Genomgång av länder med en reglerad narkotikapolitik

Här följer en genomgång av ett antal länder i världen som har omformat en prohibitionistisk narkotikapolitik till en mer tillåtande politik genom legalisering, dekriminalisering eller depenalisering. Se kapitlet Definitioner av en tillåtande narkotikapolitik för mer information om vad begreppen innebär. Genomgången innefattar även ett par länder som vänt tillbaka till förbudspolitiken.

Informationen består till stor del av översättningar och uppdateringarar av organisationen Reasons rapport "A Quiet Revolution - Drug Decriminalisation Policies in Practice Across the Globe" från 2012[1] med tillägg från Wikipedia[2] och andra källor.

Argentina

2009 deklarerade Argentinas högsta domstol att förbudet mot innehav av droger för personligt bruk stred mot konstitutionen[3]. Man menade att förbudet var inhumant för att individer utsätts för en process som leder till fängelsestraff och en stigmatisering som kan vara livet ut.

Trots högsta domstolens ställningstagande har inte någon lagändring genomförts. 2012 kom ett nytt lagförslag[4] som skulle dekriminalisera odling och innehav för personligt bruk, men den nämner inte några definitiva gränser utan lämnar bedömningen till domstolen om huruvida innehavet är för personligt bruk eller ej. Genomförandet av lagändringen stoppades dock i sista stund av presidenten efter protester från bl.a nykterhetsrörelser. Frågan är lagd på is tillsvidare[5].

Många mindre domstolar har dock inrättat sig efter högsta domstolen och friar nu personer som grips för små mängder. Polisen har inte ändrat sin strategi.

Australien

Flera stater i Australien har haft en dekriminaliseringspolitik i upp till 25 år. Tre stater har lagar som i olika grader dekriminaliserat innehav och personligt bruk av cannabis och i vissa fall även odling och gåvor (överlåtelse). Innan var det fyra stater men en stat har stramat åt lagarna igen[6]. I Västra Australien kunde innehav av mängder under 30g cannabis, paraphernalia eller två plantor ge böter på 200$ eller samtal med en drogrådgivare. Om man åkte fast mer än två gånger på en treårsperiod så blev det obligatorisk behandling eller rättegång. 2011 ändrades lagen. Politiken ledde till en minskad prevalens men motståndarna hävdade motsatsen och när de vann valet ändrades lagen. Nu går gränsen vid 10g och man kan bara slippa undan den första gången, upprepade brott kan ge fängelse och så även odling.[1].

Södra Australien bötfäller mängder under 100g med 300$. Om man inte betalar går ärendet till domstol som kan besluta om åtal. Man har även behandlingsprogram istället för straff för innehav av andra droger som påträffas i små mängder.

I Capital Territory (området runt Canberra) kan mängder under 25g ge böter på 100$, eller i vissa fall tvingande behandling. Det sistnämnda gäller även om man inte betalar sina böter.

I Norra Australien är bötesbeloppet 200$ för mängder under 50g. Om man inte betalar blir man satt i skuld till staten. Lagen är liknande för andra droger, men då hamnar man direkt i behandlingsprogram.

Resultatet av dekriminaliseringen är inte helt solklart. Vissa menar att konsumtionen gick upp[7], medan andra menar att ökningen inte var signifikant, samtidigt som en ökning även kunde ses i stater som inte hade ändrat lagen.[8][9]En stat visar en markant minskning av cannabisbruk samt ett demografisk användarskifte av cannbis, där personer under 18 år ålder minskade sin konsumtion, samtidigt som den ökade för personer mellan 41-50år. Även fast stödet för lagändringen minskade efter det implementerades, så tyckte 2/3 av alla tillfrågade att den nya lagstiftelsen var positiv[10]. Alla är dock eniga om att det aldrig blev någon explosivartad ökning som motståndarna hade förutspått. Lagändringen resulterade emellertid i att hundratusentals dollar hade sparats då utgifter för att upphålla förbudet minskade. Intervjuer med polischefer i södra Australien vittnar också om att lagändringen var lyckad, och man vill inte gå tillbaka till hur det var innan ändringen[11].

2016 genomfördes en lagändring som tillåter kommersiell produktion av medicinsk cannabis[12][13] och senare samma år legaliserades medicinskt bruk i hela landet[14]

Belgien

2003 ändrades lagen för att göra en skillnad mellan innehav av cannabis för personligt bruk och andra typer av narkotikabrott. Om man blir tagen med under 3 gram cannabis eller en planta så skickas ens personuppgifter och information om innehavet till den lokala polisstationen för statistisk användning. Man får dock behålla drogen och får inget straff[15].

På senare år har man öppnat upp cannabisklubbar enligt ett liknande koncept som Spanien[16].

Bolivia

Bolivia har tidigare haft en mycket repressiv narkotikapolitik. Men när indianättlingen och socialisten Evo Morales blev president så inleddes en ny era. Presidenten har kampanjat hårt för att legalisera den traditionella användningen av kokablad som är mycket utbredd bland ursprungsbefolkningen och har använts i tusentals år. I en bok som en grupp professorer släppte 2010 diskuteras bl.a olika vägar till en legalisering av cannabis, och hur övergången skulle se ut i praktiken:

There are thus several paths forward which could be taken by a single country or a group of countries inclined to allow a controlled legal market in cannabis. The simplest, in countries with a constitutional system like that of the US, would be to pass domestic legislation enabling this. Under the last in time principle, this would nullify international law with respect to national law and the domestic market. However, with respect to international obligations, this would be a breach of the treaties, and the state would have to be willing to bear this onus. A second straightforward path would be to denounce the 1961 and 1988 Conventions. An alternative which is likely to be more politically viable would be to denounce and reaccede with reservations. There is a substantial chance of objections to the reservations, and with respect to the 1961 Convention there might in that case be a considerable aftermath of international jurisprudence about the effect of the objections. If the country persisted, the end result might be denunciation.

...

...the basic drawback is that there will be vociferous opposition from a number of quarters – from the INCB, from the United States, and from a number of other countries. The opposition will be couched in terms of the old idealized rhetoric about the need for solidarity among humankind to defeat a common scourge (Room, 1999). In practical terms, no country up till now has been willing to weather this storm and actually to denounce any of the conventions.
— Room, Hall, Reuter, Fischer, Lenton, 2010[17]

Och just det här utspelade sig bara något senare, men med koka istället för cannabis. 2009 lade Bolivia fram ett förslag på en ändring av FN:s narkotikakonvention[18]. Man kunde även se presidenten tugga koka hos FN i samband med detta[19].

Förslaget ledde till en process där andra länder fick 18 månader på sig att lämna in protester[20]. Sverige meddelade genom barn- och äldreminister Maria Larsson att förslaget var oacceptabelt[21][22]:

Bolivia har begärt en ändring i 1961 års allmänna narkotikakonvention med innebörden att kokabladstuggning ska tillåtas. Denna begäran har diskuterats i FN, som har beslutat att ge parterna till konventionen 18 månader på sig att reagera. Denna tid löper ut den 31 januari 2011. Om ingen part avslagit den föreslagna ändringen träder den i kraft automatiskt. Regeringen skickar sin not idag, den 20 januari.

Maria Larsson framförde vid mötet med Bolivias ambassadör att Sveriges regering anser att Bolivias förslag utgör en allvarlig risk för politiskt prejudikat som direkt bryter mot det internationella regelverket för bekämpning av droger.

Vidare anser Sveriges regering att ett sådant prejudikat skulle ge negativa signaler som inte överensstämmer med de åtgärder som vidtas i kampen mot narkotikahandel och användningen av narkotika. Sverige kan således inte acceptera den föreslagna ändringen.
— Socialdepartementet 2011-01-20)[23]

Sverige och 17 andra länder protesterade mot Bolivias förslag att låta koka vara lagligt i Bolivia. Därför bestämde sig Bolivia för att helt enkelt lämna FN:s narkotikakonvention från 1961[24]. Den 30:e Juni 2011 kom beslutet som trädde i kraft 2012[25]. Förhandlingarna fortsatte och trots protester från bl.a Sverige så lyckades Bolivias president Evo Morales 2013 i en omröstning i FN få igenom ett undantag som tillåter bolivianerna att tugga koka vilket gjorde att man åter kunde skriva på FN:s narkotikakonvention.[26]

Samtidigt som Sverige röstade mot Bolivias traditionella rätt att använda sin drog så agerar Maria Larsson för att det svenska traditionella bruket av tobak ska behållas på samma grunder (traditioner, ekonomi, folkhälsan), och vill inte att snus skall omfattas av EU:s hårda regelverk[27][28]. Från internationellt håll tycker man att denna strategi är hycklande:

In its objection notification Sweden argues that "the ambition expressed in the convention is the successive prohibition also of traditional uses of drugs." Even beyond being a central part of culture, however, coca is also considered sacred by indigenous communities in the Andean region. It is even more culturally embedded than snus in Sweden, which was the only one of the fourteen objecting states to call so openly for the relevant traditions in Bolivia to be put to an end.

Sweden further argues that the traditional use of coca threatens efforts to control cocaine. This is a reworking of the argument that allowing for sales of snus will undermine tobacco control, an argument that has long been resisted by Sweden. Even as it asks the EU to acknowledge the evidence on the relative lack of health harms associated with snus (as compared with cigarettes), it denies this argument to Bolivia. There is, of course, a world of difference between coca and cocaine.

Sweden consistently argues the economic benefit of the national snus market. In fact it wishes to see the export ban lifted. Bolivia, on the other hand, is a developing country. Coca is central to its economy, key to the basic survival of farming communities. This is not acknowledged by Sweden, even as it is at the forefront of the snus debate.

...

By entering this objection, however, Sweden may have gained a small amount of favour from the US, and it may have further promoted its reputation for being tough on drugs, but it did so by contradicting itself, providing clear ammunition to those who would seek to enforce the ban on snus and ensure that the export ban is not lifted.

Sweden has made the defence of the entire 1961 Single Convention on Narcotic Drugs a central part of its foreign policy on drugs. This is unthinking, uncritical and blinkered. As a result the government's hypocrisy is in plain view - it is either disingenuous in its opposition to Bolivian coca and the relevant international ban, or in its defence of snus and its criticism of the EU ban. One wonders which is more important to voters at home.
— Damon Barrett, ordförande för International Centre on Human Rights and Drug Policy[29].

Brasilien

Innehav av droger för personligt bruk dekriminaliserades 2006 . Om en en person arresteras med droger så får individen en varning, samhällstjänst och måste deltaga i en utbildning om drogernas effekter. Om individen inte närvarar utdelas bötesstraff.

Lagändringen från 2006 tog visserligen bort fängelsestraffet men innehavet var fortfarande förbjudet. 2008 slog den en appellationsdomstol vid den högsta domstolen i Sao Paolo fast att Brasiliens förbud mot innehav för personligt bruk strider mot konstitutionen[30]. Beslutet har inte fått fullständig genomslagskraft i hela landet, men debatten och processen fortsätter.

Colombia

1994 meddelade den högsta domstolen att straff för innehav ämnat för personligt bruk stred mot konstitutionen som garanterar att individen får bestämma över sin egen kropp så länge handlingarna inte inverkar negativt på någon annans liv. 2009 genomfördes dock en lagändring som återinförde förbudspolitiken, men straffen för personligt bruk var fortfarande mest inriktade på vård. 2011 utmanades lagen i Colombias högsta domstol som åter igen meddelade att lagen stred mot konstitutionen. I början av 2012 etablerade man gränsnivåer för vad som skulle omfattas av en dekriminalisering och senare samma år klubbades en lag igenom som innebär att om man ertappas med under 22g cannabis eller 1g kokain så får man endast rådgivning eller behandling[31]. Representanthusen klubbade även igenom en lag som dekriminaliserar odling av cannabis, koka och opiumvallmo[32], den godkändes av senaten[33], men föll senare i ytterligare en omröstning i representanthuset[34]. Initiativtagarna kommer att fortsätta kämpa för att fattiga bönder inte skall fängslas för att de odlar den enda grödan de kan livnära sig på.

Colombias utrikesminister uttalade sig i början av februari 2013 om att skulle gå vidare med att tillåta personligt bruk och innehav av små mängder syntetiska droger:

The proposal aims to standardize the amount of drugs already permitted, while also allowing an equivalent quantity of synthetic drugs," she said. "We have to accept that Colombia is a consumer country - this is also our reality - and being a consumer country, we can't just throw drug users in jail, but we must look after them. I don't see the risk in establishing a personal use amount of synthetic drugs, since we are only trying to clarify things to achieve treatment for addicts and users, not to send them to prison.
— Ruth Stella Correa[35]

2016 hävde högsta domstolen gränserna som satts upp gällande innehav för personligt bruk[36]. Domen innebär att polisen inte kan arrestera någon för innehav oavsett mängden personen har.

Estland

2002 dekriminaliserade Estland innehav av små mängder droger för personligt bruk[37]. Gränsen går vid 10 medelstora doser. Man kan fortfarande arresteras för innehav, vilket anses vara en förseelse, men straffet blir främst böter.

Guatemala

Guatemala har inte dekriminaliserat innehav eller personligt bruk men det pågår en intressant diskussion i landet som förmodligen kommer att innebära dekriminalisering eller legalisering inom kort.

Guatemalas president Otto Perez Molina kom i början av 2012 med beskedet att han vill legalisera droger. Meningen är att legaliseringen skall slå hårt mot den organiserade brottligheten som använder Guatemala som ett transitland för exporten av narkotika från Sydamerika till USA och Europa[38].

President Perez Molina har även agerat som samordnare för presidenter från flera latinamerikanska länder för att tillsammans påverka sin kontinent att gå mot samma håll, att avsluta kriget mot droger och hitta bättre sätt att stoppa våldet som följer i krigets spår[39]. I Guatemala sker det 42 mord per 100000 innevånare. 94% av morden klaras aldrig upp. 40% av morden anses vara en konsekvens av drogsmugglingen[40].

Under World Economic Forum i januari 2013 presenterade Guatemala sin strategi[41][42]. Man vill bl.a omvandla de illegala opiumvallmoodlingarna till legala odlingar.

Holland

Holland (Nederländerna) har fört en dekriminaliseringspolitik väldigt länge. Man brukar säga att den härstammar från en lagändring 1976 som definierar en skillnad mellan droger som innebär en mindre allvarlig risk (lätta droger) och droger med oacceptabelt hög risk (tunga droger). Därifrån fortsatte man med att dekriminalisera innehav och försäljning av lätta droger, och man bestämde att cannabis skulle ha den lägsta prioriteten hos rättssystemet. [43] Detta ledde såsmåningom fram till etablerandet av s.k "coffee shops" som har tillstånd att sälja mindre mängder cannabis till kunder[44].

Innehav är inte juridiskt dekriminaliserat eller legaliserat, utan det rör sig om en de facto dekriminalisering som grundas på riktlinjer från justitiedepartementet där åklagarna uppmanats att inte väcka åtal för mängder under 5g cannabis eller 0.5g tyngre droger[45]. Innehar man inte större mängd än detta så blir det inga konsekvenser, varken behandling eller böter. Man har även sett mellan fingrarna med försäljningen i butikerna och har haft maxnivåer på hur stor mängd man får ha i butiken samt hur mycket man får sälja till varje kund.

Flera studier har genom åren granskat effekterna av politiken. Kontentan är att cannabisprevalensen inte har ökat på det explosionsartade sätt som antidrogorganisationerna varnar för i debatterna. De senaste åren har den t.o.m minskat.

Best remembered from the 1976 cannabis policy changes in the Netherlands are the coffee shops. Little attention has been given to the 1976 to 1984 period when there were no penalties for possession of small amounts of cannabis (less than 30 grams) and relatively few coffee shops.

Korf found no evidence that any real change occurred in cannabis use for several years after the statutory depenalisation in 1976. De facto decriminalisation of possession already occurred in some Dutch cities in the early 1970s when authorities tolerated house dealers of cannabis and focused on users and dealers of other illicit drugs.

In 1998, Reuband published another study on the relationship between drug policy and drug use prevalence rates. This paper included a discussion on supply and demand factors as well as a section on the effect of changes in drug policy, with emphasis on the Netherlands. Reuband argued that the initial decrease in youth cannabis use after liberalisation of cannabis policy in the Netherlands proves that the removal of prohibitions does not necessarily lead to an explosion of drug taking and he concluded, “neither liberal nor repressive policies promote or reduce drug use.”

According to MacCoun and Reuter, the prevalence rate of lifetime cannabis use by Dutch adolescents was slightly declining before the policy change in 1976 and did not change much until the mid-1980s, hovering between fifteen and twenty per cent from 1970 to 1984. They suggested that “there is no evidence that the depenalisation component of the 1976 policy, per se, increased levels of cannabis use.”
— Kilmer, 2002[46]

När det gäller tyngre droger så visar statistiken att Holland har en lägre andel missbrukare än de flesta andra länder i Europa. Mellan 1979 och 1994 minskade prevalensen av tyngre droger från 15% till 2.5%[47].

2010 dog 94 personer av narkotika i Holland[48]. Om man jämför med Sverige så dog 420 personer av narkotika 2010[49]. Sverige har dessutom bara 9 miljoner invånare i förhållande till Hollands 16 miljoner. Läs mer i kapitlet om Svensk förbudspolitik.

Professor Ted Goldberg gör även en jämförelse med antalet problematiska konsumenter mellan våra länder:

– trots avkriminalisering av cannabis, och trots tillgång till cannabis i coffee shops och trots alla andra harm reduction-åtgärder som två generationer holländare levt med sedan barnsben, visar tillgänglig statistik att antalet problematiska konsumenter per capita i Nederländerna är på samma nivå som i Sverige. (Goldberg, 2005, s 311f)
— Professor Ted Goldberg (2012)[50]

Fler rapporter om erfarenheterna visar att alla positiva effekter av en dekriminalisering eller legalisering inte tillåts få full effekt:

The research suggests that those reforms which have been undertaken under the existing international drug conventions have reduced, but not eliminated, some of the adverse social impacts of prohibition on individuals. They also appear to reduce the costs to the criminal justice system of prosecuting cannabis use offences. However, these benefits can be undercut by police practices that increase the number of users who are penalized, or enforce the law in a discriminatory way. The costs to individuals apprehended can be substantially reduced by civil rather than criminal sanctions for many users. Nonetheless these schemes can have a disproportionate impact on those of limited financial means and the socially disadvantaged, who may still end up being processed by the criminal courts because they are unable to pay fines. Although savings in criminal justice resources have been noted and appear to be proportional to the size of the jurisdiction, it is unlikely that these savings are in practice strategically diverted to address other more serious crime problems, but rather ‘disappear’ into general police budgets or central revenue. Whilst there is debate about whether the de facto legalisation system in parts of the Netherlands contributed to increasing rates of use, there is good evidence that the Dutch coffee shop system has removed the risk of legal penalties for most users and effectively separated the market for cannabis from other illicit drugs. It may be the case, however, that the age restrictions introduced in the coffee shops in the mid 1990s may have paradoxically increased adolescent exposure to the illicit market and thereby increased associated risks and harms.
— Room, Hall, Reuter, Fischer, Lenton, 2010[51]

2010 svepte en repressionistisk våg in över landet och man ville förbjuda coffee shops att sälja cannabis till utlänningar[52]. Förslaget drogs dock tillbaka i slutet av 2012[53].

Indien

Indien har inte en dekriminaliserad narkotikapolitik, men som vanligt i detta stora land så finns det märkliga undantag på grund av den kulturella kopplingen till cannabis. Det finns nämligen myndighetscertifierade bhang-affärer i Uttar Pradesh, Rajastan[54] och andra delstater, och bruket verkar vara tolererat under högtiden "Holi" i stora delar av norra Indien[55]. Bhang brukar vanligast associeras till bhang lassi som är en mjölkdryck med cannabis, men bhangpulvret som drycken tillverkas av består främst av pulveriserade "buds" (cannabisblommor), och kan användas till all form av matlagning, därför finns det allt från rent bhang-pulver, som enligt uppgifter är mycket potent[56][57]) till choklad och kakor att köpa[58].

Madventures Hindustan - Mad Cook Meets the Bhang (legal hemp)

Italien

Italien har pendlat mycket fram och tillbaka mellan dekriminalisering och kriminalisering. 1954 kriminaliserades innehav men inte eget bruk. 1975 avskaffades straffen för bruk och innehav. 1990 skiftade man åter igen tillbaka en nolltoleranspolitik, bruk och innehav blev olagligt. 1993 genomfördes en folkomröstning där 55% av väljarna var för en avkriminalisering och röstade mot kriminaliseringen av bruk och innehav[59][60].

2006 införde Berlusconi-regeringen stängare lagar där man tog bort skillnaden mellan lätta och tunga droger i lagstiftningen vilket gjorde att cannabis bedömdes mycket hårdare[61]. Förstagångsförbrytare som åkte fast för innehav kunde komma undan med en varning. Repeterades brottet så tvingas man in i behandlingsprogram, fick indraget körkort etc. För den som odlade blev straffen mycket hårdare[62], Straffskalan ökade från 2-6 år till 6-20 års fängelse samt höga bötesbelopp.

Cannabis rapporterades stå för mellan 50 - 70 % av alla narkotikabrott under 2011[63] och antalet rapporterade cannabisfall ökade mellan 2006-2013. 40% av alla personer som sitter i italienska fängelser är dömda för narkotikabrott[64].

2014 skedde en förändring som åter igen lättade på straffen. Den konstitutionella domstolen underkände lagändringen från 2006 som ökade straffen[64] vilket innebar att man åter igen gick tillbaka till dekriminalisering av mindre mängder för eget bruk, samtidigt som man behöll inriktningen på vård men även de hårdare straffen för bl.a odling. Samma år legaliserades medicinsk marijuana i Turin[65].

2015 väcktes debatten om en legalisering av cannabis i hela Italien. 60 politiker från flera olika partier signerade en motion för en legalisering. Detta kommer med stor sannolikhet att resultera i ett nytt lagförslag[66][67]. Representanter för de olika partierna menar att förbudet bara gynnar kriminalitet och ser en förebild i Uruguays nya narkotikapolitik, man menar att Italien skall bli det första landet i Europa med fullständig legalisering[68].

Jamaica

Jamaica har trots sin kulturella ställning som rastafari-land haft ganska hårda lagar mot cannabis. 2014 kom vändningen. Myndigheterna meddelade att man avser att dekriminalisera mängder under 56 gram för eget bruk. Det innebär att innehav/bruk inte kan leda till arrestering och notering i straffregistret utan kommer som mest att leda till böter. Om man inte betalar sina böter inom 30 dagar så kan man dömas till samhällstjänst. Man kommer att tillåta eget bruk i hemmet, religiöst bruk på speciella platser samt vetenskaplig forskning. Man kommer därtill att rensa straffregistret från personer som dömts för mindre cannabisbrott[69][70][71].

Kanada

Medicinsk cannabis blev laglig i Kanada 2001, men det finns inga federala lagar som tillåter innehav och användning för rekreationellt bruk. Då debatten ändå varit livlig i landet förtjänar historian att nämnas här:

Det liberala partiet, som var det dåvarande regeringspartiet, lade fram lagförslag under 2002 och 2004 som skulle innebära en dekriminalisering. Första gången dog frågan efter påtryckningar från Amerikanska DEA, andra gången fick minoritetsregeringen inte tillräckligt med stöd. Efter att den konservativa regeringen tog makten 2006 lades dekriminaliseringen på is och ersattes av en mer repressiv politik[72].

Kanadas liberala parti hade en stämma i början av 2012 där 77% ställde sig bakom en resolution där man vill legalisera cannabis, samt reglera och beskatta produktionen, distributionen och försäljningen. Man vill fortfarande ha kvar straffen för illegal försäljning och smuggling samt drograttfylla. Därtill vill man investera pengar i prevention och utbildningsprogram som skall öka folkets kunskap om drogen, med syftet att minimera skador och risker[73][74]. De liberala ståndpunkterna i frågan hade stöd hos folket[75] och inflytelserika personer[76].

I valrörelsen 2015 fortsatte liberalernas ledare Justin Trudeau att uttrycka partiets vilja i frågan. Liberalierna vann valet och premiärminister Trudeau gav genast sin nya justitieministern uppdraget att påbörja processen mot en legalisering[77][78][79].

I slutet av 2016 publicerades en omfattande utredning från hälsodepartementet om hur cannabismarknaden och legaliseringen skall utformas. Man föreslår att personer skall tillåtas inneha upp till 30g cannabis och odla fyra plantor. Speciella publika platser där cannabis kan brukas skall också tillåtas[80].

Kroatien

I slutet av 2012 dekriminaliserade Kroatien innehav för personligt bruk. Istället för fängelse kan man nu få böter på max 2680 Euro[81][82]

Mexiko

Mexiko har stora problem med drogrelaterad brottslighet eftersom droger som odlas i Sydamerika smugglas genom landet till konsumentmarknaden i USA. Detta har mellan 2006 och 2012 lett till 60000 mord i uppgörelser mellan olika maffior, mellan maffian, lokalbefolkningen eller myndigheterna.

Från regeringshåll har man under de senaste åren insett att förbudspolitiken inte fungerar, och att den bara göder problemet man försöker stoppa. 2009 togs det första steget mot en ny narkotikapolitik när man dekriminaliserade innehav av små mängder för personligt bruk. Åklagarna har instruerats att inte väcka åtal för mängder under 5g cannabis, 0.5g kokain, 50mg heroin, 40mg metamfetamin, 1 ecstasytablett eller 0.015mg LSD.[83][84]. Om man blir tagen med en mängd droger som understiger dessa gränsvärlden så blir man uppmanad att söka behandling. Om man blir tagen tre gånger så tvingas man genomgå behandlingen. Om man vägrar blir man åtalad på samma sätt som man blivit om mängden hade överstigit gränsvärdena.

Samtidigt som Mexikos tillåtande narkotikapolitik väckte kritik i USA för att vara för liberal så har den även väckt kritik för att gränsvärdena är för låga och riskerar att stigmatisera brukare då dessa i större grad kan dömas för smuggling och få högre straff än innan lagändringen. Samtidigt gör man ingen åtgärd för att brukarna ska kunna odla eller köpa drogerna på andra sätt än genom kriminella.

2013 uttalade politiker i Mexiko City att man ville legalisera cannabis[85][86]

I November 2015 kom en uppmärksammad dom från högsta domstolen som avgjorde att en grupp personers odling, innehav och rekreationell användning av cannabis är laglig enligt de grundläggande mänskliga rättigheterna[87][88]. Med andra ord underkände man förbudslagarna. Domen gäller bara de fyra personerna i gruppen som var åtalade, men det visar att det händer saker i Mexiko.

Den nuvarande presidenten Enrique Peña Nieto motsätter sig en legalisering[89][90] men är öppen för en debatt i frågan. Tidigare har han uttalat att landet skall fortsätta med kriget mot drogerna, även om han ser ett problem med detta då USA har lättat sina lagar i flera delstater[91][92][93]. F.d presidenten Vicente Fox som är en stark förespråkare för legalisering[94] och är medlem i Global Commission on Drug Policy.

Fox said he no longer advocates legalizing just marijuana. “Everything must be on the table,” he said. “We cannot be the cemetery for the United States.

“I would push for legalization all the way: all drugs and in all places. Why? Because I think it’s immoral, it’s not ethical that we request from government or the state to take responsibility on whether our kids or our citizens use drugs. That’s a personal, individual decision.”
— Vicente Fox, f.d president[95]

Efter högsta domstolens dom 2015 så sa han i en intervju att han tror att alla droger kommer att legaliseras inom 5-10 år i landet[96].

Nya Zeeland

I Nya Zeeland har man valt en annan strategi än de flesta andra länder för att hantera det ständiga inflödet av nya RC-droger på marknaden. Tidigare hade man en policy där man förbjöd alla droger som visade sig ha skadliga effekter. Det innebar långa väntetider då potentiellt förödande droger kunde ha fritt spelrum.

Den nya lagen som kom 2013[97] innebär att företag kan få licens att importera, tillverka och sälja alla nya droger. Men på samma sätt som att läkemedelsbolagen måste visa att deras produkter inte har allvarliga bieffekter måste drogförsäljarna bevisa att deras produkter har en låg farlighet.

Man kan som legaliseringsförespråkare tycka att detta innebär en restriktivare narkotikapolitik. Men om man jämför med exempelvis Sveriges lagstiftning[98] där polisen och tullen får rätt att förstöra allt som "kan antas vara avsedd att användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan" och därmed hindrar precis allt, oavsett om det finns en vetenskaplig grund eller ej, och därmed ser till att dessa substanser istället lämnas över till den svarta marknaden och smugglas in i landet så är Nya Zeelands politik den totala motsatsen. Visserligen har man ett förbud mot alla nya droger, men man gör avsteg om drogen i fråga inte är något "dödsknark". Det innebär en vetenskaplig utredning till skillnad från den svenska godtyckliga bedömningen. På sikt kommer den nya lagstiftningen att innebära att det finns ett antal legala droger som stävjar det nuvarande behovet av att ständigt importera nya oprövade substanser. För den enskilda medborgaren som vill ha alternativ till alkohol för att berusa sig så innebär det att det finns säkra och godkända alternativ. Under 2013 har exempelvis den syntetiska cannabinoiden CP-55244 godkänts i en produkt[99].

Givetvis hade det varit ännu bättre om man legaliserat vissa lätta droger som människan har flera tusen års erfarenhet av och vars bieffekter redan är väldokumenterade. Men Nya Zeelands lagstiftning är ändå en intressant variant som visar hur man kan reglera en marknad utan att utöva total repression.

Se även:

BBC: Kiwis on drugs: a blueprint for the future?

Scoop 2013-02-26: Dunne: Psychoactive Substances Bill a ‘game-changer’

Paraguay

Paraguay dekriminaliserade innehav redan 1988. En individ som tas med mindre än 10g cannabis eller 2g kokain eller heroin, kommer varken att straffas med fängelses eller böter. I vissa fall kan en individ med tungt beroende tvingas genomgå en behandling, om en domstol utfärdar en medicinsk utvärdering [20].

Enligt FN så har Paraguay den lägsta prevalensen av heroin, den lägsta prevalensen av kokain tillsammans med Ecuador och Surinam och den tredje lägsta prevalensen av cannabis i hela Sydamerika. [100]

Peru

2003 dekriminaliserade Peru innehav och personligt bruk. Gränsvärdena är 5g kokapasta, 2g rent kokain, 200mg heroin eller 8g THC[101]. Men trots den uttalade dekriminaliseringen så har undersökningar visat att polisen regelbundet anhåller personer som påträffas med mindre mängder tills man konstaterat att meningen inte var att smuggla eller sälja. Det handlar om långa tider i häkte utan att åtal väcks. Drogrelaterade brott står för en tredjedel av brotten som leder till fängelse. Samtidigt har en tredjedel av de som sitter inne för drogbrott aldrig dömts för brottet i en domstol. Peru är därför ett exempel på länder som har en dekriminaliseringspolitik som inte efterföljs i praktiken. [102]

Polen

Polens f.d president Aleksander Kwasniewski införde år 2000 en av Europas hårdaste droglagar. Lagen fick till följd att antalet personer som sattes i fängelse rusade från 2815 till 30548 personer mellan åren 2000-2008[103]. Detta ledde till en insikt hos presidenten att förbudspolitiken inte fungerade. Därför signerade han 2011 en förändring av landets droglagar som trädde i kraft 2012. Den innebär en dekriminalisering av narkotika, då den ger åklagarna instruktionen att inte åtala individer för innehav av ringa mängder för personligt bruk när det handlar om förstagångsförbrytare. Vad som är en ringa mängd fastställs inte.[104]

Under den gamla lagen kunde man få 3 års fängelse för ringa narkotikabrott, så det är en stor skillnad då den nya lagen endast kan döma individen till missbruksbehandling. Samtidigt innebär lagen en skärpning av straffen för grovt narkotikabrott, så man kan inte enbart se lagändringen som ett steg mot en tillåtande narkotikapolitik. [105]

Portugal

Portugal hade en mycket problematisk situation under 1990-talet med ett högt antal heroinberoende och stor spridning av HIV. 1998 skapades en kommission som skulle utreda problemet och presentera en lösning. Kommissionen föreslog en dekriminalisering och "harm reduction". Portugal dekriminaliserade därför personligt innehav och bruk av narkotika 2001. Portugal har till skillnad från många andra länder gjort en genomgående förändring som inte bara tar bort den kriminella stämpeln från drogbrukare, utan även introducerar en skademinimerande politik som gör att fokus flyttas från straff till vård.

Gränsvärdena enligt den nya lagen är 5g hasch, 25g marijuana, 2.5g hascholja, 1g ecstasy, 500ug LSD, 1g heroin, 1g amfetamin eller 2g kokain. [106][45][107] Observera att listan anger en dos, vilket behöver räknas gånger 10

När en person tas med 10 dagliga doser eller mindre, och polisen inte har anledning att misstänka försäljning så flyttas fallet till CDT (Commission for the Dissuasion of Drug Abuse), som finns i alla Portugals 18 distrikt. Dessa består av små team med en läkare, en socialarbetare och en rättsexpert som tillsammans med drogbrukaren utvärderar dennes situation och bestämmer en lämplig dom. Det kan handla om allt från en varning eller förbud att besöka platser eller personer, indragen vapenlicens, böter eller att brukaren måste delta i olika behandlingsprogram. En undersökning av domarna från 2009 visar att det vanligaste (68%) är att ärendet läggs ner helt, främst för att personerna inte är beroende, 15% ledde till en överenskommelse om behandling, 4% fick böter och 10% tvingandes till behandling. [108]

Portugal är ett land som vi kan dra många erfarenheter från. Dekriminaliseringen sker under uppställda former i ett västland med bra dokumentation. Här är ett urval av rapporterna som fokuserar på konsekvenserna av Portugals dekriminalisering:

En av de första artiklarna som studerat verkningarna kom 2007 och gjordes av Dr. Caitlin Hughes och professor Alex Stevens. [109] Den visar att under perioden 2001-2007 så hade prevalensen av cannabis ökat något, medan den gått ner för heroin. Samtidigt fick fler än tidigare vård och dödsfallen minskade. Man kunde inte dra någon säker slutsats om att varken ökningen av cannabis eller minskningarna på de andra mätområdena kunde härledas till dekriminaliseringen, bl.a eftersom att liknande mönster kunde ses i andra länder som inte tagit samma politiska steg. Samtidigt medger man att Portugals förändrade politik kan anses leda till mindre skador. Intervjuer med representanter för Portugals myndigheter och andra organisationer, politiska partier och drogforskare visade också en enighet om att att landets politik utvecklats åt rätt håll.

Advokaten Glenn Greenwald skriver i en artikel från 2009[110] att Portugals nya politik är en framgång som borde adapteras av fler länder. Han menar att drogbruket minskar och hänvisar till officiell statistik för cannabisprevalensen som gått från 14.1% till 10.6% bland högstadieelever mellan 2001 och 2006. Livstidsprevalensen minskade också, från 27.6% till 21,6% under samma tidsperiod. Statistik över åldrarna 15-64 år från hela EU visar att Portugal under 2001-2004 hade lägst livstidsprevalens för cannabis utav alla länder, även Sverige. Greenwald visar även att statistiken över antalet smittade av HIV/AIDS, och antalet döda av opiatöverdoser halverades. Det är en total vändning av trenden som hade varit stadigt ökande ända sedan 1987. Greenwald avslutar med att påpeka att inga av förbudsförespråkarnas förutspådda katastrofscenarion slog in, däremot realiserades dekriminaliseringsförespråkarnas antaganden om minskade skador från drogerna.

Hughes och Stevens återkommer 2010 i en artikel där man kritiskt analyserar dekriminaliseringen och jämför trenderna inom kriminalitet och folkhälsan med Spanien och Italien. Precis som Greenwald kommer de fram till att Portugals dekriminalisering inte har lett till någon större ökning av droganvändningen, utan tvärtom; att alla bevis pekar åt det andra hållet. [111][112]

Dr. Manuel Pinto Coelho, styrelsemedlem i Drog Free Portugal och en rad andra antidrogorganisationer har naturligtvis en helt annan uppfattning. I flera artiklar från 2010 [113][114][115] kritiserar han Hughes & Stevens och Greenwalds slutsatser, och menar att den totala droganvändningen ökade med 4.3%, att användningen av kokain och amfetamin dubblerats, att det totala antalet dödade av överdoser inte minskat sedan år 2000, att antalet drogrelaterade mord ökat med 40%, osv...

Mer kritik kommer från Varcoe & Francke, som i en artikel från 2010[116] menar att Portugal seglat upp som ett transitland för droger, dvs att smugglare väljer att ta in droger till Europa genom Portugal, och anser att det skulle vara en konsekvens av dekriminaliseringen av personligt bruk. Man refererar även till Pintos rapport gällande andra negativa effekter från dekriminaliseringen.

En amerikansk ekonom visar också i en artikel från 2011[117] hur antalet narkotikarelaterade mordfall ökat under perioden i Portugal när andra EU-länder istället haft en minskande trend.

Dr. Jordan Blair Woods tar i en artikel från 2011[118] upp ökningen av narkotikabeslagen. Hans referenser visar att antalet tillslag från polis och tull inte ökade mellan 1997 och 2008, däremot steg kvantiteten i tillslagen med nästan 500%. Han teoretiserar kring att ökningen kan bero på att dekriminaliseringen tillåter myndigheterna att fokusera på de stora fiskarna istället för brukarna. Man ser att trycket har tagits bort från rättssystemet när antalet arresteringar för drogbrott minskade med 5000-5500 personer per år efter dekriminaliserings införande, och man ser att antalet åtal för smuggling ökat med 11%. Att priserna på droger har minskat skulle kunna tolkas som bevis på en ökad tillgång, men samtidigt visar den minskade prevalensen i undersökningarna att prissänkningen snarare kan kopplas till en minskad användning/efterfrågan.

Global Drug Policy Program har publicerat en genomgående artikel av Artur Domoslawski från 2011. [107] Domoslawski är en polsk journalist som bl.a blivit utnämnd till årets journalist 2010[119]. Artikeln granskar historian som ledde fram till dekriminaliseringen, beskriver ändringen av politiken och utvärderar konsekvenserna genom intervjuer med företrädare för Portugisiska myndigheter, organisationer och specialister. Domoslawski beskriver bl.a hur polisens attityd från början var negativ till dekriminaliseringen. Dels för att det var ett stort filosofiskt skifte i perspektiven över vilka som var brottslingar, samt att droger hade setts som farliga och onda. Dels var man rädda för att tappa värdefulla informatörer som ofta var brukare som tvingades ange langare för att komma lindrigare undan. Med tiden så har skepsisen försvunnit och dekriminaliseringen ses nu som något positivt. Bland fördelarna så anser man att staten inte behöver slösa pengar på att springa efter brukare, förhöra och anhålla dem, ta fingeravtryck, foton, etc. Nu kan man istället fokusera på organiserad brottslighet. Det menar dekriminaliseringsförespårkarna visar sig i att man gör färre arresteringar, men beslagtar större kvantiteter än innan. Man har även sett minskad brottslighet i stort då missbrukare inte behöver stjäla för att finansiera sitt beroende eftersom det har blivit lättare att söka hjälp och komma in i metadonprogrammen. När det gäller smittsamma sjukdomar kan man se att antalet nya fall av HIV hos droganvändare minskat från 1430st år 2000 till blygsamma 164st 2010. Domoslawski visar hur droganvändningen minskat, att den tidigare varningen om ökade nivåer var en puckel som skapats hos ungdomar innan dekriminaliseringen och puckeln rörde sig uppåt i takt med att denna generationen blev äldre, d.v.s. den var inte upprepande i kommande generationer. Nivån av droganvändande ungdomar är nu bland de lägsta i Europa.

Hughes och Stevens återkommer med en artikel från 2012[120] där man svarar på kritiken från bl.a Pinto. Författarna påpekar bl.a att påståendet att prevalensen ökat beror på att Pinto bara redovisat några noga valda år av statistiken som inte visar helheten. Gällande drogdödligheten så påpekar man att drogdödligen visserligen minskat även i Spanien och Italien, men att den minskat i större utsträckning Portugal, samt att det finns statistik enligt två olika bedömningsskalor, där Pintos valt en nationell som inte överensstämmer med de internationellt erkända bedömningsskalorna som används av andra länder. Den nationella tittar bara på spår av droger i kroppen medan den mer korrekta bedömer om drogen fanns i tillräckligt hög nivå för att ha orsakat dödsfallet. Använder man den internationellt erkända bedömningsskalan så blir den minskande trenden uppenbar.

När det gäller det ökade antalet drogrelaterade mord skriver man att:

There is no way of grounding or assessing whether the rise in homicides was drug-related or, if they were, whether they were attributable to the reform. Indeed, a striking omission from the Pinto assertions has been attention to the proposed causal mechanism (and its validity or lack thereof). For example, is it reasonable to assume that decriminalisation of penalties for minor drug use offences, in the absence of any legislative change for traffickers, would have a detectable effect on drug-related homicide? A much more plausible hypothesis is that this association is an artefact of increased European demand for cocaine and geography: namely that Portugal is one of two main gateways through which cocaine flows into Europe. This leads us to conclude that assertions of a rise in drug-related homicide have questionable validity. They also run counter to our earlier reported trend that drug-related crime reduced, rather than increased post-reform
— Hughes and Stevens, 2012[120]

Sammanfattningen när man belyst felaktigheterna som visat sig i både Pintos och Greenwalds artiklar är att man varken kan säga att dekriminaliseringen är en lysande framgång eller ett förödande misslyckande; att båda åsikterna representerar extrema tolkningar av statistiken. Sanningen ligger däremellan. Nedan visas hur man kan använda olika statistikurval för att stödja sin egen åsikt:

Hughes stevens.jpg

Hughes och Stevens har även gjort en snabb sammanfattning av rapporten i en presentation[121].

Den engelska parlamentsgruppen All-Party Parliamentary Group on Drug Policy skriver följande i sin rapport från 2013 om Portugals tillåtande politik:

The Portuguese model of decriminalisation of drug possession and use, with its strong focus on treatment, has been evaluated. The important finding has been that none of the fears of opponents have been realised. The trend in adult use has broadly reflected that in neighbouring countries. However, two important positive results are that the numbers of young people becoming addicted to drugs has fallen in Portugal under decriminalisation; and secondly the number of drug related deaths has fallen. Politicians have nothing to fear from this policy. When the policy was introduced it was challenged by the opposition. Today, its drug policy has widespread support within Portugal.
— All-Party Parliamentary Group on Drug Policy Reform (2013)[122]

Professor Ted Goldberg om Portugals politik:

- sju år efter det att Portugal avkriminaliserade all narkotika, inklusive heroin och kokain, visade en utvärdering att denna åtgärd ”inte hade några ogynnsamma effekter på drogkonsumtionen – som i flertalet kategorier numera är bland de lägsta i EU.” (Greenwald, 2009 s 1) Hughes & Stevens (2010 s 1018) avslutar sin utvärdering av Portugals narkotikapolitik med att poängtera att ”avkriminalisering av konsumtion och innehav av illegala droger inte nödvändigtvis innebär en ökning av drogrelaterade skador.” Samtidigt tillägger de att den inte heller eliminerar alla drogrelaterade problem. (a.a.)
— Professor Ted Goldberg (2012)[50]

Klicka på youtube-loggan för att öppna den i eget fönster, och klicka sedan på symbolen "aktivera bildtexter" i spelaren för att få engelsk text till klippet nedan:

Drug Policy in Portugal - The Benefits of Decriminalizing Drug Use


Glenn Greenwald on Drug Decriminalization in Portugal

Ryssland

Sedan ca 10 år tillbaka har Ryssland dekriminaliserat innehav av små mängder droger. Den fastställda mängden har pendlat upp och ned, men är sedan 2006 6g cannabis, 0.5g heroin och 0.5g kokain. Om man har mindre mängder så får man böter på 1000-15000 rubel beroende på källorna, men indikationer finns på att administrationen vill kriminalisera och återinföra ett fängelseliknande straff eller tvångsvård[123][124][1].

Ryssland har förmodligen den mest obegripliga och sämst införda dekriminaliseringspolitiken av alla länder i denna listan.

Schweiz

Schweiz har tidigare drivit en dekriminaliseringspolitik. Exempelvis odlades hundratusentals cannabisplantor (hampa) i landet som hade högre THC-halt än 0.3% och såldes i cannabisbutiker[125] fram till 2005-2006, och en legalisering var väldigt nära[126]. Förslaget röstades dock ner i en folkomröstning 2008. Schweiz har även haft framgång med en skademinimeringspolitik som fick den ökända "nålparken", också kallad "kanylparken", att försvinna[127].

2011 bestämde ett antal kantoner att odling av fem cannabisplantor inte längre skulle vara olagligt[128]. Denna lag ogiltligförklarades 2012. [129]

2013 genomfördes en dekriminalisering av cannabis. Personer över 18 år som innehar mindre än 10g kan inte längre dömas till fängelse, istället utfärdas böter på 100 schweizerfranc[130][131][132].

Legaliseringsdebatten är dock inte över. Zürich vill exempelvis bli en experimentzon för legalisering av cannabis[133].

Spanien

Personligt bruk och innehav har varit dekriminaliserat i Spanien sedan 1974, då högsta domstolen beslutade att drogkonsumtion inte var kriminellt. Domen blev en del av lagen i början på 1980-talet[134] Mängderna som anses vara så ringa att de inte kan leda till åtal är 25g hasch, 200g marijuana, 2.4g ecstasy, 3g heroin eller 7.5g kokain.[45] Om man blir anhållen med mindre mängder så kan man få böter mellan 600-30000 Euro, men man kan slippa böter om man genomgår en avgiftningsbehandling.

Sedan mitten på 1990-talet har det blomstrat upp s.k cannabisklubbar som genom några domar i högsta domstolen erhållit rätten att odla cannabis för konsumtion inom ett slutet sällskap. Idag finns det mellan 100 och 300 cannabisklubbar i Spanien. Medlemmarna i klubbarna måste vara cannabisrökare sedan tidigare och bjudas in av någon som redan är medlem, alternativt ha en läkarordination. Man får inte köpa större mängder, det finns en gräns vid 2-3g/dag som bara kan överskridas om det finns medicinska behov. Trots att klubbarna agerar i gråzon av vad som är lagligt, så har klubbarna som är medlem i organisationen FAC, Federation of Cannabis Clubs, demokratiskt styre och betalar skatt och sociala avgifter. [135][136][137]

En ny lag som trädde i kraft i Juli 2015 kan tolkas som att odling av cannabis för privat bruk inte är olagligt så länge odlingen befinner sig inomhus, i växthus eller på annan mark som inte allmänheten kan se eller har tillgång till[138], hur lagen kommer att tolkas av domstolarna är ännu oklart[139].

Tjeckien

Tjeckien beslutade 2009 att dekriminalisera innehav. Den nya lagen trädde i kraft och tillåter innehav av upp till 15g marijuana (eller 5 plantor), 5g hasch, 40st psilocybinsvampar, 5 peyote-kaktusar, 5 doser LSD, 4 tabletter Ecstasy, 2g amfetamin, 1.5g heroin eller 1g kokain. Försäljning är fortfarande ett brott och innehav av större mängder marijuana än nyss angivna siffror kan leda till fängelse upp till 1 år, för andra droger upp till 2 år[140]. Det tjeckiska hälsoministeriet meddelade 2011 att man tänker legalisera medicinsk marjuana[141] . Lagändringen godkändes i slutet av 2012 och trädde i kraft 2013[142]

Vad har då den tillåtande narkotikapolitiken inneburit för Tjeckien? Då förändringen är relativt ny finns det inte så många studier som berör ämnet. Det man dock kan se är att användandet av exempelvis cannabis och ecstasy har minskat[143].

Tjeckien har sedan revolutionen då man lämnade Warszawapakten 1989, riktat in sig på att hantera drogproblemet med en skademinimerande politik ("harm reduction"). Genom att införa sprututbytesprogram och andra åtgärder har man minskat dödligheten och spridandet av smittsamma sjukdomar. Företrädare för staten anser att den förda politiken är en framgång.

Det finns en rapport som beskriver den tjeckiska narkotikapolitikens framväxt. Den heter "A Balancing Act: Policymaking on Illicit Drugs in the Czech Republic"[144] och är mycket läsvärd.

A Balancing Act - Policymaking on Illicit Drugs in the Czech Republic

Tyskland

Tysklands lagstiftning har innehållit dekriminaliseringselement sedan tidigt 1990-tal. När en federal narkotikalag infördes 1992 (Betäubungsmittelgesetz) så uppmanades åklagarna att inte åtala personer för cannabisinnehav om det sågs som ett ringa brott och förmedlade uppfattningen att det inte fanns något publikt intresse av att driva dessa ärenden i domstolarna[145]. 1994 ansåg konstitutionsdomstolen att kriminaliseringen av innehav av små mängder cannabis stred mot konstitutionen. Olika delstater har tolkat domen på olika sätt, och en del delstater inkluderar även andra droger. Vad som anses vara en mindre mängd skiljer sig också från olika delstater. När det gäller cannabis varierar det mellan 6-15g och för kokain 1-3g [146]. Problematiska drogbrukare som döms till 2 års fängelse eller mindre kan slippa fängelsevistelse om de deltar i vårdinsatser.

I Maj 2016 meddelade hälsoministern att man kommer att legalisera medicinsk cannabis[147][148]. Lagen kommer börja gälla under våren 2017 och man räknar med att 800000 patienter kan komma att använda cannabis medicinskt.

Uruguay

Uruguay dekriminaliserade bruket av droger 1974. I Juni 2012 lade regeringen ett förslag om att legalisera cannabis[149][150][151][152][153]. Förutom att man skall tillåta odling, innehav och bruk så vill man även satsa på brottsförebyggande verksamhet, missbruksvård och drogutbildning i skolorna. Uruguay skiljer sig från resten av världen, då det är landets regering som drivit fram lagändringen, samtidigt som en majoritet av befolkningen varit emot förslaget[154]. i Juli 2013 röstade representanthuset för legaliseringsförslaget[155] och i December röstade senaten ja[156][157]. Det innebär att Uruguay har blivit det första landet i världen där staten helt kontrollerar och tillåter produktionen, försäljningen och användningen av cannabis.

Legaliseringen innebär att registrerade personer över 18 år får köpa upp till 40g marijuana i månaden, odla 6 cannabisplantor och inneha totalt 480 gram för eget bruk. S.k cannabisklubbar tillåts också, där kan 15-45 personer kan ingå och klubben får odla upp till 99 plantor åt gången för sina medlemmars räkning. Genom att sälja cannabis för ett lågt pris (beräknat till 7kr/g) så hoppas man att slå till mot kriminella ligors inkomstkällor.


It is understood that a regulation-based policy has positive consequences for health and public security, given that, on the one hand, it can produce better results when it comes to education, prevention, information, treatment and rehabilitation in relation to the problematic uses of drugs

...

On the other hand, it helps fight drug trafficking, which fuels organized crime and criminal activities that affect the security of the population.
— Senator Roberto Conde[156]

USA

På federal nivå har all form av hantering av narkotikaklassade droger fängelse i straffskalan. Det är endast på delstatsnivå som man röstat igenom en tillåtande politik. Det innebär att lokala myndigheter inte bryr sig, men DEA eller andra federala myndigheter kan fortfarande ingripa med lagliga medel och åtala individer i federala domstolar.

2012 valde medborgarna staterna Wasington[158] och Colorado[159] att cannabis för rekreationellt bruk skulle legaliseras. Alla över 21 år får inneha 1 ounce (28 g) cannabis och i Colorado får man dessutom odla 6 plantor per person. i Colorado trädde de nya reglerna i kraft 1:a Januari 2014. Samma år valde medborgarna i delstaterna Oregon[160] (Trädde i kraft 1 Juli 2015) och Alaska[161] samt distriktet Washington D.C[162] att legalisera cannabis.

I valet 2016 röstade Kalifornien, Nevada, Massachusetts och Maine för en legalisering för rekreationellt bruk. Det innebär att ca 20% av USA:s befolkning snart kan åtnjuta sin cannabis utan att begå ett brott[163][164].

Det finns även 16 delstater där cannabis har dekriminaliserats. Straffet för mindre mängder kan som mest ge böter på några hundra dollar[165], men i många fall är beloppet mycket lägre, i exempelvis Washington DC är det 25$ om vikten ligger under 28 gram[166]. I några delstater finns det låga fängelsestraff i straffskalan tillsammans med böter. Där kallas innehav "missdemeanor".

Det finns även ett antal delstater där medicinskt bruk av cannabis tillåts.

Tidslinje för införandet av medicinsk cannabis i olika delstater:

  • 1996 - California
  • 1998 - Alaska, Oregon, Washington
  • 1999 - Maine
  • 2000 - Colorado, Hawaii, Nevada
  • 2004 - Montana
  • 2006 - Rhode Island
  • 2007 - New Mexico, Vermont
  • 2008 - Michigan
  • 2010 - Arizona, New Jersey
  • 2011 - Delaware, Washington DC
  • 2012 - Connecticut, Massachusetts
  • 2013 - Illinois, New Hampshire
  • 2014 - Minnesota, Maryland, New York
  • 2016 - Florida, Arkansas, North Dakota, Montana

Se källorna [167][168][169][170] för mer information.

Problemet med att delstater som legaliserat fortfarande bryter mot federala lagar tas upp av Jay Stewart, professor i juridik vid Washingtonuniversitet, som menar att legalisering är den rätta lösningen:

Problemet, menar han, är att många kommer att avskräckas från att odla och sälja så länge det är olagligt på federal nivå.

– Om inte federala myndigheter ger sitt godkännande vore det galenskap att sätta igång en stor marijuanaverksamhet eftersom man kan förlora både utrustning och mark, och dessutom hamna i fängelse, säger han.

Den mest omedelbara effekten av lagen, menar han, är att ingen längre kan åka fast för marijuanainnehav. Men eftersom ingen kommer att våga ge sig in i branschen, blir det svarta marknaden som kommer att tjäna på det här just nu.

– Inte förrän vi får en legalisering i hela landet kommer vi att se de verkliga fördelarna av lagen, säger han. Och det kan komma att kräva ett regeringsskifte. Historiskt har vi sett att de riktigt kontroversiella förändringarna genomförts av de partier som varit störst motståndare från början.
— Jay Stewart, professor i juridik vid Washingtonuniversitet.[171]

Det har blivit många diskussioner om hur man från federalt håll skall agera på legaliseringsvågen som sveper över landet. Myndigheternas utredare väntade länge med att tillkännage den officiella hållningen i frågan. Beslutet som kom i Augusti 2013[172] meddelade att delstaterna får legalisera cannabis, men att man måste följa ett antal villkor, bland annat att cannabis inte får säljas till minderåriga, kriminella får inte sköta handeln och drogen får inte exporteras till andra delstater där den är förbjuden.

Källor

  1. 1,0 1,1 1,2 A Quiet Revolution - Drug Decriminalisation Policies in Practice Across the Globe (Rosmarin & Eastwood, 2012)
  2. Wikipedia: Legality of cannabis by country
  3. Argentina: Reform on the way? (Fernández)
  4. Argentina independent: Senator Presents Bill to Decriminalise Drugs
  5. Argentine President Puts Soros's Decrim Law "In the Freezer"
  6. The Sunday Morning Herald: Tough new cannabis laws for WA
  7. Decriminalization and Marijuana Smoking Prevalence: Evidence from Australia (Damrongplasit, 2006)
  8. The impact of cannabis decriminalisation in Australia and the United States (Single, 2000)
  9. Turning failure into success: What does the case of Western Australia tell us about Canadian cannabis policymaking? (Hyshka, 2009)
  10. Effects Of The Western Australian Cannabis Infringement Notice Scheme On Public Attitudes, Knowledge And Use (Fetherston & Lenton 2007)
  11. A review of law enforcement and other criminal justice attitudes, policies and practices regarding cannabis and cannabis laws in South Australia (Sutton, 1998)
  12. Business Insider 2016-02-24: Medical marijuana is now legal in Australia
  13. Narcotic Drug Amendment Bill 2016. Public Information Paper 10 February 2016
  14. Canberra Times 2016-09-01: Medicinal cannabis to be legalised in Australia from November
  15. Belgian National Report On Drugs 2005 (Sleiman, 2005)
  16. Drug Reporter: How does a Cannabis Social Club work?
  17. Cannabis Policy Moving beyond stalemate (Room, Hall, Reuter, Fischer, Lenton, 2010)
  18. Proposal of amendments by Bolivia to the 1961 Single Convention on Narcotic Drugs. United Nations Economic and Social Council (ECOSOC) E/2009/78
  19. Youtube: Morales is chewing coca at the UN
  20. 20,0 20,1 Lifting the ban on coca chewing - Bolivia’s proposal to amend the 1961 Single Convention (Jelsma, 2011)
  21. Drugnews: Sverige avvisar kokabladstuggning
  22. Bolivia värnar sitt kokablad - P1-morgon 2011-01-31
  23. Svensk protest mot förslag att undanta kokablad från FN:s narkotikakonvention, (Socialdepartementet, 2011-01-20)
  24. The Guardian, 2011-06-23: Bolivia to withdraw from drugs convention over coca classification
  25. FN: C.N.421.2011.TREATIES-26 (Depositary Notification) Bolivia Denunciation
  26. BBC, 2013-01-13: Bolivia achieves coca-chewing victory at United Nations
  27. Aftonbladet, 2012-04-19: Vilt raseri över hotet mot snuset
  28. TT, 2012-09-05: Sverige kämpar mot EU:s förbud mot snus
  29. Huffington Post, 2013-01-15: Coca and Snus: Sweden's Self-defeating Hypocrisy on Drugs
  30. Drug Policy and the Courts: A Brazilian experience (Henrique & Torres 2009)
  31. Colombia High Court Okays Drug Decriminalization
  32. Colombia passes 1st draft of drug crop legalization bill
  33. Drug cultivation legalization bill on its way through Colombia's congress
  34. Colombia Reports: Colombia denies bill to decriminalize cultivation of illicit crops
  35. Alternet 2013-02-05: Colombia to Decriminalize Ecstasy, Meth
  36. Colombia Reports 2016-03-16: Colombia’s Supreme Court removes cap on legal amount of drugs
  37. EMCDDA Country Profile - Estonia
  38. LA Times 2012-02-13: Guatemalan leader says he'd consider decriminalizing drugs
  39. UNDC: Guatemalan president leads drug legalization debate
  40. Beckley Foundation: Amanda Feilding to Meet with President Pérez Molina of Guatemala
  41. Beckley Foundation: Davos 2013. President Pérez Molina announces drug policy initiatives
  42. World Economic Forum: Press Conference with the President of Guatemala and George Soros
  43. Drugs, Crime and Public Health: The Political Economy of Drug Policy (Stevens, 2011)
  44. Wikipedia: Cannabis coffee shop
  45. 45,0 45,1 45,2 EMCDDA: Threshold quantities for drug offences
  46. Do Cannabis Possession Laws Influence Cannabis Use? Sidan 101 (Kilmer, 2002)
  47. The Hopelessness of Drug Prohibition (Gray, 2010)
  48. EMCDDA: Situation summary for the Netherlands
  49. CAN - Drogutvecklingen i Sverige 2011
  50. 50,0 50,1 Vad händer om vi legaliserar narkotika? (Ted Goldberg, Socialvetenskaplig tidskrift nr 1, 2012)
  51. Cannabis Policy Moving beyond stalemate (Room, Hall, Reuter, Fischer, Lenton, 2010)
  52. The Independent 2010-12-15: No weed pass, no cannabis, Dutch tell foreigners
  53. Huffington Post 2012-10-30: Dutch Weed Pass Plan Abandoned By Incoming Dutch Government
  54. High on Bhang in Rajasthan, without being a nuisance
  55. Hindustan Times: All about Bhang
  56. Grasscity formus, källa 1
  57. Grasscity formus, källa 2
  58. Wikipedia: Bhang
  59. Beckley Foundation: Decriminalisation - prohibition with civil penalties
  60. "European Drug Laws" av Maria Luisa Cesoni. Kapitel 3
  61. Statewatch 2004: Italy: New drugs law heralds the mass criminalisation of drug users
  62. EMCDDA Country Profile - Italy
  63. EMCDDA: National report 2013: Italy
  64. 64,0 64,1 BBC 2014-02-12: Italy court overturns law equating cannabis with heroin
  65. RT 2014-01-15: Italian city of Turin votes in favor of legalizing cannabis
  66. Alternet 2015-03-30: Another Great Reason to Visit Italy: All Signs Point to the Country Legalizing Marijuana
  67. International Business Times 2015-03-17: Marijuana Legalization In Italy: Motion To Legalize Cannabis Receives Bi-Partisan Support
  68. Stop The Drug War 2015-03-31: Here Comes Italy: The Next Country to Legalize Marijuana?
  69. Drug Policy Alliance 2014-06-13: Jamaica Poised to Decriminalize Marijuana Possession, Approve Medical and Religious Use, and Expunge Past Offenses
  70. Reuters 2014-06-13: Jamaica to decriminalize personal marijuana possession
  71. Caribbean Journal 2014-06-13: Jamaica to Decriminalize Possession of Small Amounts of Marijuana
  72. Wikipedia: Legal history of cannabis in Canada
  73. Legalization of Marijuana. Answering Questions And Developing a Framework (Liberal Party of Cananda, 2012)
  74. CTV News 2012-01-16: Federal Liberals endorse marijuana legalization
  75. national Post 2012-07-02: Most Canadians firmly in favour of decriminalizing marijuana: poll
  76. The Vancouver Sun 2012-11-15: Decriminalization of pot in Canada is a sensible idea whose time has come
  77. Minister of Justice and Attorney General of Canada Mandate Letter
  78. CBC 2015-11-28: 'World is going to be looking to Canada' on pot legalization, Jane Philpott says
  79. Global News 2015-12-04: Throne speech reaffirms Trudeau plan to legalize pot
  80. A Framework For The Legalization And Regulation Of Cannabis In Canada (Health Canada, 2016)
  81. The International Drug Policy Consortium (IDPC) 2012-12-17: Croatia Decriminalizes Drug Use
  82. Beckley Foundation 2012-12-18: Croatia decriminalises drug possession
  83. New York Times 2009-08-21: Mexico Legalizes Drug Possession
  84. Huffington Post 2009-09-21: Mexico Decriminalizes Small-Scale Drug Possession
  85. DN 2013-10-16: Marijuana kan bli lagligt i Mexiko City
  86. Time 2013-10-14: North America’s Largest City Moves to Legalize Pot
  87. CNN 2015-11-04: Mexican Supreme Court opens door to legalizing marijuana
  88. NY Times 2015-11-04: Ruling in Mexico Sets Into Motion Legal Marijuana
  89. Mexican President Rules Out Marijuana Legalization
  90. CNN 2014-10-04: Mexico's president on whether marijuana should be legalized
  91. Huffington Post 2012-11-15: Mexico Marijuana Legalization Bill Introduced By Lawmaker
  92. Washington Post 2012-11-08: Mexico says marijuana legalization in U.S. could change anti-drug strategies
  93. The Fix 2012-12-11: Mexican President Says No to Legalization
  94. Time 2011-01-19: Mexico's Ex-President Vicente Fox: Legalize Drugs
  95. Dallas News 2012-04-12: Calling drug war a failure, Mexico’s Vicente Fox urges legalization
  96. Reuters 2015-11-18: Ex-President Fox sees all drugs legal in Mexico in 5-10 years
  97. Psychoactive Substances Bill Government Bill (2013) finns även som pdf-version
  98. Lag (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser
  99. Ministry of Health NZ: Interim Product Approvals
  100. UNDOC: World Drug Report 2011
  101. Modificando El Codigo Penal En Materia De Trafico Ilicito De Drogas (2003)
  102. Legislation on drugs and the prison situation in Peru (Garrido, 2010)
  103. Reason 2012-05-11: Former Polish President "Evolves" on Drug Policy, Doesn't Apologize For His Awful Drug Law
  104. Poland Approves Drug Decriminalization -- Sort Of
  105. Narkotyki w malych ilosciach i na wlasny uzytek: Odstapienie od scigania
  106. Diário Da República
  107. 107,0 107,1 Drug Policy in Portugal: The Benefits of Decriminalizing Drug Use, (Domoslawski, 2011)
  108. EMCDDA: Drug policy profiles — Portugal
  109. The Effects Of Decriminalization Of Drug Use In Portugal (Hughes & Stevens, 2007)
  110. Drug Decriminalization in Portugal: Lessons for Creating Fair and Successful Drug Policies (Greenwald, 2009)
  111. What Can We Learn From The Portuguese Decriminalization of Illicit Drugs? (Hughes & Stevens, 2010)
  112. Press Release: New Study Shows Portugal's Decriminalization of All Drugs Was Followed by Reductions in Student Drug Use, Prison Overcrowding, Drug Related Deaths and HIV/AIDS
  113. The "Resounding Success" of Portuguese Drug Policy: The power of an attractive fallacy (Pinto, 2010)
  114. Drugs: The Portuguese Fallacy and the Absurd Medicalization of Europe (Pinto)
  115. World Federation Against Drugs: Decriminalization of drugs in Portugal – The real facts! (Pinto, 2010)
  116. ‘Evidence Based Data and the Failed Portuguese Experiment’ (Varcoe & Francke, 2010)
  117. The Effect of Drug Decriminalization in Portugal on Homicide and Drug Mortality Rates (Yablon, 2011)
  118. A Decade After Drug Decriminalization: What Can The United States Learn From The Portuguese Model (Woods, 2011)
  119. Artur Domoslawski
  120. 120,0 120,1 A resounding success or a disastrous failure: Re-examining the interpretation of evidence on the Portuguese decriminalisation of illicit drugs (Hughes and Stevens, 2012)
  121. The Portuguese decriminalisation of illicit drug use: What the AOD field should know (Hughes & Stevens, 2012)
  122. Towards a Safer Drug Policy: Challenges and Opportunities arising from ‘legal highs’
  123. The Guardian 2011-06-08: Russia defies growing consensus with declaration of 'total war on drugs'
  124. Half a gram – a thousand lives (Levinson, 2008)
  125. 1999 Cannabis Report of the Federal Drug Commission
  126. SvD 2008-11-30: Folkomröstning i Schweiz kan göra cannabis tillåtet
  127. Needle Park remembered
  128. Daily mail 2011-11-17: Swiss cannabis smokers will be allowed to grow four marijuana plants each (to stop them buying drugs illegally)
  129. Le TF annule le concordat latin sur la culture du chanvre
  130. Loi fédérale sur les stupéfiants et les substances psychotropes (Loi sur les stupéfiants, LStup)
  131. Swissinfo 2012-09-20: Cannabis consumption to be liberalised
  132. Swissinfo 2013-09-30: Mixed feelings over new Swiss cannabis law/Mixed_feelings_over_new_Swiss_cannabis_law.html?cid=36977488
  133. Der Bund 2013-01-08: Stadt Zürich macht sich beim Bund für straffreies Kiffen stark
  134. Chicage Tribune 1986-05-11: Spain`s Drug Habit The Price Of Liberty
  135. Drug club: Spain’s alternative cannabis economy
  136. Cannabis social clubs in Spain - A normalizing alternative underway (Alonso, 2011)
  137. UNDC: Cannabis reaches parliament The debate on regulating Cannabis Social Clubs in the Basque country
  138. Medical Cannabis Spain's Blog 2015-06-11: Cannabis Cultivation Decriminalised in Spain?
  139. Cannabis.es: El autocultivo de cannabis en la nueva ley de seguridad ciudadana
  140. Europe: Czech Government Announces Decriminalization Quantities; Law Goes Into Effect on New Year’s Day
  141. Czech Health Ministry signals steps to legalize medical marijuana
  142. Czech politics. For medicinal use only?
  143. Use of drugs, mainly cannabis, by young Czechs declines in 2011
  144. A Balancing Act: Policymaking on Illicit Drugs in the Czech Republic
  145. Max Planck Institute for Foreign and Criminal Law (2011) Cannabis Non-Prosecution Policies in Germany
  146. Spiegel: High Times in the German Capital: Berlin Set to Relax Cannabis Laws
  147. Die Welt 2016-05-03: Ab 2017 gibt es Cannabis auf Kassenrezept
  148. DN 2016-05-03: Tyskland på väg mot legalisering av cannabis
  149. Pressmeddelande 2012-08-09: Uruguay Marijuana Legalization Proposal
  150. Expressen 2012-06-21: Staten planerar att sälja marijuana
  151. DN 2012-06-23: Uruguay ska sälja cannabis till folket
  152. Nationalisation: Uruguay's solution to its drug problem
  153. Time 2012-06-26: Uruguay’s Plan to Legalize Marijuana Sales: Should the Rest of the World Follow?
  154. ABC News 2013-01-17 Despite Polls, Uruguay Government Wants to Legalize Weed
  155. New York Times 2013-07-31: Lawmakers in Uruguay Vote to Legalize Marijuana
  156. 156,0 156,1 CNN 2013-12-10: Uruguay to legalize marijuana, Senate says
  157. Reuters 2013-12-10: Uruguay becomes first country to legalize marijuana trade
  158. Wikipedia: Washington Initiative 502
  159. Wikipedia: Colorado Amendment 64
  160. Huffington Post 2014-11-04: Oregon Becomes Third State To Legalize Recreational Marijuana
  161. Huffington Post 2014-11-04: Alaska Becomes Fourth State To Legalize Recreational Marijuana
  162. Huffington Post 2014-11-04: Washington, D.C. Votes To Legalize Recreational Marijuana
  163. New York Times 2016-11-09: Californians Legalize Marijuana in Vote That Could Echo Nationally
  164. Daily Chronic 2016-11-09: Marijuana Wins Big: California, Maine, Massachusetts, Nevada Legalize; Medical Marijuana Sweeps 4 States; Arizona Only Defeat
  165. NORML: States That Have Decriminalized
  166. Time Magazine 2014-04-01: Washington Decriminalizes Marijuana
  167. NORML: StateLaws
  168. Wikipedia: Medical cannabis in the United States
  169. Wikipedia: Legality of cannabis by US state
  170. Medical Marijuana - ProCon.org
  171. Fria Tidningen 2013-02-04: Misslyckat drogkrig öppnar för legalisering
  172. US Department of Justice: Guidance Regarding Marijuana Enforcement

Navigering

Detta är bara en liten del av Legaliseringsguiden. Klicka på länken eller använd rullistan nedan för att läsa mer om narkotikapolitiken, argumenten för en dekriminalisering & legalisering, genomgångar av cannabis påstådda skadeverkningar, medicinska användningsområden och mycket mera. Det går även att ladda ner hela guiden som pdf.

 

Sidan ändrades senast 14 januari 2017 klockan 05.18.
Den här sidan har visats 34 202 gånger.

Translate this page: