Visa källkod för Dåliga argument mot cannabis

Legaliseringsguiden har visserligen visat att i princip alla argument som används i propagandan mot cannabis har stora faktabrister och därmed kan betraktas som "dåliga", men det finns några som är extra dåliga:

==Cirkelresonemang ==
Argumentationsfel liknande cirkelresonemang förekommer i förbudsförespråkarnas retorik. Det finns två frågor som ofta leder till varandra i en loop där båda bekräftar varandra men inte något reellt. Ett exempel är "Droger är förbjudna för att de är farliga och de är farliga för att de är förbjudna".

'''Fråga:'''Varför är droger förbjudna? '''Svar:''' Droger är förbjudna för att de är farliga.
'''Fråga:''' Varför är droger farliga? '''Svar:''' Droger är farliga för att de är förbjudna.

Lite mer utvecklat så förkommer det ofta att man hänvisar till själva förbudet som en garant för förbudets validitet, ofta p.g.a. brist på andra argument gällande farlighet. Man hävdar att förbudet tillkommit för att stävja en verklig fara, och menar att om droger inte var farliga så skulle de inte vara förbjudna från första början.

{{quote|narkotikalagstiftningen har uppkommit på grund av de sammantagna problemen av missbruket. om ingen narkotikakonsument blev skadad eller skadade någon annan behövdes inga narkotikalagar. Jämför resonemanget med trafiken. Fortkörning och rattfylleri är förbjudet även om man inte krockar. Lagstiftningen har tillkommit därför att det finns ett samband mellan fortkörning och dödsolyckor. samma förhållande gäller droger; ju fler brukare desto större problem  i samhället.|Pelle Olsson, 8 myter om Cannabis<ref>[http://www.narkotikafriskola.se/l%C3%A4sv%C3%A4rt/ladda-ner-skrifter-8951971 Faktahäftet "8 myter om Cannabis"] av Pelle Olsson, 2012</ref>}}

Om Pelles jämförelse ska vara likvärdig skulle man förbjuda all bilkörning för att några kör för fort och orsakar dödsfall. Dessutom antar han att bruket skulle öka i samband med juridiska förmildringar.

Man kan även stöta på en jämförelse med legala droger såsom alkohol, tobak, eller allehanda läkemedel vars skador allmänheten är väl medveten om. Deras lagliga status tolkas dock som att de är mindre farliga än de olagliga drogerna. Det är ett antagande som inte tar hänsyn till eventuell undermålig lagstiftning, och återspeglar en tro om att förbudet graderar vad som är farligt och ofarligt utan misstag. Sådana argument överser också det faktum att drogbruket samt förståelsen för dess följder inte är densamma som när lagarna stiftandes. Detta är dåliga argument som inte bygger på vetenskaplig fakta.

Många påståenden och utsagor om cannabis skadeeffekt som ansågs som fakta under 1900-talet är numera totalt reviderade. Modern vetenskap falsifierar teorier och påståenden som tidigare använts som bevis för cannabis farlighet, och det totala underlaget till förbudet är nu tunnare än någonsin. Dagens betydelse av farlighet har kommit till att inte bara innefatta drogens effekt, vilket borde vara det enda som bedöms, utan handlar lika mycket om förbudets negativa effekter. Exempelvis okontrollerad kvalitet och tillgänglighet, samt en marknad dominerad av kriminella.

Att det finns legala droger brukar enligt lagstiftarna mest bero på att man inte kan förbjuda dem då tillgängligheten redan är för stor och bruket för omfattande. Majoriteten skulle inte stödja eller respektera ett förbud, även om den faktiska farligheten är större än för många illegala droger. Läs om [[Alkoholjämförelsen#Forskarnas_bed.C3.B6mning_av_riskerna_med_olika_droger|forskarnas bedömning av riskerna med olika droger]] för mer information.

==Cannabis ska vara olagligt för att det är farligt för barnen==
"De ungas hjärnor skadas mest", "Hjärnans utveckling stannar upp hos tonåringen", "Om knark blir lagligt så kan det säljas till minderåriga" är några vanliga former av ett argument mot cannabis. Följden av argumentet blir dock att bara för att en viss åldersgrupp riskerar att skadas så ska det vara förbjudet för alla. Vilket är ett fullständigt befängt argument då alla fria, vuxna människor inte omfattas av riskgruppen. Det är som att mjölk skulle förbjudas för att det finns laktosintoleranta.

Man kan även fråga sig om drogbruk bland unga är något som kommer inträffa oftare eller med större allvarlighetsgrad om förbudet skulle upphöra. Allt det man varnar för förekommer redan. Knark säljs redan till minderåriga och skolgårdarna flödar av droger. Betänk också att ingen langare frågar efter legitimation för att upprätthålla åldersgränser som inte finns. Allt sker helt okontrollerat eftersom det är en svart marknad och samhället är mer inriktat på straff och hot som preventionsmetodik istället för att hjälpa unga med riskbeteenden.

"Tänk på barnen" och liknande känsloargument är den mer extrema formen av ovanstående argument, och är ganska vanligt när sakliga argument tryter.

Se även [[Negativa_konsekvenser_av_en_reglerad_narkotikapolitik#Legaliseringens_st.C3.B6rsta_offer_.C3.A4r_barn_och_ungdomar|Legaliseringens största offer är barn och ungdomar]]

==Allt bruk är missbruk==
Enligt diagnosstandarden DSM-IV är missbruk i huvudsak kopplat till en individs sociala hälsa. Om bruket leder till problem i arbete, skola, hem eller inom familjen anses bruket vara ett missbruk. Ett annat kriterium som undersöks är om användningen medför betydande risk för fysisk skada. Det sker dock ett stort undantag när det gäller olagliga droger.

När man läser svenska texter om illegala droger så förekommer inte ordet "brukare". Den officiella hållningen är att alla är missbrukare, även om drogerna intas med långa mellanrum och utan reella skador. Om samma bedömning för lagliga droger skulle appliceras gällande bruk och missbruk så skulle den som drack enstaka glas vin eller öl bedömas vara alkoholist.

Det är en del av nolltoleransen; att ingen form av användning skall tolereras; att världen måste vara tydligt polariserad mellan rätt och fel, svart och vitt. Man får inte ge vika och hålla med om att droger kan brukas utan att användaren går under. Inte ens medicinskt bruk kan accepteras. Skadan som normalt ordet "missbruk" definieras av behöver inte existera då de anser att själva lagbrottet förvållar skadan.

{{quote|Med drogmissbruk, eller substansmissbruk, menas bruk som är skadligt men där beroende ännu ej uppstått. Skadan kan vara medicinsk, social eller rättslig. Begreppet narkotikamissbruk är ett juridiskt begrepp. Med det menas allt icke medicinskt bruk av narkotikaklassade substanser, oavsett om det lett till någon skadlig konsekvens eller ej.|Kerstin Käll, överläkare, medicinskt ansvarig för Beroendekliniken, Universitetssjukhuset, Linköping<ref>[http://www.netdoktor.se/psykiatri/?_PageId=140838 Netdoktor.se: Drogberoende och missbruk]</ref>}}

På senare tid har man så smått börjat luckra upp den här extrema tolkningen i texterna. Folkhälsoinstitutet har bl.a. börjat använda termen narkotikabrukare, givetvis fortfarande i risk-kontext, men det är ändå ett litet steg mot verkligheten. Det finns fortfarande stora problem med översättningar och tolkningar i forskares/förbudsförespråkares avhandlingar där allt från "drug use" till "dependence" felaktigt översätts till drogmissbruk på grund av slarv/ideologi.


==Cannabis hör inte till vår kultur== 
I Haschboken (upplagan från 1989) så kan man läsa om några "myter" som författaren anser cannabisrökare vidhåller, samt motargumenten mot dessa:

{{quote|'''"Haschet passar inte in i vår kultur. Det är därför alla klagar på haschrökning"'''

Hasch och marijuana passar inte in i någon kultur. Det var länderna där hasch varit vanligt förekommande sedan hundratals, ja, tusentals år, som krävde att cannabis skulle tas med på de internationella listorna över narkotika i början av 1900-talet. I Marocko, Indien och Egypten är det de fattiga klasserna som röker hasch. De som röker har blivit passiva och frånvarande. Rökandet och de psykiska tillstånd som rökandet lett till har bidragit till att försvaga deras möjligheter att kämpa för bättre förhållanden. För de priviligierade klasserna är det tabu att röka.|Haschboken<ref name=haschboken>[http://forum.magiskamolekyler.org/index.php?showtopic=20378 Haschboken (Barbro Holmberg, Folkhälsoinstitutet, 1994)]</ref>}}

När man diskuterar huruvida en drog kan legaliseras eller avkriminaliserad kan man få höra ett kulturargumentet i stil med "Cannabis hör inte till vår kultur". Man kan då ställa sig följande frågor:

'''Vilken drog hör till "vår" kultur?''' Det självklara svaret när det gäller droger är naturligtvis alkohol. Sverige är ett land där det sups mycket och ofta. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet hade vi t.o.m. en alkoholkultur där det var helt normalt att börja morgonen med några supar brännvin och nykterister var sällsynt. Spännande kulturella traditioner värda att ömt vårda och bevara?

{{quote|Alla som brände sprit fick också sälja. I varenda bod kunde den som önskade, köpa sig en sup - och resultatet blev att aldrig någonsin har superiet varit så stort i Sverige som då - i början av 1800-talet. 45 liter per person och år, inräknat alla svenskar, även barn.|Systembolaget<ref>[http://www.systembolaget.se/OmSystembolaget/Systembolagets-historia/historien-om-systembolaget2/ Systembolaget: När brännvinet kom till Sverige]</ref>}}

Man skall notera att uppgiften 45l/person kan vara något överdriven då den uppskattades av en person från nykterhetsrörelsen<ref>[http://www.faktoider.nu/alkohol.html Hexmasters Faktoider: Alkohol-konsumtionen under 1800-talet]</ref>.

'''Är kulturen statisk?''' Nej, vår drogkultur är hela tiden i rörelse. Precis som vi inte super lika mycket idag (6-7 l per person och år) som vi gjorde i början på 1800-talet (se citatet ovan) så har vi införlivat nya droger i vårt samhälle. Tobak, kaffe, the, och även olagliga droger har tillkommit och blivit en del av vår kultur. Nu röker 2% av befolkningen cannabis nästan dagligen, och många fler röker sporadiskt.

'''Tillhör alla samma kultur?''' I vårt land bor det hundratusentals invandrade människor från kulturer där cannabis existerar som traditionell drog. Vi lever i en grundlagsbefäst mångkultur som samhället hela tiden hyllar, men samtidigt ska det bara få finnas en kultur när det kommer till val av berusningsmedel?

==Det finns över 400 ämnen i cannabis==
Det är vanligt förekommande att förbudsförespråkarna nämner hur många olika ämnen cannabis (eller cannabisrök?) innehåller:

{{quote|Röken från en marijuanacigarrett eller haschpipa innehåller över 400 ämnen.|Haschboken<ref name=haschboken></ref>}}

{{quote|Cannabispreparaten består av marijuana, hasch och hascholja (utvinnes ur hasch). De har alla 420 kemiska föreningar varav ca 60 har en psykoaktiv effekt.|Thomas Lundqvist<ref>[http://droginfo.com/pdf/publicerade_artiklar/Cannabis_och_farlighet.pdf Cannabis och farlighet av Thomas Lundqvist]</ref>}}

Antalet 400 nämns även av Ramström<ref name=ramstrom>[http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12336/R-2009-13-Skador-av-hasch-o-marijuana.pdf Folkhälsoinstitutet - Skador av hasch och marijuana]</ref>(s.11), drugsmart<ref>[http://www.drugsmart.com/artikel/vad-ar-thc-1 Drugsmart - Vad är THC]</ref> m.m.

Bland mer propagandistiska lekmän finns exempel på hur antalet ämnen används i jämförelsen mellan alkohol och cannabis:

{{quote|Alkohol är ett (1) kemiskt ämne. Cannabis innehåller över 400 olika kemiska ämnen varav bara ett, THC, är berusningsframkallande. Retsten är allt från limrester, ogräs till kamelskit.|pseudoymen "Vox Populi"<ref>[http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.1499636 Kommentar till artikel i Södermanlands nyheter]</ref>}}

Eller tolkningen att alla ämnen är farliga:

{{quote|Varför är det så farligt? Röker man en haschcigarett finns det mer än 400 ämnen i den cigaretten och det är 400 farliga ämnen.|Hasch - Min anti-drog blogg<ref>[http://www.rus-gbg.nu/2011/09/hasch/ Hasch - Min anti-drog blogg]</ref>}}

{{quote|Cannabis är beroendeframkallande och innehåller mer än 400 kemiska ämnen vilka kan ge både kroppsliga och mentala skador.|Föreningen Spola brass och nubbe, en fristående lokalförening till RFHL<ref>[http://www.spolabrassochnubbe.se/droger_hasch.htm Föreningen Spola brass och nubbe]</ref>}}

{{quote|Cannabis påverkar kroppen på flera olika sätt. Bland annat innehåller cannabis ett giftigt ämne som heter THC. Detta ämne sätter sig i kroppens fettceller och det tar upp till en månad innan kroppen har lyckats bli av med ämnet. Den rök man får in i lungorna innehåller över 400 olika ämnen som i sig kan vara skadliga för lungorna.|"kunskapsdatabasen" Fixter<ref>[http://www.fixter.se/hur-paverkar-cannabis-kroppen/ Fixter]</ref>}}

Faktamässigt stämmer det att plantan innehåller fler än 420 ämnen varav 60-80 cannabinoider. Av de sistnämnda är långt ifrån alla psykoaktiva.

{{quote|Cannabis sativa contains over 421 different chemical compounds, including over 60 cannabinoids
....
During smoking, more than 2,000 compounds may be produced by pyrolysis.|Human Cannabinoid Pharmacokinetics<ref>[http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2689518/ Human Cannabinoid Pharmacokinetics, 2007]</ref>}}

Argumentet med antalet ämnen har som mål att framkalla rädsla inför alla okända ämnen. Precis som att många tror att en matvara som har många E-nummer på innehållsdeklarationen är farligare än en där man bytt ut exempelvis E330 mot citronsyra. Osäkerheten och rädslan skulle även öka om det stod antioxidationsmedel istället. Det låter kemiskt och farligt, även om det är samma sak. Många inser inte att allt vi äter består av en uppsjö olika molekyler, ofta med långa, och för de flesta, intetsägande namn. Man kan även dra en association till en humorgrupp som gick ut på stan och hade en namninsamling för att förbjuda den stora fabrikens utsläpp av divätemonoxid i luften. "Ojojoj! Ja den där hemska kemiska divätemonoxid måste vi ju stoppa" tyckte folk. Få visste att divätemonoxid är samma sak som vatten...

Man kan fråga sig varför man inte säger att man får i sig 2000 ämnen från cannabis istället (se citatet ovan), det verkar ju vara antalet som är det viktiga, "ju fler desto farligare".

I själva verket spelar inte antalet någon roll. Det är ungefär lika intressant som att veta hur många ämnen som finns i en grillad korv som förmodligen har ett liknande antal ämnen. Är det någon som tycker antalet ämnen i en produkt är en bra indikator på farlighet? Flaskan med apelsinjuice har väldigt många olika molekyler, men den här flaskan med metanol har bara en enda, därför bör du dricka av den sistnämnda?

Det intressanta är vilka koncentrationer som kan mätas och vilken varje individuell molekyl har för egenskaper, exempelvis cancerframkallande, giftig, eller psykoaktiv.  Allt annat är nonsens!

==Cannabisrökare blir våldsamma==
När den psykedeliska kulturen nådde sin höjdpunkt och hippierörelsen var som starkast i slutet av 60-talet och början på 70-talet var "Peace, love and understanding" ledorden. Det är tre ord som innefattar det mest essentiella budskapet av drogupplevelsen. Avslappning, en inre frid, kärlek för allt och alla och förståelse. Detta tillstånd är den positiva effekten av cannabis. Personer vittnade om hur de kunde bryta helt med sina aggressiva sinnen. De kunde gå från att vara för krig till att vara mot krig. Omfamna varandra istället för att bygga motsättningar. Många [[Psykedelia|psykedeliska droger]] har en empatogen effekt, d.v.s. den framkallar medkänsla och medlidande. Det är så långt ifrån aggressivitet man kan komma.

Ändå förekommer just den bilden bland förbudsförespråkare. Cannabis leder till våld och aggressivitet. Cannabisrökare utför vansinnesdåd.

Myten odlades fram under 1920-talet i USA och nådde sin topp när förbudet mot cannabis skapades. Se exempelvis propagandafilmen Reefer Madness från 1936:

<br>[[kategori:Artiklar med videoklipp]]
'''Reefer Madness'''{{#ev:youtube|V2FZgErvNTE}}

Långt in i modern tid har samma typ av skräckpropaganda används i Sverige. Se exempelvis skrifterna från [[Exempel_på_överambitiös_propaganda#Allan_Rubin|Allan Rubin]].

Hassan-i Sabbah (1034-1124) och hans lönnmördarsekt assassinerna används också som ett historiskt belägg för att visa cannabis mordiska natur. Assassinerna blev drogade med sömninducerande medel av Hassan och forslades in i en trädgård vid hans slott där de vaknade. Deras tillvaro i trädgården var paradisliknande och euforisk tills Hassan tog dem därifrån. Han meddelade sedan att endast han kunde ta dem tillbaka, och att de måste utföra uppgifter för att få komma dit. De trodde att han var en profet eller en mäktig trollkarl och lade sina liv i hans händer och lydde hans minsta ord. Deras uppgifter blev att utföra lönnmord på andra araber och kristna korsriddare, vilket de gjorde utan ifrågasättande. Det är inte historiskt belagt att cannabis användes eftersom den enda urkunden är Marco Polo som besökte området 1273, långt efter händelserna utspelats<ref>[http://www.erowid.org/plants/cannabis/cannabis_info4.shtml Erowid: Myth - The word assassin is derived from the word hashish]</ref>

===Sökandet efter nutida bevis för våld===
Jämförelsen mellan tillställningar med eller utan cannabis är intressant att titta på. I Sverige har vi några aktuella exempel med reggaefestivaler i jämförelse med "vanliga" festivaler där stora mängder alkohol är sedvanligt.

{{quote|Narkotikaanvändningen var väldigt utbredd, skriver kommissionen bland annat. Man uppmanar bolaget bakom Furuviksparken, Park & Resorts, att inte ordna fler ”narkotikafestivaler”.

Man kommenterar också Furuviksledningens invändning att bara en procent av besökarna blev misstänkta för narkotikabrott. Det beror, enligt kommissionen, på att polisen inte hann kontrollera fler. Polisen hann inte ens ner till scenområdet, för att det fanns så många misstänkta påtända att gripa på vägen dit.

– Poliserna i tjänst säger att de kunde ha tagit hur många som helst, säger Mikael Hedström.|Arbetarbladet 2012-09-18<ref>[http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5101825-vill-stoppa-knarkfestival- Arbetarbladet: Vill stoppa "knarkfestival"  2012-09-18]</ref>}}

Det var 13000 personer som närvarade festivalen. 135 greps misstänkta för narkotikabrott. Polisen tillägger att de bara sett toppen på isberget, med andra ord är det högst troligt att väldigt många fler var cannabispåverkade. Men var fanns våldet till följd av droganvändningen? Enligt motståndarna till festivalen så var det lugnt. Trots det tycker vissa att det är fruktansvärt att en liknande festival kan komma att anordnas igen:

{{quote|Det har nu gått några veckor sedan reggaefestivalen arrangerades i Furuvik. Vi har nu samlat ihop synpunkter från narkotikakommissionen, polisen och socialtjänstens personal som jobbade på den tillfälliga polisstationen i Furuvik.

Här kommer dessa synpunkter:

Alla är överens om att det var en festival där det var nästan inget bråk eller rapporterad misshandel. Detta är positivt utifrån att det var väldigt mycket folk på plats (cirka 13 000).|Gefle Dagblad 2012-09-18<ref>[http://gd.se/ledare/debatt/1.5103501-arrangera-inte-en-narkotikafestival Gefle Dagblad: Arrangera inte en narkotikafestival 2012-09-18]</ref>}}

{{quote|Trots att reggaefestivalen i Furuvik var utan bråk och nästan ingen misshandel rapporterades in så kritiserar nu Narkotikakommissionen i Gävle arrangemanget och de vill inte se någon ny reggaefestival i Gävle.

Kommissionen rapporterar att det fanns väldigt mycket narkotika på festivalen och att många var påverkade och rökte på helt öppet. Polisen redovisar att 135 personer greps misstänkta för narkotikabrott och 45 beslag av narkotika, främst cannabis, gjordes under helgen. Kommissionen menar att resultatet var toppen av ett isberg eftersom polisen inte hann med fler ingripanden. Johnny Gustafsson från Narkotikakommissionen vill inte se fler reggaefestivaler i Furuviksparken.

– Vi jobbar för en nollvision när det gäller narkotika, vi vill inte att ungdomarna i Gävle kommun ska exponeras för narkotika, säger Johnny Gustafsson.

Furuviksparken vill inte medverka i radio men skriver i ett pressmeddelande att de inte delar Narkotikakommissionens bild av festivalen.|SR 2012-09-17<ref>[http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=5273848 SR: Narkotikakritik mot reggaefestivalen 2012-09-17]</ref>}}

Samma iakttagelse kan göras om man tittar på Uppsala reggaefestival. Här recenseras 2009 års upplaga i en bitsk rapport från Johan Folin, Södermanlands nyheter. Jämförelsen görs med Hultsfredfestivalen, en "vanlig" alkoholfestival, som dessutom påstås vara den "lugnaste någonsin":

{{quote|Just nu pågår Uppsala reggaefestival för fullt. I samband med festivalen är det populärt bland nyhetsmedierna att rapportera om hur cannabisröken ligger tjock över festivalområdet. I går hade knappt hundra festivalbesökare gripits för ringa narkotikabrott, men i övrigt har inga incidenter inträffat. Ingen misshandel, inga stölder och inga våldtäkter har rapporterats till polisen.

Förra årets Hultsfredsfestival, med omkring 23000 besökare, var den lugnaste någonsin enligt polisen. Endast 84 personer omhändertogs på grund av fylleri eller för att de var ordningsstörande. Så få som fem rattfyllerister greps, bara 17 stölder anmäldes och två personer våldtogs och ytterligare två blev utsatta för våldtäktsförsök. Mellan 35 och 40 personer greps för ringa narkotikabrott. En mordbrand, sju fall av skadegörelse och två fall av olaga hot och sex fall av misshandel anmäldes. Årets upplaga av Hultsfredsfestivalen slutade lite värre, med bland annat fyra våldtäkter och ett tiotal fall av misshandel. Det sammanfattas i ett telegram från Tidningarnas Telegrambyrå, TT, med rubriken ”Lugnt för polisen på Hultsfred”. 

Reggaefestivalen har ökat enormt i popularitet de senaste åren och har inte långt kvar till Hultsfredsfestivalens storlek. I år räknar man med fler än 17000 besökare.
För några år sedan var antalet fall av ringa narkotikabrott på reggaefestivalen 130 stycken. Inte heller då förekom några våldsbrott eller stölder. Ändå valde Dagens Nyheter att sätta rubriken ”Dystert facit efter Uppsalafestival” på en sammanfattande artikel.|Johan Folin, Södermanlands nyheter 2009<ref>[http://www.sn.se/asikter/ledare/1.444426 Södermanlands nyheter: En drogad nyhetsvärdering  2009-08-08]</ref>}}

Jämförelser av våldsstatistiken kan naturligtvis också göras med alkohol. Se [[Alkoholjämförelsen#Aggressivitet|avsnittet om aggressivitet i alkoholjämförelsen]].

===Vad säger vetenskapen om teorin?===
Hur är det med det vetenskapliga stödet för teorin att cannabisanvändare blir aggressiva?

Låt oss kolla i boken "Skador av hasch och marijuana"<ref name=ramstrom></ref> av Jan Ramström som ges ut av Folkhälsoinstitutet. Boken är en litteraturstudie av forskningen om cannabis med inriktning på skadeverkningar. Kapitlet "cannabis och våld" på sidan 63 går igenom lite forskning från 70-talet där man inte kan konstatera att folk som rökt cannabis blir aggressiva.

{{quote|De flesta forskare är överens om att cannabis normalt (det vill säga för den genomsnittlige missbrukaren) snarare verkar lugnande och förslöande än aggressivitets-stimulerande. Cannabis dramatiska effekter på psyket och kliniska iakttagelser av våldshandlingar har dock gjort att frågan om cannabis koppling till aggressivitet och våldshandlingar har väckts upprepade gånger. Ett stort antal tidigare kommissioner och konferenser har haft denna frågeställning i centrum (Abel, 1977; Rosenberg, et al., 1984). I samtliga fall har man kommit fram till likartade ”friande” slutsatser.|Jan Ramström, Folkhälsoinstitutet - Skador av hasch och marijuana<ref name=ramstrom></ref>}}

Sedan går Ramström igenom några fallstudier. En handlar om dömda mördare i USA (Spunt et al. 1994) som varit cannabispåverkade vid mordtillfället. I studien hade 73 av 268 varit cannabispåverkade, och 18 av dessa medgav att cannabis hade påverkat dem när mordet skedde; de kände sig paranoida, våldsamma, och hade ingen kontroll. Vad som är intressant att notera, och då bortser jag helt från att mördare gärna tar tillvara på ett tillfälle att skylla ifrån sina gärningar på en drog, så var 15 av dessa 18 påverkade av alkohol, och av allt som framgår i studien så bedömer man att kombinationen av alkohol och cannabis ledde till ökad aggressivitet. 
 
När Ramström inte hittar något stöd för att cannabis leder till någon allmän risk för aggression så påpekar han att det är när fel sorts personer röker på som det kan gå fel. Det är förmodligen mycket nära sanningen och stöds även av Arsenault (2000), samt Niveau och Dang (2003), som sett samband med tidiga personlighetsstörningar.

{{quote|Abel (1977) påpekar dock att en genomgående svaghet i dessa rapporter är att man i allmänhet inte tagit upp frågan om cannabis effekt på individer med speciell sårbarhet i dessa avseenden. Framför allt gäller det psykiskt sköra individer med svag impulskontroll, personer med psykoser, gränspsykotiska tillstånd, djupgående personlighetsstörningar och hjärnskador.

Det tycks inte finnas någon studie som på ett metodologiskt tillfredsställande sätt visar att cannabis har någon koppling till våld. Förklaringen kanske finns i Abels ovan  refererade  synpunkt.  Om  man  till  detta  lägger  att  de  flesta  undersökningar i  första  hand  försöker  hitta  de  rena  cannabiseffekterna  blir  det  lättare  att  förstå resultaten. För en stabil och psykiskt frisk person dominerar oftast de dämpande effekterna. Som framgår av fallstudierna nedan förefaller det vara just kombinationen med psykisk störning som ibland kan ge olyckliga följder.|Jan Ramström, Folkhälsoinstitutet - Skador av hasch och marijuana<ref name=ramstrom></ref>}}

Det finns ett antal forskningsresultat som Ramström missat att nämna genom åren. Exempelvis att aggressiviteten kanske kan vara som störst när en inbiten cannabisrökare går utan sin drog. Huruvida den aggressiviteten beror på att de var ickeaggressiva när de var påverkade, om de i normalt tillstånd var aggressiva och använde cannabis för avslappning, eller blev arga av ren drogabstinens (likt en nikotinist), kanske framtida studier kan ge klarhet i.

{{quote|While cannabis has historically been excoriated for being a social ‘‘menace’’ and for inducing homicidal rages (Julien, 1992) , more contemporary research indicates cannabis-intoxicated individuals are in fact less likely to act aggressively. However, a developing literature demonstrates an authentic cannabis withdrawal syndrome, one symptom of which may be increased likelihood of interpersonal aggression.

The debate regarding the ills of cannabis dates back decades and rages on today. While most of the contemporary antipathy shown towards cannabis revolves around its controversial status as a ‘‘gateway’’ drug (Fergusson & Horwood, 2000), cannabis was originally maligned due to its putative aggression-eliciting effects. That belief may have its roots in part in a 1926 article in a New Orleans newspaper exposing the ‘‘Menace of Marijuana,’’ an article that claimed an association between the drug and crime, especially violent crime (Julien, 1992), despite the fact that at that time, no experimental evidence on the effects of cannabis on aggression existed. Subscribing to the notion of cannabis as a dangerous drug, the Bureau of Narcotics had soon thereafter established the Marijuana Tax Act, which amounted to a ban of the drug.

Since then, the effects of tetrahydrocannabinol (THC) (the primary psychoactive component of cannabis) on aggressive behavior have been studied at length, with the preponderance of studies focusing on the acute effects of THC intoxication. The results of these studies suggest that while low doses of THC may slightly increase aggression, moderate and high doses can suppress or even eliminate aggressive behavior (Myerscough & Taylor, 1986; Taylor, 1976). For instance, Taylor et al. (1976) found that aggression manifested on a laboratory measure of aggression by those participants administered a low dose (0.1 mg/kg) of THC was greater than that manifested by participants in either the medium-dose (0.25 mg/kg) or high-dose (0.4 mg/kg) conditions. Moderate doses have also been shown to significantly reduce irritability and verbal hostility in group settings relative to placebo (Salzman, Van Der Kolk, & Shader, 1976) . One study did demonstrate increased aggression in cannabis-intoxicated individuals on a laboratory measure (Cherek et al., 1993) , but this study should be interpreted with caution due not only to the small sample size (eight participants), but also to the fact that these participants were ‘‘inner city males with extensive drug use histories and self-reported ‘antisocial’ behavior patterns.’’ The animal literature also largely fails to support the cannabis – violence relationship; cannabis administration tends to foster submissive behaviors and suppress attack behaviors (Miczek, 1978; Sieber, Frischknect, & Waser, 1980). However, some animal studies, notably those using Wistar rats, have associated increased aggression with cannabis administration. However, careful consideration of these studies indicates that there is usually a third variable, which might account for that finding; for example, REM sleep deprivation (Musty, Lindsey, & Carlini, 1976) , social seclusion (Matte, 1975), or pretreatment with another drug (Fujiwara, Kataoka, Hori, & Ueki, 1984).

Where cannabis use and aggression may more reliably coexist is within the still controversial notion of the cannabis-withdrawal syndrome (Kouri & Pope, 2000). Although clinical evidence that such a syndrome exists continues to mount (Budney, Hughes, Moore, & Novy, 2001; Huestis et al., 2001) , the DSM-IV has yet to include marijuana withdrawal as a diagnostic category. Nonetheless, clinicians have described the syndrome as one characterized by restlessness, anorexia, irritability, and insomnia and noted that it can last as long as 1 week to 10 days (Budney, Novy, & Hughes, 1999; Haney et al., 1999). One study recently demonstrated, using a laboratory measure of aggression, that long-term THC users, tested 3 and 7 days into abstinence, were significantly more aggressive than controls, their own preabstinence behavior, as well as their own behavior at Day 28 of abstinence (Kouri, Pope, & Lukas, 1999) . Thus, it may well be the case that the greatest risk of violence from a user of THC is within the first week of an acute period of abstinence.|Drugs of abuse and the elicitation of human aggressive behavior. (Hoaken & Stewart 2003)<ref>[http://www.ukcia.org/research/AgressiveBehavior.pdf Drugs of abuse and the elicitation of human aggressive behavior]</ref>}}

Två studier som publicerades av forskare från Univeristy of Tennessee 2013<ref>[http://tntoday.utk.edu/2014/01/27/research-link-alcohol-not-pot-domestic-violence/ Univeristy of Tennessee: UT Research Finds Link Between Alcohol Use, Not Pot, and Domestic Violence]</ref><ref>[http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24274434 The Temporal Relationship Between Alcohol, Marijuana, Angry Affect, and Dating Violence Perpetration: A Daily Diary Study With Female College Students. (Shorey, 2013)]</ref> undersökte om alkohol och cannabis ledde till mer våld i förhållanden bland collegeungdomar. Alkohol visade ett tydligt samband med högre grad av fysiskt och psykiskt våld för både kvinnor och män. Cannabisanvändning hos män kunde inte korreleras med varken fysiskt eller psykiskt våld, men hos cannabisbrukande kvinnor fanns en risk för ökat psykologiskt våld när graden av ilska var hög. 

En studie från 2013<ref>[http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23916480 CB1 cannabinoid receptor-mediated aggressive behavior. (Rodriguez-Arias, 2013)]</ref> visade att möss som saknar CB1-receptorer var aggressivare än kontrollgruppen. Man kunde dessutom påvisa att man kunde minska aggressiviteten genom att ge möss en CB1-agonist (dvs, en drog med samma effekt som THC).

En norsk långtidsstudie från 2014<ref>[http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24608093 Cannabis use and violence: Is there a link? (Norström, 2014)]</ref><ref>[http://www.forskning.no/artikler/2014/april/388482 Forskning.no 2014-04-25: Sammenheng mellom cannabisbruk og vold]</ref> visar att 10% ökning av frekvensen av cannabisanvändning kan associeras med 0.4% ökning av våldsfrekvensen. Till studiens fördel kan nämnas att man justerat för vissa variabler exempelvis alkoholbruk och impulsiva personlighetsdrag, men det finns även en nackdel med studien. Man vet inte om våldshändelserna sammanträffade med cannabispåverkan, man vet bara att cannabisanvändare rapporterade en högre grad av våld. Bland orsakerna anges att akuta effekter som panikanfall, förvirring, hallucinationer, misstänksamhet och paranoia kan utlösa aggressivitet, men även att abstinenseffekter vid avhållsamhet kan förklara ökningen. Sedan finns andra faktorer som mer har med narkotikapolitiken än drogen att göra, exempelvis händelser kopplade till köp, försäljning och andra uppgörelser i den kriminella miljön. Orsaken till ökningen är därmed svår att fastställa.

==Cannabis orsakar kromosomskador==
Påståendet om kromosomskador uppstod 1968 i samband med att [[LSD]] anklagades för att ha samma verkan<ref>F. Hecht et al., “Lysergic-Acid-Diethylamide and Cannabis as Possible Teratogens in Man,” Lancet 2 (1968): 1087. G. Carakushansky et al., “Lysergide and Cannabis as Possible Teratogens in Man,” Lancet 1 (1969): 150–151</ref>. Man har gjort ett flertal undersökningar sedan dess och har inte kunnat återupprepa resultaten när bättre metoder för att säkerställa resultatens kvalitet används. Därför är argumenten att cannabis förändrar ens DNA underblåst och tämligen dumt.

{{quote|Central to the issue of teratogenicity and THC is the possibility that there is a direct action of the cannabinoids on chromosomes. In studies by Stenchever, Kunysz, and Allen (1974) and Herha and Obe (1974) a significant increase in chromosomal abnormalities was observed in marijuana users as opposed to non-users. These changes consisted largely of breaks or translocations of chromosomes and more of the latter were found in chronic users than non-users. However, when breaks were included in the count, the effect was drowned and the differences were lost. A later study, however, found that after 72 days of chronic marijuana smoking, no increase in chromosomal breakage rate could be found when compared to the base level existing before the study (Hollister, 1988; Matsuyama, Jarvik, Fu, and Yen, 1976). The pre-test, post-test design of this last study can be considered superior to the previous two clinical investigations because of the built-in controls of a within-subject statistical design. Studies not using this particular design usually cannot approximate the dose rate received by their subjects nor are they able to rule out other causes of chromosome anomalies, which may be related to differences in life-style between users and non-users and/or the effects of other drugs rather than being due to the action of THC alone.

In addition, one must take any chromosome studies in the proper context. Many commonly used licit drugs are capable of causing chromosome abnormalities as well. For example, in a recent in vitro study it was demonstrated that Paracetamol is capable of producing concentration-dependent chromosomal aberrations in primary rat hepatocytes (Muller, Kasper, and Madle, 1991). Although these clastogenic effects in vitro were observed only at very high concentrations, pharmacokinetic data and other published mutagenicity data suggest that there might be a risk for human use. According to the authors, in vivo studies suggest Paracetamol is also weakly clastogenic in human lymphocytes when used at the maximum human therapeutic dose range. However, there appears to be no public alarm regarding this and earlier studies which made similar observations about the effects of aspirin. For both THC and Paracetamol the long-term effects of induced chromosomal abnormalities remains unknown and thus we must be cautious in extrapolating to any possible teratogenic consequences without considerably more controlled research.|A Critical Review Of The Research Literature Concerning Some Biological And Psychological Effects Of Cannabis (Nelson, 1993)<ref name=nelson>[http://www.ukcia.org/research/ReviewOfResearchLiteratureConcerningEffectsOfCannabis.php A Critical Review Of The Research Literature Concerning Some Biological And Psychological Effects Of Cannabis (Nelson, 1993)]</ref>}}

==Cannabis är fettlösligt==
Att THC och dess metaboliter löser sig i kroppsfetterna är ett faktum. Faktumet yttrar sig dock i argumentation på olika sätt. Det ena spåret är mer seriöst och innehåller resonemang kring metaboliternas psykoaktivitet och konsekvenserna av ett "kvarvarande rus" , "seghet" eller andra kognitiva nedsättningar. Det bemöts i kapitlet om [[cannabismetaboliternas psykoaktivitet]].

Det andra spåret där argumenten rör fettlösligheten är mer obildat, och är ibland mycket tokiga eller missvisande. Exempelvis menar vissa att cannabis i sig är fettlösligt eller att "haschet lagras kroppen". Det är falskt. Plantan cannabis löser inte upp sig i fett och det bildas inte heller "haschansamlingar" i hjärnan som täpper till den.

Ett annat snurrigt argument är att cannabis löser upp fett. Det är en misstolkning av grundläggande fakta som ofta leder vidare till teorier om att cannabis löser upp kroppens fetter. Naturligtvis spetsas detta till med att hjärnan består av 2/3-delar fett och att dessa vävnader skulle lakas ur kroppen.

Det finns även en populär jämförelse mellan alkohol och cannabis som bygger på drogernas totalt motsatta egenskaper gällande fettlösligheten. THC-metaboliterna löser sig som sagt i fett och är vid enstaka röktillfällen detekterbara i några dagar upp till en vecka. Hos vanerökare kan dock metaboliterna upptäckas efter upp till 30 dagar. Alkohol (etanol) och dess metaboliter är däremot lättlösliga i vatten och försvinner ur kroppen ganska snabbt. Därmed förutsätter man att alkohol är mindre vådligt. Nedbrytningen av etanol som går via acetaldehyd till ättiksyra är dock inte är helt problemfritt för kroppen. Acetaldehyd är ett kraftigt nervretsmedel med neurotoxiska egenskaper, vilket orsakar bakfyllan man får av alkohol. Enzymerna som skall bryta ner acetaldehyd hinner helt enkelt inte med att hantera mängderna som bildas. Just den delen ignorerar motståndarna till cannabis, och man belyser endast lösligheten i kroppen och hur länge metaboliterna finns kvar snarare än hur skadliga metaboliterna är. Resultatet blir därför positivt för alkohol och det kan användas som ett argument i en debatt där alkoholen annars förlorar i princip alla andra jämförelser av olika hälsoeffekter...

==Övrigt==
Haschboken är en källa till många dumheter. I den listas olika "myter" som cannabisrökare har, samt motargumenten mot dessa:

{{quote|'''"Hasch är en "lätt" drog"'''

Haschet är varken harmlöst eller bara "lätt narkotika". Det är ingen slump att den internationella narkotikakonventionen i sin förteckning över narkotika tar upp just hasch. Hasch jämställs där med heroin. Långt ifrån alla haschrökare kommer att sluta som heroinister. Det helt övervägande antalet ungdomar som prövar hasch kommer aldrig att gå längre. Men de bidrar ändå till att hålla handeln igång så att andra ungdomar skadas. Den som regelbundet röker hasch löper ändå större risk än andra att hamna i missbruk av t.ex. heroin. Hasch säljs fortfarande i stor utsträckning av missbrukare som finansierar sitt missbruk på det sättet. Haschrökaren får kontakt med personer och miljöer som ger honom eller henne tillgång till alla droger.

'''"Skadeverkningarna av hasch är inte helt kartlagda"'''

Det är sant. Men de skadeverkningar som är kartlagda borde vara nog för att få vem som helst att sluta.

'''"Hasch vidgar medvetandet"'''

Hasch stimulerar upplevelsecentrum i hjärnan. Missbrukarna planerar och fantiserar men genomför aldrig någonting. De släpper sina hämningar, ser saker som de inte sett tidigare, får en upplevelse av tyngdlöshet och upplever inte tiden på samma sätt som andra. Men det de upplever är inte verkligt. Den som pratar mycket under haschrus pratar för sig själv, inte med andra. Eftersom gifterna i hasch gradvis påverkar hjärnan och andra kroppsfunktioner hamnar man mer och mer i en omedveten värld. Man skapar en ridå som man gömmer sig bakom. Man blir omedveten.

'''"Haschet ger bättre sexuella upplevelser"'''

Myten om hasch som sexdrog är falsk. I början kan hasch ge bättre sexuella upplevelser, på grund av att tidigare hämningar försvinner under ruset. Men i längden blir man alltmer ointresserad av sex. Långvarigt rökande kan leda till hormonrubbning som i sin tur kan ge tillfällig impotens och nedsatt fruktsamhet.|Haschboken<ref name=haschboken></ref>}}

I diskussionen om huruvida cannabis är en "lätt drog" eller ej inleder författaren med att hävda att narkotikakonventionen jämställer cannabis med droger som heroin. Det är visserligen sant, men endast ur juridisk synvinkel, den grundas inte i drogens effekt på brukaren. Sedan förmedlar författaren ändå att det finns en uppdelning där heroin är farligare, men man vägrar använda uttrycket lätt/tung för att beskriva skillnaden. För cannabisbrukaren är en lätt drog en drog med lätthanterliga effekter och svagt beroende, en tung drog ger kraftigare effekter och större grad av beroende. Det är en terminologi som är vanligt förekommande och allmänt accepterad för alla utom förbudsförespråkarna, som hellre propagerar att "allt knark är knark". Termen "tung" används exempelvis för att beskriva brottslighet. Tung brottslighet förknippas hos gemene man inte med fildelning eller att köra för fort med bilen...

Författaren hänvisar även till inkörsportsteorin, vilken förklaras mer i kapitlet [[Är cannabis en inkörsport till andra droger?]], och resonemanget avslutas med att författaren hävdar att cannabis köps av langare som även säljer andra droger, vilket skulle vara en anledning till att cannabis är en "inkörsportsdrog". Argumentet är en fallgrop, en legalisering skulle enkelt lösa problemet genom att skapa en kontrollerad och kvalitetssäkrad marknad.

Diskussionen om medvetandet verkar beskriva en överdos hos en nybörjarrökare. Den här allvarliga graden av nedsatta kognitiva förmågor är sällsynt förekommande. Mer om detta kan läsas i kapitlet om [[Cannabis och kognitiva nedsättningar]].

Cannabisrökare upplever i regel ingen nedsatt sexuell lust eller förmåga. Den nedsatta fruktsamheten är överdriven, se [[Cannabis och fortplantning]].

{{legaliseringsguiden}}