Gymnopilus spectabilis

Namn: Ringbitterskivling (sv), Big laughing Gyms (eng), Gymnopilus junonius & Pholiota spectabilis (lat. syn.)

Innehåller: Se nedan

Obekraftad.png
Artikeln om Ringbitterskivling ingår i kategorin "Obekräftade droger".
Anledningen kan vara att:
  • Det är en experimentell drog som skall intagas med stor försiktighet
  • Den är giftig/farlig eller kan ha okända bieffekter vid aktiv dos
  • Effekten är möjligen så subtil att den inte kan "bekräftas" vara en psykoaktiv drog.

Vi rekommenderar att du gör omfattande efterforskningar om planerar att använda den.


Generell information

Ansågs fram till nyligen vara en psykoaktivaktiv psilocybinsvamp i släktet Gymnopilus. Arten växer i kluster på nedfallna stockar och stubbar av lövträd. Har en mycket bitter smak. G. spectabilis är inte allmänt förekommande i Sverige, men skall enligt vissa källor vara vanligast i de sydligaste landskapen. Det just nu gällande namnet på arten är Gymnopilus junonius.

Fram tills 2020 trodde man att det var samma art som återfanns i Norra Asien, Europa och Nordamerika. I Japan kallas den waraitake (skratt-svamp) eller maitake (dans-svamp). Det finns en berättelse om svampen i Konjaku monogatari som dateras till 1000-talet, där några nunnor och skogshuggare äter svampen och blir berusade. Det förekommer även omnämnanden av svampar man skrattar av i annan litteratur från Kina och Japan[1]. Samma källa antyder att bitterheten kan minska vid tillagning. Även i Nordamerika äts svampen i berusningssyfte och är därmed upptagen bland listor på psykoaktiva svampar, samt artiklar på ämnet (bl.a denna).

Men 2020 ställdes vad vi fram till nu visste över ända. En ny DNA-studie visar att det rör sig om flera arter med liknande utseende[2]. G. junonius finns inte i Nordamerika eller Norra Asien där den anses vara psykoaktiv. Denna upptäckten kan förklara varför den europeiska G. junonius sällan/inte rapporterats i fallbeskrivningar. Personer som trippat på den i Europa kan ha hittat andra arter.

One striking finding is that Gymnopilus junonius does not occur in North America, and is not psychoactive. It occurs in Europe, Australia and South America, solving the mystery of why European big laughing gyms consistently fail to cause laughter.

The mushrooms we have been calling Gymnopilus junonius in eastern North America fall into four species - the previously described Gymnopilus subspectabilis and G. luteus, and the newly named Gymnopilus voitkii and Gymnopilus speciosissimus. Only G. speciosissimus is mentioned as staining green in the paper, but some or all of the others definitely also contain psilocybin. The species can be difficult to tell apart macroscopically, but are easy to separate with a microscope or via DNA sequencing.

...Gymnopilus orientispectabilis is also named here, a large, hallucinogenic species from Japan.
— Alan Rockefeller, Shroomery forum (2020)[3]

Identifiering

G spectabilis Acephale.jpg

Varning! Var noga med identifieringen. Det finns förväxlingsbara svampar i släktet Galerina med liknande utseende och habitat som är mycket giftiga! Bland andra förväxlingsarter finns släktena Armillaria och Pholiota, som är mindre och även saknar flera andra kännetecken. Även andra arter i släktet Gymnopilus, exempelvis G. picreus (Mörkfotad bitterskivling) kan förväxlas med G. spectabilis.

Hatten: 5 - 40 cm i diameter. Konvex, planar ut med åldern. gulorange färg, blir mörkare med åldern. Har fiberaktigt skalmönster på hatten. Gult svampkött med bitter smak. Unga exemplar kan ha kvar delar av hatthinnan och kan bli blåfärgade vid beröring.

Foten: 3 - 25 cm. Tjock, solid. Gul till orange. Har en ring av hatthinnan kvar på foten och blir täckt av orangebruna sporer när svamparna mognat.

Skivorna: Yngre är blekgula. När sporerna mognat blir skivorna rostigt orange. Skivorna sitter tätt ihop.

Om innehållet

Observera att informationen nedan inte längre kan anses gälla för G. junonius / spectabilis utan de morfologiskt liknande arterna i Nordamerika och Norra Asien.

Innehåller ibland Psilocybin. Förekomsten varierar, av 13 prover på olika kollektioner visade sig 4 innehålla psilocybin. Exemplar från Korea och östra delarna av USA är mer sannolika att innehålla Psilocybin än exemplar från västra USA eller Europa. Ett prov från England visade positivt för Psilocybin[4]. Möjligen kan det bero på enzymatisk nedbrytning, att det är två närbesläktade arter som är svåra att skilja på, eller någon annan faktor som orsakar detta.

Unga exemplar som visar blånad påstås vara potentast. Fullvuxna exemplar undviks.

Man har även hittat kavalaktonerna bis-noryangonin (4-hydroxy-6-(4-hydrostyryl)-2-pyrone) och hispidin (4-hydroxy-6-(3,4-dihydroxystyryl)-2-pyrone)[5][6] i Gymnopilus spectabilis. De är strukturellt lika den aktiva drogen i kava.

Det finns även en substans som heter Gymnopilin som kan ha ett finger med i spelet[7].

Dosering

Torkade unga svampar: 5g (låg) 15g (Stark)

Färska sägs vara potentare än torkade

Videoklipp

Gymnopilus spectabilis. Champimaginatis

Externa länkar

  1. Japan's Laughing Mushrooms (Sanford, 1972)
  2. New species in the Gymnopilus junonius group(Basidiomycota: Agaricales) (Thorn, 2020) pdf-version
  3. Shroomery: New paper on the Gymnopilus junonius group
  4. Occurence of Psilocybin in Gymnopilus Species (Hatfield & Valdes, 1978)
  5. Occurrence of bis-noryangonin in Gymnopilus spectabilis. (Hatfield, 1969)
  6. Chemical Constituents of Gymnopilus spectabilis and Their Antioxidant Activity (Lee, 2008)
  7. Gymnopilin--a substance produced by the hallucinogenic mushroom, Gymnopilus junonius--mobilizes intracellular Ca(2+) in dorsal root ganglion cells. (Miyazaki, 2012)

Foton

Svampinfo

Sidan ändrades senast 23 maj 2020 klockan 06.44.
Den här sidan har visats 10 368 gånger.

Translate this page: