Egoupplösning

(Omdirigerad från Egodöd)

Egoupplösning är ett begrepp som diskuterats fram och tillbaks både i spirituell och psykologisk mening. Någon egentlig officiell och allmängiltig definition tycks inte existera.

Begreppet "egodöd" används ofta för att beskriva samma fenomen. Under influens av hallucinogener pratar man dock ofta om en temporär upplösning av egot, det vill säga en "upplösning", snarare än en "död" som skulle syfta på en permanent upplösning av egot.

I sammanhanget under upplevelser av hallucinogena droger pratar man vanligtvis om en upplösning av konceptet Jag och ens upplevda omgivning.

En upplevelsevärld där vi ser oss själva som skilda från omgivningen. Vi tänker att "Jag sitter i en soffa". Jag är ett objekt. Soffan är ett objekt. När man upplever egodöd finns det längre inga upplevda gränser mellan Jaget och dess omgivning. I detta stadium existerar inte längre några gränser, utan enbart en kontinuerlig upplevelse.

Citat från MM

"Som ni så riktigt påpekar så är det ju omöjligt att VERKLIGEN beskriva egodöden. Det närmaste jag lyckas komma en korrekt beskrivning är med uttrycket "endimensionell existens".

Inget upp, Inget ner, Inget framåt, Inget bakåt, Inget gott, Inget ont, Inget vackert, Inget fult, Inget ljud, Ingen tystnad. Bara existensen"
— Rymdkatt

"Jag föreställer mig egodöden som en permanent och egoupplösningen som en tillfällig befrielse från att vara slav under tankar och känslor och upplevelsen av att vara en separat individ.

Istället upplever man att man är ett med alltet och alla. Det finns inget mer lidande. Man kan fortfarande tänka, om det behövs och kroppen kan ha känslor, men man bara iaktar det och berörs inte av det.

En upplevlese av fullständig frihet och lycka (inte menat som känslan "glad", utan bara som en upplevelse).

Det finns inte längre ett jag som har kontroll över eller vill någonting, utan man är ett med livets flöde."
— baltazar91

"Man blir lite som en biljardboll som studsar runt utan annan önskan än att hamna där man hamnar och se vad som finns att se. Alla människor har framträtt såsom gudar, och deras ord och handlingar såsom absoluta sanningar, därför att det har inte funnits något inom mig att vilja ändra på dem eller att vilja se dem som något mindre än gudar i den relativa jämförelsen med mig själv.

Ego är för mig de grundläggande instinkterna för överlevnad, när jag är hungrig så vill jag ha mat och ett uppblåst ego bryr sig inte om att dela med sig, ett normalt ego delar med sig så att alla får lika, och ett upplöst ego väljer att avstå sin del om det inte räcker åt alla. Den allra tydligaste effekten av ett uppblåst ego är sexdriften."
— Fanskapet

"Egot är självets/jagets motsats (...). Egot är värderaren. Egot är låst till kroppen som är egots domän. Den är din person, den är dina erfarenheter, minnen, den står bakom dina materiella strävanden, den är din självbild och den dömer andra. Den vill ha makt, rikedom, vara vacker och vara älskad. Egot styr egoismen. En person med dominerande ego kommer att kallas egoist.

Självet/jaget är vad som finns kvar när egot undertrycks. Ren upplevande utan tid & kropp. Utan tolkningar och värderingar. Den strävar inte efter något, den är i nuet. En person med undertryckt ego upplevs som tystare, ej hävdande egna åsikter eller egen rätt. Den observerar och agerar bara på goda grunder, inväntar och styr med goda intentioner.

Så till döden i egodöden. Det är ju ingen död om inte den försvinner permanent. Och det skulle verkligen inte vara bra. Hur mycket man än kan beskylla egot för leva på negativ energi och skapa problem för sin ägare så behöver vi det. Livet på jorden är en kamp. Egot har utvecklats för att kunna kämpa för att leva. Utan det så skulle vi vara som grönsaker.

Vad vi behöver, och vad vi får uppleva i egodöden är en egoupplösning. Där egot blir undertryckt, eller bortryckt. Man kan visualisera det som att egot hänger i en tunn tråd och upplever dödsångest för den djupa avgrunden under, och den glider sakta mot trådens ända. Detta är den inledande jobbiga fasen som många känner igen från tripparna. Man tror att man ska dö. Så man kämpar emot (fast man inte skall). Egot kämpar för att vara kvar och ha kontrollen.

Men så släpper greppet. Egot upplöses. Kvar är självet/jaget. Den observerar, den är. Ensam blommar den ut och strålar i solen. Värme, kärlek, vara ett med gud - Full förståelse och full acceptans för alltets natur.

Och så återvänder egot, kravlar sig upp för tråden, skakad från hela händelsen då den med stor rädsla och ångest tvingades av den trygga existensen, då den tvingades dö och återfödas. Och du som är innehavaren av självet/jaget och egot kanske har fått förmågan att se gränserna. Ser vilken del som dominerade innan trippen. Vetskapen om egot är nödvändig för att kontrollera det. Ge egot vad den behöver för att göra sitt jobb, men balansen måste råda."
— Knarkkorven

Externa länkar

Sidan ändrades senast 15 december 2013 klockan 14.14.
Den här sidan har visats 18 425 gånger.

Translate this page: