Psilocybe semilanceata

Namn: Toppslätskivling (sv), Liberty cap (en), Spids nogenhat (dk), Spiss fleinsopp (no), Suippumadonlakki (fi)

Innehåller: Psilocybin, Baeocystin

Generell information

Psykedelisk svampart i släktet Psilocybe.

Toppslätskivlingen är en av de mest potenta psilocybinsvamparna i världen. Den förkommer i hela Sverige och hela det norra och södra halvklotet med tempererat klimat. Arten gillar att växa i välgödslat gräs med inslag av mossa. Marker där kor, hästar, får eller liknande djur betar är bra fyndplatser, men även golfbanor, parker eller andra stora gräsområden. Man hittar de största exemplaren i tuvtåtlar och man hittar de mindre där exempelvis en gräsklippare har gått fram eller gräset betats kort.

Toppslätskivlingen växer från sent i Augusti fram till mitten av Oktober till slutet av November, beroende på var i landet man bor och årlig variation. Enstaka exemplar kan vissa år hittar redan i mitten av Juli. Generellt så börjar toppslätskivlingarna komma när medeltemperaturen håller sig vid 15 grader på dagarna (temperaturen då bildningen av fruktkroppar initieras), och börjar försvinna när det varit minusgrader flera nätter i rad. Då minskar produktionen av svampar. Man kan fortfarande hitta exemplar fram till första snöfallet och en tid efteråt, men man måste veta exakt var man ska leta på grund av att det finns så få kvar.

I Sverige felidentifieras oftast inaktiva arter ur släktena Panaeolus, Psathyrella, Coprinellus och Conocybe som toppslätskivlingar.

Historia

  • 1799: E. Brande publicerar en rapport där en familj plockat och ätit svampar från en park I London. Pappan och dom fyra barnen fick förstorade pupiller, okontrollerade skrattutbrott och delirium. Pappan upplevde dödsångest. Efter flera timmar gick effekterna över och familjen tog sig hem utan några efterföljande sidoeffekter.
  • 1803: J. Sowerby publicerar en bok med namnet “Coloured Figures of English Fungi”. I den finns en beskrivning på en svamp som överensstämmer med toppslätskivlingen. Denna svamp hade fått namnet Agaricus glutinosus Curtis och var den svamp som orsakade förgiftningen av Londonfamiljen år 1799.
  • 1818: Den svenske mykologen E. Fries nämner svampen Agaricus semilanceatus i sin bok ”Observationes mycologicae” . Senare går svampen också under namnen Coprinarius semilanceatus och Panaeolus semilanceatus.
  • 1870: P . Kummer och L. Quelet klassificerar svampen som medlem i släktet Psilocybe och den får namnet Psilocybe semilanceata.
  • 1900: M.C. Cooke rapporterar om barn i England som blivit förgiftade av svampar som färgats blå.
  • 1915: A. Ricken beskriver svampen.
  • 1927: M. Edmund och S. Roman beskriver svampen.
  • 1963: R. Heim och A. Hoffman undersöker toppslätskivlingen. En analys visar att deras torkade exemplar innehöll 0.25% psilocybin. Det var det första beviset för att det växer psilocybinhaltiga svampar i Europa.
  • 1967, 1969: Psilocybin återupptäcks i toppslätskivlingar från Scotland och England
  • 1977: M Edmund extraherar psilocybin ur toppslätskivlingar från Tyskland.
  • 1977: D.B Repke och D. T Leslie upptäcker Baeocystin i toppslätskivlingar från USA.
  • 1979 och framåt: Undersökningar av svampar genomförs med den senaste tekniken, HPLC (high pressure liquid chromatography, där material förångas och mäts av mycket känsliga sensorer). Denna metoden ger mer precisa resultat och minimerar risken för falska svar.
  • 1983: G. Guzman uppskattar att toppslätskivlingen blivit den populäraste psilocybinsvampen bland användare i Europa och kanske den mest spridda svampen i världen eftersom den växer i Europa, Nordamerika, Asien och Australien.
  • 1994: Det första fyndet av toppslätskivlingar i Tyrolen, Österrike.
  • 1997: Psilocybe semilanceata narkotikaklassas i Sverige.

Den exakta tidpunkten då toppslätskivlingen blev populär bland droganvändare i Norden är okänd. Vi vet att det skrivits om svampbruk i läkartidningar och medicinsk facklitteratur i Norge 1977 och i Danmark 1981. Via fristaden Christiania i Köpenhamn har förmodligen kännedomen om dom små svamparna spridit sig i Norden.

Identifiering

Hatt: 0.5->2.5cm hög. Toppslätskivlingen är hygrofan. Som torr är den halmgul/sandfärgad och blir brunare när den är fuktig. Som fuktig märks tydligt att hatten en tunn slemmig hinna (pelicle). Ofta har nedre delen av hatten en mörkare nyans än toppen när den går från fuktig till torr. Ofta mer åt det grå/blå-bruna längst ner. Hatten har formen av en kyrkklocka som buktar inåt längst ner. Äldre exemplar blir ofta mer konformade. Hatten har ofta, men inte alltid en liten topp (som en bröstvårta).

Notera skivornas utseende

Skivorna: På undersidan fria. Skivorna är mörkt lila-bruna. Mer åt mörkgrå hos de yngsta exemplaren där sporerna ej är fullt utvecklade.

Fruktkött: Väldigt tunt, blekt, blånar lätt om alls vid hantering, med ålder blå eller olivgrön-ton.

Mikroskopiska egenskaper Sporerna är 11->14 X 7->9 µm, elliptiska, släta. 4-sporiga basidier, chrysocystider saknas, pleurocystider endast få eller helt avsaknade, cheilocystider 18->35 X 4,5->8µm, flaskformade med en förlängd hals vilken kan böjas åt båda hållen, ofta förgrenade.

Sporavtryck: Mörkt lila/brunt, snudd på svart.

Fot: Lång och ofta krokig eller skruvad. Upp till 2 mm tjock. Den är till färgen ljus, nästan vit när den är torr, men blir mer brungrå om det är väldigt fuktigt i gräset samt hos mycket gamla exemplar. Hela foten är skinande och fibrig, den går inte heller av om man virar den runt ett finger. Efter plockning kan nedre delen av foten bli lätt blåfärgad (dock inte alltid, eller på alla exemplar, förekomst ca 10%). Mycket unga svampar har en litet tunt inre hylle mellan hatt och fot, det försvinner dock ganska så omgående när svampen mognar.

Lukt: Skog/jordig. Har man ett stort knippe framträder en karaktäristisk lukt, lätt metallisk.

Smak: Lite skog/jordig.

Se även sidorna om toppslätskivling hos Svampinfo[1]

Om innehållet

Kuriosa om hållbarheten: Finska forskare analyserade prover på toppisar som hade legat i ett herbarium. 11 år gamla prover visade 0.84% psilocybin, 33 år gamla 0.67% , 118 år gamla 0.014%. Källa: Ohenoja (1987)[2]

Källa 1

Jochen Gartz extraherade 0.98% Psilocybin, 0.34% Baeocystin och ytterst små mängder (0.02%) Psilocin från torkade och pulveriserade toppslätskivlingar som extraherades med metanol. Extraheringar med en lösning ättiksyra gav lite högre psilocinhalt (0.15%) och lägre baeocystinhalt (0.11%), men kan antas vara resultatet av att psilocybin omvandlas till psilocin i en sur lösning[3].

Källa 2

Här kan man se att toppslätskivlingar knappt varierar någonting i styrka mellan olika länder eller världsdelar:

Härkomst Psilocybin
1. Dübener Heide, Tyskland 0,96%
2. Prag, Tjeckien 1,05%
3. Krasna Lipa, Tjeckien 0,91%
4. Norge 0,95%
5. Nordöstra USA 0,93%
6. Holland 0,97%

Källa: Gartz & Berger[4]

Källa 3

We have determined, by HPLC, the content of psilocybin and psilocin in P. SEMILANCEATA samples collected from different parts of Finland; the psilocybin content was found to be high (0.62-2.37%, mean 1.42% of dry weight), some samples also contained low concentrations (0.01-0.02% dry weight) of psilocin.
— Jokiranta (1984)[5]

I samma studie kommer man även fram till att:

Jokiranta et al. 1984: 0.62-2.37% PSOP & 0.0-0.02% PSOH;

concentration of PSOP (Psilocybin /red.anm) was inversely proportional to weight but absolute values of PSOP content were directly proportional to weight (i.e. smaller caps had a higher concentration of PSOP but larger caps had more total PSOP content)
— Jokiranta (1984)[5]

Det innebär att vid dosering med ett bestämt antal svampar kan mindre svampar kompensera för en lägre vikt genom att ha en högre psilocybinhalt.

Källa 4

En psilocinhalt på 0.17% har uppmätts i Polsk studie med svampar som extraherats med metanol och analyserats med LC-MS. Man kunde dock inte påvisa någon förekomst av baeocystin[6]. Psilocybinhalten låg på 1.46% som är avvikande högt om det är ett medelvärde, metoden framgår inte i studien, en tolkning kan vara att man analyserat något/några enstaka små exemplar.

Källa 5

Vikterna avser torkade toppslätskivlingar plockade på 16 platser i Norge. Procent avser hur stor del vikten som är psilocybin.

Diagrammet är gjort av Knarkkorven som använt en tabell från Sten Larris hemsida[7] som i sin tur anger att källan är Christiansen, Rasmussen & Høiland (1981)[8].

Uppgifterna stöder resultaten från Jokiranta (se ovan).

Psilocybin vikt.jpg

Potens.jpg

Vikt.jpg

Dosering

Effekt Antal svampar
Låg dos 10 - 15 st
Mellan dos 15 - 40 st
Stark dos 40 - 100 st

1 gram torkade svampar av varierande storlekar är ungefär 25 toppisar och vice versa.

Se även Magiska Molekylers dosuträknare

Trådar på Magiska Molekyler

Toppisrapporten 2016

Toppisrapporten 2015

Toppisrapporten 2014

Toppisrapporten 2013

Toppisrapporten 2012

Toppisrapporten 2011

Toppisrapporten 2010

Toppisrapporten 2009

Toppisrapporten 2008

Toppisrapporten 2007

Toppisrapporten 2006

Toppisrapporten 2005

Externa länkar

  1. Svampinfo - Foton och identifikationsguider av Knarkkorven och Stoneroller på Magiska Molekyler.
  2. The Occurrence of Psilocybin and Psilocin in Finnish Fungi. (Ohenoja, 1987)
  3. Extraction and analysis of indole derivatives from fungal biomass (Gartz, 1994)
  4. Psilocybin haltige Pilzarten im europäischen Raum Vorkommen, Morphologie und Inhaltsstoffe. (Jochen Gartz och Markus Berger)
  5. 5,0 5,1 Psilocybin in Finnish Psilocybe semilanceata (Jokiranta, 1984)
  6. Research on Acute Toxicity and the Behavioral Effects of Methanolic Extract from Psilocybin Mushrooms and Psilocin in Mice (Zhuk, 2015)
  7. Sten Larris: Psilocybinindhold i spids nøgenhat
  8. The content of Psilocybin in Norwegian Psilocybe semilanceata (Christiansen, Rasmussen & Høiland, 1981)

Den heliga svampen. Bok av Psykedeliska på Magiska Molekyler.

Sidan ändrades senast 29 september 2016 klockan 17.46.
Den här sidan har visats 160 041 gånger.

Translate this page: