Cannabismetaboliternas psykoaktivitet

Delta9-THC, vanligast benämnd som "THC" är en av dom aktiva cannabinoiderna i Cannabis. Molekylen omvandlas i kroppen till 11-Hydroxy-THC (11-HO-THC). Denna metaboliten ger den aktiva effekten.

11-HO-THC metaboliseras vidare av enzymer i levern till 11-nor-9-karboxi-THC (THC-COOH). Inom 5 dagar så har 80−90% av den THC som intagits hunnit lämnat kroppen. Mer än 65% följer med avföringen och ca 20% i urinen.

Det är THC-COOH som man mäter i urinprover och som kan påvisas upp till flera veckor efter användningen . Det är den dominerande metaboliten i urinen. Mängden THC-COOH i urinen som anges som lägsta gräns för ett positivt provsvar med screening är 50ug/l (50ng/ml), man kan även på provblanketten begära test med lägre gränsnivå (20ug/L) som mäts med GC/MS.. Många analyslaboratorium har som rutin att screena alla prover och sedan verifiera positiva svar med GC/MS

Det intressanta är att THC-COOH inte psykoaktiv . När förbudsförespråkarna pratar om hur hemskt det är med cannabis så är det ofta med argumentet att "THC lagras i fettet och utsöndras över en lång tid" varpå man även drar slutsatsen att man är påverkad under en mycket lång tid efter att man använt drogen. I vissa fall påstås man vara påverkad i flera veckor. Det påståendet skall vi granska närmare.

Argument från förbudsförespråkare

Jan Ramström

“

Omsättningen av thc i kroppen – rusets längd När cannabis röks sker en snabb stegring av THC i blodet och maximum nås inom några minuter. Vid intag via munnen och magen (exempelvis genom att äta kakor eller choklad med cannabis) kommer toppkoncentrationen efter 30–60 minuter (beroende på om det äts på fastande mage eller inte). Biotillgängligheten är cirka 50 procent vid rökning (van rökare) och en tredjedel så stor vid intag genom att äta beredningen. Den maximala subjektiva effekten sammanfaller i stort sett med nivån i blodet, men man har noterat en viss fördröjning. Hur länge ruset sitter i efter en enstaka dos är direkt beroende av dosens storlek och intagningssättet. Vid en liten dos varar effekten ett par timmar vid inhalation och drygt det dubbla då cannabis ätits. THC-halten sjunker ganska snabbt i blodet, dels genom nedbrytning till metaboliter, dels genom distribution till fettvävnaderna (Grotenhermen, 2003). Halveringstiden för THC i plasma är cirka 56 timmar för engångsanvändaren, medan det med ett kroniskt miss bruk/beroende har hälften så lång halveringstid. THC:s halveringstid i vävnader (framför allt fettvävnad) är ungefär 7 dagar. Den totala eliminationstiden från fettvävnad kan även efter enstaka intag vara upp till en månad (Ashton 1999). Vid upprepat intag kan höga koncentrationer ansamlas i fettväven och därifrån påverka hjärnan (Pope et al 2002). Hur länge vet man inte. Man vet över huvud taget ganska lite om denna fas i omsättningen, bland annat inte hur mycket THC respektive metaboliter som lagras i fettvävnaderna. Det THC som sedan återinsöndras till blodbanan når sannolikt inte några högre koncentrationer. Vi vet dock att hjärnan kan påverkas en tid efter att nivån av THC i blodet inte längre är mätbar. Sannolikt längre tid ju högre dosen varit och ju längre en intensiv rökperiod varat. Med hänsyn till att våra kunskaper är så begränsade – speciellt i anslutning till kontinuerligt cannabisintag – bör man vara mycket försiktig och röra sig med breda marginaler när man uppskattar hur länge och hur mycket individen påverkas. Dessutom påverkas cannabinoidernas omsättning i hög grad av individuella, okända faktorer. THC sönderfaller i ett stort antal metaboliter, av vilka den inaktiva THC-COOH är den volymmässigt dominerande. Vägen dit går över 11-OH-THC. Såväl THC som 11-OH-THC är kortlivade men psykoaktiva, medan den största metaboliten THCCOOH är psykiskt inaktiv men betydligt mer långlivad. Många av THC:s metaboliter lagras alltså i fettvävnaden och återinsöndras därefter långsamt. Nedbrytning via lever och njurar ger möjlighet att i urin uppmäta THC-metaboliter i upp till flera veckor efter intag. Som högst har 77 dagar registrerats, detta efter mycket långvarigt intag av höga doser av cannabis. — Jan Ramström, Folkhälsoinstitutet - Skador av hasch och marijuana

”

Så långt inga problem. Ramström håller sig till det som forskarna påvisat. När det sedan kommer till själva problemet med att THC och dess metaboliter lagras i kroppen så kan man tycka att hotbilden är något haltande. Piloterna och läkarna borde naturligtvis vara totalt nyktra i sin yrkesutövning, men är det då speciellt många som har liknande krav? Alla chaufförer och personer som kontrollerar tunga/farliga maskiner naturligtvis, men sedan då?

“

Ett av kärnproblemen när det gäller akut påverkan är att en del av oss ägnar sig åt verksamheter som tycks vara mycket känsliga även för måttlig sänkning av kognitiv funktionsförmåga. När det gäller förmågan att köra motorfordon har man gjort systematiska studier där man relaterat olika nivåer av THC i blodet (uttryckt i nanogram/ml) till tester av kognitiva och psykomotoriska funktioner som är relevanta för förmågan att hantera ett motorfordon. Vid dessa försök har man i allmänhet undersökt effekten av en enstaka måttlig dos. När det gäller effekter av kronisk rökning vet vi betydligt mindre (Harrison G.P. et al 2002). En annan verksamhet som undersökts i några studier är pilotyrket, som kräver just förmåga att minnas och kombinera en rad olika signaler till en helhet och att genomföra serier av handgrepp i rätt följd och på rätt sätt. Som framgår av kapitel 16 uppvisade piloter sänkt förmåga i 24 timmar efter intag av måttlig dos cannabis, och flera timmar efter att THC fanns i blodet i mätbara nivåer (Leirer, 1991). Genomförandet av t.ex. en landning med ett modernt flygplan kräver extra mycket av pilotens kognitiva förmågor. Leirer (1991) påminner oss om att bilkörning under besvärliga förhållanden tordekunna ställa samma höga krav. För övrigt har få undersökningar tittat på relationen mellan cannabispåverkan och andra yrkesroller. Ashton (2001) påpekar att till exempel narkosläkare och narkossköterskor i vissa avseenden har likartade uppgifter; att på kort tid genomföra en rad handlingar, i rätt ordning och exakt ”doserade”. I själva verket bygger vårt snabba och högteknologiska samhälle på att många människor har roller med liknande krav! " — Jan Ramström, Folkhälsoinstitutet - Skador av hasch och marijuana

”

Mobilisering mot Narkotika

Mobilisering mot Narkotika skriver mer generaliserande och utan att nämna att det handlar om metaboliter. Här är propagandabudskapet mer fast. THC stör alla aktiviteter!

“

När en person röker cannabis når drogens psykoaktiva substans, THC, hjärnan efter några minuter. Till följd av drogens fettlösliga egenskaper upptas den mycket snabbt i hjärnan. Eftersom cannabis i sig själv är oljig utsöndras den mycket långsamt från kroppens fettvävnader, inklusive hjärnan. Cannabis kemiska egenskaper är därför nödvändiga för drogens biologiska verkan. Den mycket långsamma utsöndringen av THC – det kan ta upp till 30 dagar för kroppen att göra sig av med en enda dos – betyder att höga koncentrationer byggs upp och ansamlas i kroppen hos personer som brukar cannabis varje vecka eller till och med varannan vecka. THC fortsätter att frigöras långsamt från fettvävnader och kommer in i blodomloppet och förs därmed åter till hjärnan, där det kan verka under lång tid. I hjärnan samverkar THC som nämnts med specifika receptorer. Dessa receptorer ingår i ett naturligt system, som normalt styr stämningar, sinnesintryck, den motoriska kontrollen och många andra funktioner. THC stör alla dessa aktiviteter. — Mobilisering mot narkotika: Är cannabis ofarligt? (2003)

”

Haschboken

I Haschboken (upplagan från 1989) beskriver man synen på fettlösligheten och den kvarvarande psykoaktiviteten med starka ordalag:

“

1971 upptäckte man att THC, till skillnad från alkohol, är fettlösligt. Det lagras i kroppens fettvävnader och stannar kvar där under lång tid. Alkohol löses i vatten och därför försvinner det snabbare ur kroppen. Då varje dos lagras i kroppen uppstår till sist höga halter av THC i organen hos personer som regelbundet använder hasch. Därför uppstår skadeverkningar lättare vid upprepat bruk. Nervsystemet påverkas under lång tid efter själva rustillfället. Detta förklarar också uppkomsten av s.k. återtrippar, vilket innebär att ruseffekten återkommer någon tid efter haschrökningen. Det upplevs då som skrämmande, eftersom rökaren är oförberedd. Det tar lång tid — veckor till månader — innan kroppen blivit fri från alla THC-substanser. Avgiftning efter långvarigt haschmissbruk är därför en tidskrävande process. ... Själva haschruset varar bara i 1-2 timmar. Men efterruset med försämrad koncentrationsförmåga, dåligt minne, slöhet etc varar längre. När det gäller hasch kan man snarare tala om "veckan efter" eller "månaden efter" i stället för "dagen efter". — Haschboken

”

Forskning om cannabismetaboliter

Uppmätta nivåer

I en studie från 2005 som utvärderar personers förmåga och vilja att köra bil under/efter cannabispåverkan så gjorde man även utförliga mätningar av nivåerna av THC och dess metaboliter i blodet över tid. Notera att personerna fick THC oralt, vilket innebär en längre tid tills effekterna når sitt maximum samt längre påverkan än om den skulle rökts.

“

Mean blood levels of THC, ll-OH-THC, and THCCOOH for all 8 subjects (6 participants for the high dose) following ingestion of 20 mg dronabinol, or 16.5 +- 0.9 mg THC or 45.7 +- 0.7 mg THC as a milk decoction are shown in Figure 1. ... THC was rapidly detectable in whole blood and present for several hours, with average peak concentrations occurring already 1h after ingestion. Maximum mean THC concentrations were in the same range (2.8 and 3.8 ng/mL) when similar doses were administered, regardless of the type of vehicle used (milk decoction or capsule filled with sesame oil). A 2.2- to 3.0-fold increase in peak concentration was observed after drinking the 45.7 mg THC-decoction. ... The individual results show there was a considerable intersubject variability. This high variability is illustrated by the individual THC kinetics determined after ingestion of the milk decoction containing the average dose of 45.7 mg of THC. Maximum individual levels ranged from 3.9 to 13.1 ng/mL and THC remained detectable in whole blood for a time period of 10-24 hours. ... The active metabolite 11-OH-THC, was detectable in higher mean concentrations than THC for all treatments. ... In our study, mean peak levels were noted 1-4 h post-ingestion. 11-OH-THC remained detectable in whole blood for 10-24 h depending on the dose, which was ingested (low versus high dose). ... Mean THCCOOH concentrations in whole blood reached their maximal value later on, between 2.5 and 5.5 h after drug ingestion. The levels were also much higher than those determined for THC and 11-OH-THC with mean maximum values of 27.8, 27.8, and 66.2 ng/mL, after ingestion of 20 mg dronabinol, of 16.5 and 45.7 mg THC, respectively. THCCOOH was still present in significant levels 24 h following ingestion — Menetrey (2005)

”

Graferna från studien som visar koncentrationen i blodet för THC som tagits oralt:

Samma studie lät även försökspersonerna själva värdera graden av deras påverkan (0=ingen 10-mycket). Observera igen att det gäller orala doser som ger längre effekt.

I en studie från 1992 så mättes THC-halten i blodet hos 6 personer som rökte cannabis med 3.55% THC. Rökning ger en snabb upptagning av THC, en mycket hög peak och snabb metabolisering/absorption:

THC lagras i hjärnan

I en genomgång av den vetenskapliga litteraturen från 2009 så sammanfattas forskningen om absorberingen av cannabinoiderna. Att THC lagras i kroppens fetter tillsammans med 11-OH-THC och THC-COOH är vedertaget. Olika forskningar visar olika fördelningar mellan olika fettrika organ, men det mesta verkar lagras i lungorna. Värt att notera är att man påvisar THC i hjärnan efter att THC inte längre kunde påvisas i blodet:

“

THC Plasma concentrations decrease rapidly after the end of smoking due to rapid distribution into tissues and metabolism in the liver. THC is highly lipophilic and initially taken up by tissues that are highly perfused, such as the lung, heart, brain, and liver. Tracer doses of radioactive THC documented the large volume of distribution of THC and its slow elimination from body stores. In animals, after intravenous administration of labeled THC, higher levels of radioactivity were present in lung than in other tissues. Studies of the distribution of THC into brain are especially important for understanding the relationships between THC dose and behavioral effects. After single intra-muscular administration of 14C-labeled Δ8-THC to rats, maximal radioactivity was reached in brain after 2−4 h, representing 0.06% of the administered dose. Plasma concentrations were of similar magnitude to those measured in men exposed to marihuana smoke. Kreuz and Axelrod were the first to describe the persistent and preferential retention of radiolabeled THC in neutral fat after multiple doses, in contrast to limited retention in brain . The ratio of fat to brain THC concentration was approximately 21 : 1 after 7 d of consecutive exposure, and 64 : 1 after 27 d. Other investigators also found that the amount of THC retained in the brain after administration of radiolabeled THC was less than 1% of the administered dose. With prolonged drug exposure, THC concentrates in human fat, being retained for extended periods of time. It is suggested that fatty acid conjugates of THC and 11-OH-THC may be formed, increasing the stability of these compounds in fat. ... Adams and Martin studied the THC dose required to induce pharmacological effects in humans. They determined that 2−22 mg of THC must be present in a cannabis cigarette to deliver 0.2−4.4 mg of THC, based on 10−25% bioavailability for smoked THC. Only 1% of this dose at peak concentration was found in the brain, indicating that only 2−44 μg of THC penetrates to the brain. In a recent, highly interesting study, Mura et al. analyzed paired blood and brain specimens in 12 postmortem cases for THC and THC-COOH, and also for 11-OH-THC, in two regular cannabis smokers by GC/MS. The THC concentrations in blood and brain ranged from <0.2 to 11.5 ng/ml, and from 0.9 to 29.9 ng/g, respectively. There was no correlation between blood and brain concentrations; brain levels were always higher than blood levels, and in three cases measurable drug concentrations remained in the brain, when no longer detectable in the blood. In two additional cases, sufficient brain tissue was available to monitor THC, 11-OH-THC, and THC-COOH concentrations in both blood and seven brain areas known to have high concentrations of cannabinoid CB-1 receptors. THC, 11-OH-THC, and THC-COOH were found in substantial concentrations in all brain areas, including locus niger, hippocampus, occipital lobe, striatum-putamen-palladium, frontal lobe, spinal cord, and corpus callosum, the order generally being THC≥THC-COOH>11-OH-THC. Blood concentrations were lower than in the two-paired brains. The authors postulate that long-lasting effects of cannabis during abstinence in heavy users may be due to residual THC and 11-OH-THC concentrations in the brain. The consequences of THC-COOH in the brain remain unknown. ... Eight pigs received 200 mg/kg intra-jugular THC injections, and two pigs were sacrificed 30 min, 2, 6, and 24 h later. At 30 min, high THC concentrations were noted in lung, kidney, liver, and heart, with comparable elimination kinetics in kidney, heart, spleen, muscle, and lung as observed in blood. The fastest THC elimination was noted in liver, where concentrations fell below measurable levels by 6 h. Mean brain concentration was approximately twice the blood concentration at 30 min, with highest levels in the cerebellum, and occipital and frontal cortex, and lowest concentrations in the medulla oblongata. THC Concentrations decreased in brain tissue slower than in blood. The slowest THC elimination was observed for fat tissue, where THC was still present at substantial concentrations 24 h later. 11-OH-THC was only found at high concentrations in the liver. The THC-COOH level was <5 ng/g in most tissues, except in bile, where it increased for 24 h following THC injection. The authors suggest that the prolonged retention of THC in brain and fat in heavy cannabis users is responsible for the prolonged detection of THC-COOH in urine and cannabis-related flashbacks. The author of this review hypothesizes that this residual THC may also contribute to cognitive deficits noted early during abstinence in chronic cannabis users. — Huestis (2007)

”

Var går den verkliga gränsen för påverkan?

“

Recent exposure (6−8 h) and possible impairment have been linked to plasma THC concentrations in excess of 2−3 ng/ml. Gjerde et al. suggested that 1.6 ng/ml of THC in whole blood may indicate possible impairment. — Huestis (2007)

”

Citatet ovan citerar i sin tur forskning från 1980 och 1990-talet. En studie från 2006 sätter nivån till mellan 2-5ng/ml:

“

Binomial tests showed an initial and significant shift toward impairment in the Critical tracking task for serum THC concentrations between 2 and 5 ng/ml. At concentrations between 5 and 10 ng/ml approximately 75-90% of the observations were indicative of significant impairment in every performance test. At THC concentrations >30 ng/ml the proportion of observations indicative of significant impairment increased to a full 100% in every performance tests. It is concluded that serum THC concentrations between 2 and 5 ng/ml establish the lower and upper range of a THC limit for impairment. — Ramaekers (2006)

”

När kommer man då under den nivån? När man tittar på grafen över uppmätta nivåer för rökt cannabis som visas längre upp i artikeln som visar THC-halten i blodet hos 6 personer som rökte cannabis med 3.55% THC, så kan man uppskatta att den nivån nås redan efter några få timmar. Se även grafen för oral THC.

Tiden tills man når under gränsen kan även ses i andra forskningar, bl.a där man efter 12h hamnade under 1ng/ml.

En studie från 2006 visar att man når 1-4ng/mL efter 3-4 timmar:

“

The course of plasma THC concentrations after inhalation resembles that after intravenous administration. Smoking a single cigarette containing approximately 16 or 34 mg of THC caused average peak concentrations of 84.3 (range, 50–129) ng/mL for the lower dose and 162.2 (range, 76–267) ng/mL for the higher dose, respectively. The THC concentrations rapidly decreased to 1 to 4 ng /mL within 3 to 4 hours. — Musshoff & Madea (2006)

”

Man kan dock se att det tar lite längre tid för kroniska brukare än sporadiska brukare att komma under 1ng/mL:

“

Chronic heavy cannabis use prolongs blood cannabinoid detection intervals. After acute smoked cannabis in occasional users, blood THC was generally below detection limits within 12 h. After frequent use, mean whole blood THC was >1 μg/L (n, 5) after 1 week of monitored abstinence. Serum THC was ≥1 μg/L up to 120 h after last use in cannabis smokers reporting 1 to >7 cannabis cigarettes/week. Oral THC bioavailability is only 6%–10%, variable, and influenced by vehicle due to gastric degradation and extensive first-pass metabolism. THC is rapidly oxidized to its active metabolite 11-hydroxy-THC (11-OH-THC) and further to THC COOH. Peak THC concentrations are lower after oral than smoked administration , but conversely, 11-OH-THC/THC ratios are higher after oral than smoked drug. — Schwilke (2009)

”

Sammanfattningsvis kan man hävda att det inte finns bevis för att cannabisanvändaren är "ständigt påverkad" eller "är hög i veckor". Det är misstolkningar, överdrifter och/eller spekulationer som inte kunnat uppmätas.

Ruset är över efter några timmar, därefter kan THC som lagrats i hjärnans fettvävnad och som sakta avsöndras hamna i koncentrationer som är 1000-delar av den ursprungliga dosen, vilket inte kan räknas som att vara hög. I sin mest extrema definition skulle det innebära en svag känsla av seghet som hänger kvar någon/några dagar och bara kan påvisas med avancerade reaktionstester. Den nedsättningen står inte i proportion till riskerna som propageras från förbudsförespråkarna.

I dagsläget är urinprov väldigt orättvisa då mätresultatet visar historisk användning som kan ligga flera veckor tillbaka i tiden. Urinprovens förmåga att detektera andra illegala droger (ex.vis amfetamin,kokain,heroin) handlar istället om ett fåtal dagar. Därmed blir cannabisanvändare i högre grad dömda för narkotikabrott där det inte finns bevis i form av fysiska droger.

THC-metaboliter i urinprov bör exempelvis inte kunna påverka bedömningen av drograttfylleri i den höga utsträckning som sker idag. Blodprov är betydligt säkrare för att analysera den senaste tidens bruk. Men man måste fortfarande fastställa tydliga regler för bedömningen avseende vid vilken gränsnivå av d9-THC och 11-OH-THC en person kan anses vara en fara i trafiken. Men när politiken handlar om nolltolerans så finns det ingen större motivation till att likt alkoholen införa en gränsnivå där en person inte längre kan anses vara påverkad, dvs under 0.2 promille. Vissa forskare har (som det förra avsnittet redovisar) gjort sådana uppskattningar men man kan inte räkna med att dom kommer att införas så länge cannabis är en förbjuden drog. Speciellt inte i Sverige:

“

If a 5 ng/mL whole blood limit had been the law, 77 – 90% of apprehended drivers recently using cannabis in Sweden from 1995 – 2004 would not have been prosecuted — Karschner (2009)

”

Dessa svenska forskare tycker att en lägsta nivå på 3-5ng/ml inte skulle gynna nolltoleransen för narkotika. Man skulle ju inte kunna straffa lika många knarkare längre om nivån höjs till vetenskapligt underbyggda nivåer!

“

The notion of enacting science-based concentration limits of THC in blood (e.g. 3-5 ng/ml), as discussed in some quarters, would result in many individuals evading prosecution. Zero-tolerance or limit of quantitation laws are a much more pragmatic way to enforce DUID legislation. — Jones (2008)

”

En litteraturgenomgång av brittiska Independent Drug Monitoring Unit från 2000 handlar om urinprover och dess resultat. Författaren drar följande slutsatser:

“

Most urine tests only detect an inactive metabolite - THC carboxylic acid. The results for cannabinoid metabolites in urine are of no significance whatsoever in determining intoxication or performance impairment, as the THC-acid is not an active compound, and can persist for many weeks after chronic use. Presence of active drug (ie THC - delta-9-tetrahydrocannabinol), or active metabolite 11-hydroxy THC - present in the period shortly following smoking of cannabis) would indicate recent use capable of causing intoxication or impairment. A positive sample could easily be caused by passive smoking, or ingestion of non-psychoactive cannabis products (eg hemp seed bars). Such a sample could also have been produced days or weeks after taking the drug, long after any cannabis taken would have ceased to have any effect. In many labs the cutoff threshold for 'cannabis' - a misleading term when metabolite is measured - is extremely low (15ng/ml), in comparison to other metabolite is measured - is extremely low (15ng/ml), in comparison to other drugs. For instance amphetamine thresholds are commonly 1000ng/ml, or 1 microgram per millilitre, representing a relatively high dosage for the average individual, such as might be produced shortly after taking a gram of street 'speed'. I note the cut off threshold used for urine testing by Home Office researchers is 50ng/ml, when using the EMIT (immunoassay) technique. Magerl et al recommended a threshold of 65ng/ml to differentiate between active and passive smoking. I would consider the cut-off threshold currently in widespread use by drug testing laboratories to be unreasonably low, and highly susceptible to false positive results. Testing for the THC-acid metabolite has no relevance to considerations of impairment or intoxication 'on the job'. — Atha (2000)

”

Hur man ska mäta nivåerna för att fastställa tiden från det att drogen intogs är väldigt svårt, de individuella skillnaderna är väldigt stora. I en litteraturgenomgång från 2006 ger man ett förslag på hur en mer rättvis bedömning av blodprov bör utföras:

“

discrimination between occasional use of cannabis and regular drug consumption is possible by analysis of THC-COOH in blood samples because of the long plasma half-life of THC-COOH and its accumulation in the blood of frequent cannabis consumers. In routine tests, blood samples have to be taken within a prescribed 8-day-period, and a THC-COOH concentration > 75 ng/mL is assumed to be associated with regular consumption of cannabis products, whereas plasma THC-COOH concentrations < 5 ng/mL are associated with occasional consumption. — Musshoff & Madea (2006)

”

Då blodprover alltid har en lägre detektionsgräns skall man som cannabisrökare alltid vägra att lämna urinprov. Urin innehåller allt som filtrerats bort från blodet, det innebär en högre koncentration än blodet i sig. Det enda undantaget är om man rökt inom de närmsta timmarna och det är det enda man rökt på flera veckor. I det fallet är urinprov mer fördelaktigt då THC-COOH inte hunnit komma ut i urinen.

Kanadensiska senatens utredning av cannabis från 2002 har några intressanta noteringar om urin, blod och salivprov:

“

We saw in Chapter 7 that there was a dose-response relationship: 25 puffs affect cognition more than do 10 puffs, and 10 have more of an effect than 4. But not much data is available on the relationship between concentration and effects on people, and the ability to answer the key road safety question, namely at what concentration can one consider that faculties are impaired? In France, the D9THC level that constitutes testing positive has been set at 1ng/ml for drivers involved in fatal accidents. Another author has come up with a formula that establishes a relationship between D9THC, 11-OH D9THC and D9THC-COOH to determine a cannabis influence factor with a positive threshold of 10ng/ml. An equal concentration of D9THC and COOH suggest use approximately 30 minutes beforehand, and hence a very high probability of psychoactive effects, whereas a higher concentration of COOH than D9THC suggests that use was more than 40 minutes beforehand. However, a concentration of COOH in excess of 40 μg/l would indicate a chronic user, and hence it becomes impossible to determine when the last use occurred. Other research has established that a blood concentration of 10 to 15 ng/ml suggests recent use, without however being able to give an exact figure. Urine tests are also frequently employed and remain the most appropriate method for rapidly determining whether subjects have been using. On the other hand, traces of cannabis can remain in urine for weeks. Furthermore, the traces that remain are of D9THC-COOH, an inactive metabolite. Consequently, urinalyses are primarily useful for epidemiological measurements of cannabis use, and cannot contribute to information about impaired driving. The levels of concentration of D9THC-COOH in urine are very high: for someone who smokes a joint a day, the level is between 50 to 500 ng/ml and may reach several thousands ng/ml in heavy users; the currently recommended threshold level for testing positive is 50ng/ml urine. Saliva is a very promising option for road safety because it is non intrusive and can indicate recent use with some accuracy. The presence of D9THC in saliva essentially results from the phenomenon of bucco-dental sequestration during inhalation. Concentrations are very high in the few minutes following absorption, varying between 50 and 1,000 ng/ml, but then decline very quickly in the hours that follow, though they remain detectable for an average of four to six hours. The European ROSITA project compared the reliability of samples taken from urine, perspiration and saliva compared to that taken from blood. Saliva is by far the most reliable, showing an exact correlation in 91% of cases. However, the low level of concentration during the period when the psychoactive effects are active means that sensitive analytical methods are essential. There is unfortunately not yet a sufficiently accurate and reliable rapid detection tool that can be used in driving situations. Hence the driving detection tools correctly identified only 18 to 25% of cases and led to many false negatives. — Cannabis : Our Position For A Canadian Public Policy (2002)

”

När det gäller cannabismetaboliter och risken för arbetsplatsolyckor så har detta utvärderats flera gånger. En metastudie från 2010 slår fast att användningen av urinprov på arbetsplatser måhända leder till en minskning av användningen av cannabis bland arbetarna, men man kan inte se att antalet arbetsplatsolyckor minskar. Vidare tycker man att urinprov är en dålig metod för att upptäcka personer som inte är lämpliga att arbeta utan man förespråkar blodprov för att upptäcka akut påverkan.

En studie från 2014 undersökte om risken för arbetsplatsolyckor var högre hos personer som lämnat cannabispositiva urinprov. Resultatet visade att det inte fanns fler cannabispositiva bland gruppen som varit inblandade i arbetsplatsolyckor än den randomiserade kontrollgruppen, snarare var risken för olyckor något mindre hos cannabisgruppen.

Läsvärt

Är cannabisanvändare farliga i trafiken? handlar också till viss del om cannabismetaboliter och när en person anses vara nykter.

Norml: Drug Test Detection Times for Marijuana

Navigering

Detta är bara en liten del av Legaliseringsguiden. Klicka på länken eller använd rullistan nedan för att läsa mer om narkotikapolitiken, argumenten för en avkriminalisering & legalisering, genomgångar av cannabis påstådda skadeverkningar, medicinska användningsområden och mycket mera. Det går även att ladda ner hela guiden som pdf.

Snabbnavigering   |-- Svensk förbudspolitik   |------ Den svenska förbudspolitikens historia   |------ Granskning av partiernas narkotikapolitik   |------ Antidrogorganisationer   |------ Faktakällor som används av svenska förbudsförespråkare   |------ Tongivande svenska förbudsförespråkare   |-- Internationell förbudspolitik   |-- Amerikansk förbudspolitik   |-- Konsekvenser av dagens narkotikapolitik   |-- Medias roll i propagandan   |-- Exempel på överambitiös propaganda   |-- Blandade citat   |-- Rätten till medicinskt bruk   |------ Medicinska användningsområden för Cannabis   |------ Medicinska användningsområden för psykedeliska droger   |-- Rätten till rekreationellt bruk   |-- Definitioner av en reglerad narkotikapolitik   |-- Positiva konsekvenser av en reglerad narkotikapolitik   |-- Negativa konsekvenser av en reglerad narkotikapolitik   |-- Auktoriteter som protesterar mot den förda narkotikapolitiken   |-- Rapporter som föreslår en reglerad narkotikapolitik   |-- Genomgång av länder med en reglerad narkotikapolitik   |-- Alkoholjämförelsen   |-- Cannabis farlighet och förklaringar/motargument   |------ Cannabis och beroende   |------ Cannabis och schizofreni/psykoser   |------ Cannabis och dödsfall   |------ Cannabis och hjärnskador   |------ Cannabis och kognitiva nedsättningar   |------ Cannabis och sociala skador   |------ Cannabis och lungcancer   |------ Cannabismetaboliternas psykoaktivitet   |------ Är cannabisanvändare farliga i trafiken?   |------ Är cannabis en inkörsport till andra droger?   |------ Cannabis påstådda potensökning   |------ Cannabis och fortplantning   |-- Dåliga argument mot cannabis   |-- Argument mot psykedeliska droger   |-- Retoriktips för legaliseringsdebattören   |-- Organisationsmodeller tal och presentationer