Lophophora williamsii

Vanligt namn: Peyote, Giftkaktus

Innehåller: Meskalin och andra kaktusalkaloider.

Innehåll

1 Generell information
2 Historia
3 Odling
4 Om innehållet
5 Externa länkar

Generell information

Kaktusart i släktet Lophophora. Peyote är den mest kända och använda av de psykoaktiva kaktusarna. Den är namngiven efter ordet "silkeskokong" på Nahuatl (Aztekernas språk), detta på grund av dess bomullsliknande mitt. Det är en tagglös, tofsig, blågrön, knappliknande kaktus med stor konisk rot. Själva "kronan" blir upp till 8cm i diameter och är indelad i 4-14 runda, vertikala, mer eller mindre distinkta fåror. Varje utväxt har små, platta areoler (kuddliknande område där "hår", taggar och förgreningar växer fram) Yngre plantor har från början enbart 4 fåror medan äldre plantor kan ha upp till 14. Peyote är en av de få kaktusar som har taggar enbart som ung planta. Blommorna består av en eller flera rosa/vita trattliknande blommor som växer från toppen och är omgiven av långa hår. Frukterna är röda klubbliknande med små svarta frön.

Enligt vissa stammar inklusive Huichol finns det två sorters Peyote. Tzinouritehua-hikuri (Gudens Peyote) är den större, den bittrare och mer potenta varianten medan Rhaitoumuanitari-hikuri (Gudinnans Peyote) anses vara mindre och mer lättätlig. Numera anses dessa emellertid vara samma art fast av olika ålder. Peyote är en av de långsammast växande arter som någonsin funnits, det tar ca. 13 år för den att mogna. Äldre kaktusar innehåller generellt mer högre halter alkaloider än yngre plantor. De allra äldsta plantorna kallas av indianerna för ”Far eller Farfar Peyote”. De används ofta som amuletter eller placeras på ett halvmåneformade altare och vördas som heliga objekt.

Arten återfinns sparsamt från centrala Mexiko till norra Texas. På grund av att den växer väldigt sakta och har samlats in i stora mängder i modern tid så har den blivit mer och mer sällsynt i sina naturliga habitat. Arten blev klassad som utrotningshotad av den Mexikanska regeringen 1991. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) rödlistade Peyote 2013^[1]

En vecka efter sådd
Något år gammal
Ympad peyote i blom
Blommande peyote
Blommande peyote

Historia

Arten blev beskriven av västerlänningar 1560, men har använts av människor som enteogen under mycket lång tid. En kol-14-datering av två exemplar av peyote som hittades i en grotta i Rio Grande (Texas, USA) härstammar från 3780-3660 år före Kristus. Man kunde uppmäta 2% meskalin i båda proverna^[2].

“

From a scientific point of view, the now studied ‘mescal buttons’ appears to be the oldest plant drugs which ever yielded a major bioactive compound upon phytochemical analysis. From a cultural perspective, our identification of mescaline strengthens the evidence that native North Americans already recognized and valued the psychotropic properties of the peyote cactus 5700 years ago.
— El-Seedi (2005)

”

Odling

Se ympning.

Kaktusen tål kyla om det är torr kyla, dvs. inte frost.

Det finns flera olika strains som bär namnen caespitosa, decipiens, pentagona och texana.

Om innehållet

Peyote innehåller runt 3-6% meskalin (torr vikt), genomsnittligt ligger nivån på 4% men det varierer enormt. Färsk kaktus innehåller ca. 0,4% meskalin. Det finns därtill även andra psykoaktiva kaktusalkaloider, däribland fenetylaminer och tetrahydroisoquinoler.

Det har upptäckts över 60 alkaloider i växten. Kaktusen innehåller 56 nitrogeninnehållande substanser härstammande från en tyrosin-bas, därtill finns ca. 20 tyramin-liknande alkaloider.

Lista över kaktusalkaloider i L. williamsii: