Djur som innehåller droger

Djur bör aldrig användas som droger. Förutom den moraliska aspekten, att det är fel att hålla djur i fångenskap eller döda dem för deras droger, så är de flesta djuren som listas här väldigt giftiga. Effekten som eftersträvas går hand i hand med skadliga effekter som överskuggar alla eventuella positiva effekter. Många är dödligt giftiga i doser som inte är långt ifrån den aktiva drogdosen.

Flera av gifterna som räknas upp i denna artikeln är neurotoxiner som är antagonister till nikotinerga acetylkolinreceptorer (nAChR). Agonister som binder till dessa receptorerna öppnar gör att ett membran i jonkanalen öppnas, varpå ett flöde av natriumjoner kan frisläppas och styra exempelvis muskelceller som initierar en muskelsammandragning. Genom att blockera receptorn med en antagonist depolariseras membranen, flödet av joner i jonkanalerna stängs av och cellkommunikationen störs ut. Det leder till dålig muskelkontroll varvid paralys (förlamning) uppstår. Detta upplevs som muskelavslappnande, men samtidigt störs viktiga "automatiska" muskelsammandragningar också ut, exempelvis de som hanterar andningen och hjärtat. Effekterna av överdoser inkluderar diarée, illamående, paralys, domning, andnöd, lågt blodtryck, konvulsioner, mental nedsättning, arytmi, andningsuppehåll och döden[1].

  • Nikotin, epibatidin, anatoxin-a, cytisin, lobelin, anabasein är exempel på agonister.
  • d-tubocurarin, metyllycaconitin, bungarotoxin, dihydro-b-erythroidin, kobragift m.fl är kompetitiva antagonister.
  • Ibogain är en icke-kompetitiv antagonist.

Se även:

Vissa fiskar, sjöstjärnor, vattensalamandrar etc. (tetrodotoxin)

Nervgiftet Tetrodotoxin (TTX)[2] återfinns i blåsfiskar, blåringade bläckfiskar, dolksvansar, vissa vattensalamandrar (släktet Taricha), sjöstjärnor, etc. Det produceras i vissa djur av symbiotiska bakterier.

Blåsfiskar i maträtten "fugu" som inte anrättats korrekt leder till 20-44 förgiftningsfall per år i Japan, varav något enstaka dödsfall. Giftet paralyserar andningen. LD50 för möss är 334ug/kg.

Tetrodotoxin kan dock möjligen i låga doser användas som en drog. Den har smärtstillande egenskaper[3] och enligt anekdoter på drogforum så har den förekommit på RC-marknaden i form av blotters och påstås kunna användas rekreationellt[4].

Det har även visat sig att delfiner använder blåsfisken som drog[5][6]. Läs mer i artikeln om Djur som använder droger.

Fiskar (DMT-analoger)

Ett antal fiskarter innehåller DMT-analoger som möjligen ackumuleras i deras kroppar genom att de äter havsalger som innehåller de aktiva ämnena.

Äter man fiskarna så får man hallucinationer och mardrömmar.

Se den separata artikeln om fiskar för mer information.

Fåglar (Batrachotoxin?)

Diego Muñoz Camargo beskrev på 1500-talet hur Aztekerna åt köttet från en fågel kallad oconenetl som hade hallucinogena egenskaper. I källorna anges oconenetl (köttet) tillsammans med Psilocybinsvampar (nanacatl), Datura (tlapatl, mixitl) och Peyote (peyotl) vara droger som framkallar visioner[7].

Man vet inte exakt vad det var för fågelart, mer än att den var röd och svart.

Det finns några fågelarter (exempelvis Colluricincla megarhyncha, Pitohui dichrous[8] och Plectropterus gambensis) som är giftiga för att de äter stora mängder giftiga bär eller insekter, de två förstnämnda innehåller Batrachotoxin[9] som är ett av naturens mest potenta nervgifter (LD50 är 2ug/kg för möss) och även återfinns i pilgiftgrodors sekret. Möjligtvis kan någonting liknande ligga bakom oconenetls påstådda hallucinogena egenskaper.

Giraffer

Humr-stammen (ett av Baggara-folken) lever i sydvästra Kordofan i Sudan. Antropologen Ian Cunnison levde tillsammans med Humr 1952 - 1954 och dokumenterade deras traditioner och sedvänjor. Bland annat följde han med på giraffjakt och fick då uppleva hur jägarna drack "umm nyolokh", en blandning av benmärg och lever som han beskrev som delikat. Därtill gav den hallucinogena effekter[10][11]

After killing a giraffe the hunters make camp and prepare a drink called umm nyolokh from its liver and bone marrow.

The hunters say that the making of this drink is the main reason for hunting the giraffe.

Ian Cunnison, an anthropologist who took part in one of their hunting expeditions, reported that among the Humr: 'it is said that a person, once he has drunk umm nyolokh, will return to giraffe again and again.

Humr, being Mahdists, are strict abstainers and a Humrawi is never drunk (sakran) on liquor or beer. But he uses this word to describe the effects which umm nyolokh has upon him.'

After drinking it, dreams of giraffes are commonly reported and Cunnison said that he actually heard a man wake up shortly after drinking it shouting 'giraffe on your left'. Waking hallucinations experienced under the influence of the drink also typically involve giraffes.
— The Encyclopedia of Psychoactive Substances Av Richard Rudgley[12]

En teori kring vad den aktiva drogen kan vara har handlat om DMT för att giraffer äter mycket Acacia, men utan MAO-hämmare är den teorin långsökt.

Herptiler

Med herptiler menas djur som tillhör djurgrupperna kräldjur eller groddjur.

Sekret från vissa paddor och grodor har använts i Nordamerika och Sydamerika för sin hallucinogena effekt.

Bufo alvarius och Phyllomedusa bicolor har egna artiklar i MM:s wiki. Se även artikeln om paddor.

En mängd olika salamandrar, ödlor och ormar har också potenta gifter som i vissa fall kan användas som droger[13].

Epipedobates tricolor (epibatidin)

Pilgiftgrodan Epipedobates tricolor innehåller epibatidin som har 200 gånger starkare smärtstillande effekt än morfin[14], men binder ej till opioidreceptorer utan är agonister till nAChR[15]. Den har högre affinitet till nAChR än till mAChR, men i högre doser kommer dock epibatidin binda till mAChR hos människor varvid paralys inträder[16]. P.g.a att den smärtstillande effekten ligger nära överdosen har den ännu inte blivit ett godkänt läkemedel[17][18].

Salamandrar (samandarin)

I Slovenien finns ett rykte om traditionell användning av Eldsalamander (Salamandra salamandra) i brännvin. Ryktet startades 1995 med en artikel i inhemska tidningen Mladina[19][20]. Artikeln beskriver hur den som använder drycken får en kraftig tripp:

And then it... started unnaturally, colorfully glittering around the treetops and trees, which were weirdly, hysterically rushing into the depths of gorges... It was as if I were totally unburdened by the biology of extraterrestrial beings from some other planet and watched everything, the grass, the insects or a grazing cow in the vicinity... and absolutely everything seemed new and strange, and I wished to fuck something, anything. And in this almost full absence from the world... I chose the beech tree. Their trunks... seemed horribly erotic to me... After this I finally crashed into the wet leaves and maybe even slept for a while. But damn, a few salamanders walked nearby. And they said with their mysterious voices: look, look, who’s there, not a salamander for sure...
— Blaž Ogorevc i tidningen Mladina (1995)

Beredningsmetoderna varierar. En metod anger att salamandrar tvingas leva i jäskärlet med frukt en längre tid och miljön gör att de bildar mer giftigt sekret. En annan metod anger att salamandrar hängs i de varma alkoholångorna under destilleringen och ytterligare andra metoder anger att man använder torkad salamander i tillredningen och giftet lakas ur skinnet på olika sätt.

Salamandrar innehåller stereoidalkaloiden samandarin[21] som är ett mycket potent gift (LD50: 70ug/kg hos möss). I mindre doser ger det en starkt paralyserande effekt som i kombination med alkohol möjligtvis kan framkalla hallucinationer, men det mesta pekar mot att salamanderdrogen inte existerar. Antropologer i Slovenien har försökt hitta bevis för tillverkning eller bruk av salamanderbrännvin men allt man kan komma fram till är att associationer till salamandrar i tillverkningen är mycket negativt laddade och stigmatiserande uttryck som använts som skällsord för brännvinsdestillerare som gjorde brännvin med dålig kvalitet.

Vissa vattensalamandrar (släktet Taricha) innehåller Tetrodotoxin (se avsnittet om Tetrodotoxin).

Kobror (cobratoxin)

Kobragiftet cobratoxin har smärtstillande egenskaper[22], ett faktum som var känt av homeopater redan på 1830-talet[23], men började undersökas närmare av vetenskapsmän först på 1930-talet[24].

Samgadham Samhita från 700-talet jämför marijuana/mjölk-drinken Bhang med ormgift:

Both the king cobra (Ophiophagus hannah) and common cobra (Naja naja) are used in this way; their dried venom glands or crystallized venom is often mixed with cannabis when smoked.

There are possible indications that this practice may be of considerable antiquity. The Samgadham Samhita, an Indian text of the eighth century AD, likens the drug bhanga (i.e. bang, see Mang) to ‘the saliva of a snake’, perhaps a hint that snake venom was known not just as a poison but also-as-a psychoactive substance.
— The Encyclopedia of Psychoactive Substances Av Richard Rudgley[12]

I modern tid finns flera dokumenterade rapporter från Indien som beskriver den narkotiska effekten av både oral[25] och injicerad[26][27] adminstration av kobragift. Kungskobran verkar vara vanlig att använda[28] men fler arter har det aktiva giftet[12].

Under senare tid har kobradrogen blivit populär bland opiatmissbrukare och det finns rapporter om att stora kvantiteter rent gift beslagtagits från kriminella syndikat, samt att det förekommer "ormbarer" där man mot betalning kan bli biten av en kobra:

...more and more people are exposed to venom in rave parties where extracted venom is available for injection. If a snake is involved, the bite is usually taken over the toes, foot, forearm or if the snake is small, on the tip of the tongue. Cobras are preferred as they do not cause significant local symptoms. Heroin addicts were found to be more prone to liking snake venom. One of the users in fact preferred it over heroin. These individuals regularly visit “snake dens”, as they are now referred to, for a bite. In these dens, various types of snakes in different sizes and colours are kept. According to the type of snake bite, they are generally graded as mild, moderate and severe form of intoxication. A sharp tap with a blunt instrument is given on the snake’s head. On tapping, the snake bites on the site. This is felt as a pricking sensation locally, resembling the prick of an intramuscular injection lasting for 10-40 seconds.

Various symptoms have been described by these addicts from such a practice: analgesic effect, blurred vision, dizziness, euphoric effect, lethargy, muscular paralysis and sleepiness. Most addicts prefer it for the euphoric effect. One user described heightened arousal and a sense of well-being lasting a few hours; a more intense state of arousal than he would experience with pentazocine injections.

None of the users however developed a craving for snake bite, nor did they sustain any local injuries due to envenomation.
— Vijay K & Pravir B (2012)[29]

Lite om farmakologin:

The neurotoxic effects of the elapid envenomation result mainly from 2 types of toxins—neurotoxins and dendrotoxins. Of the neurotoxins, the a-neurotoxins competitively bind to the postsynaptic neuronal and skeletal muscular nicotinic cholinergic receptors (nAChRs), leading to muscular paralysis. There is also evidence to show that some of the a-neurotoxins result in a centrally mediated opiate-independent analgesia through the nAChRs and can substitute morphine and mitigate opioid withdrawal. Given the role of nAChRs in rewarding or euphoric experiences associated with substance use mediated through the mesolimbic dopaminergic system, it seems plausible to assume that the pleasurable experiences described by our patients may be mediated by the same pathway. However, such conclusions can only be hypothesized and require further research.
— Katshu, (2011)[30]

Dokumentären nedan handlar om en man som injicerar ormgift för dess positiva effekter (dock ej drogeffekter):

Vice: Getting High Injecting Snake Venom

Leddjur (insekter, spindlar, mångfotingar m.m.)

Kortvingar, myror och vandrande pinnar (Actinidin)

Vissa släkten i familjen Staphylinidae (Kortvingar)[31], närmare bestämt Cafius, Phucobius, Philonthus[32], samt myror i släktet Conomyrma[33] och vandrande pinnar i släktet Megacrania[34] innehåller pyridinderivatet actinidin i sitt sekret (82 mg/ml i den sistnämnda). Actinidin finns även i växterna Nepeta cataria (Kattmynta), Actinidia polygama (Klätteraktinidia) och Valeriana officinalis (Vänderot). Actinidin modulerar GABA genom agonism till benzodiazepinreceptorerna:

The alkaloid actinidine has been identified as an anal gland product of two species of dolichoderine ants in the genus Conomyrma (Wheeler et al. 1977) and is also a pheromone for a variety of insects and an important component of the defensive secretions of rove beetles of various staphylinid species (Bellas et al. 1974). Biosynthesis of actinidine results from lysine and quinolinic acid as precursors (Auda et al. 1967). Actinidine is a psychoactive alkaloid that interferes with the GABA-ergic metabolism; it is an agonist on benzodiazepine receptors and thus exhibits an allosteric modulation of the GABA-receptor-proteins
— (Patocka, 2009)[35]

Fjärilar och svärmare

Eloria (kokain)

Eloria noyesi är en nattfjäril i familjen Lymantriidae (Tofsspinnare) som är specialiserad på att äta koka (Erythroxylum coca). Den vuxna fjärilen lägger sina ägg på kokabusken och de glupska larverna har blivit ett stort hot för illegala odlare i Sydamerika. Myndigheterna har t.o.m diskuterat möjligheten att använda arten som en form av biologiskt bekämpningsmedel, den anses nämligen vara ett miljövänligare alternativ till giftiga avlövningsmedel och glyfosfater som annars används[36].

Larverna äter 50 blad under sitt liv och ansamlar en ansenlig mängd kokain i kroppen som t.o.m finns kvar efter metamorfosen då de blivit fjärilar och inte längre äter kokablad[37]. Man kanske kan tro att larverna och fjärilarna är konstant höga, men de har utvecklat en slags resistans mot effekten[38]. Kokainet tros vara ett försvar mot predatorer som i regel inte klarar att äta en så stor mängd.

Huruvida någon blivit hög på att äta larverna är inte känt men det är teoretiskt möjligt.

Myelobia

Den franske botanisten och upptäcktsresanden Augustin de Saint-Hilaire beskriver 1824 hur indianstammen "Malali" som lever vid kusten i östra Brasilien får hallucinationer av att äta "bicho de tacuara", en larv som lever i bambustammar vid tiden på året då bambun blommar.

When strong emotion makes them sleepless, they swallow, they say, one of these worms dried, without the head but with the intestinal tube; and then they fall into a kind of ecstatic sleep, which often lasts more than a day, and similar to that experienced by the Oritentals when they take opium in excess. They tell, on awakening, of marvellous dreams; they saw splendid forests, they ate delicious fruits, they killed without difficulty the most choice game; but these Malalis add that they take care to indulge only rarely in this debilitating kind of pleasure.
— Augustin de Saint-Hilaire (1824)[39]

Vilken art som orsakar dessa effekterna är tyvärr inte helt utrett. Malalistammen assimilerades eller försvann. Senare efterforskningar med utgång från namnet som fortfarande används pekar mot att "bicho de tacuara" är larven till nattfjärilen Myelobia smerintha[40].

Denna arten, likt många andra larver, anses vara ätliga och är både näringsrika och goda (jämförs i källorna med grädde). Man äter dock inte huvudet eller inälvorna då dessa associeras med att må dåligt eller att bli drogad. Därför drar man slutsatsen att de psykoaktiva ämnena, vars identitet är helt okända, kan lokaliseras till dessa delarna av larven.

Myror

Pogonomyrmex californicus

Antropologen J.P harrington rapporterade 1917[41] att Kitanemuk-indianer förutom Datura och Tobak använde myror för att framkalla ett hallucinogent sinnestillstånd. Senare har antropologer kommit fram till att 7 av 17 olika stammar i Kalifornien har använt myror som en hallucinogen drog.

Den exakta arten som användes blev inte insamlad och artbestämd, men Pogonomyrmex californicus har på senare tid ansetts vara den mest troliga kandidaten.

Myrans gift består av peptider, neurotoxiner och alkaloider. Schmidt & Blum[42] samt Groark[43] anger att myrans gift är mycket starkt, 5 gånger starkare än asiatiska getingar och 8-10 gånger starkare än honungsbin, samt har en intravenös LD50 på 0.3-1.1 mg/kg. Man har uppskattat att den aktiva dosen är ca 35% av den dödliga dosen[44].

Efter en fasta och tömning av magen så matas personen som skall trippa med runt 400st levande myror[43][45]. 5 myror sveps in tillsammans i tunna, fuktade örndun och sväljs. "Myrdoktorn", den äldre och erfarne mannen eller kvinnan som överser ritualen och matar personen med levande "myrbollar" anser att det är tillräckligt när ögonen på personen blir röda och personen blir apatisk. Då hjälps man åt att trycka och klämma på magen, rullar runt personen etc. vilket får myrorna att bita och injicera sitt gift i personens magsäcksväggar. Detta repeteras 2-3 gånger om dagen under 3-4 dagar och görs varje sommar tills man fått de andliga krafterna som tripparna påstås frambringa, exempelvis kontakter med hjälpande kraftdjur och guidande andar.

Myrorna är högt aktade bland drogerna, ofta högre än både tobak och datura, inte bara för att de associeras med att få övernaturliga krafter utan även för att de har medicinska effekter.

Läs även: Magiska Molekyler: Hallucinogena myror, kittlar dödsskönt i kistan

Pachycondyla sennaarensis

Pachycondyla sennaarensis är en myra som lever i Södra Asien och Mellanöstern. Den är känd för att kunna orsaka allergiska reaktioner och i värsta fall anafylaxi[46][47].

En tidningsartikel från 2015 beskriver hur fattiga barn och ungdomar i Dubai röker myran som drog. Ruset påstås likna Cannabis:

Energy drinks and medhwak (smoking pipe) in hand, they scour the alleys and sandy parking lots in certain parts of Dubai and Sharjah, looking for the native samsun (Pachycondyla sennaarensis) black ant. Once caught, the insects are crushed, rolled into tobacco leaves or sprinkled over cigarettes and smoked.

...

Inhaling the fumes of the ant causes audio-visual hallucinations similar to marijuana, but the consequences could be far more harmful.
— Gulf News 2015-04-04[48]

Bin (grayanotoxin, tropaner, opiater)

Bin som samlar nektar från vissa arter i bl.a familjerna Solanaceae och Ericaceae skapar en psykoaktiv/giftig honung som är såpass potent att den kan förgifta människor.

I området runt Svarta havet växer Rhododendron ponticum och Rhododendron luteum som innehåller grayanotoxin (även känd under namnen andromedotoxin eller rhodotoxin) som orsakar lågt blodtryck, hjärtproblem, yrsel, ökad salivproduktion, svettningar, kräkningar och i sällsynta fall döden[49].

Den grekiske soldaten och författaren Xenofon skriver i sitt verk Anabasis år 401 före Kristus om en händelse när honungen från bin som samlat nektar från dessa växterna användes:

The effect upon the soldiers who tasted the combs was, that they all went for the nonce quite off their heads, and suffered from vomiting and diarrhoea, with a total inability to stand steady on their legs. A small dose produced a condition not unlike violent drunkenness, a large one an attack very like a fit of madness, and some dropped down, apparently at death's door. So they lay, hundreds of them, as if there had been a great defeat, a prey to the cruellest despondency. But the next day, none had died; and almost at the same hour of the day at which they had eaten they recovered their senses, and on the third or fourth day got on their legs again like convalescents after a severe course of medical treatment.
— Xenofon[50]

Senare, år 67 före Kristus så lämnade den bosporanska kungen Mithridates arme skålar med psykoaktiv honung där den Romerska armen drog fram. De åt av honungen, blev förgiftade och försattes ur stridbart skick och blev därför lättare att besegra när de sedan attackerades[51].


Dokumentärfilmaren Raphael Treza möter i dokumentären här nedan lokalbefolkningen Gurung i Nepal som samlar in och använder psykoaktiv honung som innehåller grayanotoxin. Under inspelningen tar översättaren en överdos av honungen och blir kraftigt påverkad...

Hallucinogen Honey Hunters - Hunting mad honey - documentary

I ett reportage för Vice där vi får en djupare inblick i honungsskördandet så beskriver reportern effekten av honungen som en blandning mellan cannabis och psilocybinsvampar:

The Nepalese Honey That Makes People Hallucinate

I serien "Walking the Himalayas" S01E04[52] berättar en äldre man att honungens potens varierar över året. När det är kallt flyger inte bina så högt upp i bergen och får inte med sig så mycket rhododendron-nektar med sig hem. En gammal kvinna berättar entusiastiskt att hon gillar den psykoaktiva honungen och att hon en gång blev så paralyserad av en mindre mängd honung att de andra behövde bära henne hem.


Doseringen av honung som innehåller grayanotoxin är ganska låg:

The amount of honey needed to produce toxicity is quite small. The average amount of ingested honey in one report was 13.45 ± 5.39 grams (5–30 grams). Symptoms began 1.5 to 3 hours after ingesting the honey. Poisoning was generally observed to have occurred following the ingestion of 1 spoonful (15 grams).
— Gunduz (2011)[53]


Psykoaktiv honung var även känd av precolumbianska invånare på Yacutanhalvön[54]. Christian Rätsch beskriver här in sina egna erfarenheter av psykoaktiv honung, samt förekomsten av Psykoaktiv honung från bin som samlat nektar från arter i familjen Convolvulaceae. Läs gärna hela artikeln där fler arter och växter listas:

The Mayans regard honey (cab) as a gift of the bee gods (ah muzen cab), a food from the heavens (Tozzer and Allen 1910, 298 ff.). An indigenous form of apiculture was practiced in the Yucatan in pre-Columbian times (Brunius 1995). In the Yucatan and Selva Lacandona regions (Chiapas), several species of native stingless bees (Family Meliponidae) make their honey from the nectar of specific flowers. The Lacandon know that at certain times of the year (the flowering periods), bees produce types of honey that have psychoactive or inebriating effects, even when consumed in small amounts. As little as one tablespoon is sufficient to produce noticeable effects. I once tried two tablespoons of such honey dissolved in atole (a maize drink) and experienced rather strong feelings of inebriation and extreme good cheer.

The Yucatec Maya have domesticated Melipona beecheii and now keep these bees in special hives (hollowed-out tree trunks) to produce honey (Buchmann and Nabhan 1996). The significance of this honey is more religious and ritual than culinary. It is offered at various planting rites and also is fermented to make balche', which is thus a type of mead (Brunius 1995). In the Yucatan, the honey made from certain vines (Ipomoea spp. and Turbina corymbosa) is called xtabentum of xtabentun (Souza Novelo et al. 1981, 32). Such honey has psychoactive effects and is preferred for making balche'. A liquor known by the same name is produced in the region of Valladolid. This honey is usually harvested in November and December (Brunius 1995, 20).
— Rätsch (2005)[55]

Honungsförgiftningar i Ungern och Polen har kopplats till olika växter i familjen Solanaceae. Nektar från spikklubba, belladonna och bolmört från Ungern har visat sig ha tropanalkaloider (Crane, 1975). tropanalkaloider har även hittats i honung från Colombia:

Human honey poisonings in Hungary were traced to Atropa Belladonna L. or Datura metel L., and symptoms resembled those of tropane alkaloids scopolomine and hyoscyamine found in both (Hazslinszky 1956). Polish honey poisonings were traced to D. inoxia Miller (D.meteloides DC.ex Dunal ), and scopolomine found in the honey (Lutomski, Debska and Gorecka 1972). Both scopolomine and atropine were detected in toxic honey from Colombia, of unknown provenience (Barragan de Dominguez 1973).
— Ott (1998)[54]

Narkotisk honung har även rapporterats från områden där Papaver somniferum (opiumvallmo) odlas på stora fält[56].

Som kuriosa kan nämnas att man skulle kunna bota en grayanotoxinförgiftning med den andra giftiga honungen som innehåller tropanalkaloider såsom atropin[57].

Giftet i binas gadd innehåller även nervgifter som används medicinskt för att lindra smärta, artrit m.m[58].

Spindlar

Latrodectus mactans (Svart änka) (alfa-latrotoxin)

En tripprapport på Erowid beskriver hur en person som blivit biten av en Latrodectus mactans (svart änka) får hallucinationer på vägen till sjukhuset:

This is when the blackouts and hallucinations began. The spider poison gave me a trip like I had never had before, and I have tripped on everything but mescaline, including DXM. In the back of the truck I was looking out the window as my ex-girlfriend cried and my friend got on the CB radio, not giving a damn about anything. There were parts of the trip where it felt like I was in a bubble, parts where I watched the trees grow really really tall and then shrink back to normal, and saying a bunch of random shit I don’t remember. I know that about 30 minutes in, my friends couldn’t even understand what I was saying because my speech was slurred so bad.
— vunit86 (2008)[59]

Den svarta änkan tror många är dödligt giftig, men trots att giftet är mycket potent (LD50 för möss är 20–40µg/kg) så finns det bara tre rapporterade mänskliga dödsfall i den medicinska litteraturen[60]. Den framkallar dock mycket stark smärta, något som personen ovan beskrev som 11 på en 10-gradig skala... Därtill tillkommer flera andra bieffekter vilket gör Svarta änkan mycket olämplig som drog, men eftersom den t.o.m har en egen sida på Erowid så är den värd att ta upp i den här artikeln.

Alfa-latrotoxin som är det primära giftet binder till presynaptiska receptorer i neuronala membran, vilket leder till frisläppning av acetylkolin, norepinefrin, och GABA från känslo- och motoriska neuroner och endokrina celler. Detta gör att musklerna spänns och kan inte slappna av, vilket skapar muskelsmärtan.

Phoneutria nigriventer

Den sydamerikanska vandringsspindeln Phoneutria nigriventer har ett mycket potent gift och att bli biten skapar stark smärta och kan leda till döden. Men giftet innehåller även peptiden PnPP-19 som skapar smärtlindring genom att verka på CB1-cannabinoidreceporter och opioidreceptorer av delta och my-typerna[61]

Sclerobunus robustus (N,N-dimetyl-b-fenyletylamin)

Sclerobunus robustus är en spindel som återfinns i Nordamerika och innehåller metamfetaminanalogen N,N-dimetyl-b-fenyletylamin som har centralstimulerande effekt och har förekommit i träningspreparat. Man fann även mindre mängder nikotin i spindeln[62].

Selenocosmia huwena

Den kinensiska spindeln Selenocosmia huwena innehåller polypeptiden HWAP-I som är smärtstillande. I ett patent jämförs effekten med 200ug/kg morfin vars effekt minskat med 50% efter en timma medans HWAP-I varar 6 timmar[63]. 20 ug/kg - 40 ug/kg har gett smärtstillande effekt på råttor[64]

Tusenfotingar

Julida, Spirobohda, Spirostreptida m.fl (benzoquinoner)

Tusenfotingar innehåller precis som många andra insekter giftigt sekret som de utsöndrar genom s.k ozoporer på kroppen som försvar mot rovdjur. I videoklippen nedan får vi se hur lemurer på Madagaskar retar tusenfotingar så att de utsöndrar sekretet som lemurerna smörjer in i pälsen med för att hålla borta myggor och parasiterande insekter[65]. Men giftet verkar inte bara på parasiterna, lemuren blir själv kraftigt påverkad. Det ser ganska behagligt ut att sitta där på en gren och dreggla med glansiga ögon, eller hur?

...the lemurs seem to enjoy the whole process more than might be thought normal for an insecticidal fur bath. In fact, after the effects of a millipede, the lemurs start to drool and show the trance-like effects of narcotic-induced intoxication for 20 minutes or so.
— Drugs: A User's Guide av Mike Haskins[66]

BBC - Weird Nature

Black lemur on drugs - BBC wildlife


I Sydamerika finns det nattapor[67] och kapucinapor som använder andra tusenfotingar på samma sätt, men det är osäkert om det även här finns en drogeffekt[68]

Upon finding a millipede, capuchin monkeys typically rub it vigorously against the back and roll over it, while intermittently taking it in the mouth and slowly withdrawing it again. During mouthing they drool copiously and their eyes appear to glaze over. Anointment bouts may last over 2 min. Up to 10 bouts have been noted to be undertaken by the group in one day; on two occasions, an individual was observed anointing itself four times in a single day. Both male and female capuchins, including individuals of all age classes and mothers with newborn infants, take part in the anointment. The youngest individual observed anointing itself was an infant female. Anointment often involves the sharing of one millipede by multiple capuchins. Of a total of 87 recorded bouts, 40 (or 46%) involved sharing. Individuals approach the user and attempt to remove the millipede from its hand, and if unsuccessful may wipe their body against the user. They may also wipe their tail repeatedly against the user, and then against themselves. The resulting writhing cluster of monkeys can consist of up to four individuals. We believe that it is inevitable that the monkeys become topically wetted with secretion in the course of this behavior. Moreover, we feel that since the behavior may involve no more than body-against-body rubbings, rather than the obligatory handling of the millipede itself, the intent of the action is specifically the acquisition of secretion.
— Valderrama (2000)[69]

Arter i släktena Orthoporus och charactopygus nämns som arter som används av aporna/halvaporna. De innehåller benzoquinoner, aldehyder, terpenoider, vätecyanid m.m. Cyanid påstås i videoklippen ovan vara det verksamma ämnet men det är fel.

2-metyl-1,4-benzoquinon (toluquinon) och 2-metoxi-3-metyl-1,4-benzoquinon (MMB) är de huvudsakliga gifterna i familjerna Julida, Spirobohda, och Spirostreptida. De har visat sig repellera insekter och är ansvariga för att framkalla den ökade salivutsöndringen. En tusenfoting kan innehålla upp till 350mg benzoquinoner[70]. LD50 för råttor är 15.8±5.7mg/kg. Benzoquinonerna har även visat sig vara starkt cancerogena.

Det finns även ett stort antal fåglar som använder tusenfotingar och andra mångfotingar för att hålla borta parasiterande insekter[71], däribland Rödhaken som använder klotfotingar (Glomeris, se nedan), arter i släktet Iulus och arten Tachypodoiulus niger.

Buzonium Crassipes (buzonamin)

Sekretet från tusenfotingen Buzonium Crassipes innhåller octahydroisoquinolinen buzonamin. Med tanke på att octahydroisoquinolin-strukturen ingår i molekyler som exempelvis morfin, och morfinaner där bl.a DXM ingår, så är det möjligt att Buzonamine har binder till opioidreceptorerna[72][73]

Klotfotingar (glomerin)

En europeisk art av mångfotingarna som heter Klotfoting (Glomeris marginata) innehåller 6-90 ug av quinazolinonalkaloiderna glomerin och homoglomerin i sitt sekret som fälls ut i 8 små droppar på kroppen när den blir attackerad. Studier har visat att 0.7ug är en tillräcklig dos för att paralysera en vargspindel. Det tar en timma för effekten att inträda och efter 12 timmar är de totalt orörliga. De flesta spindlarna tillnyktrar efter ett dygn men vissa är påverkade 5-6 dagar[74][75]

Möss som ätit ätit G. marginata påstås ha drabbats av partiell paralys, fåglar har fått nedsatt reaktionsförmåga och paddor drabbas av uppkastningar[76].

En analog till glomerin och homoglomerin är drogen metaaqualon (Quaalude). Man kan därmed spekulera att klotfotingdrogen kan liknas med barbiturater.

Skorpioner

Det finns flera rapporter från Indien, Pakistan och Afghanistan om att personer använder skorpiongift som en drog:

A 60-year-old man with a 35-year history of heroin dependence was admitted for detoxification. On detailed evaluation the patient admitted to using scorpions on many occasions when heroin was not available. He described a distinct pleasurable effect of the sting that was more potent than heroin. He experienced an instant rush and would feel relaxed and would be under its effects for almost six hours. The patient used to collect the scorpions from the crevices in the rocks and would make it sting his hands before disposing them. He did not report any hallucinations or loss of consciousness any time during his sojourns.

...

Scorpion venom contains low molecular weight basic polypeptides, neurotoxins that are the principal toxic agents. These toxins act on ion channels, promoting a derangement that may result in an abnormal release of neuro-transmitters. The release of serotonin caused by the poison may be the reason for the pleasurable feeling associated with the poison. The effects of poison on the sodium-potassium pumps in the nerves may also explain these effects.
— Varghese (2006)[77]

After the arachnid is set free on a hand or foot of the client - who pays 75 to 125 rupees (90p to 1.50) for a single ‘shot’ - the dealer hits the scorpion’s back gently with a metal stick to irritate or frighten it, causing it to use its sting.

The momentary pain of a sting gives way to an illusionary floating feeling that lasts six to eight hours. Most of the scorpion sting addicts are young urban people and truck drivers on the highways.

...

A sting seller known only as Nathu said to the police: "Some are afraid of scorpion stings. I tell them, ‘You won’t die. You should at least try it once, it’s a lifetime experience. It gives a wonderful kick.’ Once a man takes it, he will become an addict and he will have to return to us again."
— The Scotsman 2004-04-25[78]


En blogg har några citat från "Drugs in Afghanistan: Opium, Outlaws, and Scorpion Tales" av David Macdonald (2007) där skorpiongadden röks:

Macdonald notes that in Afghanistan even the ubiquitous scorpions can be used for intoxication. Tartars in Bamiyan province prepare scorpions by smashing them between stones and letting them dry. The main part of the tail, with the sting, is then crushed into a powder and smoked with tobacco and/or hashish (marijuana).

A friend of Macdonald’s who witnessed a man smoke scorpion in the Afghan town of Peshawar described the reaction:

The effect was instantaneous with the man’s face and eyes becoming very red, “much more than a hashish smoker” ... . He also seemed very intoxicated but awake and alert, although he stumbled and fell over when he tried to rise from a sitting position ... . the smoke tasted “sweeter” than that of hashish, although ... it smelled foul, and the intoxicating effect lasted much longer. (1, p. 247)

As with most drugs, anecdotal reports of scorpion’s effects vary widely. It is likely that the numerous Afghan scorpion species have divergent psychoactive properties. Scorpion has been reported to keep one awake, cause severe headaches, and rival the effects of a “strong mescaline trip.” (1, p. 248) One Kabul man who had smoked between 20 and 30 times reported the effects to last three days. During these periods he had difficulty opening his eyes, his head spun, and he had constant visual hallucinations.
— Narco Polo blog[79]

En tidning i Pakistan rapporterar 2016 om att människor i Peshawar röker skorpiongaddar. Effekten verkar vara stark men även väldigt beroendeframkallande och eventuellt associerad med kognitiva störningar:

Sohbat says opium’s affects are far safer than scorpion smoking. He knows his body is too old to bear the high, but there are days he still feels the pull.

“Chars aw powder kho asi gup dai,” Sohbat says in way of explanation—“Hashish and heroin’s so-called relief is nothing in front of scorpion.”

...

During his years of addiction, Sohbat remembers madly roaming around his house and village, hunting for scorpions. Often, when the need was too overwhelming and there was no scorpion in sight, he would make his way to Peshawar. "It’s a worst form of addiction," he says in Pashto.

...

The high lasts for almost 10 hours. The first six hours are more painful, as the body adjusts to the high. Slowly, Sohbat says, the feeling eases into enjoyment. “Everything appears like it is dancing,” he calls. “The roads, the vehicles, everything in front of me.”

...

“Scorpion smoking causes short and long term memory loss,” says Jamal, who is a medical officer at the Khyber Teaching Hospital. The person addicted to scorpion smoking also develops sleeping and appetite disorders, and starts living in a constant state of delusion.
— DAWN (2016-04-15)[80]

Mesobuthus martensii

Skorpionen Mesobuthus martensii som är vanlig i östra Asien innehåller peptider som verkar smärtstillande. Studier har visat att peptiden BmK AS verkar smärtstillande[81] och BmK-YA[82] har visat sig aktivera opioidreceptorer av delta-typen.

