem to contradict this hypothesis. Nocon et al. found that (frequent) use alone does not have to be necessarily linked with cannabis dependence; even regular cannabis use of 2 days per week was associated with a relatively low risk of becoming dependent. It appears that adverse circumstances like traumatic experiences or comorbid mental disorders play a crucial role in this process - even though it cannot be proven beyond a doubt.
...motives for dependent use appeared to differ from those for occasional use. This is in line with evidence from some studies; the notion was put forward that persons dependent on cannabis might differ from infrequent and non-dependent users in having other motives like wishing to reduce negative affect and tension, to cope with stressors or to manage symptoms. |
” |
Källor
- ↑ Evidence for striatal dopamine release during a video game (Koepp, 1998)
- ↑ The neural basis of video gaming (Kühn, 2011)
- ↑ Management of moderate and severe alcohol withdrawal syndromes (Hoffman, 2012)
- ↑ Wikipedia: Alcohol withdrawal syndrome
- ↑ 5,0 5,1 5,2 Folkhälsoinstitutet - Skador av hasch och marijuana
- ↑ 8 myter om Cannabis
- ↑ Mobilisering mot narkotika 2003 - Är cannabis ofarligt?
- ↑ Cannabis och farlighet sid.6 (Thomas Lundqvist, 2003)
- ↑ 9,0 9,1 Cannabis, beroende och behandling (Thomas Lundqvist, 2011)
- ↑ Alla vill slippa ifrån missbruket (Narkotikafrågan nr 1, 2001)
- ↑ Haschboken (Barbro Holmberg, Folkhälsoinstitutet, 1994)
- ↑ American Psychiatric Association. 1994. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders: DSM-IV. Washington D.C.: American Psychiatric Association. (pp. 181-183)
- ↑ American Psychiatric Association 2013: Substance-Related and Addictive Disorders
- ↑ DSM-5 Proposed Revisions Include New Category of Addiction and Related Disorders New Category of Behavioral Addictions Also Proposed
- ↑ 15,0 15,1 Medscape: Cannabis-Related Disorders Clinical Presentation
- ↑ Prevalence and Correlates of DSM-5 Cannabis Use Disorder, 2012-2013: Findings from the National Epidemiologic Survey on Alcohol and Related Conditions–III (Hasin, 2015)
- ↑ WHO: Dependence syndrome
- ↑ IDC-10: Mental and behavioural disorders due to psychoactive substance use (F10-F19)
- ↑ Dopamine and the Dependence Liability of Marijuana (Gettman, 1997)
- ↑ 20,0 20,1 Cannabis reinforcement and dependence role of the cannabinoid CB1 receptor (Cooper, 2008)
- ↑ Marijuana and cannabinoid regulation of brain reward circuits (Lupica, 2004)
- ↑ Cannabis cue-elicited craving and the reward neurocircuitry (Filbey, 2011)
- ↑ A Brain on Cannabinoids: The Role of Dopamine Release in Reward Seeking (Oleson, 2012)
- ↑ Johnston, L.D. et al, Drug Use Among American High School Seniors, College Students and Young Adults, 1975-1990,Vol II, Rockville, MD: U.S. Department of Health and Human Services (1991), p 31.
- ↑ Hall W, Room R, Bondy S. Comparing the health and psychological risks of alcohol, cannabis, nicotine and opiate use. In: Kalant H, Corrigan W, Hall W, Smart R, eds. The health effects of cannabis. Toronto: Addiction Research Foundation, 1999, pp. 477-508.
- ↑ Inserm. Cannabis - quels effects sur le comportement et la santé ? (Inserm, Institut National de la Santé et de la Recherche Médicale, 2001)
- ↑ Van Laar, M., et al., (2001) National Drug Monitor. Jaarbericht 2001. Utrecht: NDM Bureau.
- ↑ Review of the literature on cannabis and crash risk (Baldock, 2007)
- ↑ Cannabis : Our Position For A Canadian Public Policy. Report Of The Senate Special Committee On Illegal Drugs (2002)
- ↑ 30,0 30,1 Cannabis : Our Position For A Canadian Public Policy. Report Of The Senate Special Committee On Illegal Drugs. Summary (2002)
- ↑ Jones RT, Benowitz N, Bachman J. Clinical studies of tolerance and dependence. Annals of the New York Academy of Sciences 282:221-239 (1976).
- ↑ Haney M, Ward AS, Comer SD, Foltin RW, Fischman MW. 1999. Abstinence symptoms following smoked marijuana in humans. Psychopharmacology 141:395—404.
- ↑ Haney M, Comer SD, Ward AS, Foltin RW, Fischman MW: Abstinence symptoms following oral THC administration to humans. Psychopharmacology (Berl) 1999; 14:385–394
- ↑ Diagnostic criteria for cannabis withdrawal syndrome (Gorelick, 2012)
- ↑ Cannabis withdrawal is common among treatment-seeking adolescents with cannabis dependence and major depression, and is associated with rapid relapse to dependence (Cornelius, 2008)
- ↑ Cannabis Withdrawal Among Non-Treatment-Seeking Adult Cannabis Users (Copersino, 2010)
- ↑ Cannabis withdrawal symptoms in non-treatment-seeking adult cannabis smokers (Levin, 2010)
- ↑ Psychiatric Times 2011-04-28: Marijuana Withdrawal Syndrome: Should Cannabis Withdrawal Disorder Be Included in DSM-5? By Alan J. Budney, PhD
- ↑ A review of the published literature into cannabis withdrawal symptoms in human users (Smith, 2001)
- ↑ Marijuana Abstinence Effects in Marijuana Smokers Maintained in Their Home Environment (Budney, 2001)
- ↑ Review of the Validity and Significance of Cannabis Withdrawal Syndrome (Budney, 2004)
- ↑ 42,0 42,1 Management of cannabis withdrawal (Adam Winstock & Toby Lea, NCPIC, 2009)
- ↑ Cannabis withdrawal severity and short-term course among cannabis-dependent adolescent and young adult inpatients (Preuss, 2010)
- ↑ Quantifying the Clinical Significance of Cannabis Withdrawal (Allsop, 2012)
- ↑ NCPIC: Cannabis Withdrawal Scale
- ↑ The Cannabis Withdrawal Scale development: patterns and predictors of cannabis withdrawal and distress (Allsop, 2011)
- ↑ Novel Pharmacologic Approaches to Treating Cannabis Use Disorder (Balter, 2014)
- ↑ Wikipedia: Bupropion
- ↑ Bupropion Reduces Some of the Symptoms of Marihuana Withdrawal in Chronic Marihuana Users: A Pilot Study (Penetar, 2012)
- ↑ A proof-of-concept randomized controlled study of gabapentin: effects on cannabis use, withdrawal and executive function deficits in cannabis-dependent adults (Mason, 2012) pdf-version
- ↑ A double-blind randomized controlled trial of N-acetylcysteine in cannabis-dependent adolescents (Gray, 2012)
- ↑ Cannabidiol for the treatment of cannabis withdrawal syndrome: a case report (Crippa, 2013)
- ↑ Gateway to Research: Cannabidiol: a novel treatment for cannabis dependence?
- ↑ Aerobic Exercise Training Reduces Cannabis Craving and Use in Non-Treatment Seeking Cannabis-Dependent Adults (Buchowski, 2011)
- ↑ Science Daily 2011-03-08: Exercise Can Curb Marijuana Use and Cravings, Study Finds
- ↑ Dr. Jack E. Henningfield of the National Institute on Drug Abuse, New York Times, Aug. 2, 1994: Is Nicotine Addictive? It Depends on Whose Criteria You Use.
- ↑ Danger Factors of “drugs” (reprinted from Roques, B. (1999), page: 296. Excerpts from the Roques report, ordered by B. Kouchner, released in June 1998, tidningsartiklar från Frankrike 1998 samt Roques tabell återpublicerad av Kanadensiska Senaten: Comparative Harms of Cannabis: Overview Table, Roques Report ’98 (p. 182)
- ↑ 58,0 58,1 Marijuana and Medicine: Assessing the Science Base (Institute Of Medicine, 1999)
- ↑ O'Brien CP. 1996. Drug addiction and drug abuse. In: Harmon JG, Limbird LE, Molinoff PB, Ruddon RW, Gilman A G. Editor Goodman and Gilman's The Pharmacological Basis of Therapeutics. 9th Edition. New York: McGraw-Hill. Pp. 557-577
- ↑ Development of a rational scale to assess the harm of drugs of potential misuse. (Nutt, 2007) finns även som pdf-version
- ↑ Ranking the Harm of Alcohol, Tobacco and Illicit Drugs for the Individual and the Population (van Amsterdam, 2010) finns även som pdf-version
- ↑ A within-subject comparison of withdrawal symptoms during abstinence from cannabis, tobacco, and both substances (Vandrey & Budney 2008)
- ↑ Comparison of cannabis and tobacco withdrawal: Severity and contribution to relapse (Budney & Vandrey, 2008)
- ↑ Clinical correlates of co-occurring cannabis and tobacco use: a systematic review. (Peters, 2012)
- ↑ Adding Tobacco to Cannabis—Its Frequency and Likely Implications (Belanger, 2011)
- ↑ 66,0 66,1 Intense Sweetness Surpasses Cocaine Reward (Lenoir, 2007)
- ↑ Neuronal Nicotinic Acetylcholine Receptor Modulators Reduce Sugar Intake (Shariff, 2016)
- ↑ Wikipedia: Rat Park
- ↑ 69,0 69,1 69,2 The Myth of Drug-Induced Addiction (Bruce K. Alexander)
- ↑ Effects of enriched environment on morphine-induced reward in mice (Xu, 2007)
- ↑ Psychosocial Determinants of Cannabis Dependence: A Systematic Review of the Literature (Schlossarek, 2016)
Detta är bara en liten del av Legaliseringsguiden. Klicka på länken eller använd rullistan nedan för att läsa mer om narkotikapolitiken, argumenten för en avkriminalisering & legalisering, genomgångar av cannabis påstådda skadeverkningar, medicinska användningsområden och mycket mera. Det går även att ladda ner hela guiden som pdf.
Sidan ändrades senast 2 januari 2020 klockan 06.01.
Den här sidan har visats 32 533 gånger.
Translate this page:
