Panaeolus subbalteatus

Namn: Kantbroking (sv) subbar (sv. slang), subbs (eng. slang), Panaeolus cinctulus (lat. syn)

Innehåll

1 Generell information
2 Identifiering
3 Om innehållet
- 3.1 Övriga
4 Dosering
5 Trådar på Magiska Molekyler
6 Externa länkar

Generell information

Psilocybinsvamp i släktet Panaeolus. Artens officiella namn ändrades för ett antal år sedan till Panaeolus cinctulus.

Kantbrokingen växer på välgödslade gräsmattor eller i gödslade rabatter/odlingar, i hagar och vid vägkanter men är vanligare i och omkring stora dynghögar med mycket hästbajs/halm & träspån där den ofta växer i klungor. Den återfinns i hela världen, i Sverige växer den från sen vår till hösten och återfinnas i hela landet, även norr om polcirkeln.

OBS! På gräsmattor kan den lätt förväxlas med P. foenisecii (vanligt förekommande) som har samma färgskiftningar på hatten, men är mindre, har ljusare fot och har ett mörkbrunt sporavtryck. Ett flertal andra panaeolus-arter har också svarta sporer och växer i samma habitat, exempelvis Panaeolus olivaceus på gräsmattor (ovanlig) och Panaeolus papilionaceus på dynga (mycket vanlig). Man kan även nämna Panaeolus subfirmus som har ett mycket snarlikt utseende men är ovanlig.

Arten kan bilda blå sklerotia^[1]^[2]^[3].

Den är en populär svamp i USA att berusa sig på.

Identifiering

Hatten: 2 - 6 centimeter i diameter. Formen är bred, konvex. Färgen brun till rödbrun när den är fuktig, bleknar när den torkar till en ljusbrun färg. Har ofta en ring av ljusare eller mörkare färg på hatten som visar sig när den är fuktig.

Foten: 3 - 5 millimeter tjock, 5 - 10 centimeter lång, ljusbrun till rödbrun. Ofta vitdammig, senare svartdammig av sporer. Foten är ihålig. Snäpper lätt av vid plockning/brytning.

Skivorna: Ljust bruna eller rödbruna på mycket unga exemplar. Mörknar till näst intill kolsvarta när de blir äldre. Sporavtryck och sporer är kolsvarta.

I träspån/hästbajs
I träspån/hästbajs
I halm/kodynga

Om innehållet

Ämne	Innehåll (% av torkade svampar)
Psilocybin	0.08 (foten) - 0.70 %
Psilocin	0.00 %
Baeocystin	0.05 (foten) - 0.46 %
Serotonin	0.08 - 0.30 %

Källa: Magic mushrooms around the world av Jochen Gartz

Källor som anger värden per svamp eller medelvärden är svåra att finna. Då potensen upplevs snarlik eller aningen svagare än Psilocybe cubensis så kan man uppskatta mängden aktiva ämnen till hälften av värdena som anges ovan, dvs. 0.35% psilocybin och 0.23% baeocystin.

Svampar från dynghögar anses av brukare vara starkare än svampar från gräsmattor.

Övriga

Observera att värdena nedan är från gamla referenser och vissa halter är så låga att de inte kunnat uppmätas. Man kan även misstänka att exemplar av P. foenisecii kan ha analyserats av misstag. Det motsatta har nämligen inträffat i analyser av P. foenisecii, varvid man i efterhand förklarat positiva prover som P. subbalteatus^[4]^[5].

Plats och antal	Analysmetod	Psilocybin	Psilocin	Baeocystin	Referens
Odlade	PC	+	N/A	N/A	Ceruti Scurti et al., 1972
Finland, n=3	HPLC/HPLC	0.06–0.14%	0-0.004%	N/A	Ohenoja et al., 1987^[6]
Finland, n=1	HPLC/HPLC	0.01% (färsk)	0	N/A	Ohenoja et al., 1987 ^[6]
Italien	PC	+	0	N/A	Fiussello and Ceruti Scurti, 1972b
Mexiko	PC	+	0	N/A	Ott and Guzmán, 1976
Kanada	not specified	+	+	N/A	Ola´h, 1968
USA, n=6	TLC	N/A	N/A	0-0.005%	Repke et al., 1977b^[7]
USA, n=3	HPLC/TLC	0.16–0.65%	0	N/A	Beug and Bigwood, 1982^[8]
n=6	HPLC;TLC	0.08–0.14%	0	0.008 – 0.033%	Stijve and Kuyper, 1985
Brazilien, n=3	HPLC	0.033–0.08%	0	0	Stijve and de Meijer, 1993
Ryssland	TLC	0.05–0.36%	N/A	0-0.11%	Gurevich, 1993

“

Both psilocybin and its dephosphorylated derivative psilocin were first detected in C. cyanescens by Heim, Hofmann, and Tscherter (1966), in C. tropicalis and C. cambodginiensis by Ola'h (1969, 1970), and in P. subbalteatus by Ola'h (1970). Baeocystin, a mono-analogue of psilocybin and psilocin, has also been detected in all four of the above mentioned species (Heim et al., 1966; Ola'h, 1970; Repke et al., 1977). Other tryptamines, such as norbaeocystin, [b]N, N, dimethyltryptamine[/b], 5-hydroxytryptamine (serotonine), 5-hydroxytryptophan, and other indole related compounds have also been detected in these four species (Hall, 1973; Repke et al., 1977; Stijve, pers. comm., 1991).
— Allen & Merlin^[9]

”