Cannabis farlighet och förklaringar/motargument

Detta avsnittet och de underliggande artiklarna går igenom forskningen om cannabis och hur den används av förbudsförespråkare. Legaliseringsguiden granskar argumenten och forskningen som talar för och emot varje skadeområde och presenterar eventuella motargument.

Underliggande artiklar

Uttalanden om cannabis farlighet under 1900-talet

För att förstå vad hela argumentationen om cannabis påstådda farlighet handlar om så måste man göra ett historiskt djupdyk i hur argumentationen sett ut förr i tiden. Vi gör detta främst i kapitlen om Den svenska förbudspolitikens historia, Internationell förbudspolitik och Amerikansk förbudspolitik.

Här är några exempel på anticannabispropaganda från de senaste 100 åren:

1910: "Marihuana is the most frightening and vicious drug ever to hit New Orleans." —New Orleans Public Safety Commission
1920-talet: "Makes darkies think they’re as good as white men." —H.J. Anslinger, Bureau of Narcotics
1930: "Marihuana is responsible for the raping of white women by crazed negroes." —Hearsts tidningar över hela USA
1932: "Hasheesh goads users to blood lust." —Hearsts tidningar
1935: "Marihuana influenced negroes to look at white people in the eye, step on white men’s shadows, and look at a white woman twice." —Hearsts tidningar
1937: "Marihuana is the most violent drug in the history of mankind." —Anslinger inför kongressen
1938: "Marihuana is more dangerous than heroin or cocaine." —Anslinger, Scientific American, Maj 1938
1938: "If the hideous monster of Frankenstein came face to face with marihuana, he would drop dead of fright." —Anslinger, FBN, citerad i Hearsts tidning.
1937-1950: "Negro entertainers with their jazz and swing music are declared an outgrowth of marihuana use which possesses white women to tap their feet." —Anslinger inför kongressen
1945: "More harmful than habit-forming opium, inducing fits of temporary insanity." —Newsweek, 1945-01-15
1946: "Marihuana is an important cause of crime." —Bureau of Narcotics, Newsweek, 1946-11-18
1948: "Marihuana leads to pacifism and Communist brainwashing." —Anslinger inför kongressen
1973: "Marijuana increases breast size in males."
1974: "Permanent brain damage is one of the inevitable results of the use of marijuana." —Ronald Reagan, LA Times
1974: "interferes with reproduction, disease resistance, and basic biological processes." —Daily Oklahoman, 1974-11-19
1980: "Marijuana leads to harder drugs." —Reagans regering
1985: "Marijuana use makes you sterile." —Reagans regering
1980-talet: "Marijuana leads to heroin; marijuana causes brain damage." —D.A.R.E
1986: "Marijuana leads to homosexuality, the breakdown of the immune system, and therefore to AIDS." —Carlton Turner
1990: "Marijuana makes you lazy." —Partnership for a Drug-Free America
1992: "Marijuana is ten times more dangerous than 20 years ago." —Bill Clinton

Nils Bejerot om Hasch

Följande avsnitt har tidigare publicerats (med undantag för referenser och slutkommentarer) på Expressens kultursida den 19 april 1967 under den redaktionella rubriken "Bevare oss för knarkhelgon" (Originaltitel: "Haschbruket, LSD-kulten och den kemiska religionen"). Den ger oss "grundkunskaperna" om cannabis under tiden då narkotikalagstiftningen växte fram i Sverige:

“ Sedan urminnes tider har medicinmän i många kulturer känt växter, som kunnat påverka människans medvetande och upplevelsefunktioner. Den muselmanske fanatikern och systematiske lönnmördaren Hasan ibn al-Sabbah, som konspirerade i Mellersta Östern i slutet av 1000-talet, höll sin sekt samlad och sina män lojala med hjälp av haschisch, som utgjorde en del av solden. Mördarsektens härjningar gav haschrökandet ett långlivat dåligt rykte, som en rad franska 1800-talsförfattare med Baudelaire i spetsen ivrigt försökte vederlägga. Men haschisch var välkänt i Kina redan för 5000 år sedan (drogen är utförligt beskriven i den legendariske kejsaren Shen Nungs farmakologi av år 2737 f. Kr.) och hade dåligt rykte redan då. På grund av sin hämningsupplösande effekt fick det epitetet " syndens frigörare". (Sinologer ställer sig dock tveksamma till denna tidiga datering och hävdar att dokumentet tillkommit något senare.)

Haschrökandet — liksom bruket av den ungefär fem gånger svagare marihuanan — medför ett berusningstillstånd, som har vissa likheter med alkoholpåverkan: förhöjd sinnesstämning och ökad självkänsla, sänkt självkritik och försämrat omdöme, sänkta hämningsfunktioner och en ökad sexualitets som synes bero på avskärmning av hämningsmekanismerna. Kroniskt haschrökande reducerar emellertid sexualdriften och kan leda till impotens, dvs. samma fenomen som vid alkoholmissbruk och för övrigt även vid morfinism.

Andra fenomen vid haschrökandet, som påminner om alkoholeffekterna, är försämrad tids- och avståndsbedömning, avtrubbning gav förmågan till rörelsesamordning och därmed en påtaglig trafikfarlighet. Alkoholen kan som bekant vid avancerat missbruk ge svåra fysiska abstinensbesvär (t. o. m. delirium tremens), men fysiskt beroende utvecklar sig inte vid haschbruket. Däremot kan det psykiska beroendet bli mycket starkt och svårt att bryta. De kostnader och de i vissa länder avsevärda legala risker, som det världen över förbjudna haschbruket medför, ger i och för sig ett mått på styrkan av det psykiska beroendet. Den som försökt sluta röka tobak vet hur intensivt ett psykiskt beroende kan bli. Men haschbruket har en rad effekter, som saknas eller är obetydliga vid alkoholpåverkan. Främst kan nämnas en ökad sugestibilitet, förändrad upplevelse av ljud, som blir klarare av färger, som blir starkare, och av föremål, som blir mera "självAndra ruseffekter är ökad tankeflykt och ökat rörelsebehov liksom en för denna drog typisk tendens till tvångsskratt.

Skräckupplevelser och svara ångesttillstånd kan också uppstå. Direkta hallucinatoriska fenomen uppträder under haschruset, men mera framträdande är pseudohallucinationer bakom slutna ögon. Även kroppshallucinationer förekommer; det är exempelvis inte ovanligt att haschrökaren upplever att hans armar och ben är extremt långa eller mycket korta. Vid starkare berusning kan jagkänslan temporärt upplösas och den berusade mycket suggestivt uppleva "insikt i livets innersta mening" , "uppnå en gemenskap med alltet" och liknande extatiska fenomen. Det är möjligt — och troligt — att dessa på några timmar övergående ruseffekter vid vanemässigt bruk kan lämna bestående spår och skapa benägenhet för en mer passiv, kontemplativ, världsfrånvänd tillvaro.
— Nils Bejerot[1]

”

Analys av förbudsförespråkarnas syn på forskning

Den officiella hållningen förs här fram av den förra regeringens företrädare Maria Larsson(kd):

“ Att röka cannabis kan ge akuta biverkningar som hallucinationer och akut toxisk psykos. Att röka cannabis kan också långsamt skapa ett beroende som kan vara mycket svårt att bryta. Abstinensreaktionerna efter långvarigt missbruk kan vara utdragna och psykiskt plågsamma. Att vanemässigt röka cannabis kan orsaka en mängd sjukdomar och störningar, bland annat svåra förvirringstillstånd av schizofrenityp, personlighetsförändringar och depression med självmordsrisk. Listan över skadorna kan göras lång.
— Maria Larsson (kd)[2] 		”

Förbudsförespråkare tycker inte att det finns några tvivel om cannabisskadornas omfattning och allvarlighet. För den mer extrema falangen så existerar hela listan av skador, även hjärnskador, trots att detta motbevisats av majoriteten av de senaste 20 årens forskning. Forskning som tonar ner risker avfärdas ofta som "cannabislobbyns" forskning, att det är forskning som betalats av drogkarteller och ljusskygga element. Detta görs trots att det oftast är ansedda universitet och i vissa fall t.o.m. forskning som rekvirerats av statliga institutioner.

“ Cannabis är den mest använda narkotikan. Det är också den narkotika som diskuteras mest både i Sverige och internationellt. Tyvärr tycks det fortfarande råda okunnighet om cannabisens skadeverkningar, trots en allt säkrare vetenskaplig dokumentation. Debatten om cannabis i media och inte minst på nätet präglas av missuppfattningar och ibland rena felaktigheter.

Det är förståeligt att cannabisrökarna själva försvarar sitt bruk, men anmärkningsvärt att även andra debattörer inte är tillräckligt pålästa innan de tar till orda. Många är det som med hastigt uppsnappade kunskaper i ämnet inte tvekar att skriva artiklar i någon rikstäckande tidning eller uttalat sig i en TV­soffa. Om ämnet istället gällde till exempel hjärtkirurgi, universums uppkomst, stavhoppsträning eller hur man bygger en egen motorcykel skulle de flesta ha lite större ödmjukhet inför sakkunskapen.

Det är naturligtvis inget konstigt att ha åsikter om narkotikapolitik och att de åsikterna går isär. Problemet är att debattörerna, särskilt de som diskuterar cannabis, hoppar över att det faktiskt finns vetenskapliga bevis att ta hänsyn till innan man föreslår hur samhället ska hantera cannabisfrågan. Forskarna är nämligen i stort sett överens om hur cannabis påverkar kroppen och hjärnan. Det kan man inte ha någon åsikt om. Ingen tvivlar på att jorden är rund, att Sverige har drygt 9 miljoner invånare eller att tobaksrökning ökar risken för lungcancer. Det finns heller ingen debatt om vilka skador alkoholen har.
— 8 myter om Cannabis[3]

”

Här har vi ett exempel på själva motsättningen. De med mer liberal syn på cannabis menar att man ska kunna ha avvikande åsikter om cannabisförbudet som bottnar i den bristande skildringen av cannabis där hela bilden inte förmedlas. De anser att all forskning skall finnas med i analysen till skillnad från förbudsförespråkarna som driver den "officiella" sanningen genom att undvika att inkludera några av de nyaste och mest omfattande studierna gällande cannabisskador i sina forskningssammanfattningar bara för att slutsatserna inte ger stöd för skadornas omfattning eller existens. Att utesluta och ignorera den ena sidans belägg i en sådan sammanställning är ovetenskapligt och ses som ett tydligt bevis för att förbudsförespråkarna drivs av ideologi och inte sökandet efter sanningen. En sådan brist på empirism är precis lika illa som när extrema cannabisförespråkare totalvägrar att erkänna att deras drog har den minsta grad av skadeverkningar.

Förbudsförespråkarna kan liksom många cannabisförespråkare se mönster som kan tyda på om individen är utsatt för en ökad risk att missbruka cannabis.

“ Redan inledningsvis vill jag understryka fyra olika aspekter av frågeställningen ”hur farligt är cannabis?”. Skriften handlar om den första punkten, men i många fall illustreras även de andra punkterna i samband med presentationen och diskussionen av forskningsresultaten.

1. Intag av cannabis är förenat med en rad skaderisker! Vissa är akuta och påtagliga. Andra har en smygande utveckling och visar sig först efter veckor, månader, kanske år. Andra åter ger skador efter decennier. Cannabis har ett unikt skadepanorama. Därför är det oftast inte så meningsfullt att jämföra med tobaksrökning eller alkoholmissbruk, som har sina egna skadepanoraman.

2. Vem är missbrukaren? Vuxen eller tonåring? Om personen är en tonåring, hör han/hon i så fall till de allra yngsta tonåringarna? Verkar personen psykiskt skör? finns det en trolig sårbarhet för psykisk sjukdom? Hur är de sociala förhållandena? Finns det stöd från föräldrar eller syskon, en icke-missbrukande partner eller andra vuxna runt personen?

3. Hur är missbruksmönstret? Gäller det sporadisk rökning eller högfrekvent rökning? Är missbrukaren beroende? Ingår cannabismissbruket i ett blandmissbruk? Verkar personen ha en identitet som narkoman?

4. Vilken styrka (övervägande) har preparatet? Gäller det preparat med låg koncentration av THC (se kapitel 2) eller starka cannabisberedningar?

...

Cannabis har olika skaderisk för olika människor

Skaderisken vid missbruk av cannabis är olika för olika individer beroende på att människor har olika grad av sårbarhet. Detta växelspel mellan stress/trauma å ena sidan och sårbarhet å andra sidan gäller för många sjukdomar och skador. Problemet är att den individuella sårbarheten för en viss typ av stress/trauma i allmänhet är okänd. När det gäller cannabis påverkan på människan vet vi dock att vissa grupper är betydligt mer skadebenägna än andra. Det gäller främst följande tre grupper:

1) Tonåringar Mer än tillfällig cannabisrökning utgör ett hot mot den unges utveckling på grund av det sätt som THC interagerar med det inre psykologiska skeende som karakteriserar tonårstiden. Tonåringar är mer benägna att reagera med psykiatriska symtom än vuxna, bland annat på grund av den inre psykiska obalansen under denna utvecklingsperiod. Även på grund av att organismen fortfarande utvecklas under tonårstiden löper den unge större risk för psykiatriska och – tror vi – kroppsliga skador. Mycket tyder på att skadebenägenheten är större ju tidigare debuten sker. Inte sällan finns också ett sämre vuxenstöd på grund av att han/hon också tampas med sin frigörelse från föräldragenerationen (se för övrigt kapitel 15).

2) Den gravida kvinnan/det ofödda barnet På grund av att THC passerar över från moderns blodomlopp till fostrets utsätts fostret för en ökad skaderisk om modern röker under graviditeten. Om det även förekommer annat fosterskadande bruk/missbruk som tobaksrökning eller alkoholbruk får man räkna med en summeringseffekt.

3) Människor med benägenhet för psykiska störningar Cannabisrökning kan framkalla, orsaka återfall i och försämra flera psykiska sjukdomar/störningar. Detta illustreras tydligt i psykos- och depressionskapitlen. Cannabisrökning innebär bland annat stor risk för försämring och återfall hos personer med schizofren sjukdom. Sårbara personer har förhöjd risk för förstagångsinsjuknande i psykossjukdom vid cannabisrökning.
— Jan Ramström, Folkhälsoinstitutet - Skador av hasch och marijuana[4]

”

Är cannabis farligt?

Ungefär allt som existerar på den här planeten kan vara skadligt när det används på fel sätt, i fel mängd eller av fel personer. Det gäller även cannabis. En liten del av befolkningen har förutsättningar för mentala sjukdomar och dessa löper en högre risk att få problem av cannabis som i värsta fall kan utlösa psykoser eller schizofreni. Ett överdrivet bruk kan göra användare slöa och ge kortvarigt nedsatta kognitiva funktioner. Kombinationen av cannabis och tobak som röks ger en ökad risk för cancer och andra sjukdomar i andningsvägarna/lungorna. Studier visar att det finns en högre risk för tonåringar som använder cannabis att utveckla kognitiva nedsättningar.

Men när det gäller synen på skadornas omfattning - faran för individen och hotet mot samhället, så skiljer sig legaliseringsförespråkares uppfattning mot den vedertagna. De anser att man måste kunna göra jämförelser med andra faror som förekommer i samhället som inte är förbjudna eller omges av tabu. Legaliseringsförespråkares anser att man måste respektera och medge att det finns vuxna människor som kan hantera ett sporadiskt bruk utan att någonsin få några problem. Och även om bruket övergick till missbruk skulle det näst intill uteslutande drabba brukaren själv. Då man sammanfattar faror och risker står det klart att cannabis inte uppnår en speciellt hög riskfaktor; skadorna är relativt små.

Förbudet är till för att minska antalet konsumenter och mängden som konsumeras, och därmed skadorna. Den minskade konsumtionen kan man måhända köpa, men trots förbudet så finns det ett stort antal brukare och missbrukare som väljer att trotsa förbudet och får en minskad tilltro till samhället och myndigheterna, vilket är allvarligt och problematiskt om t.ex. en person behöver hjälp men inte söker den. Konsekvenserna av förbudet skapar skador som inte kommer från drogen utan från samhällets hantering av brukarna.

Legaliseringen och normaliseringen av homosexualitet ledde till minskad stigmatisering och mindre utsatthet för den gruppen. Upplysningen och preventionen av sexuellt överförbara sjukdomar minskar prevalensen och dödsfallen. På samma sätt kan en legalisering av droger ge positiva effekter i många kategorier med drogrelaterade problem/skador som vi upplever i dagens samhälle. Skador och risker förebyggs bättre med information och hjälp snarare än förbud och straff.

Analys av David Nutt

Professor David Nutt var det engelska myndighetsrådet "Advisory Council on the Misuse of Drugs" (ACMD) ledare fram tills att han sparkades 2009 för att han hade den politiskt inkorrekta uppfattningen att narkotikapolitiken skall grundas på fakta och inte åsikter, samt att han hade publicerat en artikel där han bl.a menade att alkohol var farligare än LSD och MDMA[5][6]. Politikerna visade tydligt att vetenskapliga bevis väger mindre än moral och känslor i beslutsfattningen.

Nutt arbetade vidare med andra projekt, och fortsatte samtidigt att propagera för en förändrad narkotikapolitik. Här är några av hans åsikter om cannabisforskningen som han delger oss i ett blogginlägg 2015:

“ Because my research focuses on neurological function, I often come across claims about cannabis impact on the brain. You’ve likely heard them too: claims that cannabis use lowers IQ by up to 8 points, that use of the drug causes schizophrenia, and that it impairs cognitive function in the long term. What’s fascinating about these claims is that they’re almost always “based on the scientific evidence.” But is that really the case?

A recent set of reports by the International Centre for Science in Drug Policy (note: I act as a scientific board member for the organization) addresses this question head-on by evaluating the science in support of some of the most high-profile claims about cannabis. The results are compelling: taken together, they demonstrate how easily evidence can be twisted to support political ends.

...

So given the conflicting findings on this issue, why does this claim continue to circulate as if it were unequivocally true? Part of it has to do with our appetite for discovery: our society is wired, for better or for worse, to celebrate and obsess over technological and scientific breakthroughs. So when a new scientific finding is made, particularly about a drug like cannabis that so many people are familiar with, it makes headlines. Unfortunately, it seems that after those initial “discovery moments,” our collective interest in the issue wilts away. Put another way, the initial studies always make headlines, in both the scientific and popular press; the corrections and conflicting findings that come a year, two years or five years later? Not so much.

The other reason that false claims about cannabis continue to circulate is a little more insidious. It boils down to the trust we place in our gut feelings and the way that we’ve been educated about drug use in general. Using drugs like cannabis, we’ve been taught, makes you stupid. So when we see a headline touting scientific evidence consistent with how we’ve been educated to feel about cannabis, it becomes very appealing as a way to validate our gut instincts. When that science is shown to be equivocal or false, though, there’s a lot more work that has to go into adjusting those same instincts. Instead of changing our minds based on the evidence, it is much easier just to ignore it. The end result is too often that the many scientific corrections, refutations, and re-interpretations of the evidence just get swept under the carpet. We don’t want to believe we have been mislead for all these years.

There’s one more important reason, I believe, that reporting on cannabis science tends towards the negative: money. Scientists examining the health and social impacts of drugs are usually funded by government agencies, and they often highlight the negative effects of drugs to justify their own source of funding. If a scientist can show that a drug is harmful, then they can show that it’s important to do more research on the topic to protect society. The more harmful the drug appears to be, the more critical it is to fund research on it, so their funding is perpetuated. By contrast, if use of a drug appears to have only benign effects, then why would the government bother spending more research money on it? This cycle has perpetuated a scientific industry intent on demonstrating the harmful effects of drugs like cannabis, precisely because doing so allows the industry to justify its own existence. Of course, one of the major consequences of this cycle is that research on the potential benefits of drugs gets sidelined, for example with not nearly enough government funding for studies on cannabis’ health benefits.

There is a massive and growing scientific literature on cannabis. And yet, for all its complexities and contradictions, we only tend to hear about the most negative study outcomes. When people state with conviction that cannabis causes a loss of IQ points, or causes schizophrenia, they are wrong in their certainty. The evidence on these questions is ambiguous and contradictory. Whilst the evidence accumulates, we need to remain open-minded to the possibility that cannabis does not impact IQ or cause schizophrenia, just as we should remain open-minded to the likelihood that heavy cannabis use in adolescence can cause serious harm to some.
— Professor David Nutt (2015)[7]

”

Fortsätt nu med att läsa artiklarna om varje delområde kring cannabis påstådda skadeverkningar där vi granskar forskningen och argumenten.

Källor

  1. ↑ Nils Bejerot - Narkotikafrågan och samhället
  2. ↑ Riksdagens protokoll 2011/12:66 Torsdagen den 2 februari
  3. ↑ Faktahäftet "8 myter om Cannabis" av Pelle Olsson, 2012
  4. ↑ Folkhälsoinstitutet - Skador av hasch och marijuana
  5. ↑ The Guardian 2009-10-30: Government drug adviser David Nutt sacked
  6. ↑ Wikipedia: David Nutt
  7. ↑ Here’s Why We Hear So Many False Claims About Cannabis (David Nutt, 2015-09-08)

Navigering

Detta är bara en liten del av Legaliseringsguiden. Klicka på länken eller använd rullistan nedan för att läsa mer om narkotikapolitiken, argumenten för en avkriminalisering & legalisering, genomgångar av cannabis påstådda skadeverkningar, medicinska användningsområden och mycket mera. Det går även att ladda ner hela guiden som pdf.

 

Hämtad från "http://wiki.magiskamolekyler.org/index.php?title=Cannabis_farlighet_och_förklaringar/motargument&oldid=8516"

Sidan ändrades senast 18 oktober 2015 klockan 13.16.
Den här sidan har visats 14 132 gånger.

Translate this page:                 

Share