Positiva konsekvenser av en reglerad narkotikapolitik

Samhällseffekter

Ett tips är att börja med att läsa kapitlet om Konsekvenser av dagens narkotikapolitik för en större överblick av konsekvenserna av dagens politik.

En reglerad marknad

I dagens samhälle har vi en oreglerad drogmarknad. Förbudet kan inte se till att barn och ungdomar inte får tag på droger eftersom langarna helst av allt vill sälja sina varor snabbt, och struntar i vem och vilken ålder köparen är, eller hur mycket personen köper, och erbjuder knappast en ansvarsfull verksamhet med omtanke till kunder. Drogtransaktioner är även många ungdomars första kontakt med organiserad brottslighet.

En legalisering skulle kunna innebära att samtidigt som man gör konsumtionen laglig, även inför en reglering av minimiåldern för inköp, gränser för hur mycket man får köpa per tillfälle, var dessa butiker skall ligga och hur de får marknadsföra sig.

En reglerad marknad skulle även kunna innebära införandet av en slags licens liknande körkort eller vapenlicensen, där den som vill köpa droger behöver gå en utbildning om risker och faror med olika droger för att lära sig vad som är ett kontrollerat och acceptabelt bruk, samt lära sig undvika fallgroparna som leder till ett problematiskt bruk/missbruk.

Minskad brottslighet

Förutom den uppenbara minskningen av antalet brott när man inte längre klassificerar viss droganvändning illegalt, kan kriminaliteten i stort minska på en legaliserad marknad.

Det finns goda skäl att anta att priserna på dagens dyra droger kan minska [1]. Det skulle innebära att personer som är beroende, och i dagsläget försörjer sig på stölder, prostitution och allehanda brott, inte i samma grad skulle behöva ägna sig åt dessa skadefulla aktiviteter för att ha råd med drogerna. Om man dessutom inför en skademinimeringspolitik där personer som är beroende av heroin och liknande droger kan komma in behandlingsprogram så blir denna effekten ännu starkare.

Stölder som svenska missbrukare genomför varje år för att finansiera sitt beroende uppgår till ett värde av 3 miljarder kronor.

Förändringar på hälerimarknaden kan också påverka andra kriminella områden och marknader. Ett tydligt exempel är narkotikabrottsligheten, som i många fall har kopplingar till hälerier, via stölderna. Detta beroende på att många missbrukare, särskilt de tyngre, måste finansiera sitt missbruk genom stölder (Freiberg, 1997:10, som refererar till flera andra studier). I Sverige har uppskattats att de tunga missbrukarna måste stjäla till ett värde av tre miljarder kronor om året för att finansiera sitt missbruk (Ds 1999:46). Beräkningar om hur mycket pengar missbrukare måste tjäna in varje dag har emellertid kritiserats för att hänsyn sällan tas till att missbrukares konsumtion varierar kraftigt och att de kan använda olika preparat som ett resultat av varierande inkomster och utbud (Christie & Bruun, 1985). Att många missbrukare delvis finansierar sitt missbruk med stölder är dock tydligt. Killias och Rabasa (1998) beskriver till exempel en kraftig minskning av vissa typer av brottslighet som resultat av ett okonventionellt narkomanvårdsprogram i Schweiz, där särskilt tunga missbrukare fick möjlighet att få ut heroin på recept.
— Brå: Häleri - Den organiserade brottslighetens möte med den legala marknaden (2006)[2]

Experimentet med legal förskrivning av heroin till heroinister i Schweiz under 1990-talet ledde till att antalet stölder minskade med 90% bland deltagarna i programmet[3]

När England introducerade vård istället för straff så kunde man i polisens statistik se att personerna som ingick i gruppen stuiden följde minskade sin brottslighet från 4381 arresteringar till 2348. Detta inkluderar stölder, våldsbrott, bedrägerier och många andra typer av brott halverades[4].

Det finns även forskning som påvisar att ökade satsningar på polisinsatser mot drogbrottsligheten leder till ökad användning av våld bland organiserad brottslighet[5][6]. Det visar att dagens politik bara leder till mer våldsdåd.

En forskare från Alaska beskriver sambandet mellan våldsbrott och förbudet mot narkotika, och drar jämförelser med effekten av förbudet mot alkohol på 1920-talet:

There have been many studies on the effects of prohibition on crime. Probably the most telling data is the impact of Alcohol Prohibition on the murder rate: The homicide rate in large cities increased from 5.6 per 100,000 population during the first decade of the century to 8.4 during the second decade when the Harrison Narcotics Act, a wave of state alcohol prohibitions, and World War I alcohol restrictions were enacted. The homicide rate increased to 10 per 100,000 population during the 1920s, a 78 percent increase over the pre-Prohibition period.

Other serious crimes rose in the same period, including robbery, burglary, assault, etc. All fell with the repeal of Prohibition. One of the more important consequences of Prohibition was the rise of organized crime. All of these increases in crime came with minor effects on consumption (see, e.g., Miron and Zwiebel 1991, Friedman 1991 and Thornton 1991). Somehave argued that consumption actually rose (Tillitt, 1932: 36).

It is apparent from all sources that consumption initially fell sharply, but then rose significantly as the underground "speakeasy" and black market economy developed. It is common to cite a spurious association between "drugs and crime" exactly as the association between alcohol and crime was made during Alcohol Prohibition. Initially, the benefit of Prohibition was asserted to be decreases in crime consequent to "demon rum". But the result was the opposite. Ultimately it was the dramatic increases in crime and other negative effects of Prohibition that led to its repeal. The parallel of Alcohol Prohibition causing more serious crime and prohibition of drugs causing more serious crime is an obvious case of history repeating itself. Miron (2001:1) and others have pointed out that "many of the harms typically attributed to drug use are instead due to drug prohibition." Moreover, "these outcomes would be reduced or eliminated under legalization." (see also Friedman 1991, Benson and Rasmussen 1991, Benson 1992 Duke and Gross 1993, and Miron 1999). The USBJS (1992:5-8) also gives ample evidence of the relationship between violent crime and drug prohibition, and again, specifically, homicides and drug trafficking. One wonders: since street drugs have nearly exact counterparts in legal prescription drugs, if drugs themselves cause crime, why there is no such link between prescription drug use, prescription drug trafficking, and violent crime.

Violent crimes in Alaska increased dramatically after marijuana was recriminalized in 1990, as shown in figure 1. Data are available from 1985 onward only for Anchorage and Fairbanks reporting districts, so this is what was used. By 1995, violent crimes had increased by just over 100%. It appears that, after the concealed carry handgun bill was passed, violent crimes decreased, as they did in other states with concealed carry laws. But there are also other factors to consider, such as the economy. While we do not pretend this is a definitive study of marijuana prohibition and crime in Alaska, it is impossible to argue that marijuana prohibition has reduced violent crimes. The evidence is the opposite, and rather dramatically so.
— The Economic Implications of Marijuana Legalization in Alaska (Bates, 2004)[7]

I Kalifornien såg man att ungdomsbrottsligheten minskade 20% mellan 2010 och 2011. 2010 dekriminaliserades mängder under 28g cannabis för personligt bruk, och fängelsestraffet ersattes med böter på 100$. Antalet våldsbrott gick ner med 16%, stölder/inbrott 16%, mord med 26% och narkotikabrott med ca 50%. När man analyserade orsakerna för minskningen kunde hittade man inte några andra tydliga faktorer än just att cannabis inte längre hade samma illgala status som före nedgången, och att ungdomarna hade fått en något bättre ekonomi[8][9].

En större studie som publicerades 2014 visar att legaliseringen av medicinsk marijuana som genomdrivits i flera amerikanska delstater sammanfaller med en minskning av antalet mord och våldsbrott[10].

Officiell statistik från Denver i Colorado som jämför antalet brott begångna under första kvartalet 2013 med första kvartalet 2014 (de första månaderna med cannabislegalisering) visar att våldsbrotten har minskat med 5,6% och egendomsbrotten med 11.4% (totalt 10.6%)[11][12]

Legaliseringens effekt på den organiserade brottsligheten:

En studie av RAND från 2010[13] förutspår att organiserade narkotikasmugglare skulle förlora 20% av sin inkomst om Kalifornien skulle legalisera cannabis. En liknande studie från Mexikos institut för konkurrenskraft från 2012[14][15] anger en 30% minskning om legaliseringen skulle införas i Washington, Colorado och Oregon. Räknat i pengar skulle kartellerna förlora 1.4 miljarder dollar i Colorado, 1.3 miljarder dollar i Washington och 1.8 miljarder dollar i Oregon.

Där är vi nu och den förutspådda effekten börjar infinna sig. Delstaterna med legaliserad cannabis har fått en inverkan på var drogpengarna hamnar. Mexikanska drogkarteller som innan fick en stor bit av kakan pressas nu tillbaka. Folk föredrar att köpa sina droger i affärer på en konkurrensutsatt marknad, där vanliga konsumentregler gäller och man vet att en del av pengarna i form av skatt går till bättre ändamål än om man låter dem gå till personer som även är inblandade i vapenhandel, trafficking, utpressning m.m.

The Washington Post reported on Tuesday that pot farmers in the Sinaloa region have stopped planting due to a massive drop in wholesale prices, from $100 per kilo down to only $25. One farmer is quoted as saying: “It’s not worth it anymore. I wish the Americans would stop with this legalization.”

VICE News talked to retired federal agent Terry Nelson, a former field level commander who worked to prevent drugs from crossing the southern border. Nelson said that before medical marijuana and state legalization in Washington and Colorado, about 10 million pounds of pot were grown in the US every year. But 40 million pounds came from Mexico.

...

“Is it hurting the cartels? Yes. The cartels are criminal organizations that were making as much as 35-40 percent of their income from marijuana,” Nelson said, “They aren’t able to move as much cannabis inside the US now.”

...

Former DEA senior intelligence specialist Sean Dunagan told VICE News that, although it’s too early to verify the numbers: “Anything to establish a regulated legal market will necessarily cut into those profits. And it won’t be a viable business for the Mexican cartels — the same way bootleggers disappeared after prohibition fell.”
— Vice News 2014-05-08[16]

Agents on the 2,000 mile-U.S. border have wrestled with these smuggling techniques for decades, seemingly unable to stop the northward flow of drugs and southward flow of dollars and guns. But the amount of one drug — marijuana — seems to have finally fallen. U.S. Border Patrol has been seizing steadily smaller quantities of the drug, from 2.5 million pounds in 2011 to 1.9 million pounds in 2014. Mexico’s army has noted an even steeper decline, confiscating 664 tons of cannabis in 2014, a drop of 32% compared to year before. This fall appears to have little to do with law enforcement, however, and all to do with the wave of U.S. marijuana legalization
— Time Magazine 2015-04-08[17]

Ännu ett bevis för detta rapporteras i Juni 2015. Cannabispriserna har minskat med 40% samtidigt som den legala försäljningen har ökat med 98% på ett år[18] i Colorado. Effekten på priset påstås vara ett resultat av konkurrensen mellan legala försäljningsställen. Så, inte nog med att den legala marknaden stjäl marknadsandelar från den illegala, den ser nu även till så att de som säljer illegal cannabis inte kan tjäna lika mycket pengar som innan. Chansen är god att de lämnar marknaden helt.

Minskad korruption

Dagens svarta marknad för olagliga droger omsätter ofattbara summor. FN har räknat ut att den varje år omsätter 322 miljarder dollar i konsumentledet. Det är mer än bruttonationalprodukten för 88% av världens länder[19].

Där det finns stora pengar inblandade brukar det även finnas korruption. Drogmarknaden är ett ypperligt exempel på detta. Den organiserade brottsligheten har ett stort antal korrumperade poliser, tulltjänstemän, domare och andra tjänstemän på sin avlöningslista. Det finns ett mycket stort antal exempel på detta[20][21][22]. Korruptionen finns ända från poliser på botten av pyramiden, upp till politiker på höga poster. I vissa länder där drogproduktion och handel står för en stor del av bruttonationalprodukten, exempelvis Colombia, är korruptionen så utbredd att den tagit över hela samhället. T.o.m presidentkandidater har sponsrats med drogpengar[23][24]. I Mexiko anses kriget mot droger vara en anledning till att korruptionen har fått fäste i landet[25]. Mexikanska karteller uppgavs på 1990-talet lägga 500 miljoner dollar varje år på mutor[26].

En legalisering skulle avlägsna en stor anledning till korruptionen. När handeln kan ske öppet utan att personer riskerar att straffas så minskar behovet av att köpa sig beskydd från rättsväsendet.

Ekonomiska effekter

Minskade utgifter för rättsväsendet/samhället

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) så stod narkotikabrott för 7% av de anmälda brotten i Sverige 2012[27]. Det bör tilläggas att de flesta narkotikabrotten aldrig blir anmälda då det inte finns något offer som blir utsatt för brottet. Antalet anmälda narkotikabrott var 89 400 år 2011, vilket är en fördubbling under de senaste 10 åren. Under 2010 lagfördes över 20 000 personer för brott mot narkotikastrafflagen som huvudbrott. De flesta som misstänks är 20 år eller yngre. Den vanligaste påföljden för ringa narkotikabrott är strafföreläggande följt av böter. Den genomsnittliga utdömda strafftiden för narkotikabrott av normalgraden är sju månader. För grovt narkotikabrott döms man nästan undantagslöst till fängelse, i genomsnitt fyra år och åtta månader [28].

I Brottsförebyggande rådets narkotikastatistik från 2009[29]kan man läsa att antalet fängelsedomar ökade med 30% mellan 2000 och 2009. Genomsnittstiden har också ökat. Bruk (57%) och innehav (26%) är de vanligaste typerna av narkotikabrott. Överlåtelse och smuggling står tillsammans för 9%. Andelen domar för personligt bruk har ökat från 39% år 2000 till 57% år 2009. 2009 utdelas 7 gånger fler lagföringsbeslut gällande narkotika jämfört med 1975. Ökningen kan förklaras med att eget bruk kriminaliserades 1988 och fängelse tillkom i straffskalan 1993. Antalet blod och urinprover som skickas för analys har tredubblats på 10 år. 2009 skickades 34400 prover på analys. Ringa narkotikabrott stod 2009 för 75% av alla narkotikabrott, normalgraden för 23% och 2% för grova narkotikabrott. Cannabis är den vanligaste drogen som leder till straff, och står för 42% av alla domar. 2009 dömdes 12456 personer för cannabisrelaterade narkotikabrott, det är en dubblering sedan 2000 då 6111 personer dömdes. Det är tämligen uppenbart att rättssystemet till största del ägnar sina resurser åt att hantera personer som åtalas för att använda cannabis för personligt bruk, och det kostar stora summor varje år; pengar som hade kunnat användas på bättre sätt.

En uträkning från USA visar att man lagt 1000 miljarder dollar på att uppehålla förbudet under de senaste 40 åren[30]. Hela världens årliga kostnad för bekämpning av droger uppskattas till 100 miljarder dollar[31].

Jeffrey A. Miron, professor i ekonomi vid Harvard-universitetet, visar att USA skulle spara 77 miljarder dollar per år genom att ta bort förbudet för marijuana. Om legaliseringen även skulle gälla andra droger skulle summan öka ytterligare:

Replacing marijuana prohibition with a system of legal regulation would save approximately $7.7 billion in government expenditures on prohibition enforcement — $2.4 billion at the federal level and $5.3 billion at the state and local levels.
— The Budgetary Implications of Marijuana Prohibition[32]

Det finns inga uträkningar för Sverige som analyserar vad en dekriminalisering/legalisering skulle innebära. Men Sverige är precis som USA en storspenderare i kriget mot droger. I Sverige beräknas samhällets totala kostnad för narkotika uppgå till 62 miljarder kronor per år, vilket är ca en tredjedel mer än budgeten för sveriges försvar. [33]. FHI beskriver att rättsväsendets kostnad för tunga missbrukare är 167000 kronor per person och år[34]. För landets 26000 tunga missbrukare blir det 4.3 miljarder per år. CAN har räknat ut att en aktiv heroinist kostar samhället 2.1 miljoner per år[35]. Majoriteten av utgifterna som narkotikamissbrukare orsakar är inte orsakade av drogens effekt på kroppen och dess behandling, utan kommer från stölder som finansierar missbruket. Föremålen som stjäls omsätts i rena pengar till en bråkdel av värdet (totalt 3 miljarder per år[2]), sedan tillförs kostnader för samhället i form av polisutredningar och eventuellt domstolar, advokater och fängelse/ behandlingshem om gärningsmannen grips. Därtill får försäkringsbolagen utgifter som läggs på kunderna.

Naturligtvis skulle inte hela utgiften försvinna med en legalisering eller dekriminalisering, men man kan tänka sig att utgifterna för kriminalvården, där ca 50% av kostnaderna är relaterade till narkotika,[36]) och andra delar av rättsväsendet kunde reduceras. Kedjan av utgifter kan stanna mycket tidigare.

Samhällsutgifterna för aktiva gängmedlemmar är gigantiska. En uträkning som presenterades 2012 av nationalekonomen Ingvar Nilsson visar att en gängmedlem under sina 15 aktiva år kostar samhället 23 miljoner kronor[37][38]. Men det finns skäl att anta att summan är lågt räknad. I rapporten nämner Nilsson att gängmedlemmar tyckte att antalet våldsbrott som används i beräkningen var vad han hade utfört under ett enda år. Även polisen tyckte att kostnaderna för deras utredningar var i underkant. I ett beräkningsexempel som tar hänsyn till detta kommer Nilsson upp i nivåer kring 75 miljoner kronor per person under en 20-årsperiod. Andra intressanta summor som nämns i sammanhanget är att en misshandel eller ett personrån kostar samhället ca 200000kr och då är bara vården av offret och polisutredningen inräknad. Om dessa gängmedlemmar som säljer narkotika på gatan och försvarar sin marknad och sitt territorium med våld, driver in skulder etc. istället hade varit anställda av en verksamhet liknande systembolaget för droger så hade de kunnat generera en inkomst till staten. Det hade varit ett jobb med en personlig inkomst, en skatteinkomst och det hade inte funnits något behov av våld.

Att kostnaden för rättssystemet kan minska har man sett bevis på från länder som infört en dekriminaliseringspolitik i hela landet eller i vissa delstater, exempelvis Australien och USA (Kalifornien)[39].

Legaliseringen kommer även innebära en omprioritering av vilka brott som bekämpas. I exempelvis Portugal visar undersökningar att polisen och tullen har kunnat gå från att jaga småbrottslingar som konsumerar droger till att ge sig på smugglare och andra stora aktörer, vilket lett till större beslag[40] [41]. Man kan även tänka sig satsningar på brott med riktiga offer, exempelvis misshandel, stölder, rån, m.m. Fall som idag ofta blir liggande länge för att det råder brist på utredningsresurser.

Justin Freeman, f.d polis från USA beskriver hela den nuvarande processen för att demonstrera slöseriet med pengar och resurser som sker vid varje upptäckt cannabisinnehav:

Pot arrests are a monumental waste. Of everything. First you find it. Then you secure it as evidence. Then you handcuff. Then you search. Load. Radio. Transport. Drive time. Disembark. Secure duty weapon. Buzz into the jail. Paperwork. Property log. Ticket. Metal detect. Then, while the jail is re-searching, fingerprinting, processing, photographing, and securing, I’m leaving, going to HQ, into the property room, dime bag into heat seal bag, property form, evidence tape, submission. Then comes the report, with its person tab, property tab, narrative. Then a sergeant reads, sends back, rereads, edits, approves.

The ticket goes to records to be stamped, separated, forwarded. The marijuana goes to the chronically (pun acknowledged) backlogged forensics lab, which must verify the “green, leafy substance whose smell, based on my training and observation, matched that of marijuana” is, indeed, marijuana. They generate a report which is forwarded to me in the event of a trial. The prosecutor has long since gotten my ticket and set a court date for the accused. A subpoena is mailed; they bounce back as often as they’re delivered.

Suspect shows, pleads not guilty. Trial date is set. I get subpoenaed. There’s a high probability suspect doesn’t show. Prosecutor asks for and gets issuance of an arrest warrant. I leave after ninety seconds, but get paid the minimum for a court appearance: two and one-half hours’ pay. Six months later, I pull a car over; our toker is a passenger, whom I must now arrest because of the arrest warrant.

And the cycle repeats.

Now, think about the time you spent reading that very condensed version of events stemming from a misdemeanor marijuana arrest, and extrapolate it, across the span of months, into real life. Now you have a glimmer of a hint of the resource sink these represent. Compare to the process after legalization: See pack of marijuana. Wrinkle nose a bit. Bid driver a good day and drive away.
— Forbes Magazine 2012-09-06[42]

Skatteintäkter

I dagens samhälle sker all handel med droger utanför den vita ekonomin. Det finns ingen beskattning på drogerna och alla som jobbar med hanteringen gör det svart.

En uträkning från USA visar att om man taxerade cannabis som alkohol (enligt skattesatser i USA) skulle enbart den drogen ge intäkter på mellan 10 och 14 miljarder dollar per år. Uträkningen ledde till en uppmaning att taxera istället för att förbjuda cannabis som signerades av 500 ekonomer, däribland tre nobelpristagare i ekonomi, George Akerlof, Milton Friedman och Vernon Smith:

Replacing marijuana prohibition with a system of taxation and regulation similar to that used for alcoholic beverages would produce combined savings and tax revenues of between $10 billion and $14 billion per year, finds a June 2005 report by Dr. Jeffrey Miron, visiting professor of economics at Harvard University.

...

Revenue from taxation of marijuana sales would range from $2.4 billion per year if marijuana were taxed like ordinary consumer goods to $6.2 billion if it were taxed like alcohol or tobacco.
— The Budgetary Implications of Marijuana Prohibition[32]

Effekten skulle naturligtvis bli ännu större om fler droger omfattades.

En mycket enkel uträkning för Svenska förhållanden:

Tullen beslagtog under 2012 ca 1500kg cannabis[43]. Enligt en utredning beställd av regeringen från 1998[44]så uppskattar man att 11% av all cannabis som kommer till Sverige beslagtas av tullen. Därmed slinker 12150kg till över gränsen. Antag att man beskattade dessa 12 miljoner gram med säg 25kr/g så skulle det innebära 300 miljoner kronor i skatteintäkter. Därtill så finns det en betydande inhemsk odling som är svåruppskattad men betydande. Om den är hälften så stor som importen så får vi totalt 450 miljoner kronor per år i skatt från produkten cannabis. Därtill kommer betydande summor från odlare, transportörer, försäljare och liknande i arbetsgivaravgifter.

Det finns även beräkningar från socialstyrelsen som anger att den svenska drogmarknaden 2003 var värd 2,3 miljarder kronor[45]. Dagens marknad är förmodligen mer värd än för 10 år sedan, men 25% skatt på det nämnda beloppet hade inneburit 575 miljoner kronor.

Investeringar

En rapport från FN visar att svarta pengar från droger inte kan investeras i den vita ekonomin, utan göms i större grad undan på bakkonton, eller investeras i andra delar av den svarta ekonomin eller i mindre, lokala projekt med låg insyn, exempelvis fastighetsköp. Det sker även ett stort handelsutbyte mellan droger och vapen.

One of the clearest differences between investment based on licit sources and that based on criminal funds affects the decision-making parameters of how to invest these funds. While a ‘normal investor’ will direct his or her investment into a venture that will yield the highest possible return based on his willingness to take economic risks, the predominant parameter for an investor of criminal funds is a strong guarantee that the criminal origin of the investment will not be detected. This leads to investment decisions that focus on concealment, while accepting low rates of return. A sub-optimal resource allocation is the consequence. Criminal funds thus have a negative effect on economic growth by diverting resources to less productive activities. Criminal finance encourages conspicuous consumption at the expense of long-term investment. The purchase of weapons is also not productive for society at large. If invested, a study in the Netherlands revealed that criminal income went in particular into real estate, into normal bank accounts, or into various ‘business activities’, mostly ‘coffee shops’ (where cannabis is sold), normal shops, hotels and brothels. None of this is particularly productive from a wider economic perspective. Similarly, the cartels in Colombia in the 1990s were reported to have concentrated their investment mainly in real estate and in the construction sector.
— FN, 2011[46]

Det hela skiljer sig därför mycket mot hur normala investerare placerar sina pengar i projekt som genererar en högre produktivitet och gagnar samhället. Det orsakar även en snedvridning av konkurrensen på marknaderna där drogpengarna investeras, dels genom att drogfinansierade verksamheter blir "dopade" och kan slå ut lagliga konkurrenter, dels genom att bidra till övervärderingen av fastighetspriserna.

En legalisering innebär att inkomsterna hamnar i den vita ekonomin och delar går tillbaka till samhället i form av skatter. Inga pengar behöver gömmas undan utan kan investeras och generera tillväxt.

Hälsoeffekter

Vård istället för straff

Man måste dela upp droganvändare i två grupper. Dels personer med ett rekreationellt bruk som inte ger allvarliga negativa effekter, och dels personer som använder droger till en så hög grad att det orsakar skador och kan kallas missbruk. Den sistnämnda gruppen bör hanteras med någon form av behandling. Men oavsett vilken grupp individen tillhör skall ingen behöva hamna i fängelse för att han eller hon använder droger.

Det är ett faktum att många individer kommer att skadas av droger och det sker antingen de är lagliga eller illegala. En legal marknad skulle i värsta fall (dock ej ännu bevisat) leda till fler användare totalt sett, men allvarlighetsgraden av skadorna på en legaliserad marknad skulle ändå inte vara lika stor som idag eftersom dagens stigmatisering innebär större risker för individen.

Pengarna man sparar när man slutar jaga och lagföra personer som använder droger för personligt bruk kan på en legaliserad marknad istället användas till att skapa effektiva behandlingsprogram.

Behandlingsprogram

När det kommer till behandlingsformer för missbrukare kan flera olika alternativ användas.

Substitutionsprogram innebär att man byter ut heroin mot subutex eller metadon som har mindre akuta bieffekter. Fördelen är att missbrukarna kan leva ett mer normalt liv som inte cirkulerar kring att få tag på drogen eller befinna sig i antingen ett tungt rus eller i abstinens. Nackdelen är att beroendet flyttas över till substitutionsdrogen och det kan vara svårare att sluta helt med metadon än med heroin.

Ett alternativt exempel på behandlingsprogram kan vara den för närvarande narkotikaklassade drogen ibogain. Ibogain uppvisar en väldigt bra effekt när det gäller att ta bort den akuta abstinensen från många typer av droger, men främst opiater[47][48][49]. Att kunna genomgå en avgiftning mild eller eller helt frånvarande abstinens är en stor hjälp för missbrukare som vill kunna nå total avhållsamhet. Den största fördelen är att endast 1-3 doser krävs under loppet av några månader. Ibogain narkotikaklassades i Sverige i mitten av 1980-talet[50], trots sin extrema sällsynthet i missbrukskretsar framställs det felaktigt att det skulle kunna leda till missbruk. Som vanligt i förbudsmentalitetens dimma så krävdes inga vetenskapliga data för att förbjuda någonting som kunde ha den exakt motsatta effekten och potentiellt kunde förhindrat 1000-tals människors för tidiga död. Ibogain skulle på en legaliserad marknad genom studier och kontrollerad användning kunna nå stora framgångar.

Dagens existerande substitutionsvård i Sverige är förknippad med stora krav för att få medverka, exempelvis krävs total avhållsamhet från andra droger, dagliga besök på kliniken och att man inte får förvara metadon hemma, samt att doseringen kan vara för låg. Krav och restriktioner som dessa har missbrukare ofta svårt att uppfylla[51][52][53]. Det leder till att många står utanför och drabbas hårdare av sitt missbruk. Personerna i mest behov av hjälp är de som drabbas hårdast av reglerna och förbudet.

Det som kan krävas för att lösa det grövsta missbruksproblemet är att människor som missbrukat under lång tid, kanske är hemlösa och står utanför samhället får vad de behöver, både drog och dosmässigt. Det kan även krävas kliniker där de kan injicera heroin med rena nålar, eller röka heroinet vilket är mindre skadligt för kroppen. Heroinet kan t.o.m vara sponsrat av samhället och ha en kontrollerad kvalitet. Samtidigt som den kontrollerade miljön och drogadministreringen ger positiva konsekvenser för individernas hälsa kan det även bildas en positiv kontakt mellan missbrukaren och den etablerade vården. Den kontakten finns i många fall inte idag p.g.a stigmatiseringen och dåliga erfarenheter. Metoder som återupprättar missbrukarnas förtroende är viktigt för att komma vidare, om målet på längre sikt är ett avslutande av missbruket.

Exempel från Schweiz, Portugal, Tjeckien, Holland m.fl visar att mer liberaliserad substitutionspolitik är möjlig att genomföra och är effektiv. I Schweiz hade man under 1980-talet stora problem med heroinmissbruk. När man under 1990-talet introducerade heroinsubstitutionsprogram så fick det stora effekter. Programmet inriktade sig mot missbrukarna med högst konsumtion, som langade och begick brott för att ha råd med sitt missbruk. När de fick en laglig och stabil tillgång till drogen från programmet så ledde det till att konsumtionen minskade och det påverkade även resten av marknaden. Antalet nya missbrukare som registrerades i Zürich 1990 var 850st, 2005 var antalet nere i 150st[54].

Av länderna i EU har Holland (Nederländerna) lägst procentandel av befolkningen som injicerar heroin. Antalet nya problematiska användare har även minskat dramatiskt sedan man ändrade narkotikapolitiken och genomsnittsåldern har ökat. Genom sitt arbete med harm reduction så har antalet heroinberoende minskat från 28000-30000 år 2001 till 18000 år 2008[55][56][57].

2013 meddelade Norges hälsoministern att han kommer att försöka få till stånd en lagstiftning som tillåter rökheroin[58], för att minska skadorna som uppstår med injektionsbruk. Detta är också ett sätt att utöva en substitution.

Även ekonomiskt sett är en politik som inriktar sig på substitution lönande. En studie från Kalifornien visar att varje investerad dollar leder till besparingar på 7 dollar[59], en annan uppgift antyder att varje investerad dollar sparar 11,54 dollar för samhället[60]. Det är ett mycket billigare alternativ till att missbrukarna finansierar sitt beroende med stölder.

Missbrukare vågar söka vård, stigmatiseringen minskar

Dagens repressiva politik bidrar till att skapa en rädsla för straff och en känsla av att samhället ser ner på personer som är beroende eller har problem med droger. Det kallas stigmatisering och innebär även att droganvändare inte känner att de tillhör samhället, det finns ingen tilltro till myndigheterna, alla erfarenheter blir negativa och formar personernas syn på sin egen delaktighet i samhället. Detta leder till en ovilja att söka hjälp i tid, som i slutändan gör att hjälpen kommer för sent när en överdosering inträffat eller någon drabbas av en olycka/vårdkrävande sjukdom. Det leder även till att personer söker hjälp för sitt missbruk alldeles för sent, kanske först när man gått ner sig såpass mycket att personen uppmärksammats av rättssystemet och det sätts in tvångsmässig vård.

En patient berättar att han upplever att det finns en syn hos personal inom vissa metadonprogram som handlar om uppfostran och negativ betingning, när det gäller patienter som återfaller i missbruk och därför skrivs ut ur behandlingen. Patienten beskriver också att han upplever en vi-och dom känsla mellan sig och personal inom programmet och hans upplevelse är att personal fortfarande ser honom som en missbrukare även då det var mycket länge sedan har missbrukade några droger. Goldberg (2005) menar att det är en subjektiv upplevelse för en individ ifall denne i fråga genomgår känslor av att den omgivande miljön upplever personen som annorlunda och att denne upplever känslor av att inte vara respekterad, då är känslan verklig för denne. På så sätt kan individen uppleva repression som ett maktövergrepp och få sin självbild skadad (Goldberg 2005, s.205). Samma patient menar att arbete är viktigt eftersom det hjälper patienten att skaffa sig en ny identitet. En annan patient berättar att hans uppfattning är att regelverket är skapat av den svenska narkotika politiken som han menar kriminaliserar patienter som återfaller i missbruk och att det kan leda till att vissa patienter som återfallit i drogmissbruk inte vågar söka hjälp.
— Regelverk inom metadonprogram - hinder eller stöd för patienten?[52]

Med en legalisering blir det inte längre tabu att använda droger och stigmatiseringen minskar. Det blir naturligare att söka hjälp och det finns ingen risk för straff om man gör det.

Minskad drogdödlighet

Legaliserad medicinsk cannabis minskar drogdödligheten som orsakas av överdoser av narkotikaklassade läkemedel. Ungefär 60% av överdoserna i USA utgörs idag av personer som fått opiater förskrivna av läkare. En studie från 2014[61] visade att delstater med laglig cannabis i genomsnitt hade 24.8% lägre årlig dödlighetsfaktor än delstater där det är förbjudet. Man såg även att effekten blev större för varje år efter att lagändringen infördes, 19% minskning efter första året växte till 33% efter det sjätte året. En av de möjliga förklaringarna är att patienterna kombinerar de smärtstillande drogerna och undviker därmed att överdosera sina farliga, narkotikaklassade opiater. En annan faktor kan vara att nya smärtpatienter erbjuds cannabis innan opiater varvid opiatbruket i stort kan minska, vilket har förespråkats av smärtpatienter[62].

Märk här att resultatet inte avsåg "missbrukarna på gatan", den gruppens dödlighet minskar förmodligen enklast genom metoderna längre upp. Nyrekryteringen av nya opiatmissbrukare skulle förmodligen även minska med legaliserad cannabis eftersom nya, unga brukare skulle undvika introduktionen till kriminalitet och missbruksmiljöer där tyngre droger förekommer, vilket vi också tagit upp.

En studie från 2015[63] stödjer delvis resultatet att de dödliga överdoserna från opiater minskar, men bara i delstater med legaliserad medicinsk cannabis där cannabisapotek samtidigt tillåts existera. Man kunde även se att det illegala bruket av receptbelagda opiater gick ner om delstaterna hade cannabisapotek, och det kan kunna innebära en effekt för drogdödligheten även i den gruppen.

Standardisering och säkring av drogernas kvalitet

Dagens illegala marknad innebär att kvaliteten på många droger varierar kraftigt och är även föremål för utblandning med diverse mer eller mindre hälsofarliga substanser.

När det gäller farliga föroreningar på den illegala marknaden kan man t.ex nämna heroin smittat med mjältbrand som flera svenskar avlidit av under de senaste åren[64][65]. Smittan tros ha kommit in i heroinet via utblandning med benmjöl eller smuggling i djurkroppar. Det har även förekommit andra bakteriekontaminationer som lett till dödsfall[66].

Ett annat exempel är "grit weed", marijuana som sprayats med mikroskopiska glaskulor för att öka vikten och få den att se mer potent ut[67]. Den dök upp på den europeiska marknaden 2006. Det finns även höga nivåer av bekämpningsmedel mot insekter i utomhusodlad marijuana i exempelvis USA som beror på för låg kunskap om vilka doser som är rimliga och vad som är tillåtet[68].

Det vanligaste, och i princip alltid förekommande är utblandning av narkotika som köps i pulverform, dvs. amfetamin, heroin, kokain, etc. Här handlar det om utblandning med allt från sukros, laktos och dextros med låg hälsofara till läkemedel eller andra droger som exempelvis koffein och paracetamol och i vissa fall utblandning med rent hälsofarliga saker som bly, glas och stryknin[69]. I princip allt som går att köpa på marknaden är utblandat med 30-80% andra saker än den aktiva drogen.

Om man legaliserar droger och vill göra det på ett seriöst sätt så ser man till att reglera drogproduktionen på samma sätt som läkemedelsproduktionen. Man inför interna och externa kvalitetskontroller av innehållet och renheten. Man tar fram forskning som visar effekterna av eventuella nya droger. Man reglerar styrkan och anger den på förpackningen, man bifogar instruktioner och upplysningar till användaren om dosering, bieffekter m.m.

Minskad alkoholkonsumtion

Cirka en miljon svenskar har ett riskbruk av alkohol och ca 300000 är beroende. Alkoholens totala samhällskostnad har av olika forskare beräknats till mellan 20 och 80 miljarder kronor per år[70].

I kapitlet "Är cannabisanvändare farliga i trafiken?" tas en studie upp som visar att i amerikanska delstater med lagar som tillåter medicinsk cannabis så har antalet trafikolyckor minskat med 9%[71][72]. Orsaken bedöms vara att folk dricker mindre alkohol och har ersatt den drogen med cannabis som innebär mindre faror i trafiken. Och denna sänkningen är bara från medicinsk cannabis, dvs en liten del av en potentiellt större effekt.

Forskarna uvecklar resonemanget i en artikel från 2013[73] som behandlar sannolikheten att en legalisering skulle resultera i ett worst-case-scenario:

Studies based on clearly-defined natural experiments generally support the hypothesis that marijuana and alcohol are substitutes. For instance, DiNardo & Lemieux (2001) found that increasing the MLDA from 18 to 21 encourages marijuana use. Using data from the NSDUH and a regression discontinuity design, Crost & Guerrero (2012) found a sharp decrease in marijuana use at 21 years of age, suggesting that young adults treat alcohol and marijuana as substitutes. Finally, Anderson, Hansen, & Rees (2013) examined the relationship between legalizing medical marijuana and drinking using data from the Behavioral Risk Factor Surveillance System. These authors found that legalization was associated with reductions in heavy drinking especially among 18- through 29-year-olds. In addition, they found that legalization was associated with an almost 5 percent decrease in beer sales, the alcoholic beverage of choice among young adults (Jones, 2008). The results of DiNardo & Lemieux (2001), Crost & Guerrero (2012) and Anderson, Hansen, & Rees (2013) suggest that, as marijuana becomes more available, young adults in Colorado and Washington will respond by drinking less, not more. If non-medical marijuana states legalize the use of recreational marijuana, they should also experience reductions in drinking with the accompanying public health benefits.

...

Based on existing empirical evidence, we expect that the legalization of recreational marijuana in Colorado and Washington will lead to increased marijuana consumption coupled with decreased alcohol consumption. As a consequence, these states will experience a reduction in the social harms resulting from alcohol use. While it is more than likely that marijuana produced by state-sanctioned growers will end up in the hands of minors, we predict that overall youth consumption will remain stable. On net, we predict the public health benefits of legalization to be positive.
— Anderson & Rees (2013)[73]

Forskning om substitutionseffekten mellan cannabis och alkohol tas upp mer detaljerat i kapitlet Är cannabis en inkörsport till andra droger?.

Om man kan gå med på att en legaliserad drogmarknad kan innebära att en viss del av alkoholkonsumtionen ersätts med cannabis, vars skador på den personliga hälsan och samhället är mindre, så kommer detta att leda till minskade kostnader för vården och polisen. Cannabisanvändare är i regel mindre stökiga och mindre utåtagerande under påverkan än personer som dricker alkohol. Där alkoholen orsakar aggressivitet orsakar cannabis passivitet.

Det främsta argumentet för att en minskning av alkoholdrickandet skulle inträffa är att alkohol idag är det enda lagliga berusningsmedlet på marknaden och viljan att vara laglig är ofta större än insikten om att den lagliga statusen inte återspeglar påverkan på hälsan. Många som dricker idag skulle mycket snabbt inse vad som innebär minst skador. Drogen som inte påverkar balansen, som inte skapar bråk och inte resulterar i en bakfylla kommer att ha en given fördel när valet kommer till vad man skall berusa sig med en fredagskväll med kompisarna.

Och om man nu anser att cannabis har många nackdelar eller rent av fler nackdelar så kommer en legaliserad drogmarknad även erbjuda andra alternativ som bevisligen har ännu färre nackdelar, exempelvis låga doser psilocybinsvampar eller andra hallucinogener.

En förespråkare för idén att få folk att ersätta alkohol med cannabis är professor Robin Room[74] som arbetat med drogforskning i 40 år. Som kuriosa kan nämnas att han var direktör för Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) mellan 1999-2005 och fick CAN:s drogforskningspris 2005[75]. Ett citat från CAN: "Professor Robin Room har gjort en imponerande insats inom den samhällsvetenskapliga alkohol- och narkotikaforskningen. Hans forskning kännetecknas av både bredd och djup ... Han har som få förmått analysera alkohol- och narkotikafrågorna ur olika perspektiv, samtidigt som han har varit mån om att kombinera empiriska data med välunderbyggda teoretiska resonemang."

Vi kan bara hålla med och hoppas att CAN fortfarande kan lyssna och ta till sig vad deras egen pristagare säger:

It makes sense to legalise marijuana in a controlled market," he told the Herald Sun yesterday. "We are in a situation where we need to look ahead. I think we need to have the discussion and it makes a lot of sense in terms of, among others, cutting down government costs to have a fairly highly controlled legal (cannabis) market and, while we are at it, tighten up the legal market of alcohol in the same way we tightened up the market of tobacco."

In an ideal world, Prof Room said teens would not smoke marijuana or drink alcohol to excess.

But if an 18-year-old was going to use substances, he said they would likely land themselves in less trouble after using cannabis rather than bingeing on alcohol.

Teens were "better off" on a mixture of booze and marijuana rather than just pure alcohol in social settings, he added. Alcohol was more dangerous than cannabis because it had a closer association with aggression and violence, loss of co-ordination and impacts on work and family life, he said.

"Cannabis is not without harm but it's substantially less than alcohol and tobacco in terms of social harm," he said.
— Herald Sun 2013-07-10[74]

Nätdroger och nya farliga droger

I dag har vi hela tiden ett flöde av nya droger in på marknaden. Enligt EMCDDA kommer det en ny drog varje vecka[76]. Dessa är inte noga testade på människor och innebär ibland stora hälsorisker, därtill har man en situation där det kan ske sammanblandningar av små tabletter eller pulver som leder till överdoseringar.

Anledningen till att det kommer så många nya syntetiska droger är att alla gamla beprövade droger är förbjudna. Det sker hela tiden en katt och råtta-jakt där nya preparat förbjuds en efter en. I början hade man en uppsjö av preparat med få bieffekter, man valde att släppa de bästa först. Kvar blir bara de sämsta alternativen och där är vi snart. Utvecklingen kommer att leda till att de nya preparaten blir farligare och mer oförutsägbara. Spice har exempelvis visat sig ha 17-50ggr högre risk än cannabis att leda till överdoseringar/förgiftningar som kräver akutvård[77]. Opiaterna har ersatts av fentanylanaloger som är 30-50 gånger potentare än heroin och skördar många dödsoffer[78][79]

Sett till dosering, kända effekter och bieffekter är cannabis, svamp, koka och opium beprövade droger. Den mänskliga erfarenheten sträcker sig flera tusen år tillbaka och den vetenskapliga några hundra år. På en legaliserad marknad skulle droganvändarna gå tillbaka till att använda de traditionella drogerna. Det skulle inte finnas samma behov av att utforska obeprövade syntetiska droger som ofta erbjuder sämre effekter, fler bieffekter och sällan föredras av brukarna[80], eller bara används för att undvika positiva resultat på urinprover[81][82].

Övrigt

Det finns ett par frågor som är väldigt effektiva för att nå en insikt om varför legaliseringen är rätt väg att gå. Memorera följande steg och använd i debatten:

- Tror du vi kan vinna kriget mot droger i den meningen att drogerna försvinner och ingen kommer använda dom igen, att det narkotikafria samhället är möjligt att nå?

Svaret som nästan alla som tänkt igenom den frågan kommer fram till är "Nej, det är förmodligen inte möjligt att nå det målet." i annat fall får man redovisa hur bra man lyckats med att försöka målet hittills. Vid ett nej drar man nästa logiska slutsats:

- Då måste du även hålla med om att droger i någon form alltid kommer att vara en del av vår kultur?

-Ja.

- Precis. Och om den här marknaden för droger alltid kommer att existera, vilka vill vi då skall kontrollera den? Med den nuvarande politiken så låter vi den kontrolleras av gangsters och maffiaorganisationer. Det vi behöver göra är att ta kontroll över den. Reglera marknaden precis som vi gjort med alkohol, tobak och spel. Det är essensen av en legalisering.

Att legalisera är inte att ge upp, att bli krigets förlorare. Kriget kan inte vinnas, alla deltagare är redan förlorare. Att legalisera innebär att välja en väg som inte innebär en omöjlig strävan för att nå ett utopiskt mål, utan att man med simpla medel når en situation som är bättre än dagens utan att behöva "kriga" för att nå den. Vi skall fortsätta använda resurserna på droganvändarna som missbrukar, som är beroende, som lider. Men insatserna skall bestå av vård och upplysning. Vi skall inte använda resurserna på att förfölja personer som inte uppvisar ett problematiskt bruk för att straffa dom.

Se även

Count The Costs Samlar och granskar kostnader och konsekvenser av förbudet.

Illicit IV Drugs: A Public Health Approach (Haden, 2002)

A Public Health Approach to Illegal Drugs (Haden)

The Case for Legalization. (Nadelmann, 1988)

Ending the War on Drugs: A Solution for America av Dirk Chase Eldredge

Liberal Party Canada: Legalization Of Marijuana - Answering Questions And Developing A Framework (2013)


Jeffrey Miron - END The War on Drugs:


Jeffrey A. Miron Looks At the Effects of 40 Years of Drug Prohibition:


George Shultz and Vicente Fox on Ending the War on Drugs:


Former Mexican President Vicente Fox: We're at War With Drug Cartels:


Professor Noam Chomsky On Social Cleansing, the 'war on drugs', Marijuana and prohibition:

Källor

  1. The Effect Of Drug Prohibition On Drug Prices: Evidence From The Markets For Cocaine And Heroin (Miron, 2003)
  2. 2,0 2,1 Brå: Häleri - Den organiserade brottslighetens möte med den legala marknaden (2006)
  3. Prescription médicale de stupéfiants et délinquance. Résultats des essais Suisses. (Aebi, 1999)
  4. Changes in offending following prescribing treatment for drug misuse (The National Treatment Agency for Substance Misuse, 2008)
  5. Effect of Drug Law Enforcement on Drug-Related Violence: Evidence from a Scientific Review (ICSDP, 2010)
  6. BBC 2011-03-31: Drug laws 'may make matters worse'
  7. The Economic Implications of Marijuana Legalization in Alaska (Bates, 2004)
  8. http://www.cjcj.org/files/CA_Youth_Crime_2011.pdf (Males, 2012)
  9. Huffington Post 2012-11-29: California Marijuana Decriminalization Drops Youth Crime Rate To Record Low: Study
  10. The Effect of Medical Marijuana Laws on Crime: Evidence from State Panel Data, 1990-2006 (Morris, 2014)
  11. Part 1 Crime In The City And County Of Denver Based On UCR Standards
  12. MSNBC 2014-04-15: Study: Marijuana legalization doesn’t increase crime
  13. RAND: Reducing Drug Trafficking Revenues and Violence in Mexico - Would Legalizing Marijuana in California Help? (Kilmer, 2010)
  14. Si los vecinos legalizan. Reporte técnico (Hope, Clark, 2012)
  15. CBS news 2012-10-31: Study: U.S. marijuana legalization would hurt Mexican cartels
  16. Vice News 2014-05-08: Legal Pot in the US Is Crippling Mexican Cartels
  17. Time Magazine 2015-04-08: U.S. Legalization of Marijuana Has Hit Mexican Cartels Cross-Border Trade
  18. Bloomberg 2015-06-22: This Survey Says That Marijuana Prices Are Crashing in Colorado
  19. United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC), World Drug Report 2005
  20. Stop The Drug War: Police Corruption
  21. Drug War Facts: Corruption
  22. Drug Policy Alliance: Police, Drugs, And Corruption - A review of recent drug war
  23. Wikipedia: Corruption in Colombia
  24. Wikipedia: Proceso 8000
  25. Political Corruption and Narcotrafficking in Mexico (Nieto, 2012)
  26. Corruption, Drug Trafficking, and Violence in Mexico (Morris 2012)
  27. Brå: Brottsutvecklingen i Sverige (2012)
  28. Brå: Narkotikabrott (2012)
  29. Brå: Narkotikastatistik 2009
  30. NBC News 2010-05-13: U.S. drug war has met none of its goals
  31. The War on Drugs: Wasting billions and undermining economies
  32. 32,0 32,1 The Budgetary Implications of Marijuana Prohibition (Miron, 2005)
  33. SvD: Missbruket kostar 150 miljarder
  34. FHI: Ekonomiska beräkningar och bedömningar Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010
  35. CAN - Vad kostar narkotikamissbruket det svenska samhället?
  36. Socialstyrelsen: Kostnader för alkohol och narkotika - Beräkning av samhällets direkta kostnader 2003.
  37. SvD 2012-02-03: 23 miljoner – priset för en gängmedlem
  38. Vänd dem inte ryggen: Socioekonomisk analys av destruktiva subkulturer. (Lundmark-Nilsson & Nilsson, 2012)
  39. The impact of cannabis decriminalisation in Australia and the United States (Single, 2000)
  40. A Decade After Drug Decriminalization: What Can The United States Learn From The Portuguese Model (Woods, 2011)
  41. Drug Policy in Portugal: The Benefits of Decriminalizing Drug Use, (Domoslawski, 2011)
  42. Forbes Magazine: What Do Police Officers Think About Legalizing Drugs? (öppna länken två gånger för att se den)
  43. Tullverket, Beslagsstatistik, Marijuana / Cannabisharts, 2012
  44. En gräns – en myndighet? (SOU 1998:18)
  45. Socialstyrelsen: Kostnader för alkohol och narkotika - Beräkning av samhällets direkta kostnader 2003.
  46. Estimating illicit financial flows resulting from drug trafficking and other transnational organized crimes (UNODC, 2011)
  47. Life after Ibogaine - An exploratory study of the long-term effects of ibogaine treatment on drug addicts (Bastiaans, 2004)
  48. Treatment of Acute Opioid Withdrawal with Ibogaine (Alper, 1999)
  49. The Need for Ibogaine in Drug and Alcohol Addiction Treatment (Donnelly, 2011)
  50. Beslut från socialdepartementet/regeringen 1985
  51. SvD 2013-03-01: Regler för metadon kritiseras
  52. 52,0 52,1 Regelverk inom metadonprogram - hinder eller stöd för patienten? En kvalitativ uppsats om patienters och vårdpersonals erfarenheter (Kallos & Kandelberg, 2010)
  53. Metadonbehandling – på vems villkor? (Andersson & Mellerström ,2001)
  54. Global Commission on Drug Policy Report (2011)
  55. Netherlands National Drug Monitor NDM Annual Report (2009)
  56. Evaluatie van het Nederlandse drugsbeleid (2009)
  57. The Dutch treatment and social support system for drug users: Recent developments and the example of Amsterdam (2011)
  58. Dagbladet 2013-03-01: Støre vil gjøre heroinrøyking lovlig
  59. A Public Health Approach to Illegal Drugs (Haden)
  60. Ending the War on Drugs: A Solution for America av Dirk Chase Eldredge
  61. Medical Cannabis Laws and Opioid Analgesic Overdose Mortality in the United States, 1999-2010 (Bachhuber, 2014)
  62. Prescribing cannabis for harm reduction (Collen, 2012)
  63. Do Medical Marijuana Laws Reduce Addictions and Deaths Related to Pain Killers? (Powell, 2015) pdf-version
  64. Sydsvenskan 2010-03-04: Mjältbrand i heroinet kan ha kostat deras liv
  65. SvD 2012-08-17: Tullen varnar för mjältbrand i heroin
  66. Lethal outbreak of infection with Clostridium novyi type A and other spore-forming organisms in Scottish injecting drug users (McGuigan, 2002)
  67. UK Cannabis Activist: Gritweed contamination
  68. Alternet: Is There Pesticide in the Weed You're Smoking?
  69. Cut: a guide to adulterants, bulking agents and other contaminants found in illegal drugs. (Cole, 2010)
  70. CAN: Hur farlig är alkoholen?
  71. Medical Marijuana Laws, Traffic Fatalities, and Alcohol Consumption (Anderson & Rees, 2011)
  72. Time 2011-12-02: Why Medical Marijuana Laws Reduce Traffic Deaths
  73. 73,0 73,1 The Legalization of Recreational Marijuana: How Likely Is the Worst-Case Scenario? (Anderson & Rees, 2013) finns även som pdf-version
  74. 74,0 74,1 Herald Sun 2013-07-10: Expert calls for marijuana to be legalised to reduce harm of binge drinking in teens
  75. CAN - pressmeddelande 2005-06-09
  76. EMCDDA: Situationen på narkotikaområdet i Europa. Årsrapport 2012
  77. Risk of emergency medical treatment following consumption of cannabis or synthetic cannabinoids in a large global sample (Winstock, 2015)
  78. Skånska Dagbladet 2016-08-09: Antalet dödsfall har ökat kraftigt – ”Befogat med en varning”
  79. Aftonbladet 2016-07-01: Livsfarlig drogspray säljs lagligt på nätet
  80. Synthetic cannabis: a comparison of patterns of use and effect profile with natural cannabis in a large global sample. (Winstock, 2013)
  81. A public health approach to increased synthetic cannabinoid-related morbidity among New York City residents, 2014–2015 (Nolan, 2016)
  82. A survey of synthetic cannabinoid consumption by current cannabis users. (Gunderson, 2014)

Navigering

Detta är bara en liten del av Legaliseringsguiden. Klicka på länken eller använd rullistan nedan för att läsa mer om narkotikapolitiken, argumenten för en dekriminalisering & legalisering, genomgångar av cannabis påstådda skadeverkningar, medicinska användningsområden och mycket mera. Det går även att ladda ner hela guiden som pdf.

 

Sidan ändrades senast 14 januari 2017 klockan 05.53.
Den här sidan har visats 8 687 gånger.

Translate this page: