Rhododendron tomentosum

	Artikeln om skvattram ingår i kategorin "Obekräftade droger". Anledningen kan vara att: Det är en experimentell drog som skall intagas med stor försiktighet Den är giftig/farlig eller kan ha okända bieffekter vid aktiv dos Effekten är möjligen så subtil att den inte kan "bekräftas" vara en psykoaktiv drog. Vi rekommenderar att du gör omfattande efterforskningar om planerar att använda den.

Namn: Skvattram, ledum palustre (äldre latinsk benämning), getpors, ibland även felaktigt benämnd som pors (Myrica gale), som tillhör ett annat släkte.

Innehåller: Eteriska oljor, ledol

Generell information

Svattram är en meterhög buske i familjen ljungväxter (Ericaceae). Den har gröna läderartade och barrliknande blad med brun undersida. Bladen sitter kvar under vinterhalvåret men böjs då nedåt. Växten blommar i juli med vita blommor och doftar under sommarhalvåret mycket starkt av de eteriska oljor som utsöndras via bladen. Skvattram förekommer i ett brett band runt jordklotet i det nordliga och det arktiska området. Den växer främst på myrar, mossar och fuktig skogsmark såsom kärr och sumpskogar. Ovanligare i södra Sverige men allmän i östra och norra landet. I Sverige förekommer ännu en art i släktet, lapsk alpros (R. lapponicum). Det är en dvärgbuske med rödvioletta blommor, oftast 4-5 cm hög som växer på hedar i fjälltrakterna. I Nordamerika växer även R. Tormentosums underart R. Groenlandicum. Den blir något mindre men har samma användningsområde. Skvattram har i Sverige traditionellt använts främst som mygg- och lusmedel, men i andra delar av världen sägs växten ha använts som hallucinogen.

Tomentosum är latin för filtluden och namnet syftar på bladens undersidor samt unga grenar som båda har en karakteristisk hårighet.

Traditionellt bruk

Sverige: Skvattrams huvudsakliga nyttoegenskap i Sverige har varit de eteriska oljornas avskräckande effekt på insekter. Blad läggs tillsammans med kläder och sängkläder för att bli av med klädmal och vägglöss. Hoffberg (1792) och Linné (1755) skriver båda att ett dekokt av skvattram är effektiv för att fördriva ohyra.

Man kan gnida in huden med färska blad för att få myggavvisande effekt i ca 30 minuter. Huden ska bli grön, och enligt försök ska detta vara ett av de tre bästa naturliga myggmedlen i Sverige.

Övriga världen:

I Ryssland har ett avkok på bladen använts för hudbehandling. I Nordamerika är det en omtyckt teväxt som används året runt av bl.a. inuiter. Avkok på skvattramblad gavs även för att lindra "kvinnliga besvär" (förmodligen klimakteriebesvär). Alaskas athabascaindianerna brukade koka kött i te av skvattramblad. Björnkött, som har en väldigt speciell smak, ansågs smaka bättre efter detta. Andra nordamerikanska ursprungsfolk använde växten ceremoniellt genom att svänga en kvist i luften och slänga ut den genom dörren för att bota sjuka barn eller fördriva onda krafter från bostaden.

Det sibiriska nomadfolket nentserna (som ännu har kvar stora delar av sitt traditionella leverne) har enligt Källman .en stark tro på (skvattram)

“

Ett avkok på bladen används mot magont och andra kroppssmärtor och röken från brinnande skvattram anses renande och man lägger den ofta på elden i tälten för att rena luften. Man renade sig även med rök från brinnande skvattram, eller tvättade sig med ett vattenavkok från bladen efter att man deltagit i begravningar. Skvattram har liksom gulvit renlav en bakteriedödande effekt (Moskalenko 1986). ... Avkok på skvattram används även som tvättvatten efter födslar och ibland även på svåra sår. — "Växternas betydelse för tundranentserna i norra Sibirien" av Stefan Källman

”

Bruk som drog

Närbild på skvattram på våren

OBS! Alla försök att använda skvattram som drog ska utföras med mycket stor försiktighet. Ingen forskning på område är känd och bieffekterna rapporteras som mycket allvarliga!

Stefan Källman skriver att skvattram har varit en mycket populär berusningsväxt bland indianstammar i Nordamerika och den i särklass vanligaste drogen bland Sibiriens olika folk.

“

Skvattram används regelbundet av shamaner bland de arktiska ursprungsbefolkningarna. Ett starkare avkok dricks inför olika ritualer, förmodligen för att komma i kontakt med andevärlden. En koncentrerad drog av skvattram kan framkalla hallucinationer, då skvattram bland annat innehåller ledol som påverkar centrala nervsystemet. Ledol förekommer även i de oljedroppar som finns på bladen sommartid. Man kan även andas in doften från färsk skvattram eller röken från den brinnande växten. — "Växternas betydelse för tundranentserna i norra Sibirien" av Stefan Källman

”

Källor vittnar om att man i brist på humle (Humulus lupulus) förr använde skvattram vid ölbrygd. Detta öl skulle enligt uppgift en kraftfullare berusning, med raseri och kraftig huvudvärk som bieffekter.

I början av 1900-talet utförde professor Hugo Schultz experiment för att avgöra skvattrams effekt på "människans genitalsystem" och märkte att den fungerar som afrodisiakum:

“

...mycket besvärliga, häftiga och långvariga erektioner uppträdde upprepade gånger, ävensom täta pollutioner, under natten. Hos kvinnor kom det till påfallande förstärkt menstruation. Fantastiska och erotiskt färgade drömmar störde nattron, och riklig nattsvett uppträdde upprepade gånger. — Vilda växter som mat & medicin av Stefan Källman

”

Innehåll

Källa 1

Skvattram innehåller eteriska oljor med bl a ledol (en terpen). Oljan kallas för ledumkamfer. Förutom ledol förekommer glykosiderna arbutin och erikolin, coumaringlykosider, carvacrol, garvämnen, vitamin C och gallsyra. Obekräftade analyser nämner att bladen innehåller stora mängder vitamin C.

Källa 2

• 5-Hydroxy-7,4'-Dimethoxy-6-Methylflavone
• Allo-Aromadendrene
• Arbutin
• Catechin-Tanniner: Blad 80,000 - 170,000 Ppm
• Citronsyra
• EO: Blad 3,000 - 25,000 Ppm
• Ericinol
• Ericolin
• Hyperosid
• Leditannic-Acid
• Ledol
• Lepalene
• Malic-Acid
• Myrcene
• Oxalic-Acid
• Palustrol
• Quercetin
• Tartaric Acid

Källa:

Källa 3

Om den närbesläktade Rhododendron groenlandicum:

“

...phenolics and tannins /.../ essential oils of the monoterpene family (sabinene and limonene) and the sesquiterpene family (alpha- and beta-selinene and germacrone)(Belleau and Collin 1993). — Ledum groenlandicum Oeder

”

Externa länkar

Google bildsökning