MAGISKA MOLEKYLERS WIKI |
Hyoscyamus niger
Namn: Bolmört (sv), Henbane, Black Henbane, Stinking nightshade (eng)
Innehåller: Atropin, hyoscyamin, skopolamin.
Innehåll
Generell information
Bolmörten tillhör släktet Bolmörter, som ingår i familjen Solanaceae.
Den är ett till tvåårig. Blir upp till en meter hög. Bladen är tandade och hela växten luktar illa. Den blommar vanligen under andra året från Juni till September. Blommorna är gula och växer i knippen. Den var vanlig i Sverige förr i tiden, men är nu ganska sällsynt och förekommer bara i södra och mellersta Sverige, främst på kulturmark. Fröna har hög grobarhet efter lång tid, håller i flera årtionden.
Bolmörten (främst bladen) har förekommit som medicinalväxt, som lugnande och smärtstillande medel. Blad skördas under blomningstiden. Frön används också. Även i nutid så används (-)-Hyoscyamin som kramplösande medel. Sägs ha används mot tandvärk. Man lade fröna i elden och lät röken stiga i ett rör som satt mot tanden. Retzius (1806) som beskriver metoden berättar även att istället för tandvärken så fick patienten som biverkningar ofta våldsamma kräkningar, svindel och i andra fall raserianfall som slutade med döden. Under medeltiden så användes även växten som bedövningsmedel under operationer.[1][2][3].
Likt de andra potatisväxterna är växten giftig, skapar i lägre doser hallucinationer men i högre doser allvarliga effekter.
Historia
I Europa tros bolmörten haft en långtida magisk koppling.
“ | The Germanic peoples used henbane for magical and religious rituals, medicine, and love magic. The consciousness-altering powers of the herb were so skillfully employed that, depending on what was needed, they could lead to insights, healing, or romantic yearnings. When possible, the herb was to be harvested by a naked girl who was consecrated to the magical spirit or divine nature of the plant. Henbane stood under the dominion of the fertility god Donar/Thor (the Romans connected it with their own thunder god, Jupiter). For this reason it was used for weather magic. When the land was suffering from a drought, a stalk of henbane was dipped into a spring. The drops that clung to it were then sprinkled onto the sun-parched earth. Bishop Burchard of Worms (ca. 965–1025) described a heathen henbane weather magic ritual of the tenth century:
During a period of incessant drought the girls gathered together, stripped one of their playmates naked and searched for belisa (i.e., henbane). The naked girl had to pull it out with her right hand, and it was then bound to the small toe of her right foot. Afterward some of the girls, with sticks in their hands, led the naked one to the nearest stream and sprinkled her with water. Doing this was supposed to call down the desired rain. Then the girl, who had to now walk backwards like a crab, was led back to where they had begun. (Quoted after Bräunlein 1986: 55) Henbane’s most important religious role is in the Germanic libational offering to honor the thunder god Donar/Thor. Already in the first century C.E., the Roman historian Tacitus wrote that the Germanic peoples have always been heavy beer drinkers. They drank many different kinds of beer: lighter beer for daily enjoyment, strong beer for the ram and buck sacrifices, heavy Yule beer for the winter solstice. There was also beer for weddings, the harvest, binding ceremonies, and for friendship. The Germanic beers were all top-fermented and brewed without hops. They were brewed with barley malt, bierbrot (bread soaked with water, used to start the fermentation), and honey (Gaeßner 1941). In order to make the brew strong and intoxicating, marsh rosemary (Ledum palustre), bog myrtle (Myrica gale), or above all henbane was added (Maurizio 1933). The name “pilsner,” currently used to denote modern hoppy beer, came from henbane, which was formerly known in German as pilsener krut (henbane herb). Henbane beer was a potent intoxicant, aphrodisiac, and could reveal visions of divine splendour. A beer like this would not make you tired and sleepy, as a hopped beer does. It was stimulating and inspired the imagination, inducing heavenly trips and causing the henbane fairies to introduce themselves. The “true pilsner” is the only beer that makes you thirstier, the more you drink! |
” |
Bolmörten förekom i öltillverkningen innan den slutligen förbjöds på 1500-talet[5].
I Skandinavien har växten också brukats. I Danmark ha man hittat bolmörtsfrön i en läderpung hos en kvinna från vikingatiden[6] men det finns även fler fynd:
“ | Hyoscyamus niger seeds have been found in association with Viking age sites in Denmark (Rohde Sloth, Lund Hansen and Karg, 2013) and Finland (Vuorela et al., 1996), with signs of obvious cultivation of the plant tending to emerge around the middle ages (Alanko and Uotila,2017; Åsen, 2009; Heimdahl, 2009). Though the Viking age findings are inconclusive in many cases, it seems that the plant was being used at this time. Carbonised seeds as well as seeds associated with graves both suggest potential use in these sites. Additionally, a grave from approximately 980 CE in Denmark included a pouch of H. niger seeds with a woman whose clothing, jewellery, and other grave goods suggested she was a priestess/shaman of high social class who may have used the seeds to produce visions (Pentz et al., 2009). Though this cannot be proven without further archaeological findings, the fact that the seeds were in a pouch and buried with her suggests their importance and unequivocally points to some form of use in Scandinavia during the Viking age. — Fatur (2019)[7] |
” |
Om innehållet
Sammansättningen av tropanalkaloider i Bolmörten är ungefär densamma som i Atropa belladonna, men ej i lika stora koncentrationer. Örten är överlag mildare än belladonna och är i större utsträckning sömninducerande.
Bolmört innehåller en rad olika alkaloider, men främst hyoscyamin, skopolamin och apoatropin, där hyoscyamin förekommer i störst koncentrationer. Övriga alkaloider är cuscohygrin, daturamin, alfa- och beta-bellodonin, kolin, hyoscypicrin, skimmianin och apohyoscin.
Koncentrationen av hyoscyamin i bladen är 0.06-0.17%, 0.08% i rötterna och 0.05-0.3% i fröna. Egyptisk bolmört (Hyoscyamus mulicus) har 25 gånger högre alkaloidinnehåll än Hyoscyamus niger.[8][9][10][11]
Hälsorisker
Varning! Bolmörten innehåller tropanalkaloider som är starka nervgifter och bör inte användas av personer som inte är extremt insatta i ämnenas effekter. Bieffekter av konsumtion av växten innefattar muntorrhet, törst, vidgade pupiller, ansiktsrodnad, feber, hjärtklappning och hallucinationer. Dessa effekter kan bestå i flera dagar.[12]
Läs mer i artikeln om potatisväxter.
Odling
Är härdig upp till zon A, trivs bäst i sol-halvskugga men trivs ej i allt för stark sol. Odlas från frö och planteras om i valdränerad jord. Kan behöva stratifieras för att gro. Höstsådd är gynnsamt.
Videoklipp
Sacred Weeds - HenbaneExterna länkar
Hyoscyamus niger - Google Bildsökning
Henbane - The Insane Seed that Breedeth Madness By Rowan
Hyoscyamus (U. S. P.) Hyoscyamus (Henriette's Herbal Homepage)
- ↑ Bilder ur Nordens Flora (1917) s. 110
- ↑ Carl von Linné på Internet, Digitalt växtbibliotek (2009)
- ↑ Finlands natur och arter (2009)
- ↑ The Sacred Plants of our Ancestors av Christian Rätsch, Publicerad i TYR: Myth-Culture-Tradition Vol. 2, 2003–2004 - ISBN 0-9720292-1-4
- ↑ Magiska Molekylers forum: Växter som använts i ölbryggningen, kartläggning och utredning av betydelsen
- ↑ Danska Nationalmuseumet: A seeress from Fyrkat?
- ↑ Sagas of the Solanaceae: Speculative ethnobotanical perspectives on the Norse berserkers (Fatur, 2019) (pdf-version)
- ↑ Plant Biotechnology of Tropane Alkaloids (PDF) Hoppe 1981. In Taschenbuch der Drogenkunde, p.417
- ↑ The British Pharmaceutical Codex. Pharmaceutical Society of Great Britain, 1911.
- ↑ Medicinial Plants: Horticulture Science Series Vol 2 (2007)
- ↑ Phyto-Chemical And Pharmacological Profiles Of Hyoscyamus Niger Linn (Parasika Yavani) – A Review (Aparna, 2015)
- ↑ Uppsala universitet, Linné on line (2009)
Sidan ändrades senast 27 april 2020 klockan 14.07.
Den här sidan har visats 20 777 gånger.