Trichocereus

Innehåll

1 Generell information
2 Odling
3 Arter och alkaloidinnehåll
4 Videoklipp
5 Externa länkar

Generell information

Trichocereus är ett släkte av Kaktusar som mestadels återfinns i Sydamerika. Flera arter innehåller meskalin och andra psykoaktiva kaktusalkaloider och används av shamaner som enteogener.

Fram till 1900-talets början ingick släktet Trichocereus i Cereus. Initialt skapade botanisten Alwin Berger ett ett undersläkte till Cereus (Trichocereus). Där Tricho avser de arter med håriga blommor och frukter. Så ungefär "Hårig Cereus". Det diskuterades då att inkludera Cereus (Trichocereus) i Echinopsis på grund av blommornas liknande utseende (under 1900-talets början så delade man in växter främst baserat på morfologi/utseende). Detta blev omdiskuterat bland botanister och slutade senare i att 14 arter ingick i ett separat släkte - Trichocereus

1959 försökte Curt Backeberg dela in arterna i dagblommande respektive nattblommande arter. T.ex. beskrevs dagblommande T. huasca, T. pasacana, T. atacamensis under släktet Helianthocereus medan natblommande behöll Trichocereus. Hans system övergavs kort därefter.

Under 70-talet sammanfogades Trichocereus, Lobivia (Inte alla arter?) i Echinopsis och man flyttade mot en mer bred beskrivning. Joël Lodés har använt genetisk analys som grund för sin bok "Taxonomy of the cactacea" och han beskriver T. macrogonus, T. macrogonus ssp. peruvianus och T. macrogronus ssp. pachanoi.

Dessutom: det finns regionala former av samtliga som är mycket snarlika, Trichocereus kan bilda vilda hybrider inom släktet och med arter i Echinopsis.

Trichocereus bridgesii var. monstrosus
Trichocereus pachanoi
Trichocereus pachanoi
Ungt exemplar av Trichocereus peruvianus
Trichocereus peruvianus
Trichocereus peruvianus
Trichocereus cuzcoensis
Trichocereus terscheckii
Trichocereus pachanoi

Odling

Läs artikeln Odling av Trichocereus pachanoi

Arter och alkaloidinnehåll

Namn	Källa	Alkaloidinnehåll	Alkaloid	Mängd alkaloider.
Trichocereus bridgesii	Agurell (1969b)	>50mg/100g	meskalin	>50%
			3,4-dimethoxyphenylethylamin	<1%
			3-methoxytyramin	<1%
			tyramin	<1%
Trichocereus camarguensis	Agurell (1969b)	Mycket små mängder	tyramin	>50%
			3,4-dimethoxyphenylethylamin	<1%
			3-methoxytyramin	Mycket små mängder
			N-methyltyramin	Mycket små mängder
Trichocereus candicans	Reti (1951)	N/A	candicine	N/A
		N/A	hordenin	N/A
	Agurell (1969b)	>50mg/100g	hordenin	>50%
Trichocereus chilensis	Agurell (1969b)	Ingenting	Ingenting	Ingenting
	Cortés (1972)	?	candicine	?
Trichocereus courantii	Agurell (1971)	10-50mg/100g	N-methyltyramin	>50%
			N-methyl-3-methoxytyramin	10-50%
			tyramin	<1%
			3-methoxytyramin	<1%
			3,4-dimethoxyphenethylamin	<1%
Trichocereus cuzcoensis	Agurell (1971)	>50mg/100g	3-methoxytyramin	>50%
			tyramin	<1%
			meskalin	<1%
			3-hydroxy-4,5- dimethoxyphenethylamin	Mycket små mängder
Trichocereus fulvilanus	Agurell (1971)	>50mg/100g	tyramin	10-50%
			N-methyltyramin	10-50%
			meskalin	Mycket små mängder
Trichocereus huascha	Agurell (1969b)	10-50mg/100g	hordenin	100%
Trichocereus knuthianus	Agurell (1971)	10-50mg/100g	tyramin	10-50%
			3-methoxytyramin	10-50%
Trichocereus lamprochlorus	Reti (1951)	N/A	hordenin	N/A
	Agurell (1969b)	10-50mg/100g	hordenin	>50%
Trichocereus macrogonus	Agurell (1969b)	10-50mg/100g	meskalin	>50%
			3,4-dimethoxyphenylethylamin	<1%
			3-methoxytyramin	<1%
			tyramin	<1%
Trichocereus manguinii	Agurell (1971)	10-50mg/100g	tyramin	10-50%
			N-methyltyramin	10-50%
			hordenin	10-50%
			3-methoxytyramin	<1%
Trichocereus pachanoi	Poisson (1960)	N/A	meskalin	N/A
	Agurell (1969b)	>50mg/100g	meskalin	>50%
			3,4-dimethoxyphenylethylamin	<1%
			hordenin	Mycket små mängder
			tyramin	Mycket små mängder
			3-methoxytyramin	<1%
			3,5-dimethoxy-4- hydroxyphenylethylamin	Mycket små mängder
			3,4-dimethoxy-5- hydroxyphenylethylamin	Mycket små mängder
			anhalonidine	Mycket små mängder
	Crosby & McLaughlin (1973)	0.331%/255gm torkad	meskalin	N/A
	Turner & Heyman (1960)	.357%/bas	meskalin	N/A
Trichocereus pasacana	Agurell (1969b)	1-10mg/100g	hordenin	>50%
Trichocereus peruvianus	Agurell (1969b)	1-10mg/100g	tyramin	>50%
			3-methoxytyramin	Mycket små mängder
			two unknown alkaloids	<1%
	Pardanani (1977)	.817%/torkad	meskalin	N/A
		.0085%/torkad	tyramin	N/A
		.01%/torkad	3-methoxytyramin	N/A
		.0035%/torkad	3,5-dimethoxy-4- hydroxyphenylethylamin	N/A
Trichocereus purpureopilosus	Agurell (1971)	10-50mg/100g	tyramin	10-50%
			N-methyltyramin	10-50%
Trichocereus poco	Agurell (1969b)	1-10mg/100g	hordenin	>50%
Trichocereus santiaguensis	Agurell (1971)	1-10mg/100g	hordenin	10-50%
			tyramin	10-50%
Trichocereus schickendantzii	Agurell (1969b)	1-10mg/100g	hordenin	>50%
			N-methyltyramin	Mycket små mängder
Trichocereus skottsbergii	Agurell (1971)	10-50mg/100g	hordenin	>50%
			N-methyltyramin	<1%
Trichocereus spachianus	Reti (1951)	N/A	candicine	N/A
	Agurell (1969b)	1-10mg/100g	hordenin	>50%
Trichocereus strigosus	Agurell (1971)	10-50mg/100g	hordenin	100%
Trichocereus taquimbalensis	Agurell (1971)	10-50mg/100g	meskalin	>50%
			hordenin	<1%
			3,4-dimethoxyphenethylamin	Mycket små mängder
			3-methoxytyramin	Mycket små mängder
Trichocereus terscheckii	Reti (1951)	N/A	trichocerein	N/A
			meskalin	N/A
	Agurell (1969b)	10-50mg/100g	meskalin	>50%
Trichocereus thelegonoides	Agurell (1971)	10-50mg/100g	hordenin	100%
Trichocereus thelegonus	Agurell (1971)	10-50mg/100g	hordenin	>50%
			N-methyltyramin	Mycket små mängder
Trichocereus tunariensis	Agurell (1971)	10-50mg/100g	tyramin	10-50%
			hordenin	10-50%
Trichocereus validus	Agurell (1971)	>50mg/100g	meskalin	>50%
Trichocereus werdermannianus	Agurell (1969a)	10-50mg/100g	meskalin	>50%
			3,4-dimethoxyphenylethylamin	<1%
			tyramin	Mycket små mängder
			3-methoxytyramin	<1%
			3,5-dimethoxy-4- hydroxyphenylethylamin	Mycket små mängder

Källor: ^[1]^[2]^[3]^[4]^[5]^[6]^[7]^[8]^[9]

Trichocereus pachanoi (Echinopsis pachanoi)

T. pachanoi

Trichocereus pachanoi är en kolumnar kaktus som växer naturligt i Peru, Ecuador och i några delar av Chile. Den odlas också i hela Sydamerika bland annat för användning i religiösa ritualer. Just detta gör det mycket svårt att fastställa vart arten ursprungligen kommer ifrån. DNA-tester från 2012 har påvisat ett mycket nära släktskap med T. peruvianus och de båda ska genetiskt betraktas som systrar. Detta gäller även T. bridgesii, även om den oftast ser mycket annorlunda ut från T. pachanoi och T. peruvianus. Samma DNA-studie påvisar även ett nära släktskap med släktet Harrisia.

Taxonomisten Friedrich Ritter döpte om T. pachanoi till "Echinopsis pachanoi" 1974. 2015 ville Joêl Lodé benämna T. pachanoi som "T. macrogonus ssp. pachanoi". Inget av dessa två namn har än blivit fullt ut accepterade och Patrick Noll liksom de allra flesta kallar fortfarande arten för T. pachanoi. Detta namn kommer förmodligen ändras igen och kanske blir det som Jôel Lodè vill. Gamla Sydamerikanska och inhemska namn för arten är bl.a. San pedro, Achuma, Aguacolla, Gigantón och Huachuma.

Arten växer för det mesta mellan 2000-3000 m.ö.h. i bergskedjan Anderna. Man har funnit arkeologiska fynd som påvisar att T. pachanoi har använts i Cuenca, Peru redan 8060 f.v.t.

Beskrivning: Plantorna blir höga, 3-6m. 15-20cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 6-8 lätt vågiga åsar, som är breda vid basen. Har en djup horisontell fåra ovanför areolen.

Taggar få, vanligen 3-7st per areol men ibland 10 eller mer. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta brukar bli 1-2cm, mörkt gula till bruna i färgen. Areoler, 3-5mm i diameter, ludna och vita till bruna i färgen.

Stora vita blommor, 19-23cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Den första beskrivna T. pachanoi kommer från Cuenca, Ecuador. Den lokaltypen, som också är mest arttypisk, har taggar som endast är 2-10mm långa. De flesta plantor som växer där blir stora, upp till 4-6m långa och har som de flesta T. pachanoi 6-8åsar. Den horisontella fåran ovanför areolen är på denna lokaltyp mycket tydlig och som de mycket korta taggarna också väldigt typisk för pachanoi från Ecuador.

Trichocereus huarazensis

Är inte en accepterad art på något sätt. En inom taxanomi så kallad "nomen nudum". T. huarazensis har alltså inte beskrivits tillräckligt noggrant för att kunna särskiljas från andra arter. Allt tyder på att T. huarazensis endast är en T. pachanoi som kommer från regionen kring staden Huaraz i Ancash, Peru. Har sålts under detta namn av den nyligen framlidne kaktusentusiasten och frösäljaren Karel Knize. Att döpa en specifik klon eller fröbatch efter en stad som Karel Knize gjort här gör det självklart inte till en egen art.

T. huarazensis har blivit mycket populär inom kaktusvärlden och kan därför dyka upp ibland antingen som klon eller som korsning med andra arter.

Beskrivning: Faller in under beskrivningen för T. pachanoi.

Trichocereus peruvianus (Echinopsis peruviana)

T. peruvianus (ungt exemplar)

Trichocereus peruvianus är känd under namnet Peruvian Torch. Är syster med T. pachanoi och vissa hävdar även att det egentligen rör sig om samma art. Detta baseras främst på att de ibland kan vara mycket lika varandra, men fler DNA-analyser behövs för att visa på hur det egentligen ligger till. Det finns både långtaggiga respektive korttaggiga fenotyper av de båda arterna. I de allra flesta fall så är dock dom fullvuxna exemplaren mycket lätta att särskilja från T. pachanoi. Andra besläktade arter är T. cuzcoensis, T. santaensis, T. schoenii och T. uyupampensis.

Den populära T. macrogonus är enligt dem flesta synonym med T. peruvianus. T. macrogonus beskrevs under namnet Cereus macrogonus redan på 1920-talet av Britton och Rose. Detta namn kom sedermera att bli Trichocereus macrogonus. På grund av att namnet T. macrogonus har använts tidigare så kan T. peruvianus komma att byta namn till T. macrogonus. Framtiden får utvisa hur det blir här.

Beskrivning: Blir oftast inte riktigt lika hög som T. pachanoi(3-6m), vanligen 1-4m men undantag finns. 10-20cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. Kan växa hängande och/eller krypa utmed marken. 6-9 lätt vågiga åsar som inte är lika breda som på T. pachanoi, mer rundade nedtill. Den för T. pachanoi typiska insjunkningen ovanför areolen ser på T. peruvianus oftast annorlunda ut, är ofta inte lika tydlig och är mer åt det V-formade hållet.

Taggar, 6-8st per areol, ibland fler. En tydlig och längre central tagg är mycket vanligt. Kan ha lätt svullen taggbas. De längsta brukar ofta bli över 2cm(8cm). Taggfärgen varierar från honung till brunfärgade. Areoler, 5-10mm i diameter, är ludna och vita till bruna i färgen.

Stora vita blommor, 22-25cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Den arttypiska T. peruvianus växer i området kring staden Matucana i provinsen Huarochiri, Peru.

Trichocereus macrogonus

Trichocereus macrogonus är förmodligen en varitet av det som idag kallas T. peruvianus, men fler DNA-analyser behövs. Se mer info under rubriken T. peruvianus (Echinopsis peruviana)

Beskrivning: Faller in under beskrivningen för T. peruvianus med undantag från vitaktiga taggar med svart topp. 6-7 vågiga åsar. Areoler vitaktigt gråa. Unga areoler har 8-10 taggar och äldre areoler upp till 18-20st. Dessa skillnader från den mer typiska Matucana T. peruvianus kan variera och är inte ett säkert identifikations knep, skulle jag (SanktePer) säga.

Trichocereus cuzcoensis (Echinopsis cuzcoensis)

T. cuzcoensis

Den mest arttypiska Trichocereus cuzcoensis växer i området kring Cuzco, Peru. Men den växer även i andra delar av Peru, Bolivia och södra Ecuador. Den T. cuzcoensis som växer på ön "Isla del Sol" i Bolivia har tydliga drag av den i Bolivia mer vanliga T. bridgesii.

T. cuzcoensis är nära besläktad med T. peruvianus och de hybridiserar ofta i naturen. Därför ibland svårt att dra en tydlig linje mellan dessa 2 arter. Ytterligare DNA-analyser behövs för att kunna se hur nära deras släktskap egentligen är. Majoriteten av de plantor som säljs som T. peruvianus är egentligen T. cuzcoensis eller någon annan närbesläktad art. Både Jöel Lodé och Patrick Noll ser T. cuzcoensis som en separat art från T. peruvianus. Andra närbesläktade arter är T. schoenii, T. knuthianus, T. uyupampensis, T. tulhuayacensis och T. tarmaensis.

Beskrivning: Plantorna blir höga, 5-6m. 10-20cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. Kan växa hängande och/eller krypa utmed marken. 7-8 oftast mycket tydligt vågiga åsar, som är rundade från basen. Har en djup, horisontell till V-formad, fåra ovanför areolen.

Många taggar, vanligen upp till 8-16st per areol. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta kan bli upp till hela 12cm, ljust guldigt gula till bruna i färgen. Äldre taggar blir vit till svart, gråaktiga. En tydlig och längre central tagg är mycket vanligt. Taggarna har oftast en tydlig och svullen taggbas. Areoler tydliga och mer ovala än på T. peruvianus och T. pachanoi. 10-12mm ifrån varandra, 7-12mm långa, ludna och vita till beige i färgen.

Stora vita blommor men kortare än hos T. peruvianus och hos T. pachanoi. Endast 12-14cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus bridgesii (Echinopsis Lageniformis)

T. bridgesii

Man kan säga att Trichocereus bridgesii är en Boliviansk version av T. pachanoi, detta är såklart ett lite förenklat sätt att se på det hela. De är i alla fall mycket närbesläktade men går enkelt att särskilja i de allra flesta fall. Om inte annat på blommorna. Den mest arttypiska T. bridgesii kommer från området kring Bolivias huvudstad, La Paz. Andra närbesläktade arter från Bolivia är T. riomizquensis och T. scopulicola.

T. bridgesii växer naturligt mellan 1000-3300 m.ö.h. och klarar hårdare klimat än de flesta andra Trichocereus. Va försiktig med vattningen om ni odlar denna, den klarar sig med väldigt lite.

Beskrivning: Plantorna blir höga, 2-5m. upp till 18cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 4-8 lätt vågiga åsar, som är breda vid basen. Har en djup horisontell till kraftigt V-formad fåra ovanför areolen.

Taggar få, vanligen 1-6st per areol men ibland fler. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta brukar bli 12cm, mörkt gula till bruna i färgen. Areoler, 3-5mm i diameter, ludna och vita till bruna i färgen.

Stora vita blommor, 18cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär vita till ljust bruna hår. Detta särskiljer T. bridgesii från T. pachanoi.

Trichocereus scopulicola (Ritter) (Echinopsis scopulicola)

Är en boliviansk kaktus som Friedrich Ritter namngav 1966. Ovanlig och ofantligt populär. De flesta kloner och frön som säljs som scopulicola är någon form av hybrid. Men det är långt från omöjligt att hitta sig den rena arten.

Är förmodligen en mycket ovanlig form av T. bridgesii, men DNA-analyser behövs för att fastställa detta. Har aldrig återfunnits i naturen igen. Ritter hittade den 1959 i provinsen O`Connor, Tarija, Bolivia. Detta någonstans mellan 1000-1500 m.ö.h. Andra närbesläktade beskrivna arter är T. crassicostatus.

Beskrivning: Plantorna blir höga, 3-4m. 8-10cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 4-6 lätt vågiga åsar, som är breda utmed hela plantan, 3-4cm. Har ibland en djup horisontell till kraftigt V-formad fåra ovanför areolen.

Stort antal taggar på yngre exemplar, på äldre ex. ofta inga alls. Vanligen upp till 7-13st taggar per areol på de unga, om ett äldre ex. har taggar så brukar det vara 3-5st. Taggarna ser inte likadana ut, mycket korta om befintliga, 2-5mm. Varierad taggfärg från vit till beige till mörkt bruna. Små areoler, 1-3mm, ovala till runda. De areoler som får blommor är större och runda. Areolen är insjunken till skillnad från T. pachanoi. Areoler ludna och vita till bruna i färgen.

Stora vita blommor, 16-20cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär vita till ljust bruna hår. Detta särskiljer T. scopulicola från T. pachanoi.

Trichocereus huanucoensis

Är en form som förmodligen tillhör T. santaensis och/eller T. pachanoi gruppen. T. Huanucoensis är definitivt inte en riktig art. Klonen som är känd under detta namn är en regional form av T. santaensis (och T. pachanoi ur en vidare synvinkel) Kom in på den Nordmerikanska marknaden via "Harry S. Johnson Sr." Populär bland kaktussamlare över hela världen. Korsningar och kloner finns därute men den är relativt ovanlig. Kommer ursprungligen från Huanuco, Peru, men går att hitta naturligt växande även i Chavin.

Beskrivning: Plantorna blir höga, 3-6m. 15-20cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 4-6 lätt vågiga åsar, som är mycket breda utmed hela plantan. Har en djup horisontell till V-formad fåra ovanför areolen.

Taggar, vanligen 3-9st per areol men ibland 10 eller mer. 1-2st mitten taggar och 2-7st radiala. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta är de radiala som brukar bli upp till 7cm. Guldigt gula till rödbruna i färgen på toppen. Äldre taggar blir vitaktigt gråa.

Areoler, 3-5mm i diameter, ludna och vita till bruna i färgen.

Stora vita blommor, 19-23cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus pallarensis (Ritter)

Är en beskrivning av en art som är mycket nära T. pachanoi. Ritter ville senare kalla T. Pallarensis för en "Nomen Nudum" och en varitet av T. pachanoi. Patrick Noll menar att den bara är en regional form av T. pachanoi eller T. peruvianus egentligen. DNA-analys behövs för att fastställa detta.

Ritter hittade sina beskrivna plantor i Ancash, Peru. Runt omkring 2500-3000 m.ö.h. T. Pallarensis kan även hittas i området kring Llancora, nära Cajamarca, omkring Pallar och öst om Cordillera Blanca.

Beskrivning: Faller in under beskrivningen för T. pachanoi. Det som sticker ut med T. Pallarensis är de mindre areolerna som sitter tätare ihop än på en typisk T. pachanoi. De kan också ha längre taggar, men detta är oklart om det handlar om hybrider.

Trichocereus crassicostatus (Ritter)

Denna arten hittade Friedrich Ritter i Bolivia 1931. Den är nära besläktad med T. bridgesii men ännu mer med T. scopulicola. Med dagens sätt att se på det hela så faller T. crassicostatus in under just arten T. scopulicola. De kan alltså ses som synonymer till varandra, men ytterliggare DNA-analyser behövs för att säkerhetställa detta. T. crassicostatus är enligt Patrick Noll en fet version av T. scopulicola med längre taggar. Säljs ibland under namnet "Super Pedro" och "T. Cordobensis" vilka förmodligen är synonymer till T. crassicostatus.

Beskrivning: Faller in under beskrivningen för T. scopulicola, med bredare åsar och något längre taggar än "originalet".

Trichocereus knuthianus (Backeberg) (Echinopsis knuthiana)

Denna mycket intressanta arten med väldigt speciellt utseende tillhör T. cuzcoensis-komplexet. T. knuthianus upptäcktes och beskrevs av Curt Backeberg 1937. Exakt vart han hittade sina exemplar är idag oklart men det mesta pekar åt att det rörde sig om området kring floden Rio Maranon eller floden Rio Mantaro i Peru. T. knuthianus växer naturligt över stora delar av södra Peru. Enligt Patrick Noll är T. knuthianus en regional form av T. cuzcoensis men DNA-analyser behövs för att säkerställa detta. Andra närbesläktade arter utöver T. cuzcoensis är T. tarmaensis, T. schoenii, T. tulhuayacensis och T. uyupampensis. Ett bra sätt att särskilja T. knuthianus från andra arter är att den växer väldigt trädlikt, med många tätt sittande förgreningar.

Beskrivning: Plantorna blir upp till 3m höga. 10cm i diameter. Förgrenar sig från basen men också mitt på plantan och/eller vart plantan gått av/skadat sig. Runt 7st mycket tydligt vågiga åsar. Dem är upp till 3cm breda och rundade från basen. Har en djup, horisontell till V-formad, fåra ovanför areolen som är mycket distinkt hos denna art. Skinnet har en speciell grågrön färg som ofta särskiljer den från T. cuzcoensis.

Radiala taggar, saknar alltså centrala taggar. Vanligen upp till 5-8st per areol. Taggarna ser inte likadana ut, ljust guldigt gula till bruna i färgen. Äldre taggar blir vit till svart, gråaktiga. Taggarna har oftast en tydlig och svullen taggbas. Areoler tydliga och runda till skillnad från T. cuzcoensis ovala. 1.7-3.5cm ifrån varandra, 7-12mm långa, ludna och vita till beige i färgen.

Stora vita blommor. Upp till 20cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus tarmaensis (Backeberg & Rauh) (Echinopsis tarmaensis)

Tillhör cuzcoensis komplexet, enligt Patrick Noll nära besläktad med T. knuthianus. DNA-analyser behövs för att få veta om det bara är en regional form av cuzcoensis eller om det är en egen art.

Backeberg & Rauh beskrev arten 1956. T. tarmaensis växer 3000 m.ö.h. i området kring Tarma, Peru. Den växer även tillsammans med T. knuthianus och naturlig hybridisering är vanligt.

Beskrivning: Plantorna blir upp till 2m höga. 10cm i diameter. Förgrenar sig från basen men också mitt på plantan och/eller vart plantan gått av/skadat sig. 7-8st oftast tydligt vågiga åsar. Dem är upp till 2cm breda och rundade från basen. Har en djup, horisontell till V-formad, fåra ovanför areolen som är mycket distinkt hos denna art. Skinnet har en speciell grågrön färg som ofta särskiljer den från T. cuzcoensis.

Oftast en tydlig central tagg som pekar någorlunda rakt ut, resten av taggarna är radiala. Vanligen upp till 5-8st taggar per areol. Taggarna ser inte likadana ut, ljust guldigt gula till bruna i färgen. Äldre taggar blir vit till svart, gråaktiga. Taggarna har oftast en tydlig och svullen taggbas. Areoler tydliga, ovala tillskillnad från T. knuthianus runda. 2cm ifrån varandra, 0.8-3cm långa, ludna och vita till beige i färgen.

Stora vita blommor. Runt 20cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus riomizquensis (Ritter)

Denna arten upptäcktes av Friedrich Ritter 1958. Den första plantan han beskrev växte i Chuyllas, Bolivia. Nära floden Rio Mizque som är belägen i Cochabamba. Finns en en hel del oklarheter kring denna artbeskrivning som är nära T. bridgesii och T. scopulicola. Ritter ansåg att T. riomizquensis låg närmare T. bridgesii än vad den låg T. scopulicola, men än är det ingen som vet hur det ligger till egentligen. T. riomizquensis och T. bridgesii växer bredvid varandra i och hybridiserar naturligt.

Ritter sålde frön över hela världen och T. riomizquensis är vanligt förekommande men tyvärr oftast säljs den under fel namn som pachanoi. Det är inte så konstigt då den är för ett otränat öga mycket lik. Den för många trippintresserade, avskyvärda klonen "PC" (Predominant Cultivar), är förmodligen en T. riomizquensis. Den växer otroligt bra, som de andra Bolivianska arterna, men saknar tillräcklig alkaloidhalt för att vara värd att trippa på. Detta gäller just klonen PC och behöver inte vara gällande för arten T. riomizquensis som sådan.

Både långtaggiga och korttaggiga(som med de flesta Trichocereus) återfinns, de långtaggiga är förmodligen naturliga hybrider mellan T. bridgesii och T. riomizquensis. DNA-analyser behövs.

Beskrivning: Plantorna blir höga, 3-4m. 8cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 5-6st karaktäristiskt kantigt vågiga åsar, rundade till breda, omkring 3cm. Har ibland en horisontell V-formad fåra ovanför areolen, men saknar den oftast.

1-5st taggar, på äldre ex. ibland inga alls. Taggarna ser inte likadana ut, mycket korta om befintliga, 1-3mm. Varierad taggfärg från guldgul bruna. Små areoler, 2-3mm, runda. Areolen är insjunken tillskillnad från på de flesta T. pachanoi. Areoler ludna och vita till bruna i färgen.

Stora vita blommor, 20cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär vita till ljust bruna hår. Detta särskiljer T. Rimizquensis från T. pachanoi.

Trichocereus santaensis (Rauh & Backeberg) (Echinopsis santaensis)

En art som beskrevs av Curt Backeberg och Werner Rauh 1958. T. santaensis växer i, den Peru kända dalen "Santa Valley" som ligger på upp till 3945 m.ö.h. Dalen är mycket stor och T. santaensis växer i hela området på omkring 2000m.ö.h. Den formar många olika variationer här. Inom arten finns det en T. pachanoi lik typ som användes för att beskriva arten. De flesta T. pachanoi frön som cirkulerar där ute är egentligen något T. santaensis relaterat. Detta är en mycket förbisedd art som det finns för lite information om än för att kunna fastställa om det egentligen är en variant av T. pachanoi eller T. cuzcoensis. Personligen ser jag den som en egen art än så länge och det har kommit att bli en av mina personliga favoriter även om jag inte äger något större exemplar, än.

Den mest arttypiska T. pachanoi formen, växer i Puente Bedoya, Huayanca, Peru. Till skillnad från denna form så finns det en långtaggig variant med en typisk 4 tagg konstellation som oftast helt saknar en tagg i mitten.

T. santaensis är förmodligen någonting mellan T. pachanoi och T. cuzcoensis, men DNA-analyser behövs för att fastställa hur det ligger till.

Beskrivning: Plantorna blir höga, 3-5m. 12-17cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 6-7 lätt vågiga åsar, som är mycket breda från basen, likt T. bridgesii och T. scopulicola. Har en djup horisontell V-formad fåra ovanför areolen. Får ofta, i alla fall i naturen, en speciell grågrönaktig färgskiftning på toppen av plantan. Kan bero på klimatet som råder just i sitt naturliga habitat.

Taggar få, vanligen (1)3-4st per areol men ibland fler. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta brukar bli 4cm och det handlar oftast om 1. Taggarna är ljust guldgula till rödbruna i färgen. Areoler liknar dem på T. cuzcoensis, runt 10mm i diameter, ludna och vita till brunbeige i färgen.

Stora vita blommor, 18-19cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus puquiensis (Rauh & Backeberg)

Art som växer 3300 m.ö.h. i området kring kring Puquio, Peru. Rauh & Backeberg ville placera T. puquiensis nära T. cuzcoensis men Ritter satte sig som så ofta emot detta och ville hellre ställa T. puquiensis nära T. pachanoi. Enligt Patrick Noll ligger sanningen förmodligen någonstans mitt emellan. En likhet mellan T. cuzcoensis och T. puquiensis är taggarna, men de saknar svullen taggbas hos T. puquiensis som T. cuzcoensis alltid har.

Det bästa kännetecknet för T. puquiensis är det höga antalet åsar, upp till 11st.

Beskrivning: Plantorna blir höga, upp till 4.5m. 12-16cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 8-10(11)st vågiga åsar, som är breda vid basen. Har en djup horisontell V-formad fåra ovanför areolen.

Taggar, 3-7st men ibland 10 eller mer per areol. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta brukar bli 1-2cm och vanligen har den 1-2 mitten taggar. Taggarnas färg är gula till rödbruna i färgen. Areolerna är mycket större än hos T. pachanoi, 5+mm i diameter, ludna och är gul, beigebruna i färgen.

Stora vita blommor, upp till 15cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus schoenii (Rauh & Backeberg) (Echinopsis schoenii)

Är en mycket ovanlig art som är nära besläktad med T. cuzcoensis. Döpt efter en E. Schön som hjälpte Rauh och Backeberg med deras kollektion. De flesta av Backebergs beskrivna arter har funnits med hjälp av "locals" som också denna E. Schön var. Arten beskrevs 1958. Växer runt Rio Majes i södra Peru på omkring 3500-3900 m.ö.h.

Nära besläktade arter är T. cuzcoensis, T. tulhuyacensis, T. knuthianus, T. uyupampensis och T. tarmaensis. Flera av dessa växer intill varandra och hybridiserar naturligt.

Beskrivning: Plantorna blir 3-4m höga. 10-15cm i diameter. Förgrenar sig från basen men också mitt på plantan och/eller vart plantan gått av/skadat sig. Runt 7st vågiga åsar. Dom är 1-2cm breda från basen. Har en djup, horisontell till V-formad, fåra ovanför areolen.

Vanligen upp till 7-10st taggar per areol. Taggarna ser inte likadana ut, bruna i färgen till en början blir sedan vitaktiga med en brun topp. Taggarna har oftast en något svullen taggbas. De längsta kan bli upp till 8cm långa. Just spinationen är väldigt typisk för denna art. Taggarna sticker lite åt vilket håll dem vill, speciellt den längsta. Areoler stora och tydliga, ovala tillskillnad från T. knuthianus runda. Omkring 1-2cm från varandra, 1-1.5cm långa, ludna och gulgrå i färgen.

Stora vita blommor. Runt 16cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus uyupampensis (Backeberg) (Echinopsis uyupampensis)

Detta rör sig om en artbeskrivning från 1935. Finns väldigt lite information om denna men en sak som utmärker den är att den likt många av de T. peruvianus och T. cuzcoensis relaterade arterna kan växa hängande eller krypande. Att dessa kaktusar växer såhär beror på någon liten genförändring som inte per automatik gör det till en egen art. Förmodligen är detta bara en regional form av T. cuzcoensis. T. uyupampensis växer i Uyupampa, Peru på 3000 m.ö.h. Kan även återfinnas i Bolivia enligt Edward F. Anderson.

Beskrivning: Plantorna blir upp till 2m långa. 12-16cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. Runt 9st vågiga åsar, som är rundade från basen. Har en tydlig V-formad fåra ovanför areolen.

Taggar, 8-10st per areol. Taggarna ser inte likadana ut, de brukar endast bli 2-6mm, men på bilder jag sett av arten så kan taggarna bli betydligt längre. Taggarnas färg är mörka, men varierar beroende på ålder som hos alla arter. Areolerna är små , ljust bruna i färgen.

Stora vita blommor, upp till 16cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus chalaensis (Rauh & Backeberg) (Echinopsis chalaensis)

Denna art är den nordligaste arten inom San Pedro gruppen. Den växer på låg altitud(200m.ö.h.) utmed kustlinjen nära Chala, Peru. Andra arter inom gruppen växer betydligt högre upp i bergen. T. chalaensis är nära besläktad med T. glaucus. Andra arter som kan vara närbesläktade är T. deserticola, T. chiloensis och T. cuzcoensis. Detta är dock endast spekulationer i väntan på DNA-analyser.

Beskrivning: Plantorna blir upp till 4m höga. 15cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. Upp till 8 mycket vågiga åsar, som är breda vid basen. Har en djup horisontell fåra ovanför areolen.

Taggar många, vanligen 8-13st per areol. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta brukar bli runt 5cm, mörkt bruna i färgen. Äldre taggar blir vitaktigt gråa. Areoler, mycket stora och sticker ut, ludna och vita till färgen.

Stora vita blommor, 17cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär vita till mörkt bruna hår.

Trichocereus glaucus (Ritter) (Echinopsis glauca)

Beskrevs av Ritter 1962. En art som vid en första anblick påminner om T. peruvianus, men vid en närmare titt så ser man att den mer liknar T. chalaensis och T. uyupampensis. Växer ofta krypande eller hängande. Den hängande har blivit beskriven som T. glaucus var. pendens. Som nämnt tidigare så betyder det inte så mycket att dessa kaktusar växer hängande/krypande, det beror endast på en liten genförändring. DNA-analyser behövs för att komma fram till om T. glaucus är en egen art eller inte.

Beskrivning: Plantorna blir endast 1-2m långa. 5-8cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 7-9 lätt vågiga åsar, som är breda utmed nästan hela plantan. Har en djup horisontell fåra ovanför areolen.

Taggar många, vanligen 10-16st per areol. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta brukar bli 2-8cm. Bruna till grå i färgen. Areoler kraftiga och påminner om dem på T. cuzcoensis och T. chalaensis. 1-2cm från varandra. Ludna och gråa i färgen.

Stora vita blommor, 13-19cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Kväll till nattblommande. Blomknoppen och frukten bär mörkt bruna till svarta hår.

Trichocereus tulhuayacensis (Ochoa)

Är en av den absolut ovanligaste Trichocereus arter som finns. Att T. tulhuayacensis är den enda arten inom San Pedro gruppen som har rödrosa blommor gör den mycket populär att korsa andra Trichocereus med. Jag vet att det finns flera personer som fått fram härliga rödblommande hybrider nyligen, och inom en 10års period finns det säkerligen rödrosablommande pachanoi att tillgå för gemene man. Bara att hålla tummarna. De flesta kaktusodlare skulle inte se någon större skillnad från T. cuzcoensis innan de började blomma.

Utöver Ochoas kollektion av frön så finns det inte många som hittat denna arten i naturen för att plocka med sig frön eller sticklingar. Växer i centrala Peru nära Huancayo på omkring 3400 m.ö.h.

Beskrivning: Plantorna blir endast 2m långa. 10-12cm i diameter. Förgrenar sig från basen och/eller från var den gått av eller skadat sig. 7-9 vågiga åsar, som är rundade. Har en horisontell till V-formad fåra ovanför areolen.

Taggar, vanligen 11-12st taggar per areol. Taggarna ser inte likadana ut, de längsta brukar bli 5-8cm. Vitgrå med mörka toppar. Areoler tydliga. Ludna och gula till gråa i färgen.

Stora vita blommor, 13-19cm långa. Blommorna kommer ut från stocken närmast toppen av plantan. Nattblommande. Blomknoppen och frukten bär svarta eller gråbruna hår.

Videoklipp

Preparering av kaktuste av Wachuma (San Pedro)

Externa länkar

↑ Agurell, Stig 1969a Lloydia 32 (1): 40-45. "Identification of Alkaloid Intermediates by Gas Chromatography-Mass Spectrometry. I. Potential Mescaline Precursors in Trichocereus Species."
↑ Agurell, Stig 1969b Lloydia32 (2): 206-216. "Cactaceae Alkaloids I."
↑ Agurell, Stig et al. 1971 Lloydia34 (2): 206-216. "Cactaceae Alkaloids. X. Alkaloids of Trichocereusspecies and some other cacti."
↑ M Cortés "Isolation of candicine from Trichocereus chilensis". Phytochemistry (Impact Factor: 3.05). 01/1972; 11(2):849-850.
↑ D.M. Crosby, J.L. McLaughlin. "Cactus Alkaloids. XIX. Crystallization of Mescaline HC1 and 3-Methoxytyramine HC1 from Trichocereus pachanoi". Lloydia. 1973 Dec;36(4):416-8.
↑ Poisson, Jacques 1960 Annales Pharmaceutiques Françaises18: 764-765. "Présence de mescaline dans une Cactacée péruvienne."
↑ Reti, L. & J.A. Castrillón 1951 Journal of the American Chemical Society 73 (4): 1767-1769. "Cactus alkaloids. I. Trichocereus tersheckii (Parmentier) Britton and Rose"
↑ Turner, William J. & Jack J. Heyman 1960 Journal of Organic Chemistry25: 2250-2251. "The Presence of Mescaline in Opuntia cylindrica"
↑ Pardanani JH, McLaughlin JL, Kondrat RW, Cooks RG. "Cactus Alkaloids. XXXVI. Mescaline and related compounds from Trichocereus peruvianus". Lloydia. 1977 Nov-Dec 21;40(6):585-90.