Nelumbo nucifera

Namn: The Sacred Lotus, Indisk Lotus

Innehåller: Lotusine, demethyl coclaurine, neferin, och nuciferine.

Generell information

Kommer ursprungligen från Södra Asien och norra Australien.

Indisk lotus är en vattenlevande, flerårig ört med en jordstam begravd under slammet på botten av sjöar och dammar. Bladen sitter på ett 1-2 m högt skaft och är beklädda med ett vaxlager, vilket ger en hydrofob och därmed vattenavstötande yta. Blommorna är stora, omkring 25 centimeter i diameter. De är vita eller rosa och doftar.Dem öppnar sig vid gryning och sluts vid skymning. Fröna är grobara i flera hundra år.

Välkänd som helig växt inom hinduismen och buddhismen och den är också Indiens nationalblomma. Lotusen är en välkänd föda. Fröna och jordstammarna är mycket stärkelserika, men även blad och blommor kan ätas. Lotusens omogna frö har sedan länge ätits färska, kokta eller rostade, medan det mogna fröet ätits kokta eller rostade. Fröna har varit användbara vid spetälska och andra hudsjukdomar. Pollen och ståndarna används i Indo- China för att bland annat smaksätta te. Ståndarna har även använts mot blödande hemorrojder. Jordstammarna säljs ofta täckta av gyttja från sjöbotten. Efter att ha rengjort jordstammen snittas den upp och äts rå eller kokt med kött. Bladen kan bland annat ätas friterade och den mjölkiga juicen som utvinns har använts mot diarré. I Kina har även bladen använts mot feber och hemorrojder och har ansetts som ett effektivt medel mot hudsjukdomar. Lotusens Blomma har under lång tid ansetts vara en bra avkylningsprodukt, sedativ och bitter. Tidigare har blommorna använts mot diarré, kolera, leveråkommor och feber. Blandas ofta ihop med Nymphaea caerulea efter som båda kallas för blå lotus.

Bruk och effekt

Blommor, frökapslar och kronblad används till te eller rökes för ett avslappnande och milt euforiskt rus.

Biverkningar

Enligt vissa forskare innehåller den indiska lotusen tumörpromotorn neferin, vilket innebär att försiktighet bör vidtas.

Odling

Fröna måste gro mörkt (det går inte att bara lägga dom i vatten). Ett bra sätt att gro fröna på är att slipa ett litet hål i det hårda skalet (tills det blir ljust) och sen plantera fröna i en kruka. Täck jorden med sand eller något annat som håller den på plats och sänk ner krukan i en behållare med vatten. Fröna brukar gro efter ca en vecka.

Kemi

Liriodenin, pronuciferin, asimilobin samt en R- form variant av roemerin är fyra alkaloider som finns i Nelumbo nucifera. Det finns även en kvartenär alkaloid med namnet lotusin. Alkaloider kännetecknas av en eller flera basiska kväveatomer, vilka ofta är inbyggda i heterocykliska ringsystem. Det framkommer inte från vilken del av plantan som alkaloider utvinns ifrån. Från enbart frön har man lyckats extraherat ut alkaloiden neferin samt en R- form variant av higenamin. Från bladen har två alkaloider extraherats. I ett av fallen utvanns dehydronuciferin och i ett annat fall ett derivat av dehydroroemerin.

Farmakologi

Liriodenin som finns i lotusen har en förmåga att döda Leishmannia samt vara ett antineoplastiskt medel. Den är även cytotoxiskt mot mänskliga cancerceller. Liriodenin har även en god effekt mot Trichophyton mentagraphytes och Syncephalestrum racemosum. Pronuciferin är ett starkt lokalbedövande medel och asilombin som också utvanns från lotusen är en serotonin receptor antagonist. Det är oklart om vad som finns i jordstammen, men det etanolextrakt som utvanns ansågs vara näringsrikt, urindrivande och ha en förmåga att stoppa blödningar. Detta gör att jordstammen används för att behandla hemorrojder och diarré. Det har även rapporterats att etanolextraktet från jordstammen har effekt mot feber, bakterier, svamp och till och med diabetes. Fröna innehåller som tidigare nämnt neferin, vilket är en tumörpromotor.

Externa länkar

Källa

Tryptamind

Wikipedia

Institutionen för Läkemedelskemi, Avdelningen för Farmakognosi