Soma

Innehåll

1 Generell information
2 Historia och bruk
3 Teorier
4 Externa länkar

Generell information

Soma är en drog av okänd identitet som brukades av arier i området runt Indusdalen i norra Indien för flera tusen år sedan. Skall inte förväxlas med den påhittade drogen soma i Aldous Huxleys bok "Brave New World" från 1932, även om han givetvis hämtade namnet från den mytiska drogen.

Historia och bruk

De äldsta texterna i hinduismen är fyra skrifter kända som vedorna. Rig Veda, Yajur Veda, Sama Veda och Atharvana Veda. Äldst och mest betydelsefull är Rig Veda. Man uppskattar att den skrevs 2500-1500 år före Kristus och består av hymner.

Många delar av Rig Veda och hela Sama Veda nämner rituell konsumtion av en psykoaktiv drog vid namn soma. alla 114 verser i det 9:e kapitlet och många verser på andra ställen består av hyllningar till drogen. Man kan uttyda tillagningsmetoder och användning av soma, men informationen är inte tillräckligt detaljerad för att man ska kunna göra en klar identifiering av drogens identitet.

Några exempel:

“

This Soma is a god; he cures
The sharpest ills that man endures.
He heals the sick, the sad he cheers,
He nerves the weak, dispels their fears;
The faint with martial ardour fires,
With lofty thoughts the bard inspires;
The soul from earth to heaven he lifts :
So great and wondrous are his gifts,
Men feel the god within their veins
And cry loud in exulting strains :
We've quaffed the Soma bright
And are immortal grown :
We've entered into light,
And all the gods have known.
What mortal now can harm,
Or foeman vex us more ?
Through thee, beyond alarm,

Immortal god, we soar.
— Rig Veda

”

“

Oh Haoma of gold, I am asking you for wisdom, force, victory, health, healing,

prosperity and grandeur.
— Zen Avesta

”

“

Oh, King Soma, prolong our lives
Like the sun who nourishes the days every morning.
The Soma is full of intelligence
It inspires man with enthusiasm
It makes the poets sing.
We have drunk the Soma: we have come to be immortal, we have arrived the at
Light, we have reached the Gods.
Half of me is in the skies, and the other extends to the low depths
Have I drunk Soma?
I am tall to the utmost, my elevation reaches the clouds

Have I drunk Soma?
— Rig Veda

”

“

Those who study the Vedas and drink the soma juice, seeking the heaven realms, worship me indirectly. They take birth in the realm of Indra, where they enjoy godly delights.
...

When they have thus enjoyed heavenly sense pleasure, they return to this world of mortals again. Thus, through the Vedic principles, they achieve only flickering happiness.
— Bhagavad-Gita 9:20 & 9:21

”

Vad som är uppenbart i texterna är att soma liknas vid en växt och konsumtionen av den gav ett extatiskt rus, men just den informationen är inte till så mycket hjälp när det finns tusentals psykoaktiva växter med psykedeliska, berusande, narkotiska, eller dileriska effekter.

Vedorna indikerar att den växte på bergssidorna, den plockades i månljus och att konsumerades i en form av vätska som pressades ur stammarna och att den blandades med mjölk och/eller smör. Den verkar enbart användas som en del av en eldritual.

En gyllene vätskan pressades eller mjölkades ur växtmaterialet med somastenar, filtrerades genom ull och samlades upp i en stor skål. I den delen av ritualen offrades även en del av vätskan till flammorna från elden. Sedan portionerades den ut i skålar som gavs till varje deltagarna.

Soma är även namnet på en gud, ansedd av hinduer att vara personifieringen av både somadrogen och månen. Månen ansågs vara en del av soma och den konsumerades (förmodligen under en månadslång period) av gudarna och förfäderna.

På något sätt, ingen vet riktigt hur, så slutade soma att användas i slutet av den vediska perioden. Eldritualerna fortsatte, men utan den magiska ingrediensen. Av någon anledning blev soma mer ett filosofiskt koncept, och ordets betydelse kom att bli ett offer till elden, vad det nu än var. Ordet hade betydde även innehållet i den materiella värden som förr eller senare förbrukas, precis som elden förbrukar föremålet som brinner. Men ordet hade även en betydelse som den livskraft som ansågs finnas i alla växter.

Teorier

Jakten på somas rätta identitet har många sidospår. Gordon Wasson summerar några:

“

What was this plant that was called "Soma"? No one knows. Apparently its identity was lost some 3,000 years ago, when its use was abandoned by the priests. The Indians were a people singularly devoid of an interest in history and seem not to have been curious about the identity of Soma. The earliest liturgical compositions of the Indo-Aryans, called the Brahmanas and put together after the hymns had been assembled, discuss the surrogates to be used for Soma in the ritual but fail to describe the original plant. The preferred surrogates were to be red, as Dr. Wendy Doniger O'Flaherty, my collaborator, has shown. [ 2] There is a tradition among the Brahmans that the surrogates had to be small, leafless, and possessed of fleshy stems. Throughout the ages the surrogates have been chiefly leafless plants, species of the genera Ephedra, Periploca, and Sarcostemma. The inner circle of Brahmans have always known that these replaced the original Soma, but when Western scholars arrived on the scene these plants were among those actually considered in the quest for Soma, although they had no palatable juice. Some inquirers felt that Soma, if not one of them, must have resembled them closely. Because of the West's obsession with alcohol, all sorts of fermented drinks were also considered - barley beer, grape wine, etc. - but the fermentation process lasts too long for the juice to be squeezed out and to develop inebriating virtues before the end of the liturgy, a liturgy by the way that could be performed three times in a day. Some students have even suggested a distilled potion, forgetting that the distillation process had not yet been invented. There have been many other suggestions - rhubarb, hemp, etc. - that need not detain us because they have been advanced without conviction and fly in the face of the wording of the RigVeda hymns themselves.
— Wasson (1970)^[1]

”

En djupare och nyare genomgång från 2003 kan läsas i referens^[2]

Flugsvamp

Gordon Wasson som citeras ovan är grundare till teorin om att soma är flugsvamp med sin bok Soma: divine mushroom of immortality^[3] från 1968. Förutom att dra många likheter mellan flugsvampens drogeffekt och soma ansåg Wasson att bruket av soma upphörde eftersom folket flyttade söderut, till områden där flugsvampar inte växer. Flugsvampen trivs ihop med björk eller gran, och dom trädslagen finns bara högt upp i bergsområdena, inte nere på slättlandet.

Wasson var lite besatt av flugsvamp efter han tidigare i Rysslands fjärran östern upptäckt att den hade hallucinogena effekter och associerade genast soma till den och började leta och jämföra detaljer. Om det är en svamp och inte en växt blir den lättare att stämma in på somas lite märkliga utseende och gyllene färg och många stjälkar. Den kan pressas så man kan dricka saften även om det inte är så man normalt tar flusvamp och soma mjölkades från stjälkarna... Men effektmässigt finns en poäng då soma i mångt och mycket verkar vara en hallucinogen.

Soma behöver nödvändigtvis inte vara i form av flugsvampen. En närliggande hypotes som framkommit på 2010-talet är att mycelet kan odlas i näringslösning, eller rentav att flugsvampen är värd åt andra svamplivsformer (Mucor) som är psykoaktiva i sig^[4]^[5]^[6]^[7].

Efedra

Ephedra Sinica (som innehåller efedrin) har också anförts som en kandidat till soma. Teorin bygger bl.a på lingvistiska likheter mellan indo-iranska språk. Hum, haum, homa och liknande har sedan blivit soma genom avestiskans H blivit till S i sanskrit. Några andra arter i släktet har också soma i namnet.

Det finns enstaka arkeologiska fynd som dock inte har kunnat verifieras vid senare undersökningar^[8]. Själva extasen i effekten kan ifrågasättas, även om efedrin kan ge en behaglig energi- och dopaminkick.

Utseendemässigt är Efedra en bra kandidat eftersom soma i källorna inte beskrivs från bladformen så som växter ofta görs, utan beskrivs som att ha många stjälkar och man liknar dessa vid pilar^[9]. Även att somaersättaren Cynanchum acidum(syn. Sarcostemma acidum eller i äldre litteratur S. brevistigma) som fortsatte användas i vissa ceremonier när soma försvann till hög grad liknar Ephedra är en stark indicie.

Cannabis

Cannabis är en annan kandidat, bland annat genom att vara en etablerad drog i regionen och den tydliga etymologiska kopplingen genom de kinesiska orden för cannabis, Huo Ma. Även uppenbara saker som att blanda med fett och mjölk talar för cannabis. Se referensen för en lång genomgång i flera artiklar om Soma utifrån ett cannabisperspektiv^[10].

Ett problem för cannabis är att den aldrig blivit en förlorad drog. Soma blev sällsynt eller försvann, det beskrivs i källorna. Arierna kan dock inte ha flyttat bort från cannabis utbredningsområde och den är väldigt lättpropagerad. Ett annat problem att cannabis inte pressas så man kan dricka juicen.

Harmelbuske

David Flattery och Martin Schwartz förde 1989 fram teorin att Peganum harmala kunde vara Zoroastrianismens haoma och även soma^[11]. P. harmala är en av få kända droger från det geografiska området som är aktuellt och det finns en överlevande cermoniell användning i Zoroastrianismen, samt naturligtvis namnet haoma som talar för P. harmala som soma.

Senare har teorin utvidgats till möjligheten att det förekommit en s.k "somahuasca" (se ayahuasca) om man kombinerat P. harmala med DMT från exempelvis Phalaris^[12].

Harmelbusken är allmänt förekommande i Mellanöstern^[13], men utbredningsområdet slutar vid norra Indien. Så att ett folk som flyttar österut inte längre kan hitta den är rimligt, men handel med västligare regioner borde varit möjlig. Fröna är lätta att transportera och potenta. Att just fröna främst används och inte stjälkarna, samt att man inte plockar harmel på bergssidorna är detaljer som talar mot harmelbuske som soma.

Psilocybinsvamp

Terence McKenna spekulerar i boken "The Food Of Gods" att Psilocybinsvampar kan ha varit soma. Teorin har inte fått någon större acceptans. Det enda argumentet är ungeför att det är en hallucinogen vars effekter kan stämma in helt, och svampar kan ha funnits lokalt vid några berg och sedan försvunnit.