Externa länkar

  1. Marine Toxins Targeting Ion Channels (Arias, 2006)
  2. Wikipedia: Tetrodotoxin
  3. Tetrodotoxin (TTX) as a Therapeutic Agent for Pain (Nieto, 2012)
  4. Bluelight: Psychoactive Animals (Producers and Consumers) och Drugs-forum: psychoactive animal's / bird's / Insect's / spider's / fish / snakes's etc
  5. Dolphins purposely 'getting high' on pufferfish - Dolphins - Spy in the Pod: Episode 2 - BBC One
  6. The Independent 2013-12-30: Dolphins ‘deliberately get high’ on puffer fish nerve toxins by carefully chewing and passing them around
  7. Historia de Tlaxcala av Diego Muñoz Camargo
  8. Homobatrachotoxin in the genus Pitohui: chemical defense in birds? (Dumbacher, 1992)
  9. Wikipedia: Batrachotoxin
  10. Durham University: Catalogue of the papers of I. Cunnison SAD.750/1/448
  11. "Giraffe hunting among the Humr tribe" av Ian Cunnison. Sudan Notes and Records (1958)
  12. 12,0 12,1 12,2 The Encyclopedia of Psychoactive Substances Av Richard Rudgley
  13. Sequestered defensive toxins in tetrapod vertebrates: principles, patterns, and prospects for future studies (Savitzky, 2012)
  14. Development of muscarinic analgesics derived from epibatidine: role of the M4 receptor subtype. (Ellis, 1999)
  15. Epibatidine: From Frog Alkaloid To Analgesic Clinical Candidates. A Testimonial To "True Grit"! (Garraffo, 2008)
  16. Wikipedia: Epibatidine
  17. Epibatidine, an alkaloid from the poison frog Epipedobates tricolor, is a powerful ganglionic depolarizing agent. (Fisher, 1994)
  18. Epibatidine is a nicotinic analgesic. (Qian, 1993)
  19. Salamander Brandy A Psychedelic Drink between Media Myth and Practice of Home Alcohol Distillation in Slovenia (Kozorog, 2003)
  20. Salamander Brandy: A Psychedelic Drink Made In Slovenia (Valencic, 1996)
  21. Wikipedia: Samandarin
  22. A long-form alpha-neurotoxin from cobra venom produces potent opioid-independent analgesia (Chen, 2006)
  23. The Therapeutic Uses of Cobra Venom Neurotoxins. An Interview with Paul F. Reid, PhD
  24. Experimental and Clinical Study of Cobra Venom as an Analgesic (Macht, 1936)
  25. RFT: Drinking the Cobra Venom (2009-04-10)
  26. Snake Venom habituation in heroin (brown sugar) addiction: (report of two cases) (Pradhan, 1990)
  27. Repeated snake bite for recreation: Mechanisms and implications (Senthilkumaran, 2013)
  28. DNA India 2014-02-20: Breakfast with cobra venom to get a high
  29. Snake venom - The new rage to get high. (Vijay K & Pravir B, 2012)
  30. Snake Bite as a Novel Form of Substance Abuse: Personality Profiles and Cultural Perspectives (Katshu, 2011)
  31. The alkaloid actinidine and plausible precursors in defensive secretions of rove beetles (Bellas, 1974)
  32. Actinidine Secreting Rove Beetles (Coleoptera: Staphylinidae) (Kanehisa, 1994)
  33. Actinidine from the defensive secretions of dolichoderine ants (Wheeler, 1977)
  34. Actinidine and glucose from the defensive secretion of the stick insect Megacrania nigrosulfurea (Prescott, 2009)
  35. Biomedically relevant chemical constituents of Valeriana officinalis (Patocka, 2009)
  36. Vice 2015-06-15: The Moths that Could Destroy Colombia's Cocaine Trade
  37. Fate of cocaine in the lymantriid Eloria noyesi, a predator of Erythroxylum coca (Blum, 1981)
  38. Molecular cloning and functional characterization of the dopamine transporter from Eloria noyesi, a caterpillar pest of cocaine-rich coca plants. (Chen, 2006)
  39. Histoire du Plantes les plus remarquables du Bresil et du Paraguay. (Saint-Hilaire, 1824)
  40. A Pointer to a New Hallucinogen of Insect Origin (Britton, 1984)
  41. Opublicerade fältnoteringar, se Blackburn (1976) och Groark (1996)
  42. A harvester ant venom: chemistry and pharmacology. (Schmidt & Blum, 1978)
  43. 43,0 43,1 Ritual and therapeutic use of “hallucinogenic” harvester ants Pogonomyrmex in native south-central California (Groark, 1996)
  44. Giorgio Samorini: L’uso di formiche psicoattive fra le tribù della California (engelsk version)
  45. A query regarding the possible hallucinogenic effects of ant ingestion in south-central California (Blackburn, 1976)
  46. Black ant stings caused by Pachycondyla sennaarensis: a significant health hazard (AlAnazi, 2009)
  47. Two volatiles from the venom gland of the Samsum ant, Pachycondyla sennaarensis. (Nikbakhtzadeh, 2009)
  48. Gulf News 2015-04-04: Teens smoke crushed ants to get high
  49. Grayanotoxin Poisoning: ‘Mad Honey Disease’ and Beyond (Jansen, 2012)
  50. Ancient History Sourcebook: Xenophon: Anabasis, or March Up Country. Fordham University
  51. Geographica av Strabon, Loebs klassiska biblioteksversion, 1928. p.401
  52. Walking the Himalayas S1 » Ep4 - Jan 18, 2016 25:20 resp. 30:35 in i videoklippet
  53. The Honey, The Poison, The Weapon (Gunduz, 2011)
  54. 54,0 54,1 The Delphic bee: Bees and toxic honeys as pointers to psychoactive and other medicinal plants. (Ott, 1998) text-version
  55. Honey (Rätsch, 2005)
  56. Adventures of a Collector (McAlpine, 2002)
  57. Mad honey sex: therapeutic misadventures from an ancient biological weapon. (Demircan, 2009)
  58. An Overview of Bee Venom Acupuncture in the Treatment of Arthritis (Lee, 2005)
  59. Erowid Experience Vaults: Black Widow Spider, Alcohol & Cannabis - Watching the Trees Grow
  60. The Treatment of Black Widow Spider Envenomation with Antivenin Latrodectus Mactans: A Case Series (Offerman, 2011)
  61. A spider derived peptide, PnPP-19, induces central antinociception mediated by opioid and cannabinoid systems (Fonseca Pacheco, 2016)
  62. N,N-Dimethyl-b-Phenylethylamine And Bornyl Esters From The Harvestman (Wheeler, 1984)
  63. US Patent 6670329: Selenocosmia huwena toxin and analgesic uses thereof
  64. Effects Of Epidural Administration Of Huwena Analgesic Peptide-I (HWAP-I) In Rats With Chronic Neuropathic Pain (Luo, 2002)
  65. Use of Millipedes by Black Lemurs to Anoint Their Bodies (Birkinshaw, 1999)
  66. Drugs: A User's Guide av Mike Haskins
  67. Owl Monkeys (Aotus spp.) Self-Anoint with Plants and Millipedes (Zito, 2003)
  68. Benzoquinones from millipedes deter mosquitoes and elicit self-anointing in capuchin monkeys (Cebus spp.). (Weldon, 2003)
  69. Seasonal Anointment with Millipedes in a Wild Primate: A Chemical Defense Against Insects? (Valderrama, 2000) pdf-version
  70. Benzoquinones from millipedes deter mosquitoes and elicit self-anointing in capuchin monkeys (Cebus spp.) (Weldon, 2003)
  71. Polydesmidan Millipede Used in Self-Anointing by a Strongbilled Woodcreeper (Xiphocolaptes Promeropirhyncus) from Belize. (Parkes, 2003)
  72. Buzonamine, a new alkaloid from the defensive secretion of the millipede, Buzonium crassipes (Wood, 2000)
  73. Discovery of a novel class of substituted pyrrolooctahydroisoquinolines as potent and selective delta opioid agonists, based on an extension of the message-address concept. (Dondio, 1997)
  74. Spider sedation induced by defensive chemicals of milliped prey (Carrel & Eisner, 1983)
  75. For the Love of Insects av Thomas Eisner
  76. Secret Weapons: Defenses of Insects, Spiders, Scorpions, and Other Many-Legged Creatures av Thomas & Maria Eisner
  77. Unconventional substances of abuse: Scorpions and lizards (Varghese, 2006)
  78. The Scotsman 2004-04-25 New drugs craze has a scorpion sting in the tail
  79. Narco Polo blog: Getting High on Scorpions: The Afghan Drug War May 10th, 2012
  80. DAWN 2016-04-15: Smoking dead scorpions is KP's latest dangerous addiction
  81. Purification and characterization of an analgesic peptide from Buthus martensii Karsch (Shao, 2007)
  82. BmK-YA, an Enkephalin-Like Peptide in Scorpion Venom (Zhang, 2012)

Sidan ändrades senast 7 maj 2017 klockan 04.24.
Den här sidan har visats 2 585 gånger.

Translate this page: