Synaps

Innehåll

1 Generell information
2 Elektriska synapser
3 Kemiska synapser
4 Se även
5 Externa länkar

Generell information

En synaps är ett kontaktställe mellan två nervceller där signalöverföring sker. Ofta används ordet synaps synonymt med kemiska synapser mellan nervceller, där nervimpulsen i den presynaptiska nervcellen antingen stimulerar eller hämmar nervimpuls i den postsynaptiska nervcellen.

Det finns två typer av synapser: elektriska och kemiska.

Elektriska synapser

De elektriska synapserna är så kallade gap junctions, som sammankopplar neuron med porstrukturer kallade connexoner. Connexonerna är homohexamera (sextaliga, av samma subenhet) komplex av connexiner. Varje gap junction är två sammankopplade connexon; en som sitter i membranet hos det presynaptiska neuronet och en som sitter i membranet hos det postsynaptiska neuronet.

Signalöverföring sker genom diffusion av joner genom connexonen eftersom den elektriska synapsen gör att cytoplasman hos de ingående neuronen kommer i kontakt. Det är alltså Na⁺-joner som kommer in i cytoplasman via den elektriska synapsen. Detta gör den kemiska synapsen snabb och genomsläpplig för betydligt större molekyler än jonkanaler. ATP och andra viktiga cellulära metaboliter, som sekundära signalsubstanser, är exempel på ämnen som kan passera elektriska synapser.

Elektriska synapser upptäcktes först hos kräftor under sena 1950-talet, men har visat sig finnas hos ryggradsdjur också. Kemiska synapser kan synkronisera grupper av neuron eller andra celler. T.ex. i hjärnstammen synkroniseras nervceller som har med andning att göra. Även hjärtats muskelfibrer har gap junctions som gör att de arbetar synkront.

Elektriska synapser är till skillnad från kemiska synapser inte nödvändigtvis enkelriktade.

Kemiska synapser

I de kemiska synapserna är det signalsubstanser som släpps från det presynaptiska neuronet som överför signalen, istället för joner. När en aktionspotential (nervimpuls) kommer till det presynaptiska neuronets axonterminal (även kallad bouton) öppnas spänningsreglerade Ca²⁺-kanaler och Ca²⁺ strömmar in i axonet. Detta gör att vesikler med neurotransmittorer sammansmälter med neuronets membran och neurotransmittorerna kommer ut i synapsklyftan. Där diffunderar neurotransmittorn till den postsynaptiska cellen och binder vid receptorer som sitter i den postsynaptiska cellens membran. Receptorerna är antingen jonkanaler eller g-proteinkopplade receptorer.

Beroende på neurotransmittor och receptor kan aktionspotential främjas eller hämmas. På ett enda neuron kan tusentals andra neuron bilda synaps. Signalen i det postsynaptiska neuronet är summan av de inkommande signalerna.